Arthur Janov med ett av terapiföremålen.
Psykologen Arthur Janov lämnade oss den 1 oktober i år, i en ålder av 93 år, enligt uppgift från The Janov Primal Center. Primalterapin fick stor spridning över hela världen under 1970-talet, inte minst efter det att Arthur hade givit ut sin första bok i ämnet Primalskriket (The Primal Scream). Arthurs fokus på starka känsloupplevelser gjorde att han blev en föregångare till många av dagens känsloinriktade terapiformer.
Kulturvärlden utvecklade en stark fascination för primalterapin, inte minst efter det att John Lennon och Yoko Ono blev Janovs patienter. Johns låt Mother influerades av primalterapins tankevärld. I Sverige var det Ingmar Bergman som tog starkt intryckt av primalterapin och reste också till The Primal Institute i Los Angels i Kalifornien och refererar även till primalterapin i sitt verk Scener ur ett äktenskap.
Primalterapins grundare, Arthur Janov med lite symboler kring detta med primalterapi. Han använde ofta mjuka djur och annat i sin behandling. John Lennon var en av patienterna och en annan var en av datorföretaget Apples grundare Steve Jobs, till höger i bild med dator.
John Lennon och Yoko Ono
Men hur kom det sig att John och Yoko kom i kontakt med Arthur och primalterapin?
Så här säger Arthur själv i en tidningsintervju:
I think, unbeknowst to me, the publisher sent him a review copy of The Primal Scream (Janov’s first book on the subject). Then he or Yoko called me and asked me if I could come to England.I said there was no way, and so I hung up. But at that time, I had two kids who were fully into Beatlemania -so when I told them we weren’t going to England they started screaming and yelling. They said ”You’ve got take us”. They were about 10 and 13. So I took them out of school, and it was the best time of their lives.
Så här minns Arthur sitt första möte med John och Yoko:
Oh. ..we did a lot of the therapy at Tittenhurst Park. That huge white house. We did a lot of it in the recording studio, while they were building it. That was kind of difficult. But it went very, very well. John had about as much pain as I’ve ever seen in my life. And he was a very dedicated patient. Very serious about it. When I said to him, ”You’ve got to come to LA now, I can’t spend the rest of my life in England”, he said, ”Fine”, and he came.
I många böcker om John Lennon beskrivs hans behandling som mycket melodramatisk, som att John skulle ha skrikit hjälplöst som ett barn under det att Arthur drog honom djupare och djupare ner till de mörkaste hörnen i sitt förgångna. Om detta påstående säger Arthur:
Oh God. That’s just nonsense. We don’t do anything like that.