Beatlemania begins: Sunday Night At The London Palladium
Trots att The Beatles popularitet hade vuxit stadigt mot upphetsande höjder under hela 1963, blev deras deltagande på the London Palladium på Argyll Street denna söndag avgörande för att The Beatles kändisskap inom de allmänna massmediekanalerna tog fart och i sin tur myntade begreppet Beatlemania efter att ha fått ta del av de skrikande fansen.
Val Parnells Sunday Night At The London Palladium var ett tv-program med blandad underhållning som drog en mycket stor tv-publik med upp till 15 miljoner tittare. Det sändes på den bästa kvällstiden – mellan kl. 20.25 och kl. 21.25. The London Palladium kallades också för The Home Of The Stars. Det var med andra ord hård konkurrens om att få vara med i detta tv-program för att kunna gå vidare i sin karriär. Beatlarna tog inga risker, utan ägnade gårdagskvällen åt repetitioner inför kvällens spelning.
Denna kväll uppträdde The Beatles helt flyktigt i början av programmet, innan konferenciern Bryce Forsyth tilltalade publiken med orden: If you want to see them again they’ll be back in 42 minutes.
Och visst ville publiken se och höra de fyra grabbarna från Liverpool. The Beatles toppade listan över artister denna kväll, vilket bland annat innebar att de avslutade den nästan timslånga showen.
De började med From Me To You, fortsatte med I’ll Get You som presenterades av Paul McCartney med några väl valda tillrop från John Lennon.
Den tredje låten blev deras senaste hit – She Loves You, som presenterades av John Lennon, Paul McCartney och George Harrison tillsammans.
Sedan var det dags för final. Paul McCartney försökte presentera det kommande numret, men hans röst försvann helt i den upphetsade publikens skrik. John Lennon bad dem att hålla tyst, en gest som applåderades av den äldre publiken. Paul bad publiken att klappa i händerna och stampa med fötterna i golvet samtidigt som John Lennon visade upp sina spastiska rörelser och så drog de igång med sitt avslutningsnummer Twist And Shout. Det berättas också att fansens skrikande, handklappande och fotstampande hördes utanför London Palladium på Argyll Street.
Föreställningen avslutades, som alltid, med att toppartisten fick sällskap på scenen av de övrig artisterna i programmet, såsom Brook Benton, Des O’Connor och värden för programmet Bruce Forsyth. Samtliga vinkade till publiken och tv-kamerorna från den roterande scenen samtidigt som Jack Parnell Orchestra spelade signaturmelodin Startime.
The Beatles framträdande var med i ITN-nyheterna , kompletterat med bilder från deras omklädningsrum. Dagen efter kom tidningarna ut med exklusiva historier om de skrikande fansen. Begreppet Beatlemani myntades av redaktörerna på tidningsgatan Fleet Street, för att beskriva scenerna som ägde rum när The Beatles spelade upp i tv-programmet.
Gruppens status som ett nytt fenomen hade nu bekräftats med Beatlemania som en dominant faktor såväl i radion, tv:n som i pressen för flera år framåt.
Det ungdomliga inslaget på teatern blev extra tydligt när, mot traditionerna, The Beatles, fast de toppade artistlistan, kom fram på scenen i början av showen, även om det bara var för några sekunder.
När de återvände på scenen för att avsluta programmet, introducerade Forsyth gruppen genom att räkna ned: 5-4-3-2-1 så högt han kunde för att överrösta den skrikande publiken.
