EP:n ’All My Loving’ släpps i UK
The Beatles fjärde ep-skiva släpptes denna fredag i UK. Ep:n innehöll fyra låtar i form av en blandning från deras två första album – Please Please Me och With The Beatles.
På A-sidan hittar vi All My Loving och Ask Me Why, medan B-sidan innehåller Money (That’s What I Want) och P.S. I Love You.
Trots att låtarna hade varit tillgängliga under en tid, sålde skivan bra. Den gick in på singellistan i UK och hamnade som högst på tolfte plats. Under de första åren på 1960-talet hamnade såväl album som ep-skivor på singellistan, eftersom man bara räknade ihop försäljningssiffrorna, oavsett skivans storlek.
På ep-listan tillbringade skivan åtta veckor på förstaplatsen och fick därefter lämna plats för The Beatles ep Long Tall Sally.
I likhet med deras tre tidigare ep-utgivningar, hade konvoluttexten skrivits av gruppen presschef Tony Barrow:
John… Paul… George… Ringo. Names which meant little or nothing eighteen months ago. Today there is an almost legendary magic about John and Paul and George and Ringo. The very mention of any one sends sharp shivers of excitement down the spines of young girls. The names belong to four vigorous-voiced, multi-talented artists who have the 1964 pop music world spread out about their stomping feet. The four command a kingdom of gold and silver trophies. They rule supreme from the hit parade heights. They dominate the thoughts, moods and hearts of a million devoted fans. They fascinate many more millions of longer-range admirers from every walk of life and every living generation. They have pioneered and cultivated a dozen different trends in teenage fashions and musical motions. They have altered the course of their contemporary segment of show-business history. They are, with less than eighteen months of national importance behind them, amongst the most sensational successes the entertainment world has ever known. They are, in one meaningful word, Beatles.
The Beatles abhor the contrived, venerate the unconventional. They are what every young girl would wish they boy next door to be. They have made the phrase ‘pop idol’ obsolete. John… Paul… George… Ringo. Four forceful personalities backed up by rare and genuine talent.
_______________________________________________________
The Beatles första äventyr i Amerika börjar nu!
Fleet Street rapporterade att cirka 4 000 fans var på Heathrow Airport för att önska The Beatles lycka till i Amerika.
De fyra beatlarnas följe bestod av Cynthia Lennon, Neil Aspinall, Mel Evans, publicisten Brian Sommerville, managern Brian Epstein och producenten Phil Spector.
Från en intervju som Mark Myers på jazzwax.com år 2012 gjorde med George Martin:
Mark Myers: Var du med Beatles på deras första flygning till USA i februari 1964?
George Martin : Inte första gången. Glöm inte att jag fortfarande arbetade på EMI 1964, och de var inte angelägna om att skicka sina anställda utomlands utan goda skäl.
Ändå kommer det visa sig att George Martin kom att vara i New York – i alla fall den 12 februari under utdelningen av tidningen Cash Box:s utmärkelser – och han även är med när gruppen var i Miami.
Kl. 13.30 New York-tid landade planet med The Beatles och deras följe på John F. Kennedy International Airport i New York.
Cynthia Lennon som enligt Brian Epstein inte skulle vara med på resan, men kom med i alla fall, eftersom hennes numera make John Lennon ville det, minns ankomsten till Amerika:
Cynthia: Nu hade stunden kommit för landning i New York. Det var som om vi fångades av en kraftfull våg. Allt detta hände under tusentals människors vrål. Fram till slutet av mina dagar kommer jag inte att glömma detta ögonblick. Flygplatsterrasserna, var överfulla med folk. Människor hängde i klasar utmed staketen. ’We Love The Beatles’ stod det på flera banderoller som hade sträckts ut i sin full längd. Det bullriga mottagandet chockade oss alla. Även om någon skulle lägga oss i ett fat med skotsk whisky, skulle effekten inte kunna vara mer berusande än detta mottagande.
Fram till dess hade jag inte sett så många fans på ett ställe och förstod inte hur killarna kände sig framför en enorm massa skrikande människor. Det var fascinerande, smittsamt, galet och verkade också vara något overkligt. Hur kan en sådan folkmassa bli så emotionella – allt för dessa fyra ungdomar namn – The Beatles?
Under poliseskort gick beatlarna raskt vidare från flygplansplattan och tullkontrollerna till ett rum som var reserverat för presskonferensen på flygplatsen.
En av ett otal antal frågor som beatlarna fick:
En fråga till Ringo: Är du orolig för vad ’The American Barber Association’ tycker om dig?
Ringo: Inte direkt, Vi springer fortare än de engelska frisörerna, så låt oss försöka även här!
Och här är en liten video från just denna presskonferens på John F. Kennedy International Airport i New York med The Fab Four.
Här är ytterligare ett exempel på med vilken lätthet beatlarna tog på journalisternas till synes allvarliga frågor:
Fråga: What do you think about Beethoven?
Ringo: Good. Especially his poems (skratt).
Paul: We like him. Espcially his poems. One of his big hits is of course ’Roll Over Beethoven’.
Murray Kay (till journalisterna): Gentlemen, would you please put a last question.
Paul: My favorite (skratt)
Efter konferensen bär det iväg till hotellet i var sin Cadillac.
George: De tog oss till hotellet. Vi satt och lyssnade på radiorapporten om vår ankomst. Radiokommentatorn säger, ’Om 20 minuter byter vi till New York, Plaza Hotel’. Häftigt.
Cynthia: Resan till Plaza Hotel i lyxiga luftkonditionerade Cadillac och oklanderliga chaufförer var ett bestående intryck i sig. Genom att öka den redan otroliga spänningen kom nyhetsbulletinerna från Beatles ankomst till USA högt och tydligt från bilradion.
The Plaza Hotel är ett 18-våningshus i marmorpelare i hörnet av 59:e gatan och 5:e avenyn. Amerikanerna anser att platsen utgör en avgränsad del av staden med en europeisk elegans. Eftersom The Plaza Hotel var ett av de dyraste hotellen i staden, var det en och annan som tyckte att det var absurt att placera ett rockband på detta luxuösa ställe. Men den som hade fixat det hela var givetvis Brian Epstein som själv var en typ av snobb. Han berättade gärna om att han lyckades placera beatlarna på hotellet genom att i ansökan om rum för grabbarna ange affärsmannamässiga titlar på grabbarna. Till exempel stod det i ansökan inte bara John Lennon utan J.W. Lennon, Esq. Esq. är ett finare namn för Herr.
The Beatles gav ytterligare en presskonferens denna dag, nu på deras hotellrum, som låg på våning 12, med ett begränsat antal reportrar som organiserades i små grupper. Varje grupp fick cirka 15 minuter till sitt förfogade.
The Beatles gav en intervju för Brian Matthew på London BBC via telefon. Intervjun kom att sända dagen efter i BBC-programmet Saturday Club.
Under hela kvällen var det ett jämt flöde med besökare till The Beatles Presidentsvit på 10 rum på 12:e våningen. Bland besökarna kan nämnas The Ronettes, Murray the K och George Harrisons syster Louise, som bodde i Illinois.
Beatlarna gjorde inte något annat denna dag än att låta sig intervjuas, koppla av med att titta på tv, där de såg program om deras ankomst till New York flera gånger.
En av höjdpunkterna för beatlarna var när de fick var sin transistorradio med hörlurar gjord av det japanska företaget Tokyo Electric Industry Company för Pepsi-Colas filial i New York. Radion är gjord för att se ut som en Pepsi-Cola-varuautomat.
Grabbarna använde sig flitigt av transistorradion och skruvade upp ljudet ordentligt när de hörde en låt som de gillade.
Vid 02-tiden på morgonen började grabbarna somna till framför tv-apparaten och gick för att få lite sömn innan morgondagens bestyr.