The Beatles – Detta händer den 25 april 1967
Recording: Magical Mystery Tour
The Beatles hade därmed på allvar börjat med titellåten till sin nästa film, trots att man ännu inte släppt albumet Sgt.Peppeer’s Lonely Hearts Club Band.
I studion var också författaren Hunter Davies och Neil Aspinall.
Efter det att man var nöjd med tagning tre skapade man fem reduktionsmixningar för att frigöra extra spår på inspelningsbandet. Den sista av dessa fem reduktionsmixningar, numrerad som tagning åtta, användes till kommande överdubbningar under de kommande inspelningsdagarna. The Beatles samlade också ihop en bandloop innehållande trafikljud, som man tog från EMI:s ljudarkiv på band nummer 36 som hade etiketten Traffic Noise Stereo.
Ljudteknikern på EMI Stuart Eltham berättar:
Jag spelade in dessa ljud medan jag lutade mig över en bro på motorväg M1. Det var en lugn söndagseftermiddag för endast på helgerna var det möjligt att spela in ljudet från enskilda bilar. Alla andra dagar var allt som kom ut på film trafikbuller.
Geoff Emerick berättar vad han gjorde med bandet:
Jag förvandlade dem till en ljudslinga som innehöll ljudet från bussar som passerade i bra stereo, panorerade från höger till vänster.
Dessa ljud lades till under den slutliga mixningssessionen som kom att äga rum först den 7 november 1967.
Jane Asher i Dallas, Texas den 25 april 1967. Foto: Harry Benson.
The Beatles – Detta händer den 24 april 1967
Paul McCartneys ’Love In The Open Air’ släpps i USA
Denna måndag liksom alla andra måndagar släpptes det skivor i USA. Den här måndagen kom det ut en singel med låten Love in The Open Air, skriven av Paul McCartney för filmen Family Way och framförd av George Martin And His Orchestra. Singeln kom ut i UK redan den 21 december 1966. På baksidan finns stycket Theme From ”The Family Way”, också skrivet av Paul McCartney.
Love In The Open Air kom utpå United Artists med skivnummer UP 1165.
George Martin:
Och naturligtvis kunde jag inte bara använda blåsbandsmusik eftersom det var en lugn film, en familjefilm och jag behövde ett romantiskt tema. Det var allt han [Paul] gav mig. Jag gick fram till honom och sa: ”Hör du, du måste ge mig fler låtar. Jag menar, mina skisser räcker inte för att skapa temamusiken till den här filmen.” Han svarade: ”Okej, kom in.” Och han började arbeta från sitt hem, ett kvarter bort, på Cavendish Avenue, inom gångavstånd från EMI Studion. Jag kom in och han skrev en låt med John Lennon för skivan, inte för filmen. Han bad John om ursäkt: ”George vill att jag ska göra det.” Och han skrev genast en kort vals. Mycket söt – ”Love in the Open Air ” – Jag svarade: ”Det är det!” Det här är precis vad du behöver! Tack. Vi ses”. Jag tog hans verk och gick för att komponera partituren för stråkar.”
The Beatles ser ett framträdande av Donovan i London
Donovan med en affisch för sin konsert utanför Saville Theatre. Foto: Alec Byrne.
The Beatles – Detta händer den 23 april 1967
Ännu en vilodag för The Beatles
Ännu en gång får The Beatles helga vilodagen, eftersom det är söndag idag!
The Beatles – Detta händer den 22 april 1967
The Beatles tar en vilodag denna lördag
Våra fyra idoler får en lugn vilodag denna lördag. Det kan de unna sig efter att ha jobbat med Sgt. Pepper-albumet under bra många månader.
The Beatles – Detta händer den 21 april 1967
Inspelning och mixning av ’Only A Northern Song’ och det innersta spåret på skivan
Den sista handpåläggningen gjordes på Sgt. Pepper’s Lonely Hearts Club Band under denna session: tjattret som fyller ut det sista spåret på vinylskivans andra sida.
Först av allt gjorde man dock 11 monomixningar av George Harrisons Only A Northern Song. Synkroniseringen av tagning 3 och 11 var en ganska stor utmaning. Det krävde elva försök för att få det tillfredsställande. Tagning 6, som det visade sig, var bäst. Två fyrspårsband hade nu fyllts; en med orgel, basgitarr, trumpet, klockspel och trummor och det andra med orgel, sångs och blandat ljud. Man behövde därför två bandspelare för att synkronisera det hela. En process som man hade provat på tidigare i samband med inspelningen av A Day In The Life. När väl mixningarna var genomförda och klara koncentrerade man sig åter på Sgt. Pepper. The Beatles stod framför studiomikrofonen och babblade alla möjliga meningslösa dumheter, som spelades in på ett tvåspårsband, vilket sedermera klipptes itu och limmades ihop på nytt med en del av banddelarna i bakvänd ordning.
Författaren Barry Miles berättar:
On 21 April everyone in the studio recorded the run-on spiral for the album, about two seconds’ worth of sound. It was a triple session – three three-hour sessions – which ended around 4am. The Beatles stood around two microphones muttering, singing snatches of songs and yelling for what seemed like hours, with the rest of us standing round them, joining in. Mal [Evans] carried in cases of Coke and bottles of Scotch. Ringo was out of it. ‘I’m so stoned,’ he said, ‘I think I’m going to fall over!’ As he slowly toppled, Mal caught him and popped him neatly in a chair without a murmur. In the control room no one seemed to notice. A loop was made from the tape of the muttering and was mixed, but not without some altercation between John and the tape operator.
Albumet klipptes ihop av Harry Moss, vilket erfordrade ett flertal försök innan ljudet blev exakt när det gäller det innersta spåret på vinylskivans andra sida. Avsikten var att ljudet skulle vara som en loop och kunna spelas i det oändliga föregånget av en 15 kilohertz ljudsignal, som bara hundar kan höra.
Harry Moss berättar själv:
I was told by chaps who’d been in the business a long time that cutting things into the run-out grooves was an old idea that they used to do on 78s. Cutting Sgt Pepper was not too difficult except that because we couldn’t play the masters I had to wait for white label pressings before I could hear whether or not I’d cut the concentric groove successfully, These were the things which, at the time, I used to swear about! It was George Martin who first asked me to do it. I replied, ‘It’s gonna be bloody awkward, George, but I’ll give it a go!’
Paul McCartney:
I det här skedet hade vi precis upptäckt stereoljud (som precis hade dykt upp) och började aktivt använda det. Jag minns att vi frågade varför det blev små pauser mellan låtarna på skivan. Ingenjörer förklarade att traditionellt varar dessa pauser i tre sekunder, de behövs så att DJ:s enkelt kan bestämma början av låten. Vi tänkte att vi kunde infoga några roliga ljud i dessa pauser.
Geoff Emerick:
De tänkte, varför inte lägga något på avslutningsspåret? Människor med automatiska skivspelare kommer att höra en snabb serie ljud innan deras pickup går tillbaka på plats, men på icke-automatiska skivspelare kommer ljuden att upprepas om och om igen i oändlighet, eller åtminstone tills handen tar bort pickupen från skivan. De diskuterade hur man skulle avsluta albumet, men beslutet att lägga till lite sinneslösa skratt kom ungefär tio minuter senare. De kom ner till studion och vi spelade in dem två gånger, på varje spår på ett tvåspårsband. De gjorde roliga ljud, sa slumpmässiga fraser, pratade bara nonsens.
Så här minns Barry Miles händelsen:
Den 21 april spelades en ljudeffekt på cirka två sekunder in i studion för att ge ett ljudspår som löper. Beatles stod nära två mikrofoner och mumlade, sjöng stycken av låtar och skrek. De fick sällskap av andra i studion. Mal Evans tog med sig en låda Coca-Cola och flera flaskor whisky. Ringo var ansvarig. ”Jag är så full,” sa han, ”jag tror att jag kommer att falla!” När han långsamt började sjunka till golvet, tog Mal upp honom och satte honom försiktigt på en stol utan att yttra ett ljud. Ingen i kontrollrummet verkade ha sett något. De skarvade ihop en slinga från det inspelade snacket.
Paul McCartney igen:
George Martin var väldigt rolig. Han berättade om olika pseudovetenskapliga saker. Han hade en liten enhet, en oscillator, och han kunde generera olika ljud på den. Han började (hög ton) och frågade sedan: ”Hör du det?” Vi svarade: ”Ja.” Sedan en högre ton. ”Hör du det?” ”Ja”. En ännu högre ton. ”Ja”. Sedan säger han: ”Nu kan ingen av oss här höra det, men det kan hundarna!” Han förklarade, ”Tja, det finns låga frekvenser och höga frekvenser. Bara hundar kan höra de högsta.” Vi blev förvånade: ”Skämtar du?” Och han berättade för oss att det visade sig att experiment genomfördes med att använda låga frekvenser som vapen. Väljer du rätt frekvens blir ljudet tillräckligt starkt – det kan förstöra en hel stad. Och vi tänkte: ”Vi måste infoga ljud i inspelningen som bara hundar kan höra. Varför göra skivor bara för människor?” Inspelningen blev mer och mer bisarr, alla tog med sig något eget till den. Vi infogade detta i slutet bara för skojs skull: ”Låt oss göra ett inlägg för Martha, Pushka och Rover. Hunden kommer in i rummet och börjar gå fram och tillbaka: ”Vad är det här?” Det är därför hundar älskar Sergeant Pepper!
Nå hur låter då det sista oändliga spåret på skivan? Så här! Först som vanligt sedan efter 50 sekunder in på videon får vi höra hur det låter baklänges! Enjoy!
Och här kommer ett urval med tre olika varianter av samma spår. Först ne ny monoutgåva, sedan 50-årsutgåvan av albumet och sist den förta tyska utgåvan. Håll till godo!
The Beatles – Detta händer den 20 april 1967
Inspelning och mixning av ’Sgt. Pepper’s Lonely Hearts Club Band (Reprise)’
Man började i kontrollrummet till Studio Three. Denna session började kl. 17.15 och slutade kl. 18.15. Eftersom producenten George Martin inte var närvarande under denna session, fick ljudteknikern Geoff Emerick och den biträdande ljudteknikern Richard Lush hantera framställandet av tio stereomixningar av Sgt. Pepper’s Loneley Harts Club Band (Reprise).
Den sista av de tio stereomixarna ansågs vara den bästa och användes på albumet. Den perfekta matchningen mellan hönskacklandet i Good Morning, Good Morning och George Harrisons första gitarrton i Sergeant Pepper-reprisen var verkligen i vardande den dagen. Denna mixning använder olika publikljudeffekter från monoversionen: i början hörs bara dämpat publikljud (snarare än applåder, som i mono), som gradvis tystnar, vilket låter mycket mer realistiskt. Dessutom blir det inga skrattsalvor under låtens intro. Överraskande nog är nästan allt i stereomixningen koncentrerat till den vänstra kanalen, med undantag för Ringos maracas och tamburin, som helt och hållet finns i den vänstra kanalen. Lite, om någon, automatisk dubbelinspelning användes vid beredningen av denna stereomixning.
Inspelning och mixning av ’Only A Northern Song’
Dagens andra session ägde rum mellan kl. 19.00 och kl. 02.15 på fredagsmorgonen. Nu hade man förflyttat sig till Studio Two i EMI Studios. På plats nu var producenten George Martin, ljudingenjören Geoff Emerick, och den biträdande ljudingenjören Richard Lush.
För att återgå till den tredje inspelningen från den 13 februari 1967 av Harrisons Only A Northern Song, raderades två spår och spelades in på nytt med basgitarr på ett spår och klockspel, visselpipa och trumpet på den andra. Processen de använde för att slutföra låten den dagen är ganska intressant och okonventionell. De gick först tillbaka till den ursprungliga fyraspårsinspelningen med rytmspåret och raderade några element, framför allt Pauls bas, som han tyckte kunde ha gjorts bättre. Paul spelade in sin bas igen och sedan började bandet spela in andra röster, ljud och konstiga ljudeffekter för att ge låten en hemskt psykedelisk känsla. Det antas att John spelade de musikaliska fragmenten på piano och klockspel.
De två versionerna av Only A Northern Song – tagningarna 3 och 11 – mixades tillsammans under nästa dags studiosession.
Producenterna till filmen Yellow Submarine var i studion eftersom Only A Northern Song var avsedd för soundtracket.
