David Bowie och Paul McCartney 1985. Foto: Linda McCartney.
”Very sad news to wake up to on this raining morning. David was a great star and I treasure the moments we had together. His music played a very strong part in British musical history and I’m proud to think of the huge influence he has had on people all around the world.”
”I send my deepest sympathies to his family and will always remember the great laughs we had through the years. His star will shine in the sky forever.”
– Paul
__________________________
David Bowie, född David Robert Jones den 8 januari 1947 i Brixton, London, England, gick bort söndagen den 10 januari 2016 i New York, U.S.A. i en ålder av 69 år. Samma dag som han fyllde 69 år släpptes hans tjugosjunde och sista studioalbum – Blackstar (stiliserat med en ★).
Vilka kopplingar finns mellan David Bowie och The Beatles?
David Bowies första möte som involverade The Beatles ägde rum 1968 när han försökte att få ett skivkontrakt med The Beatles skivbolag Apple Records. Egentligen är det nog inte helt korrekt att påstå att han nekades till ett skivkontrakt utan anledningen till att det inte blev något skivkontrakt med Apple Records berodde förmodligen främst på att alla beatlarna skulle personligen godkänna varje skivkontrakt, och beatlarna var vid den här tidpunkten väldigt upptagna med annat med anledning av att gruppen höll mer eller mindre på att falla samman. Allt drog ut på tiden. Bowie fick förmodligen inget svar och gick vidare i sitt sökande efter skivkontrakt. Året efter – 1969 – fick han ett skivkontrakt på Phillipsetiketten och fick där också sin första UK-hit – Space Oddity.
I slutet av 1974, efter att ha flyttat till RCA Records, hade Bowie redan spelat in det mesta av sitt nionde studioalbum – Young Americans. Men plattan lät vänta på sig att färdigställas under det att Bowie var upptagen med att reda ut alla legaliteter kring managementkontraktet med Tony Defries, som han inte var speciellt nöjd med. Under den här perioden bodde han på ett hotell i New York och ordnade ett litet party, där John Lennon och hans flickvän May Pang dök upp. Skivproducenten Tony Visconti var också med på partyt och minns i efterhand att både Bowie och Lennon var rätt höga på kokain och konjak. Båda ritade karikatyrer av varandra och hade djupa diskussioner kring livet. Det var bl.a. vid detta party som May Pang träffade Tony Visconti för första gången och det uppstod förmodligen någon form av tycke, eftersom de gifte sig med varandra 1989.
John Lennon och David Bowie den 1 mars 1975 på en Grammygalan i U.S.A.
Efter partyt var isen bruten mellan David och John. En vecka eller fjorton dagar senare i början av januari 1975 fick John ett telefonsamtal från David, som förklarade att han var i New York Electric Lady Studios och höll på med en inspelning av Johns Beatleslåt Across The Universe till det kommande albumet Young Americans.
Utan att John visste om det, behövdes det egentligen inte något ytterligare material till albumet. David passade däremot på att ta chansen att få med en beatle på sin skiva för att byta ut ett eller två spår – om det skulle falla väl ut, vill säga. John åkte över till studion för att sjunga bakgrundssång och spela akustisk gitarr på Across The Universe tillsammans med David och hans band.
Senare har John kommenterat Bowies version av Across The Universe med att det var den bästa versionen av låten. Efter det att John hade jammat med bandet till en låt från 1961 inspelad av The Flairs – Foot Stompin’, slog sig David och John ihop med gitarristen Carlos Alomar, som hade spelat med David sedan ett år tillbaka. John, David och Carlos bestämde sig där och då att skriva en låt, som sedermera fick titeln Fame.
Inledningen på Fame är hämtad från ett gitarriff som Alomar hade ’lånat’ från just låten Foot Stompin’. David skrev en text som berättade om hur förbannad han var på sitt tidigare management och John fyllde på med ytterligare text som passade Davids känslor och sådant som påminde om den tråkiga nedsidan som oftast finns när man har uppnått stjärnstatus. Det var också John som kom på låtens titel.
David bekräftade också att det var Johns sång tillsammans med Alomars gitarriff som lade grunden till hela låten.
Både John och David accompanjerade Alomar på gitarr på låten Fame. John stöttade Davids solostämma med bakgrundsstämma under hela låten. Johns röst hörs på spåret repeterande ordet fame i olika hastigheter – snabbt, normalt och långsamt innan Davids röst tar över med de sista textraderna innan låten fadar ut. Övriga musiker som är med på låten inkluderar Emir Ksasan på bas, Dennis David på trummor och Ralph MacDonal på slagverk. För Johns del var det inte viktigt att han skulle framträda på skivkonvolutet eller något sådant, utan han såg sin medverkan enbart som att han gjorde David en tjänst. Hans bidrag var strikt som en extra musiker. Johns namn är också med i konvoluttexten.
Efter det att sessionen var över, hade David två ytterligare låtar undanlagda, vilka han använde i stället för låtarna Who Can I Be Now och It’s Gonna Be Me på albumet Young Americans. På en del digitala återutgåvor av albumet återfinns även dessa två borttagna låtar som bonusmaterial.
Young Americans släpptes i mars 1975 and nådde niondeplatsen på Billboards albumlista i U.S.A. I England toppade den andraplatsen på the Record Retailer-listan. Singeln Fame, som släpptes följande juli månad, blev en nummer 1-hit i U.S.A. (Billboard) och i England toppade den som nummer åtta på the Record Retailer-listan. I U.S.A. var Fame inte bara David Bowies första listetta, utan hans första låt som hamnade topp 10.
