Beatleshistorikern Mark Lewisohn har kommit över en ljudinspelning vars innehåll kan tyda på att Abbey Road inte var det sista albumet som The Beatles hade tänkt ge ut.

Den allmänna historien är ju att bandet var överens om att lägga av efter att ha färdigställt Abbey Road. Men det kanske inte var på det sättet.

Ljudinspelningen innehåller ett möte mellan John Lennon, Paul McCartney och George Harrison som ägde rum den 8 september 1969, efter den sista inspelningssessionen av albumet Abbey Road. Inspelningen gjordes med anledning av att Ringo Starr inte var närvarande just denna dag eftersom han hade ett inbokat besök på ett sjukhus för att genomgå ett test.

På inspelningen kan man höra John Lennon säga: Ringo – you can’t be here, but this is so you can hear what we’re discussing.

Enligt tidningen The Guardian, innehåller ljudinspelningen beatlarnas planer för ett kommande album, inklusive en möjlighet för bandet att ge ut en singel inför den kommande julhelgen 1969.

Mark Lewisohn har berättat för The Guardian:
It’s a revelation. The books have always told us that they knew Abbey Road was their last album and they wanted to go out on an artistic high. But no – they’re discussing the next album. And you think that John is the one who wanted to break them up but when you hear this, he isn’t. Doesn’t that rewrite pretty much everything we thought we knew?

Ljudinspelningen visar också på att The Beatles höll på att tänka om hur bandet jobbade. John Lennon föreslår till exempel att varje medlem i bandet ska bidra med egna låtar till det kommande albumet. Albumet skulle innehålla fyra låtar skrivna av John Lennon, George Harrison och Paul McCartney vardera och två låtar från Ringo Starr.

Man kan också skönja att det finns en friktion inom bandet. En del av inspelningen innehåller retsamma kommentarer från Paul till George när han säger: I thought until this album that George’s songs weren’t that good, varpå George replikerar: That’s a matter of taste. All down the line, people have liked my songs.

John Lennon påtalar då för Paul att Maxwell’s Hammer, som han kallar låten i den här ljudinspelningen, var en låt som ingen av de övriga i gruppen gillade och att den borde ha lämnats över till någon annan artist att spela in, till exempel till den Walesiska sångerskan Mary Hopkin. På det svarar Paul: I recorded it because I liked it.

Lewisohn håller sedan den 18 september 2019 på med en föreläsningsturné i samband med 50-årsjubileumet av Abbey Road – som går under namnet Hornsey Road. Föreläsningen handlar om hela historien bakom Abbey Road-albumet samt bandets sista dagar tillsammans. Turnén avslutas i Manchester den 4 december 2019.

Från att ha fått tillgång till Apple inspelningar med The Beatles, har Lewisohn fallit i onåd hos Apple och The Beatles. Exakt varför han plötsligt har hamnat i den här situationen, vet vi inte – inte heller vilka beatlar som gillar respektive ogillar Lewisohn i nuläget.

Som exempel på denna tråkiga situation kan nämnas att boken som ingår i Sgt. Pepper’s Lonely Hearts Club Band super deluxe-utgåva innehåller nio avsnitt, men ingen av dessa är skriven av Lewisohn, vilket hade varit otänkbart om ett sådant projekt hade förverkligats under 1980-talet eller i början av 1990-talet. Istället har man vänt sig till Kevin Howlett, som också är en duktig författare och Beatlesforskare. Kevin har också fått bidra med en hel del i samband med 50-årsutgivningarna av albumen The Beatles och Abbey Road på Apple/Universal Music:s begäran.

Man skulle i det här läget tänkt sig att Lewisohn skulle ha tappat sugen, men han har inte undvikit att skriva om The Beatles. Långt därifrån, eftersom han 2005 började skriva på sitt jätteepos om The Beatles i tre delar.

För att kunna stänga in sig och satsa på ett sådan stort självpåtaget uppdrag, krävs det trots allt att man har en ekonomi som tillåter att man kan ägna så mycket tid som behövs för detta. Det är en av anledningarna till att Lewisohn har givit sig ut på en föreläsningsturné med namnet Hornsey Road. Varför föreläsningarna har fått denna titel, avslöjas längst ner i denna artikel!

Föreställningen är en enmansshow med en minimal scendekor – det kända övergångsstället på Abbey Road (se bild ovan), ett litet bord, en stol och en scen i övrigt som består av en stor bildskärm. Lewisohn berättar historien om och presenterar samtidigt filmklipp, foton och framför allt en hel del ljusklipp från albumet Abbey Road.

Lewisohn är inte en föreläsare av rang, men det han saknar i scenkonst tar han igen desto mer med sina kunskaper i ämnet. Lewisohn går i sin föreläsning igenom låt efter låt i detalj på albumet i den ordning låtarna spelades in i kombination med udda och roliga detaljer som inte alla Beatlesexperter känner till.

Till exempel bilder över vilken rutt John Lennon tog när han tillsammans med Yoko Ono tog sig igenom England i en allt annat än glamorös resa. Vi får se när turen startar med en Mini Cooper och när han bytte till en Austin Maxi när det konstaterades att Mini Coopern var för liten. Sedan visas även ett foto av en totalkrockad Maxi efter det att John Lennon hade krockat med bilen.

När det kommer till ljudspåren har Lewisohn varit väldigt kreativ genom att utifrån respektive låt skapa en egen remix via Playstations Rock Band med sina isolerade spår i mening att visa de fyra beatlarnas respektive bidrag på varje låt. Generellt inleds ett spår med att alla spelar för att plötsligt bara höra sången, eller kanske Paul McCartneys melodiska basspel eller George Harrisons sologitarr.

Här är ett exempel på denna typ av mixning av låtar som Lewisohn har med på föreläsningen: You Never Give Me Your Money, Sun King, Mean Mr Mustard, Polythene Pam, She Came In Through The Bathroom Window, Golden Slumbers, Carry That Weight, The End och slutligen Her Majesty. Väl värt att lyssna på!

Högtidsstunderna under föreläsningen är bland annat när Lewisohn i detalj går in på till exempel vem Mean Mr Mustard var inklusive ett foto på mannens sista önskningar och testamente.

En stor del av publiciteten kring föreläsningen har varit informationen om att Lewisohn har kommit över en ljudinspelning där beatlarna diskuterar ett kommande album med mera. Tyvärr spelar Lewisohn inte upp hela ljudinspelningen, eftersom om han skulle göra det skulle han kunna råka illa ut. Lewisohn: someone told me bad things might happen to me.

Mark Lewisohn är bland annat känd för att ha gett sig i kast med att skriva den kompletta historien om The Beatles. År 2005, informerade han omvärlden om att han hade påbörjat sitt digra arbete och att det skulle handla om tre tjocka volymer totalt.

Och anledningen till detta förklarade Lewisohn så här:
The Beatles story has been told very often but, in my view, rarely very well. I’m writing a wide-ranging history and my aim is true: to explore and comprehend what happened in and around the Beatles, and to write it even-handedly, without fear or favour, bias or agenda. A rock and roll group came out of Liverpool and shaped the last half of the 20th century the world over, and their music transcends changing times. The whole extraordinary story needs to be fully recorded and it needs to be done now, while first-hand witnesses are still with us.

Den första volymen publicerades i oktober 2013 med titeln The Beatles: All These Years, Volume One – Tune In (se bilden ovan) och är på 1 728 sidor! Det finns även en kortare och billigare version som är på 946 sidor!

Sedan dess har Lewisohn fått lägga till följande om arbetet med de tre volymerna: It took longer to research and write than I could ever have anticipated.

I samband med att första volymen kom ut 2013, sa Lewisohn i en intervju som publicerades den 28 december samma år att han räknade med att Volym 2 skulle publiceras år 2020 och att den sista volymen skulle komma ut 2028 – omkring tidpunkten då han skulle fylla 70 år.

Men i augusti 2018, gick Lewisohn ut med informationen om att det var för tidigt att säga när volym 2 faktiskt skulle kunna publiceras.

Mark Lewisohn är född den 16 juni 1958 och är historiker och författare. Han har skrivit ett flertal böcker om The Beatles.

1986 kom den första boken från Mark Lewisohn om The Beatles: The Beatles Live! Boken handlar om den kompletta historien om The Beatles liveframträdanden i ett format som Mark kom att fortsätta med.

Efter att han hade bjudits in av EMI för att få lyssna på The Beatles samtliga originalinspelningar skrev han boken The Complete Beatles Recording Sessions: The Official Story of the Abbey Road Years, som kom ut 1988. Boken är upplagd som en dagbok, där alla inspelningarna redovisas kronologiskt. Här finns också detaljer om vem som spelade vad på respektive inspelat spår, hur många tagningar som gjordes med mera. Boken innehåller också en intervju med Paul McCartney.

Lewisohns nästa bok blev The Beatles: 25 Years In The Life, som kom ut 1988 och innehåller information om vad var och en av bandets medlemmar gjorde dag för dag mellan åren 1962 och 1987.

Boken kom ut på nytt 1990 med titeln The Beatles Day by Day.

The Complete Beatles Chronicle publicerades 1992 och gick ett steg till om vad gruppen höll på med. Här finns detaljer om bandets hela karriär, i studion, på scen, i radio, i tv, på film och video.

Härpå följde boken The Beatles London, som han skrev tillsammans med Piet Schreuders och Adam Smith, som kom ut 1994. Detta är huvudsakligen en guidebok till alla Beatlesrelaterade platser i London kompletterad med bilder på gruppen på de olika platserna och kartor. En nyutgåva släpptes tidigt 2008.

Förutom att ha skrivit ovanstående böcker, har Lewisohn bidragit med förord till böcker som Recording The Beatles av Brian Kehew och Kevin Ryan,

Beatles Gear av Andy Babiuk.

Den tyska boken Komm, gib mir deine Hand – Die Beatles in Deutschland 1960-1970 av Thorsten Knublauch och Axel Korinth.

Han har även bidragit i boken In My Life: Lennon Remembered, en bok som gjordes i samband med en BBC Radioserie på 10 avsnitt om John Lennon.

Han har också editerat Paul McCartneys bok Wingspan, efter att ha arbetat en lång tid som redaktör och skribent för Paul McCartneys fanzine (som inte längre existerar) Club Sandwich.

Detta gjorde att han i sin tur blev inbjuden att skriva text till flera av Pauls album, såsom Flaming Pie, Band On The Run: 25th Anniversary Edition och Wingspan: Hits And History.

Han skrev även texten till den retrospektiva cd-boxen (6 skivor) Produced by George Martin – 50 Years in Recording och The Beatles album 1 och The Capitol Albums, Volume 1. (se nedan). Han var också mycket involverad i The Beatles Anthology-projekt.

Enligt Daniel Finkelstain, som skrev i The Times 2014, var Lewisohn skyldig till att ha identifierat komikern Jaspar Carrott som den faktiska källan 1983 till det kända citatet: Ringo isn’t the best drummer in the world. He isn’t even the best drummer in the Beatles.

Detta citat har ofta påståtts ha sagts av John Lennon. Lewisohn har dock varit väldigt skeptiskt till detta påstående, inte minst eftersom han inte har hittat några källor som säger att det skulle vara John Lennon som låg bakom uttalandet. Samtidigt hade han svårt att tro att John Lennon skulle ha uttryckt sig på det sättet eftersom han inte tyckte detta om Ringo. Även om John många gånger skulle kunna stå för en och annan pik gentemot de övriga beatlarna och andra runt omkring dem.

Hur som helst, har Lewisohn lyckats bevisa att uttalandet härstammar från en BBC-episod från 1981 i komediserien Radio Active, som är skriven av Angus Deayton och Geoffrey Perkins. 

Så nyligen som 2016 kom hans senaste bok om The Beatles: A Hard Day’s Night – A Private Archive.

Varför Hornsey Road?
Anledningen till att Lewisohn kallar sin föreläsning Hornsey Road är en liten pik till det faktum att EMI var på gång att köpa en studio på Honsey Road i London, där alla deras pop- och rockskivor skulle spelas in med tanke på att ha kvar studion på Abbey Road (som då hette EMI Studios) enbart för inspelningar av klassisk musik och jazzmusik.

Nu blev det inte så, men om EMI hade fullföljt sina planer på detta, så skulle det kunna ha lett till att albumet Abbey Road skulle kunnat ha fått titeln Hornsey Road i stället! Ett av många om inte, så . . .