Igår – den 2 juni 2020 – var det exakt 60 år sedan som The Beatles genomförde sin första spelning under namnet The Beatles. Torsdagen den 2 juni 1960 inledde The Silver Beetles sex på varandra följande torsdagsspelningar. Den sista spelningen var den 7 juli 1960 på The Institute.

Spelningarna hade bokats av Allan Williams under det att gruppen hade varit på turné i Skottland. Promotor för det hela var Les Dodd’s Paramount Enterprises.

I tidningen – se nedan – där man gjorde reklam för de kommande spelningarna noterades att Cass and his Cassanovas skulle på turné med Billy Fury, så det blev möjligt för The Beatles att spela under sex på varandra följande torsdagar (2/6 – 7/7 1960). I samband med att Allan Williams bokade grabbarna var det namnet The Silver Beetles som gällde. Tilläggas kan att Cass and his Cassanovas kom inte att åka på turné med Billy Fury. Vad det egentligen var som gjorde att bandet slutade spela på Neston Institute är fortfarande höljt i dunkel.

Men i recensionen av spelningen (se längre ner i artikeln) är det namnet The Beatles som gäller.

Dodd hade jobbat med föreställningar av olika slag på The Institute sedan 1936 och på senare tid hade han börja boka rock’n’roll-artister. Han betalade The Silver Beetles £10 för deras uppträdande, varav gruppen gav £1 till Allan Williams. Det var inte alltid som Allan Williams krävde sina 10 procent i bokningsavgift.

Gruppen bestod under dessa spelningar av John Lennon, Paul McCartney, George Harrison, Stuart Sutcliffe och Tommy Moore, d.v.s. samma gäng som hade turnerat i Skottland tillsammans med Johnny Gentle. Men där hade de kallat sig för The Silver Beatles. Nu hade de lämnat silvret och kallade sig enbart för The Beatles och spelplatsen var Neston Institute.

Debuten dokumenterades i lokaltidningen och som framgår att tidningsklippt nedan från Heswall & Neston Advertiser så hade några av grabbarna fortfarande sina pseudonymnamn. John Lennon kallades tidigare Long John (mot hans vilja), men det hade han tagit bort nu. Paul McCartney kallade sig för Paul Ramon, George Harrison kallade sig för Carl Harrison och Stuart Sutcliffe använde sig av namnet Stuart De Stael. Trummisen var Tommy ’Thomas’ Moore.

Här har vi tidningsklippet från den första spelningen där de kallade sig The Beatles.

Här har vi en karta över var någonstans lokalen låg.

Exakt vilka låtar The Beatles spelade dessa torsdagar vet vi inte, men repertoaren såg oftast ut så här vid den här tiden:

Hallelujah! I Love Her So, Wild Cat, Besame Mucho, Matchbox, That’s When Your Heartaches Begin, I’ll Always Be In Love With You, Ramrod, Movin’ and Groovin’, Cathy’s Clown, Youngblood, One After 909, Hello Little Girl, Lend Me Your Comb, Rock and Roll Music, Whole Lotta’ Shakin’ Goin’ On, Red Sails In The Sunset, Money (That’s What I Want), Sweet Little Sixteen, och Long Tall Sally.

Trots alla dåliga erfareheter som trummisen Tommy Moore hade av Skottlandsturnén – oftast p.g.a. John Lennon – hade Tommy stannat kvar i bandet. Fram till nu! Under den andra veckan av spelningarna i Neston Institute, troligen omkring den 11 juni dök inte Tommy upp vid en spelning som bandet hade på The Grovenor.

Trött på John Lennon och förmodligen lite pressad av sin fru beslutade sig Tommy för att lämna gruppen och koncentrera sig på jobbet som han hade på Garston flaskfabrik.

Allan Williams körde beatlarna dit i hopp om att kunna övertala Tommy. Det lyckades dock inte. Eventuellt var han med och spelade med The Beatles vid ett tillfälle senare på The Jacaranda den 13 juni slutade det med att The Beatles än en gång stod utan trummis. Inte så bra när de nu hade ett antal spelningar inbokade på Neston Institute.

Turligt nog behövde de inte lägga ner allt för mycket krut på att skaka fram en ny trummis. En dag när de satt på The Jacaranda på Slater Street, hörde Paul något som lät som en trummis som övade i ett hus på andra sidan gatan. Efter att ha frågat runt i Jacksons konstaffär, presenterade han för rammakaren Norman Chapman, som hade spelat på sina trummor i en tom vind i hörnet av Slater Street och Seel Street. Eftersom han inte hade någon möjlighet att öva hemma på grund av allt (o)ljud, hade han släpat med sig sitt trumset (£20) till staden så att han kunde öva utan att han störde någon.

Paul träffade Norman och frågade honom om han hade lust att spela med bandet den aktuella kvällen, vilket hand tackade ja till och det var allt!

Chapman har på senare tid beskrivits som en av de bästa trummisarna som The Beatles hade spelat med av Allan Williams: one of the best (drummers) they had, a tall and very friendly man. Helt plötsligt var han med i The Beatles. På tisdagen den 14 juni använde grabbarna hela gaget från en spelning de hade haft till att lägga en depositinsavgift på en Selmer Truvoice förstärkare hos Hessys. Eftersom de skrev på med George Harrisons namnteckning och han kunde visa att han hade ett jobb hos Blacklers (fast han egentligen hade slutat där!) fick de respit med den återstående betalningen fram till mitten av 1961. Kalaset gick på £ 63. Den nya förstärkaren sattes genast i arbete på nästa spelning på Neston.

Torsdagen den 16 juni 1960

Så här uttalade sig en medlem i publiken – Ann A.: The format, as best I remember, was two groups each Thursday, I do remember Gerry and Pacemakers, also the Sundowners. To be honest, the groups didn’t distinguish themselves… all good loud jive music. At that time lots of teenage boys were part of a group, jamming and hoping in a garage. Lots of pubs had a group every night, there were so many hoping to be discovered.

Ett av förbanden till The Beatles var Keith Rowlands and the Deesiders, en grupp från Heswall. Deras gitarrist, Pete Bolt minns detta:
It was the first time I’d heard people singing in harmony, They weren’t just a backing group with a singer out front, it was the two of them together at the microphone, most unusual, and good. I was also impressed with their clean starts and finishes to songs and how they engaged the audience with a bit of chat, especially some girls who positioned themselves around the stage.

Torsdagen den 30 juni 1960

Tidigare under denna dag hade Paul McCartney köpt sig sin första riktiga elektriska gitarr – en Rosetti Solid 7 – för att använda tillsammans med den nya förstärkaren. Genom att använda en del av födelsedagspengarna från sin 18-årsdag (18 juni 1960) till depositionsavgift och därefter betala av skulden med tio bob i veckan på instrumentet som kostade £ 21 gick affären i lås. Trots att instrumentet såg väldigt bra ut, lärde sig Paul att man får inte mer än vad man betalar för. Paul minns att hans far itutade honom Never get heavily in debt’, vilket resulterade i att han köpte en billig gitarr som han inte kunde använda som han hade tänkt. Strängarna låg alldeles för högt ovanför greppbrädan , vilket gjorde det fysiskt svårt att spela på den.

Torsdagen den 7 juli 1960

Nestonbokningen avslutades denna kväll. Norman Chapman kom att fortsätta att spela med John, Paul, George och Stu på The Grosvenor i Wallasey och The Jacaranda, men bara för några veckor till. Norman var en av de sista som blev inkallad och i augusti 1960 fick han stationering i Kenya för en tid av två år. The Beatles var åter trumlösa!

Dock slutade inte kopplingen mellan The Beatles och Neston här och nu. Trots att ingen någonsin kune förutsee det sommaren 1960 – att The Beatles inom en period av fyra år skulle erövra världen.

I september 1964 kunde de lätt få ett gage på $150,000 för en föreställning på 32 minuter i Kansas City, långt, långt ifrån de £9-10 per kväll som de hade fått på Neston Institute. Som en konsekvens av detta kom det sig att Paul McCartney hade en hel del pengar vid det här laget. Så han frågade sin far Jim om han inte ville sluta sitt jobb som bomullsförsäljare med en lön på £10 i veckan och låta sig pensioneras. Jim var inte sen att tacka ja till det erbjudandet. Paul föreslog också att Jim kanske ville flytta till en villa (nu 1964 hade barndomshemmet på Forthlin Road blivit alltför känt av fansen), vilket resulterade i ett köp av en ‘Rembrandt’ – ett parhus med fem sovrum på Baskervyle Road i Gayton, Lower Heswall, som låg endast sju minuter från Neston Institute.

Jim och Pauls bror Mike flyttade in under andra halvan av 1964 och Paul var en frekvent besökare hemma hos Jim och Mike och använde huset som bas när han besökte släktingar i Liverpool.

Live: Hippodrome, Brighton, Sussex

Söndagen den 2 juni 1963 spelade The Beatles sin femtonde konsertdag på UK-turnén med Roy Orbison. Den här gången spelade de på the Hippodrome Theatre på Middle Street i Brighton, Sussex.

En liten video med The Beatles på The Hippodrome i Brighton, där de uppträdde den 2 juni 1963 och två gånger 1964.

Detta var första gången av tre som The Beatles spelade på the Hippodrome. De återvände till stället den 12 juli 1964 och den 25 oktober 1964.

Live: Odeon Cinema, Southend-on-Sea, Essex

Den trettonde dagen på The Beatles UK-turné med Roy Orbison ägde rum på Odeon Cinema på High Street i Southend-on-Sea i Essex.

The Beatles uppträdde på Odeon Cinema vid ett ytterligare tillfälle – den 9 december 1963. Byggnaden revs 2004 och ersattes av en universitetsbyggnad.

Live: Odeon Cinema, Manchester, Lancashire

Den här torsdagen skulle The Beatles egentligen ha spelat på Granada Cinema i Kingston-upon-Thames, Surrey, men UK-turnén satte stopp för detta.

Den tolfte föreställningen på UK-turnén med Roy Orbison var det enda framträdandet som The Beatles gjorde på Odeon Cinema på Oxford Street i Manchester.

Konserten kom senare att recenseras i The Daily Express av en viss Derek Taylor, som var tidningens nöjeskorrespondent för norra delarna av England.

Trots att redaktörerna förväntade sig en negativ recension på något som de ansåg vara en tonårsfluga, kom det sig att Taylor tyckte att The Beatles var förtjusande.

Så här skrev Taylor om kvällens konsert i tidningen som publicerade den 31 maj 1963: Measuring it word by word, let me make a solemn declaration that because of the city of Liverpool, popular music, after years of turmoil and unspeakable rubbish, has become healthy and gay and good again.The Liverpool Sound came to Manchester last night, and I thought it was magnificent… Indecipherable, meaningless nonsense, of course, but as beneficial and invigorating as a week on a beach at the pierhead overlooking the Mersey.

The spectacle of these fresh, cheeky, sharp, young entertainers in apposition to the shiny-eyed teenage idolaters is as good as a rejuvenating drug for the jaded adult.I suppose there is not – yet – a first-class musician among them. Last night’s audience of screamers gave the ear little chance of picking up two consecutive notes. And record companies can work wonders in the studios. So how can you tell whether there is any quality?

I suppose also that in another 12 months another sound will have been fed to the teenagers. But in the meantime, The Beatles and Gerry and the Pacemakers – who, with their first record arrived at No. 1 on the hit parade – were a fair-sized sensation. Their stage manner has little polish but limitless energy, and they have in abundance the fundamental rough good humour of their native city.

It was difficult to believe that the reception they had when they closed the first half of a generous bill would be exceeded by the noise accorded to The Beatles. One underestimates the teenage audience who gear their enthusiasm in ratio to the status of a star. It was really The Beatles we had gone to see.

When the no-lapelled, shiny black suits and thick black Roman hair-cuts of the stars appeared to a cascade of outrageous praise from the compere, the cinema went wild. Nobody could hear themselves trying to think. The act was largely drowned, but it didn’t matter at all. It was marvellous, meaningless impertinent, exhilarating stuff.Derek Taylor

Taylor kom senare att utveckla en nära vänskap med The Beatles och deras manager. Senare blev Derek Brian Epsteins personlige assistent och spökskrivare åt hans självbiografi, The Beatles presschef under deras USA-turné 1964 och 1968 blev han presschef för Apple Corps.

Live: Rialto Theatre, York, Yorkshire

Onsdagen ägnade sig The Beatles åt att uppträda för tredje gången på the Rialto Theatre på Fishergate i York, som en del av UK-turnén med Roy Orbison.

Pete Howard har kommit över ett exemplar av en annan affisch som också gör reklam för The Beatles föreställningar på Rialto Theatre i York den 29 maj 1963. Pete berättar i nedanstående video om affischen och lite mer om de övriga artisterna som ingick i UK-turnén med Roy Orbison samt vissa intressanta detaljer som finns med på affischen. Det man kan notera är att hans affisch har ett foto med de fyra beatlarna, vilket är mycket ovanligt. Affischen ovan har också foton av de fyra beatlarna, men inte tillsammans utan enstaka bilder på respektive beatles huvud. Pete Howards affisch med fyra leende beatlar är ett verkligt fynd! Pete visar också några andra affischer från UK-turnén med Roy Orbison där han kan visa på intressanta skillnader i layouten.

För den som inte kommer ihåg det, så var det dessa sju låtar som The Beatles spelade under hela UK-turnén med Roy Orbison våren 1963:
Some Other Guy, Do You Want To Know A Secret, Love Me Do, From Me To You, Please Please Me, I Saw Her Standing There och Twist And Shout.

B Emmerson var en av många som var på en av konserterna denna dag. Så här berättar han om Roy Orbisons insats:
Roy Orbison was the best live act I have ever seen. He was so good that The Beatles, who had just hit the big time and had been moved to top of the bill, could not get on stage because the audience was shouting for encores of ’Running Scared’.

Så här låter det när Roy Orbison sjunger Running Scared. Denna video är från ett mycket senare tillfälle.

The Beatles hade spelat på Rialto Theatre två gånger tidigare – den 27 februari och den 13 mars 1963. Efter dagens spelning kom de tillbaka en fjärde gång – den 27 november 1963.

Live: Gaumont Cinema, Worcester, Worchestershire

The Beatles två första konserter i Worcester, England, ägde rum denna tisdag med fortsättningen på UK-turnén med Roy Orbison då de spelade på Gaumont Cinema på Foregate Street. 

The Beatles återvände till samma ställe en gång till – den 4 september 1963.

Live: Capitol Cinema, Cardiff, Glamorganshire, Wales

Denna måndag var det dags för The Beatles första konsert i Cardiff i Wales, här i samband med fortsättningen på turnén med Roy Orbison. Föreställningarna ägde rum på Capitol Cinema på Dock Street i Cardiff.

Eftersom The Beatles nu var huvudattraktionen i turnésällskapet fick de ett gage på £100.

Innan föreställningen fick gruppen besök av musikern Dave Edmunds (som kom att spela i band som Love Sculpture, Rockpile och som sedan blev soloartist), som vid den här tiden arbetade i en musikaffär – Barretts of Manchester – som nu hade satt upp en affär i Cardiff. Hans boss sa: Why don’t you take this stuff around, sticks, strings, bass strings whatever, for The Beatles and see if they need anything and give them a good deal so they remember Barretts of Manchester. Edmunds skickades iväg till Capitol Cinema av affärsinnehavaren med uppgift om att försöka sälja vad som helst som The Beatles kunde tänka sig behöva för showen.

They were setting up, going for a sound check in the afternoon and we rolled in berättade Edmunds för BBC Radio Wales år 2001. There was no security in those days. I stayed for the whole day. In the evening, I was just standing on the side of the stage watching The Beatles do their first tour. We were too nervous to charge them so we just gave them everything, all the sticks and strings. I gave Paul McCartney a set of bass strings.

Efter föreställningarna bodde de på Angel Hotel.

The Angel Hotel i Cardiff har en lång, lång historia som går ända tillbaka till 1666, när en blomstrande färdservice med häst och vagn startade från the Inn på Castle Street.

Enligt uppgift lär nedanstående kända personer ha stannat över på Angel Hotel:

Filmskådespelaren Gregory Peck bodde här 1959 när man filmade Moby Dick här i Wales.
The Beatles som stannade här natten mellan den 27 och 28 maj 1963 i samband med UK-turnén med Roy Orbison.
1973 fick hotellet besök av sångerskan och skådespelerskan Marlene Dietrich när hon underhöll på the New Theatre. Hon stannade en vecka och anlände med betjänt och tolv väskor med sitt monogram på!
Under drottning Elisabeth II:s 25-årsjubileum som drottning – 1977 – fick hotellet besök av hertigen av Beaufort och av hertigen av Northumberland.

_________________________________

En av de som såg showen var Edwina Timms, och för henne hade äventyret inte avslutat i och med att konserten var slut. Hon var bestämd på att hon skulle suga ut sista droppen av kvällen med The Beatles.

After the show some friends took us to the Angel Hotel where it was rumoured the stars were staying overnight. Before long The Beatles and Gerry and the Pacemakers arrived. Paul and George stopped for a chat and we asked them to sign our programmes.

As we could never have enough Beatles sightings, we got to the Angel Hotel by 8am next morning, complete with cameras, and prepared to wait for their departure. Nothing happened until around noon. Then at last the Fab Four emerged. They all posed for our cameras, said, ‘Goodbye, see you again’, piled into to a green Ford Zephyr, waved and were gone. Once again we were on cloud nine.”

Här är några bilder som Edwina tog på morgonen dagen efter konserten – den 28 maj 1963.

Nedan en recension av The Beatles spelning på The Capitol Theatre den 27 maj 1963 från tidningen the South Wales Echo newspaper.

The Beatles spelade på the Capitol Cinema vid två senare tillfällen – den 7 november 1964 och den 12 december 1965.