Live: Savoy Ballroom, South Parade, Southsea, Portsmouth, Hampshire

The Beatles hade uppträtt i staden bara cirka en vecka tidigare – den 30 mars 1963 – men då i the Guildhall under UK-turnén med Tommy Roe och Chris Montez.

Denna söndag framträdde The Beatles för första och sista gången på Savoy Ballroom. På senare tid blev Savoy en nattklubb innan den revs 2009 för att ge plats åt bostäder med sjöutsikt.

Men dagens konsert blev inte helt utan missöden.

Efter att ha spelat i Buxton dagen innan reste nu grabbarna cirka 33 mil till Englands sydkust för att spela för ett gage på £ 50. Men det var nära på att spelningen inte hade blivit av. Bilen de åkte i gick sänder på A3:an, vilket tvingade deras chaufför och roadie Neil Aspinall att ringa till spelplatsen för att fråga om Ringo Starr kunde få låna Terry Wisemans trumset. Terry var trummis i gruppen Mike Devon and The Diplomats som också skulle spela på samma plats samma kväll.

Under det att deras bil blev bärgad till en verkstad steg grabbarna in i en bil och tog med sig det de kunde bära på vad gäller utrustningen. Vad gäller Ringo, så hade han med sig trumstockar och virveltrumma. Dessa saker lämnade han aldrig efter sig. Vid 17-tiden anlände gruppen till spelplatsen iklädda läderjackor och jeans. Det tog hela 15 minuter för dem att ta sig igenom folksamlingen. När de väl kom in på arenan frågade Paul McCartney var någonstans de hade ställt pianot. Terry minns: He had composed something in his head on the way down in the car and wanted to set it down in music before it faded away from his memory. Olyckligtvis verkar det som om alla hade glömt vad det var för låt som Paul hade på gång.

Omklädningslogens uppställning var ovanlig, eftersom båda banden fick dela på utrymmet. Eftersom båda banden bytte om till scenkläder så lades de vanliga kläderna tillsammans i en hög. The Beatles fick inte något speciellt stjärnmottagande vid den här spelningen.

Nu uppstod ännu ett litet problem – denna gång med trumsetet som Ringo Starr skulle låna. Man hade byggt upp två scener – en mindre för gruppen The Diplomats och en större för The Beatles. Så när The Diplomats hade spelat sitt set var man tvungen att bära över alla trummorna till The Beatles scen.

Som en del av förbandet The Diplomats show, ingick att de skulle spela en del Beatleslåtar; Love Me Do, Please Please Me, I Saw Her Standing There, Do You Want To Know A Secret, There’s A Place och Twist And Shout. Eftersom de var supportakt till just The Beatles, kom de fram till att de skulle fråga The Beatles först och Paul sa att det vara helt OK. Sedan frågade de också om deras låtlista skulle vara samma som The Beatles låtlista. Paul menade på att det spelade ingen roll. Paul: So what? We play them again and again. No problem.

Terry minns nu på ålderns höst: The Beatles’ road manager said: ”Can we loan your kit for Ringo to play on? He has his own snare drum, which never leaves his sight, but nothing else. Ringo, the road manager and I carried drums, cymbals and stands across the crowded hall and back again. I don’t think Ringo had the same problem in later life!’ To his everlasting regret, Terry sold the drum kit in 1970. Today it would be worth thousands.

Men en annan av bandmedlemmarna i The Diplomats har fortfarande ett väldigt värdefullt minne från kvällen då de spelade tillsammans med The Beatles. Kompgitarristen Keith Francis hade köpt ett exemplar av The Beatles album Please Please Me – en utgåva som kom i ett begränsat antal exemplar. Det handlade om utgåvan med guldetiketten. Dessutom fick han beatlarna till att signera skivan efter spelningen. Idag förvarar Keith skivan i ett bankfack. För cirka 10 år sedan var den värderad till £35,000.

Solosångaren Mike Deacon, som använde sig av scennamnet Mike Devon, minns från spelningen:

There were no fire regulations like there are today. People were milling about in Clarendon Road, South Parade, on the beach and esplanade. The crowds then went into the foyer and up the stairs. It was just choc-a bloc with people wanting to see the Beatles.

Alla hade inte köpt biljetter, men managern för Savoy, George Turner såg mängden med ungdomar och tvekade inte utan höjde biljettpriset från 3 shillings 6 pence till five shillings.

Terry minns att grabbarna hade svårt att förstå beatlarnas Liverpooldialekt (scouse accents) och han och kompisen Mike tyckte att John Lennon verkade en smula kylig och avståndstagande som om han tyckte att han var för bra för att uppträda på scenen vid det här tillfället.

Under det att Paul McCartney letade efter ett piano, tog George Harrison basisten Colin Wilkinson och Keith åt sidan och gladeligen visade dem hur han spelade vissa ackord. När det kom till själva konserten, tyckte grabbarna att de hade kommit på ett bra knep, eftersom de blev kända för att vara ett Beatles Tribute Band som lärde sig Beatleslåtarna så snart de kom ut på skiva.

När väl The Diplomats hade spelat sina låtar, inklusive de beatleslåtar som är nämna tidigare i artikeln, var det så dags för The Beatles att inta sin scen. De fick entusiastiska applåder från det fullsatta golvet. Det var så många i publiken som ville se dem att såväl dansgolvet, sittplatserna, balkongen och trapporna ner till dansgolvet var packat med fans. De som var i trapporna kunde aldrig se gruppen, men det kunde ju säga att de faktiskt var där! Samtidigt fanns det en stor skara fans som var missnöjda med att de inte kunde komma in, utan fick stå utanför.

Efter spelningen träffades båda grupperna i omklädningsrummet och tog en coca cola och snackade. The Beatles hade fått ett gage på £50, medan The Diplomats hade fått erbjudande om 12 guineas (£12.60), vilket Geoff förhandlade upp till £15.

Mike: We consider ourselves very lucky to have been part of history. We could see they were brilliant but I honestly don’t think anybody knew they would go on to be as successful as they were.

The Beatles återvände till Portsmouth för en konsert i the Guildhall den 3 december 1963. Nu var de verkligen stora stjärnor!

Hur gick det med the Diplomats? De fick frågan om de ville åka till Tyskland och bli ett Beatlesliknande band men de var tvungna att tacka nej till erbjudande eftersom flera i bandet hade lärlingsjobb.

När inte The Diplomats kunde åka blev det ett annat band som åkte till Tyskland istället nämligen Dave Dee, Dozy, Beaky, Mick and Tich, som fick hela sju hits i slutet av 1960-talet.

The Diplomats fortsatte med sina lärlingsjobb och spelade som halvprofessionella musiker på fritiden. Men bara två år senare hade gruppen splittrats.

Ett annat band som också var med och spelade denna kväll var en grupp som kallade sig för Classics 4 (inte att bli ihopblandade med den amerikanska gruppen med samma namn).

_______________________________________

Tilläggas kan att radioprogrammet Easy Beat som The Beatles spelade in på BBC Light Programme den 3 april sändes denna dag mellan kl. 10.31 och kl. 11.30.

Radio: Side By Side

The Beatles hade spelat in två sessioner för BBC:s radioshow Side By Side bara tre dagar tidigare. Men efterfrågan på mer musik var stor, så den här torsdagen fick de spela in en tredje session för programmet.

Tilläggas kan att man planerade för att spela in en fjärde session, som skulle bandas mellan kl. 14.00 och kl. 18.00. Men den sessionen fick ställas in med tanke på att The Beatles skulle hinna med att åka till Stowe för en kvällskonsert.

Dessa inspelningar ägde rum i BBC:s Paris Studio i London mellan kl. 11.00 och kl. 14.00. The Beatles framförde följande låtar: Too Much Monkey Business, Love Me Do, Boys, I’ll Be On My Way och From Me To You.

Dagens inspelning av låten I’ll Be On My Way är den enda kända inspelningen av The Beatles som existerar! Låten skrevs av Lennon-McCartney för Billy J. Kramer And The Dakotas, en av flera andra artister som tillhörde Brian Epsteins musikstall. Billy J. Kramer And The Dakotas spelade in låten i Abbey Road Studios den 14 mars och baksidan på singeln var en cover på The Beatles Do You Want To Know A Secret.

Efter de två sessionerna så filmade gitarristen Kevin Neill i Karl Denver Trio The Beatles och Neil Aspinall på Regent Street när The Beatles var på väg att lämna byggnaden. Den stumma filmsnutten användes i Apples reklam för The Beatles singel Baby It’s You 1995.

Fotografen Dezo Hoffmann och hans assistent David Magnus var också närvarande och tog några fotografier utanför Paris Studion som kom att användas, med några justeringar, som omslagsbild till Apples album Live At The BBC.

Efter BBC-sessionerna besökte The Beatles Cecil Gee’s klädaffär för män på 39 Shaftesbury Avenue, där Dezo Hoffmann passade på att fotografera dem när de köpte lite herrkläder.

Dagens avsnitt av Side By Side sändes måndagen den 24 juni 1963 på BBC Light Programme med start kl. 17.00.

I’ll be On My Way släpptes med The Beatles 1994 på skivsamlingen Live At The BBC.

__________________________________________

Live: Roxburgh Hall, Stowe School, Buckingham

Internatskolan öppnade den 11 maj 1923. Till att börja med bestod eleverna av 99 skolgossar under ledning av rektorn J.F. Roxburgh. Nu för tiden går nästan 800 elever på skolan, varav 550 gossar och 220 flickor.

Detta var ett av de mera ovanliga engagemanget som The Beatles hade fått – åtminstone när det gäller 1963. Ett framträdande i en skola – Stowe School i Buckinghamshire.

Här kommer en intressant skildring av hur det var den 4 april 1963 på skolan. Berättare är Guy Mackenzie som faktiskt var på plats och såg The Beatles framträdande!

Stowe School var en prestigefylld allmän internatskola för pojkar. Evenemanget kom sig av att en av eleverna, David Moores från Liverpool, kontaktade Brian Epstein för att ta reda på om The Beatles skulle kunna komma och spela på skolan. Epstein blev imponerad av Moores och de började brevväxla kring den kommande spelningen.

I april 1963, var The Beatles veteraner när det gällde liveframträdanden på scen. Efter hundratals shower i Hamburg och i The Cavern Club i Liverpool turnerade de i England i samband med att deras första album släpptes (Please Please Me). Var helst de spelade så skrek tonårsflickorna när de fick höra gruppens första singel på topplistans förstaplats – Please Please Me. Med tanke på ovan så var det lite udda när The Beatles den 4 april 1963 hamnade på en liten internatskola – Stowe School – för pojkar.

Ännu mera udda blir det när man får reda på vem det var som hade bokat The Beatles på detta udda ställe. Det var ju så att en av eleverna, David Moores, som hade vuxit upp i Liverpooltrakten, ville se sin hemstads popband. Så i januari 1963 skrev han till Brian Epstein. Detta ledde till ett antal formella brev mellan Moores och Epstein, vilket slutade med en enig överenskommelse och ett signerat kontrakt som innebar att bandet skulle spela för ett gage runt £ 100.

Det var dock ett problem. Epstein skrev tillbaka till Moores för att förklara. Se nedan:

Moores var för ung för att skriva på kontraktet så Moores ombads att skaffa en vuxen person från skolan som kunder signera kontraktet. Det löste sig till slut.

När The Beatles intog scenen i skolans Roxburgh Hall, välkomnades de med ett artig applåd från publiken som bestod av gossar, som satt stilla i rader och klädda som om de var på väg till kyrkan. Bandet framträdde under en latinsk inskription Presto et Praesto, vilket betyder Jag står stark och jag står först. Efteråt fick de till och med sitta och äta en bit tillsammans med rektorn för skolan.

Skolgossarna hade ingen aning om vad som väntade dem när de satt i salen. De hade ingen direkt koll på popmusik och de hade inte möjlighet att titta så mycket på tv heller. John Bloomfield minns tillbaka cirka 50 år senare.

Grabbarna skulle aldrig glömma vad som hände när ridån gick upp och The Beatles började spela.
John: When the curtains went back, and they started to play, none of us had any idea at all about the speed, the volume, the enthusiasm,” he said. “And I don’t think they realized quite what it was that they’d allowed to come down here … It was like something from a different planet had arrived.

Lyssna på John Bloomfields berättelse genom att klicka på länken nedan:
https://audioboom.com/posts/991933-a-rare-performance-by-the-beatles-at-stowe-school-in-buckinghamshire

Framträdandet i skolans Roxburgh Hall var ovanligt – inte bara för att det var på en skola – utan också för att publiken, som bestod av prydliga pojkar, som satt i prydliga rader, lyssnade på när The Beatles spelade utan att avge ett enda skrik! David Magnus, assistent till fotografen Dezo Hoffman, tog ett antal fotografier på uppträdandet..

Den här spelningen blev lite unik eftersom publiken inte bestod av flickor som skrek ut sina lustar, utan nu kunde Paul McCartney, George Harrison, John Lennon och Ringo Starr höra vad de sjöng och spelade. Det hörde till ovanligheterna redan vid den här tiden.

Beatlesförfattaren Hunter Davies minns: I later met David Moores, the chairman of Liverpool FC, he’s not a ’posho’ you know, not got a local accent, and he told me a good Beatles’ story. After the band suddenly became famous they were still booked for little gigs, including one at Stowe School, where David Moores was. Apparently, his father knew Brian Epstein’s parents and they therefore honoured their commitment to perform for just £20.

The Beatles gage för en spelning vid den här tidpunkten – efter succéerna med skivsläpp etc. – låg på £100.

En inspelning av The Beatles när de pratar bakom scenen auktionerades ut i Japan 1997.