The Beatles – Detta händer den 30 mars 1967
Omslagsfotot till albumet ’Sgt. Pepper’s Lonely Hearts Club Band’ tas denna dag
Michael Coopers fotostudio som den såg ut 2021.
Här ett foto ur Hunter Davies bok The Beatles’ från 1968.
En skiss förmodligen ritad av Paul McCartney.
Omslagsfotot togs på 4 Chelsea Manor Studios, 1-11 Flood Street, precis intill King’s Road i Chelsea. Studion öppnades redan 1902 och Cooper kom igång med sin studio den 22 juli 1966. The Beatles anlände sent på eftermiddagen. Det numera världsberömda kollageomslaget, designat av Peter Blake och hans fru Jann Haworth, hade satts ihop i studion under åtta dagar innan den här dagen.
Mal Evans, George Harrison (i bakgrunden), Neil Aspinall (med ryggen mot kameran),
Paul McCartney och fotografen Michael Cooper diskuterar upplägget av skivomslagets utformning.
Speciella minspel på Paul McCartney, George Harrison, John Lennon med ryggen mot
kameran och Ringo Starr samt Adam Cooper som står främst.
Adam är son till fotografen Michael Cooper.
Så här såg det ut i studion under fotograferingen av skivkonvolutet till Sgt. Pepper-albumet.
Kontraktet daterat den 14 april 1967 beskrev olika avgifter för sessionen, inklusive felstavningen av albumtiteln (se nedan).
Hyra och användning av Michael Cooper Studios under åtta dagar inklusive personal (3 heltidsanställda assistenter) plus övertid och personalkostnader för extra arbete under påskhelgen: £ 625.0.0.54 negativkopior à 10/6 each = £ 28.7.0
54 foton storlek 20″x16″ à 17/6 each = £ 47.5.0
Fotograflön (SGT. PEPPER’S LONELY HEARTS BAND set, mittuppslag och närbilder) £ 250.0.0
Lön för Layout och koordination av omslag, inlägg, urklipp. låttexter med mera inklusive koordinering av översyn på alla designaspekter och konstverk utfört av Peter Blake och Simon & Marekka; styrning och koordination av tryckning, retuschering m.m.: £ 350.0.0-
Specialgage till Peter Blake: £ 200.0.0
Förutom foton till omslagets framsida, poserade The Beatles för bilder till baksidan av skivomslaget samt det uppvikbara mittuppslaget.
Så här ser det ut när beatlarna tittar åt varsitt håll. Ringo Starr, John Lennon,
Paul McCartney och George Harrison vid fotograferingen av insidan av det uppvikbara skivkonvolutet.
En bild där Ringo Starr, John Lennon, Paul McCartney och George Harrison är stående.
Här ser vi John Lennons sex medaljer, som han har på sin Sgt. Pepper-dräkt bl.a. på bilden ovan.
Från vänster till höger:
- En miniatyr av MBE (Member of the British Empire)-Medal,
- The 1939 -1945 Star, British Campaign Medal WW2,
- Africa Star Medal,
- Italy Star WW II Medal,
- Defence Medal 1939-1945
- Georgivs Vi D G:Br:Omn: Rex Et Indiae IMP 1939-1945 Medal.
Idén med omslaget kom till efter det att Paul McCartney och Mal Evans hade kommit fram med skivtiteln. Paul tog en del av sina idéer till konsthandlarvännen Robert Fraser, som föreslog att de skulle använda sig av Blake, Haworth och Cooper för att realisera konceptet.
We had an original meeting with all four Beatles, Robert Fraser and Brian Epstein; most of the subsequent talking was done with Paul at his house and with John there sometimes.
Paul frågade de tre övriga vilka personer de ville välja som fotografier på omslaget. Originalförteckningen, komplett med stavfel, gavs sedan till Robert Fraser och Peter Blake.
Yoga’s; Marquis de Sade; Hitler; Neitch; Lenny Bruce; Lord Buckley; Alistair Crowley; Dylan Thomas; James Joyce; Oscar Wilde; William Burroughs; Robert Peel; Stockhausen; Auldus Huxley; H.G. Wells; Izis Bon; Einstein; Carl Jung; Beardsley; Alfred Jarry; Tom Mix; Johnny Weissmuller; Magritte; Tyrone Power; Carl Marx; Richard Crompton; Tommy Hanley; Albert Stubbins; Fred Astaire.
Peter Blake berättar:
1964 startade jag en målning som heter The Battle, som innehöll Elvis Presley, Tony Curtis, Shirley Temple, W. C. Fields och Lou Costello. Så idén om en kändispublik kom faktiskt tre år före Sergeant Pepper-omslaget.
Jann Hayworth berättar:
Peter ville göra det som ett collage. McCartney hävdar ofta att det var han som kom på konceptet för omslaget, illustrerat med teckningar han gav till Blake. Men han gjorde det inte. Han kan ha haft idéer, men de förmedlades inte till oss. Vi hade ett samtal med honom i studion som främst gällde den konstnärliga vision som Blake och jag föreslog. Under detta möte kom Blake på idén om publiken, ett tema som överensstämde med hans arbete. Vid den tiden undervisade han på en konstskola och sa till sina elever: ”Rita dina hjältar.” Peter lade den på bordet och sa att om de skulle klä sig i uniform så kan det finnas en folkmassa bakom dem. Det var ett konventionellt koncept, typiskt för Peter.
Peter Blakes skiss över hur han hade tänkt sig omslaget.
Peter Blake:
Jag tror att mitt personliga bidrag var att jag var den första som insåg att om du sätter en publik på ett visst sätt kan du sätta vem som helst i den som karaktärer. Jag tänkte att det skulle vara trevligt att fotografera dem mot bakgrund av en enorm folkmassa, bestående av stora personligheter, kändisar, litterära karaktärer och folksagans hjältar.
McCartney tog listan och sketcherna till Peter Blake, som arbetade vidare på konceptet. Ytterligare namn tillkom och en del namn föll bort under arbetets gång.
Jesus och Hitler var bland de namn som John Lennon hade valt ut. Men båda togs bort från den slutliga listan. Gandhi togs bort för att chefen för EMI, Sir Joseph Lockwood, trodde att det skulle bli problem med att få omslaget tryckt i Indien.
Här nedan ser vi några alternativa fotografier på omslagsbilder:
Paul McCartney berättar:
John föreslog att inkludera sådana kontroversiella namn som Hitler och Kristus på listan, tror jag bara för att visa hans fräckhet och mod. Han gillade att ta risker, och jag förstod att det här handlade om allt. Även om jag inte höll med, var han på sin mammas gata.
Jann Hayworth:
En av de mest kontroversiella figurerna var Adolf Hitler, som John Lennon föreslagit. Det störde mig verkligen att John hade denna nivå av tanklöshet eller arrogans. Johns inriktning mot honom var helt klart provocerande och extremt dumt.
Peter Blake:
Hitler och Jesus diskuterades, men efter Johns uttalande om Jesus bestämde vi oss för att inte ställa ut det, men vi gjorde en bild av Hitler. Om man tittar på arbetsfotografierna kan man se en bild på Hitler i studion. Han kunde lätt gå vilse mot bakgrunden av publiken, och vi var inte helt säkra på vem som skulle vara kvar på det slutliga fotot. Faktum är att Hitler stod bakom orkestern. Ja, han [Adolf Hitler] var där, men du kan inte se honom.
Porträttet av Adolf Hitler togs från en fotografering 1927 där den framtida Führern dök
upp i korta lederhosen-byxor. Man bestämde sig för att placera honom i full höjd
genom att lägga till den saknade kroppen och samtidigt byta ut skjortan och slipsen.
Och då såg han ut som bilden nedan visar.
Justerad Adolf Hitler som hamnade bakom
orkestern på skivkonvolutet och gjordes därmed
inte synlig för dem som tittar på konvolutet.
Här en bild från uppbyggnaden av det kommande skivkonvolutet. I mitten bakom trumman
kan man faktiskt se Adolf Hitler-figuren, som var kvar vid den slutliga fotograferingen,
men som då kom att skymmas av orkestern.
Här en bild med – från vänster till höger: Jann Hayworth, Mohammed
(Robert Frasers förare), Peter Blake, Andrew Boulton (Junior
fotografassistent), Trevor Sutton (fotografens assistent),
Nigel Hartnup (Michael Coopers fotografassistent),
Madame Tussauds representant, Michael Cooper och Mal Evans.
Notera gärna att Adolf Hitler-figuren syns mellan
Peter Blake och Andrew Boulton.
Här arbetar en representant från Madame Tussaud’s vaxkabinett med The Beatles
vaxdockor. George Harrison, John Lennon, Ringo Starr och Paul McCartney.
Jann Haworth justerar något till vänster i bild. Till höger står Peter Blake.
På denna bild har man placerat den variant av bild på bastrumman
som blev det slutliga resultatet. Att jämföras med bilden nedan.
Här ser vi att man även provade med att använda sig av variant
nummer två som bild på bastrumman.
Längst till höger står John Lennon och Ringo Starr.
Till vänster ser vi Adolf Hitler-bilden rätt tydligt.
Tittar man noga kan man nu se att bilden av Adolf Hitler har flyttats utanför
bilden längst till höger mot väggen. Och den som kom att ersätta hans
plats var Johnny Weissmuller. Trots detta insisterade Blake på att Hitler var
med på bilden men skymdes av orkestermedlemmarna när den slutliga bilden togs.
Johnny Weissmuller – amerikansk simmare, femfaldig olympisk mästare, som bl.a. tävlade mot den svenske simmaren Arne Borg. Johnny var även känd som filmskådespelare. Hans mest kända roll är som Tarzan i en rad populära äventyrsfilmer.
Inspelningen av ’With A Little Help From My Friends’ fortsätter
Samling i Studio Two i EMI Studios på Abbey Road, som vanligt även denna torsdag.
De som samlade sig var The Beatles, producenten George Martin, ljudingenjören Geoff Emerick och den biträdande ljudingenjören Richard Lush. Inspelningssessionen började denna dag senare än vanligt, på grund av arbetet med fotograferingen av skivomslaget tidigare på dagen. Så det var först kl. 23.00 som man började sessionen, vilken höll på till kl. 07.30 på fredagsmorgonen.
Solosången som spelades in under gårdagen togs bort och ersattes av sångharmonier av Paul McCartney och John Lennon samt gitarrutfyllnad före den andra versen i låten. Orgel och sångdubbningar för introduktionen Billy Shears och lades på spår tre och fyra. Därmed ansågs låten vara helt klar.
Geoff Emerick:
Ringo satt med oss i kontrollrummet under större delen av den sessionen och strålade som en stolt pappa. Det var ”hans” låt, och han var mycket intresserad av inspelningsprocessen och lyssnade noga på varje ny överdubbning. Låten hade fortfarande ingen bas eftersom Paul spelade piano under inspelningen av rytmspåret. Klockan var redan ungefär tre på morgonen, John, George Harrison och Ringo gick hem, tillsammans med George Martin. Richard Lush och jag kröp återigen in i vår bubbla och förberedde oss för vad vi visste skulle bli en lång natt. Ändå var det värt varenda sekund. Vid det här laget visste jag exakt vilket ljud Paul ville ha och gjorde inte något annorlunda än de andra Pepper-låtarna, men jag är säker på att det är något unikt med basljudet på ”With a Little Help from My Friends”. Kanske berodde det på att Paul avvek från den vanliga rutinen och bestämde sig för att sätta sig ner med oss i kontrollrummet; För att tillgodose hans önskemål, drog Richard en mycket lång kabel till basförstärkaren.
Dave Rybaczewski, författare till boken The Beatles Music History:
Det är intressant att notera att även om Geoff Emerick säger att John, George och Ringo hade åkt hem när baslinjen spelades in, visar några fotografier de tre Beatles som tittar på Paul repetera sin baslinje. De sitter och röker, dricker te och ser lite uttråkade ut. Tydligen, eftersom Paul skulle spela in sin bas i kontrollrummet, bestämde de sig för att gå hem och lämna honom ifred.
Geoff Emerick igen:
Med rynkade ögonbryn och intensiv koncentration, fingrarna lindade runt sin Rickenbacker, sa Paul till Richard att fortsätta gå fram och tillbaka. Fast besluten att göra varje ton och fras så perfekt som möjligt, var han besatt den natten. Mitt i natten, sida vid sida med en fokuserad McCartney i det trånga kontrollrummet, ropade uppmuntran varje gång han slutfört en uppgift, kände Richard och jag privilegierade att vara där. Vi visste att arbetet vi gjorde var viktigt, även om vi knappast kunde ha förutspått den seismiska inverkan det skulle ha på populärkulturen när Pepper äntligen kom ut några månader senare.
Paul McCartney själv:
När jag spelade in den här basen, matchade jag mina bastoner till de rytminstrument som hade spelats in vid den tiden. Basen stödjer denna rörelse. Det här är det bästa du kan göra: ta det omedelbara materialet till kärnan och interagera med det.
Senare under fredagen mixades låten i mono.