Live: Springfield Ballroom, Jersey
På onsdagen spelade The Beatles sin andra av fyra konserter på kanalön Jersey.
Före spelningen utforskade beatlarna stranden och Ringo Starr filmades när han klev över klipporna.
.jpg)
Live: Springfield Ballroom, Jersey
Under perioden den 6-10 augusti 1963 spelade The Beatles fyra konserter på kanalön Jersey och en konsert på kanalön Guernsey. De inledde med att spela på the Springfield Ballroom på Janvrin Road i St. Saviours församling på Jersey denna tisdag.
The Beatles konserter på Jersey och Guernsey hade bokats av den Jerseybaserade promotorn Les De La Mare, som betalade gruppen £ 1000. Kontraktet hade skrivit mellan De La Mare och Brian Epstein den 30 mars 1963.
Innan showen tillbringade The Beatles tid på en go-cartbana och tog det lugnt vid St. Saviour Hotels swimmingpool. En del fans lyckades ta reda på var de var någonstans, men det störde inte beatlarna. De tyckte det var trevligt att prata och att bli fotograferad.
Ringo Starrs tionde studioalbum Times Takes Time från 1992, vilket var hans första studioalbum sedan 1983 – Old Wave, släpps på nytt – fast i specialutgåva den 28 augusti 2020.
Albumet släpps i 180-grams audiophile-vinyl med MOV hype-sticker och informationsblad med skivnummer MOVLP572.
På albumet Time Takes Time finns flera celebra gästmusiker såsom Brian Wilson, Harry Nilsson och frontmannen i Electric Light Orchestra Jeff Lynne, Yellyfish, Andrew Gold (Wax), Jeff Baxter (Steely Dan), Mark Hart (Supertramp) med flera.
Skivan släpps i en begränsad och individuellt numrerad upplaga om 1 500 exemplar i gul och grönmarmorerad vinyl.
Skivan innehåller följande låtar:
Sid A
1. Weight Of The World – Ringo: Trummor och slagverk
2. Don’t Know A Thing About Love – Ringo: Trummor och slagverk
3. Don’t Go Where The Road Don’t Go (Gary Grainger, Johnny Warman och Richard Starkey) – Ringo: Trummor och slagverk
4. Golden Blunders – Ringo: Trummor, slagverk och tamburin
Producent: Peter Asher, som även spelar tamburin och sjunger lite bakgrundssång.
5. All In The Name Of Love – Ringo: Trummor och slagverk
Sid B
1. After All These Years (Johnny Warman och Richard Starkey) – Ringo: Trummor och slagverk
2. I Don’t Believe You – Ringo: Trummor och slagverk
3. Runaways Ringo: (Johnny Warman och Richard Starkey) – Ringo: Trummor och slagverk. Speciellt gästspelsframträdande: Harry Nilsson
4. In A Heartbeat – Ringo: Trummor och slagverk. Bakgrundssång: Brian Wilson
5. What Goes Around – Ringo: Trummor och slagverk
Efter The Beatles splittring 1970, släppte Ringo Starr ett flertal lyckade singlar inklusive It Don’t Come Easy, Photograph, Back Off Boogaloo och You’re Sixteen.
Sedan 1989 har Ringo turnerat med tolv olika uppsättningar av Ringo Starr & His All-Starr Band. Ett flertal kritiker menar att Time Takes Time är Ringos bästa album sedan albumet Ringo från 1973. Musiktidningen Rolling Stone skrev: The drummer’s most consistent, wide-awake album since Ringo, from 1973.
Här är en video med Ringo Starr framförandes Weight Of The World från albumet Time Takes Time.
Skivan släpptes i nyutgåva även 2016 – fast då i röd vinyl.
Live: Abbotsfield Park, Urmston, Lancashire
Denna vecka började med en måndagsspelning som hölls i Abbotsfield Park i staden Urmston i Lancashire. The Beatles toppade en lista med fyra artister vid denna årliga festivitet som alltid ägde rum den första måndagen i augusti, vilken är en ledig dag kallad Bank Holiday.
Efter Urmston Show 1962, förklarade ungdomarna att det inte var speciellt mycket som de hade nöje av under denna Bank Holiday. De var inte genuint intresserade av Mrs. Smith’s kakbord!
Det lokala rådet tog fasta på ungdomarnas synpunkter (tänka sig!) och tog en otippad chans när de gav sig på att locka till sig den nya beat-musiken till staden. Så de bokade Brian Poole & The Tremeloes som det stora dragplåstret tillsammans med Merseybeatbandet The Dennisons samt det lokala bandet Johnny Martin & The Tremors.
Dessutom bokade de The Beatles. Vid tiden för själva bokningen av gruppen, var the fab four tämligen okända utanför Liverpool, Manchester och förstås Reeperbahn i Hamburg!
När det var dags för deras framträdanden den 5 augusti 1963 hade saker och ting förändrats drastiskt. Love Me Do, Please Please Me och From Me To You hade gjort att de hade slagit igenom på ett helt annat sätt. Beatlemania höll på att nå toppnivåer och de vara bara två veckor från att släppa hitsingeln She Loves You.
The Beatles spelade i ett tält i parken. Förutom de själva framträdde The Dennisons, Brian Poole And The Tremeloes och Johnny Martin And The Tremors. Konferenciern var disc-jockeyn David Hamilton.
2013 firande man 50-årsjubileumet av The Beatles besök i Urmston. I det 50-årsprogrammet hade man en sida med information om The Beatles. Se nedan.
Live: Queen’s Theatre, Blackpool
Efter att ha spelat på Blackpools Queen’s Theatre den 21 juli 1963, var det denna söndag dags för den andra och sista spelningen på detta ställe för The Beatles.
Med anledning av att ett väldigt stort antal fans hade samlats runt teatern, blev The Beatles tvungna att ta sig in på teatern via en skylift på taket som de nådde via byggnadsställningar på huset intill.
The Beatles sista föreställning på ’The Cavern Club’
Efter nästan 300 framträdanden under cirka två och ett halvt år på The Cavern Club i Liverpool, visade det sig att kvällens spelning denna lördag blev den sista för The Beatles på The Cavern Club i Liverpool.
Det var allmänt känt att The Beatles vid det här laget hade vuxit ur The Cavern Club och inriktade sig på större spelställen.
Inför denna den sista föreställningen var kön lång och fansen var helvilda. När väl John Lennon hade passerat avspärrningarna utanför klubben, hade hans mohairjacka blivit av med en ärm!
John Lennon lyckades slita tillbaka ärmen från flickan som försökte få en souvenir från John. John lät sy fast ärmen senare.
De hade ändrat sin stil på andra ställen, men på The Cavern Club var de som vanligt. De var de gamla vanliga Beatles med Johns replik: Okay, tatty-head, we’re going to play a number for you.
Biljetterna denna finalkväll började säljas den 21 juli kl 13.30 och sålde slut inom 30 minuter och kostade noga räknat 9 shilling och sex pence styck.
Detta augustiframträdande blev bara av eftersom de inte kunde dra sig tillbaka från löftet att spela på The Grafton kvällen innan.
Les Ackerley (egentligen var det Albert Kinder) sa: I’ve got them under contract, och Brian Epstein var fly förbannad eftersom han vid den här tiden hade andra tankar om var The Beatles skulle uppträda. Han kallade Albert för diverse olika saker, men aldrig med någon svordom. Det låg inte för Brian att använda sig av det språkbruket.
Ackerley hade en klausul i kontraktet med The Beatles och spelningen på The Grafton som förbjöd The Beatles att uppträda i Liverpool innan spelningen på The Grafton, men inte efter det att spelningen hade genomförts. Så Brian frågade Bob Wooler om det var OK att The Beatles spelade på The Cavern dagen efter. Detta datum hade Bob bokat in andra artister på, men till slut blev det så att The Beatles fick spela på The Cavern redan dagen efter att de hade spelat på The Grafton. Epstein gjorde detta enbart för att reta Ackerley, som hade förbjudit gruppen att spela i Liverpool innan de hade spelat på The Grafton.
The Beatles fick ett gage på £ 300 för kvällens framträdande, vilket var en rätt bra summa pengar vid den här tiden. Första gången The Beatles spelade på The Cavern Club var gaget £ 5!
Brian bestämde att det fick högst vara 500 åskådare på plats. Man kan knappast anklaga Brian för detta eftersom Brian hade sett hur packat Cavern kunde vara och var tvungen att tänka på The Beatles säkerhet,
Eftersom biljetterna kostade omkring tio shillings, betydde detta att biljettintäkterna bara kunde uppgå till £ 250 (500 x 10 shilling – ett pund motsvarade 20 shillings på den här tiden). De anställda skulle också ha betalat och likaså förbanden, så det blev knappast tal om något överskott för The Cavern den här kvällen, eftersom The Beatles skulle ha £ 300.
Trots att Brian Epstein lovade Bob Wooler att The Beatles skulle komma tillbaka och spela på The Cavern, blev det aldrig så. Denna kväll blev den allra sista spelningen för bandet på The Cavern Club.
Dessutom var Brian Epstein skyldig Bob Wooler och The Cavern sex spelningar, eftersom Brian hade dragit sig ur sex speltillfällen med orden: You wouldn’t stand in the boys’ way, would you, Bob?
Föreställningen denna kväll började kl. 18.00 och höll på till kl. 23.30. På scenen kunde fansen även se och höra The Escorts, The Merseybeats, The Road Runners, Johnny Ringo and the Colts, och Faron’s Flamingos.
Faron i gruppen Faron’s Flamingos berättar själv om spelningen på samma scen som The Beatles: I was performing in a pool of water and it was so crowded that two members of my band collapsed and had to be carried outside.
Under The Beatles framträdande blev det ett elavbrott som tystade instrumenten och lade Cavern i ett tillfälligt mörker. Lennon och McCartney framförde då – i väntan på att strömmen skulle komma tillbaka – en akustisk version av When I’m Sixty-Four, en låt som inte släpptes på skiva förrän fyra år senare på albumet Sgt. Pepper’s Lonely Hearts Club Band den 1 juni 1967.
Lennon var emellertid väldigt missnöjd med The Caverns primitiva konsertmöjligheter.
Tony Cran från gruppen The Merseybeats berättar: We were on just before The Beatles and we were delighted with our reception as everybody was cheering and going mad. The Beatles all had long faces and John Lennon was saying, ‘We never should have come back here.’ Everything was sweaty and wet and we told them to make sure that they didn’t slip on stage. Once the walls got wet, all that condensation came down onto the stage and it was dangerous. This was proved as they fused the electrics and the lights went out. Normally, John Lennon would have cracked jokes while somebody got it right but he was in such a bad mood that he came off stage.
Klubben var som bekant från början en jazzklubb. The Quarrymen hade börjat spela sin typ av skiffle på Mathew Street den 7 augusti 1957. The Beatles debuterade på The Cavern Club den 9 februari 1961.
Kvällens föreställning förklarades officiellt från klubbens ledning ha varit The Beatles 292:a spelning på platsen. Tillförlitligheten i denna siffra har onekligen diskuterats. Det man vet med säkerhet är att The Beatles spelade på klubben 280 gånger, varav 155 lunchspelningar och 125 kvällsspelningar.
Kuriosa:
JOHN LENNON gjorde sitt första framträdande på The Cavern Club tillsammans med The Quarrymen skiffle group onsdagen den 7 augusti 1957.
PAUL McCARTNEYs första spelning på The Cavern Club var tillsammans med The Quarrymen den 24 januari 1958.
GEORGE HARRISONs första spelning på The Cavern Club var tillika The Beatles första spelning på klubben i form av en lunchspelning den 9 februari 1961.
RINGO STARRs första framträdande på The Cavern Club ägde rum den 25 maj 1958 i gruppen Rory Storm and the Hurricanes. Dock tror vissa att den allra första gången Ringo spelade på The Cavern skulle ha varit den 1 augusti 1957 med the Eddie Clayton Group. Ringos första framträdande med The Beatles var den 22 augusti 1962.
PETE BESTs sista spelning på The Cavern med The Beatles ägde rum den 15 augusti 1962.
BRIAN EPSTEIN såg The Beatles framträda på The Cavern för första gången under en lunchspelning den 9 november 1961.
The Cavern Club var stängd mellan 1973 och 1984. Originalklubben revs 1982 och då passade man på att bevara orignialtegelstenarna, som sedan användes till att bygg dagens Cavern på det nya stället. Se lite från rivningen i nedanstående video.
Den 23 november 1965 gjordes det flera musikvideor med The Beatles låtar – We Can Work It Out, Day Tripper, Help!, Ticket To Ride och I Feel Fine i Twickenham Studios i London. Tony Bramwell var producent och kamerateamet var från Intertel Video film.
:format(jpeg):mode_rgb():quality(90)/discogs-images/R-7692851-1449189875-4205.jpeg.jpg)
Allt gjordes i svartvitt och videorna finns med i utgåvan av 1+. Allt eftersom utvecklingen inom färgläggningsområdet har blivit bättre och bättre har man börjat färglägga allt fler svartvita filmer. Nedan är ett exempel på The Beatles videoinspelning av låten I Feel Fine, som här kan ses både i svartvitt och i färg samtidigt! Den svartvita filmen till vänster och den färglagda filmen till höger i bild.
I nedanstående video visas den färglagda filmen i helbild utan jämförelse med den svartvita filmen.
Nedan presenteras de rätta svaren till de tio emojis som utgjorde tävlingen, som drog igång i måndags (27 juli 2020).
1. Flaming Pie
2. Heaven On A Sunday
3. Souvenir
4. Really Love You
5. Beautiful Night
6. I Love This House
7. Squid
8. The Song We Were Singing
9. Broomstick
10. The World Tonight
Av alla svar som har kommit in, var det faktiskt bara EN person som hade alla 10 rätt! På det sättet blev det väldigt enkelt att kora vinnaren oavsett när svaret kom in i vår mejlkorg. Det gällde ju att komma först men också att ha flest antal rätt. Vem blev det som vann?
Jo, härmed gratulerar vi Thomas Erixzon från Nässjö till vinnare i denna lilla Flaming Pie-tävling. Ett stort GRATTIS till Thomas!
Och vilket pris kommer att skickas till Thomas i Nässjö?
Något lämpligare pris än det som presenteras nedan, kan vi inte tänka oss, nämligen den nya Flaming Pie-utgåvan som innehåller 2 cd-skivor – Special 2CD Edition. Den innehåller det nyligen remastrade albumet plus tidigare inte utgivna spår, singlar och B-sidor.
Förhoppningsvis kan vi återkomma med fler tävlingar framöver, eftersom vi inte ännu kan träffas och ha Beatlespubar med tävlingsmoment. Så håll gärna utkik på vår hemsida, som nu har börjat få flera och flera positiva reaktioner, för vilket jag givetvis är mycket tacksam. Det finns mycket att berätta om The Beatles – både historiska fakta – men också nyheter som kommer allt eftersom. Under 2021 hoppas vi givetvis på att få lyssna på inte tidigare utgivet material med The Beatles från Let It Be-sessionerna 1969-1970. Så håll ut!
Avslutningsvis vill jag tacka alla som deltog i denna Flaming Pie-tävling och hoppas ni kommer igen när det är dags för en ny tävling för våra medlemmar!
Live: Grafton Rooms, Liverpool
![[IMG]](https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/e/e2/Grafton_Rooms_2018.jpg/1280px-Grafton_Rooms_2018.jpg)
Fredagen ägnade sig The Beatles åt att spela för den fjärde och sista gången i denna Liverpoolbyggnad. Första gången de spelade i Grafton Rooms på West Derby Road i Liverpool var nästan ett år tidigare – den 3 augusti 1962.
The Beatles var huvudbandet och uppvärmningsbanden bestod av The Undertakers, Sonny Webb & The Cascades, The Coasters och The Dennisons. Förhandsköpta biljetter kostade sju shillings 6 pence. The Grafton Rooms hade öppet från kl. 19.30 till kl. 00.30.
The Beatles gage var denna gång på £100 för denna föreställning, vilket hade kommits överens om mellan promotorn Albert Kinder och Brian Epstein redan den 14 januari 1963. När det nu var dags för grabbarna att spela ett drygt halvår senare var gagerna normalt sätt väsentligt högre för The Beatles.
Oavsett detta tog de spelningen även om det stod i kontraktet att de inte fick spela någon annan stans i Liverpool direkt efter denna spelning. The Beatles tog ändå en annan spelning i staden dagen efter – på The Cavern Club – vilken kom att bli deras sista spelning på den anrika klubben!
Radio: Pop Go The Beatles
The Playhouse Theatre byggdes 1902 och var från början känt som the Hippodrome innan man bytte namn med teatern som låg bredvid – the Grand Junction Theatre vilket ägde rum 1905.
Byggnadenxe användes 1929 som biograf – the Junction Picture Theatre – innan den gjordes om till en renodlad teater – The Playhouse – 1951.
Byggnaden köptes sedan av BBC och användes till radio- och tv-studio 1956. Och det var i denna byggnad som The Beatles gjorde radiodebut den 7 mars 1962, där de framförde coverversioner av låtarna Dream Baby (How Long Must I Dream?), Memphis, Tennessee, och Please Mister Postman inför en livepublik. Men det var då och idag var det åter dags att besöka byggnaden för inspelning av två radioshower utan publik.
Torsdagen den 1 augusti 1963 spelade The Beatles in show nr 11 och 12 i BBC:s radioserie Pop Go The Beatles på the Playhouse Theatre på St. John’s Road i Hulme i Manchester.
De anlände mitt på dagen för repetitionerna och började spela in program nr 11 mellan kl. 13.30 och kl. 16.00 och program nr 12 mellan kl. 16.00 och kl. 18.00. Inspelningarna gjordes utan publik, vilket gällde för samtliga program i den här radioserien.
För show nr 11 spelade de in följande sex låtar: Ooh! My Soul, Don’t Ever Chanel, Twist And Shout den då kommande singeln She Loves You, Anna (Go To Him) och A Shot Of Rhythm And Blues. De två första och den sista av låtarna ovan finns med på Live At The BBC från 1994. Gäst i detta det elfte programmet var Cyril Davies’ Rhythm & Blues All-Stars featuring Long John Baldry.
För show nr 12 spelade man in låtarna Lucille, From Me To You, I’ll Get You, Money (That’s What I Want), Baby It’s You, There’s A Place, Honey Don’t och Roll Over Beethoven. Lucille och Baby It’s You användes dock inte i det slutliga programmet. Gäst i detta program var Brian Poole and the Tremeloes.
Intressant är att John Lennon sjöng solo på Honey Don’t! När gruppen spelade in låten till albumet Beatles For Sale var det Ringo Starr som satt framför mikrofonen! Versionen som spelades in denna dag finns också med på albumet Live At The BBC från 1994.
Båda programmen sändes i BBC Radio Light Programme. Program nr 11 sändes tisdagen den 27 augusti 1963 mellan kl. 17.00 och kl. 17.29 och program nr 12 sändes tisdagen den 3 september 1963 mellan kl. 17.00 och kl. 17.29.
BBC flyttade ut ur byggnaden 1985 och byggnaden återöppnades 1991 under namnet the Nia Centre, en samlingsplats för Afro-Caribbean konst och kultur.