I Dagens Nyheter häromdagen var nedanstående klassiker av Jan Stenmark med på Namn- och Nytt-sidan i Kulturdelen.
Det är alltid trevligt att ta del av ungdomar som inte har storhetsvansinne – såsom att nöja sig med att vara Ringo i stället för George, Paul eller John.
Jodå, det fanns kvinnliga trummisar också på den här tiden . . .
Jan Lennart Stenmark, föddes den 11 februari 1949 i Sankt Olai församling i Norrköping. Han är en skämttecknare med helt egen stil. Hans alster kallass i folkmun för Stenmarkare. Han studerade på Konstfack 1975–79 och är känd från Aftonbladets kultursidor. Stenmark utmärker sig med sin speciella collageteknik där han tar bilder, tidningsklipp m.m. från 1940-1960-talet och kompletterar med underfundiga kommentarer. I september 2007 utsågs han till månadens stockholmare av Stockholms stad
Här har han fångat stämningen på Johanneshovs isstadion när The Beatles spelade där den 28-29 juli 1964.
Citat Jan:
Ingången är ofta självbiografisk, man tar nån upplevelse, lycklig eller otäck, men sen förändrar formuleringen innehållet, det blir ett koncentrat av ett arbete, nånting nytt uppstår. Jag vill bli överraskad själv och inte bara skriva det jag haft i huvudet. Jag vill att nåt ska hända på vägen.
Jan: Det viktigaste är nog bilderna. Text och bild tillsammans ger möjligheter som enbart text eller enbart bild aldrig kan uppnå.
Hur är han privat? Jo, han tycker om lyssna på The Beatles, framför allt, och annan brittisk 60-talspop: Kinks, Who, Zombies, Them. Läser Kerstin Ekman och Per Gunnar Evander. Favoritkonstnärer: Surrealisten Giorgio de Chirico och, framför allt, Dick Bengtsson.