Inspelning av: I Wanna Be Your Man, Little Child, All I’ve Got To Do, Not A Second Time och Don’t Bother Me
Denna onsdag samlades producenten George Martin och ljuteknikern Norman Smith i Studio Two i EMI Studios på Abbey Road i London för att spela in fem låtar med The Beatles.
Grabbarna började arbetet med de fem låtar som skulle ingå på deras andra album With The Beatles inklusive George Harrisons allra första solokomposition – Don’t Bother Me.
Dagens övningar delades in i två sessioner. Den första ägde rum från kl. 14.30 till kl. 18.00 och den andra sessionen ägde rum från kl. 19.00 fram till kl. 22.15.
Den första låten som The Beatles började försöka spela in var I Wanna Be Your Man, skriven av Lennon-McCartney och framförd av Ringo Starr på sång. Dagen innan hade de givit bort låten till The Rolling Stones. De spelade bara in en tagning denna dag, men fortsatte med låten dagen efter.
Little Child var nästa låt på tur, men den kom man inte speciellt mycket längre med än med förra låten. Det blev två tagningar av låten innan man bestämde sig för att återkomma även till den här låten dagen efter.
Den första inspelningssessionen avslutades med John Lennons All I’ve Got To Do. Låten blev färdig efter 14 tagningar, varav åtta var ofullständiga, samt en överdubbad tagning som blev tagning nr 15.
Mellan kl. 18.00 och kl. 19.00 var det dags för en paus innan man tog tag i en annan komposition av John Lennon – Not A Second Time. Grabbarna spelade in fem tagningar med bakgrundssång innan John Lennon dubbeltrackade sin egen sång och George Martin överdubbade sitt pianospel på låten. För dessa extra inspelningar behövdes fyra försök innan man fick det att bli bra.
Don’t Bother Me var den sista låten som man gav sig på och då hade klockan tickat iväg till cirka 21.00. Man gjorde sju tagningar, varav tre var överdubbningar. Trots detta bestämde sig grabbarna för att fortsätta med låten nästa dag.
Dagens resultat av inspelningarna blev hela fyra fulla rullband. John var i ett experimentellt tillstånd och provade en ny apparat som de hade köpt några månader tidigare i musikaffären Selmer’s music store i London – en så kallad Gibson Maestro Fuzz-Tone (se bild ovan). George Harrison hade försökt att använda denna tidiga distortionseffekt under inspelningarna av She Loves You den 1 juli 1963 men de beslutade sig för att inte använda den vid den slutliga inspelningen. Lennon var ivrig att få använda den denna dag och provade den på de tidiga inspelningsförsöken på rytmspåren.
John Lennon provar lite olika ljud på sin gitarr med sin nya apparat. Foto: Robert Freeman.
Enligt musiktidningen Melody Makers septembernummer 1963, var en journalist närvarande i studion denna dag. Journalisten berättar: When they had rearranged the opening bars John produced a fuzz box…John was knocked out with the result, but George Martin wasn’t too happy. ‘You’ll have to do something, John,’ sa Martin. ‘It’s already distorting from the amplifier. Do you think it sounds OK? Are you sure about it?’”
Det blev uppenbart att användningen av denna apparat fick läggas på hyllan för tillfället. Apparaten användes inte förrän två år senare av George Harrison vid inspelningen av Think For Yourself. George var fortfarande intresserad av att testa nya saker och frågade ljudteknikern Norman Smith: Can we have a compressor on this guitar? We might try to get a sort of organ sound.
Resultatet blev att de fick fram ett förstärkt tremolo på John Lennons gitarr, som gjorde att det lät som en rytmisk fluktuation i volymen. I Andy Babiuk’s bok Beatles Gear skriver Andy: This was the group’s first evident use in the studio of an electronic effect on the guitar sound, and thus marked the start of a search for unusual sounds and heralded the group’s role as studio experimenters in coming years.
George Harrison vid mikrofonen i studion denna dag framförandes Don’t Bother Me kan vi anta. Foto: Robert Freeman.
