John Lennon filmas tillsammans med Bob Dylan
The Beatles var alla stora fans av Bob Dylan, som de hade mött för första gången i augusti 1964, Sedan möttes de igen året efter och en tredje gång denna fredag under Bobs turné i UK.
Under 1965 hade Dylan delat upp sin publik i två läger genom att börja spela elgitarr. Man menade att han hade lämnat sina folkmusikrötter i och med detta.
Under denna turné i United Kingdom 1966 backades han upp av bandet The Hawks som senare kom att bli The Band. Den 26 och den 27 maj 1966 skulle Dylan framträda på The Royal Albert Hall i London. Tillfället var tämligen bräckligt i och med att en del i publiken buade ut Dylan och protesterade mot att han använde sig av elgitarren.
Dylan bjöd in The Beatles till föreställningarna och John Lennon och George Harrison närvarande under Dylans föreställning denna kväll. Vidare tillbringade alla fyra beatlarna tid med Dylan när de gick på olika nattklubbar och på Dylans hotell.
Bob Dylan i ’The Royal Albert Hall’ i London.
Kvällen innan – den 26 maj – hade Bob Dylan besökt John Lennons hem i Kenwood, Weybridge.
Den här dagen filmades paret Lennon och Dylan när de blev skjutsade till May Fair Hotel på Stratton Street i London, där Dylan bodde.
Närvarande i limousinen var regissören DA Pennebaker, som hade hyrts in för att spela in en dokumentär om Dylans turné i UK, och ljudteknikern Bobby Neuwirth. Vid ratten satt Tom Callock. Bob Dylan verkar vara påverkad av någon sorts drog. Båda artisterna talar på ett konstigt, osammanhängande sätt som ibland är svårt att förstå.
Filmen, som hade fått titeln Eat The Document, hamnade senare på hyllan efter det att det amerikanska tv-nätverket ABC, som hade bidragit med pengar för att göra dokumentären, godtog inte den råa kopian som hade framställts.
Speltid 42 minuter och 37 sekunder.
Två filmrullar på tio minuter vardera hade spelats in under Dylans resa till London. Lennon och Dylan hade tydligen återhämtat sig efter effekterna av divers intag av droger. Båda bar solglasögon och rökte cigaretter.
På den första filmrullen diskuterade Lennon och Dylan samtida musikaliska akter, inklusive sådan som The Mamas And The Papas, Barry McGuire, The Silkie och Johnny Cash.
I början på den andra filmrullen, ser man hur Dylan klagar över att han mår illa. Han ber föraren, Tom Callock att skynda sig till hotellet eftersom han håller på att bli sjuk. Pennebaker har senare avslöjat att han och John Lennon fick hjälpa Dylan upp på hotellrummet när de väl kom fram till hotellet.
I den slutliga versionen av Eat The Document, var bara några få minuter av det som spelades in i London med. Filmen visades på the New York Academy of Music den 8 februari 1971 och igen under 1998. Därefter har den visats ytterst sparsamt.
En alternativ version av filmen, med titeln You Know Something Is Happening, gjordes av Pennebaker för personligt bruk. Denna version innehöll fler scener från Lennons och Dylans möte i limousinen. Men detta har inte heller visats offentligt. Däremot har bootlegfilmer cirkulerat bland bootlegssamlare, med bilder från bilresan.
Efter kvällens konsert, besökte Bob Dylan, Paul McCartney, Neil Aspinall och The Rolling Stones nattklubben Dolly på Jeremyn Street i London.
Nedan en utskrift av konversationen mellan Bob Dylan och John Lennon.
Filmrulle nummer ett
Bob Dylan under det att han kikar ut genom det regniga bilfönstret när bilen kör utmed gatan:
There’s the mighty Thames. That’s what held Hitler back, the mighty Thames. Winston Churchill said that. Tom, ain’t that right? Ain’t that right, Tom? Tom, I think I’m gonna turn you into Tyrone Power.
John Lennon: Say that again, will you Bob?
Dylan: Tom, I think I’m gonna turn you into Ronald Coleman.
Lennon: That’s better. That’s very much better.
Dylan: Reginald Young. Peetie Wheatstraw. Or Sleepy John Estes, man. Or Robert Johnson. Go to medical school like J. Carroll Nash…
Lennon: Johnny Cash, or all the rest of them.
Dylan: I have Johnny Cash in my film. Are you gonna shit yourself when you see it. You won’t believe it.
Lennon: Hey! John’s gonna shit again!
Dylan: He doesn’t know. You know what he looks like, right, Johnny Cash? Have you spent much time around him? He moves great. He moves like that. You gotta cut that part of the film, man, ‘cos I really like him. He moves like all good people. Like prize fighters. Johnny!
Lennon: Johnny! Big River, Big River!
Pennebaker: That’s for Johnny, too!
Dylan: Yeah, he’s on film too. He’s incredible.
Lennon: Quite a guy, huh?
Dylan: Quite a guy, John. Oh man, you shoulda been around last night, John. Today’s a drag.
Lennon: Oh really, Bob?
Dylan: Haha! I wish I could talk English, man.
Lennon: Me too, Bobby.
Dylan: (pekandes på Lennon) He can talk American. (Till Tom) Hey, Tom, you’ve heard me talk in English haven’t you? But I can’t never do it around John though because (behind back of hand) John’s such a great actor, man, that…
Lennon: …you can’t believe that it’s me.
Dylan: Is this the mighty Thames, still, Tom? [Till Lennon] Remember when I played you those tapes? Do you remember what you said to me? I played you a song and you said… what’s the name of your song publishing company?
Lennon: Dick James.
Dylan: Naw, naw. Is that the name of it? That wasn’t the name I heard.
Lennon: Northern Songs?
Dylan: Right, that was it. I said, What’s Northern Songs? And I was never told, man. I had to go and find out.
Lennon: Didn’t they tell you?
Dylan: No, man, they didn’t tell me. Someone said, You wanna be on Northern Songs and you laughed and Paul McCartney looked the other way and talked to Ringo . . .
Lennon: …and Mick Jagger…
Dylan: …blew shit from his nose…
Lennon: …and Rob Roy leapt into the room with a big kilt on and said, Hey, Bobby, have you heard this one?
Dylan: Haha! You haven’t lived in Texas, man. I read in the paper that George Harrison spends a lot of time in the States. You’ve learned a lot from George.
Lennon: Tell me about The Mamas and Papas, Bob. I believe you’re backing them bigly.
Dylan: I knew it would get to that. I knew it would get to that. Naw. You’re just interested in the big chick, right? She’s got hold of you too. She’s got a hold of everybody I know. Everybody asks me the same thing. you’re terrible, man.
Lennon: Do you know Ralph Donner? He’s another great one.
Dylan: No, I only know the lesser known ones.
Lennon: Barry McGuire’s a great war hero.
Dylan: Barry McGuire? He’s a good friend of yours, John, I understand.
Lennon: He met me through you, Bob, remember that. He’s a great buddy, Sergeant Barry.
Dylan: Ha ha! Tell me about The Silkies.
Lennon: Naw. We’ve missed all the good ‘uns.
Dylan: Tell me about this pain in my side.
Lennon: Why don’t you take something?
Dylan: I’ve taken a few milligrams of Silkie once. Barry McGuire tells me he’s a great friend of yours.
Lennon: Well, I hate to say this about Barry, Bobby, but I don’t know him at all personally, but I did have a letter from his manager saying he was very close to you, being on the bosom of the current folk-a-rock-a boom.
Dylan: Yes, yes.
Lennon: That’s the first thing I did hear about Barry himself.
Dylan: But you’ve never really exchanged correspondence… You never did, as one of your friends would wish you, you never did meet the chap. Ha ha!
Filmrulle nummer två
Dylan: I wanna go back home. I wanna go back home, man, see a baseball game, all-night TV. I Come from a land of paradise, man.
Lennon: Sounds great.
Dylan: Well, I could make it sound so great that you wouldn’t have the capacity to speak. Hey, I’m very sick, man. I’ll be glad when this is over, ’cause I’m getting very sick here.
Lennon: With the tremors?
Dylan: Are you getting sick here? Is it pouring yet? Hey, that’s a good shot, but why don’t you bring it back in ’cause it’s cold. Aw! How far are we from the hotel, Tom?
Tom: Five minutes.
Dylan: Oh, wow.
Lennon: Permission to land, Tom.
Dylan: Oh God, I don’t wanna get sick here. What if I vomit into the camera? I’ve done just about everything else into that camera, man, I might just vomit into it.
Pennebaker: It’d make a nice ending, wouldn’t it? Cooking With Dylan we’ll call it.
Dylan: But I never throw up. So tell me John, how long have you had a partnership with Macy’s?
Lennon: The Macy Brothers themselves, we’ve had a partnership of 13, 14 years I guess.
Dylan: And you’re a new cat, a new youngster, from Canada, right?
Lennon: Canada, yes, rootin’ tootin’ Quebec, you know.
Dylan: Aw, I’m very sick. How far are we out of town?
Tom: About 10 minutes.
Dylan: Awww!
Tom: Do you want to head back?
Dylan: Yeah! Hurry!
Bobby Neuwirth: In approximately 15 seconds from now BBC2 going on the air, in approximately 15 seconds from now, an interview with Mr Dylan… Mr Dylan, you must remember me from the Jamaicas, I went to school with Bobby Babwebba Babbabably Bawebbly…
Dylan: Aw, don’t do it to me, man.
Bobby Neuwirth: All the soul brothers from the BBC will be there. The BBC good guys are at the airport. The BBC bad guys are waiting downtown for you when you get there.
Lennon: Do you suffer from sore eyes, groovy forehead, or curly hair? Take Zoomdon!
Dylan: Aw, no, man.
Lennon: Come, come, boy, it’s only a film. Come, come, pull yourself together. Another few dollars, eh? That’ll get your head up. Come on, come on, money, money!
Dylan: Haha! Huh! Where are you, Tom?
Bobby Neuwirth: We’re in Sherwood forest, Rob. Friar Tuck.
Dylan: (ber och är på väg att kasta upp in i kameran) Please go back to the hotel.
Tom: I’m on the way back now.
Bobby Neuwirth: What’s the altitude in here?
Tom: Two thousand feet.
