Johns dagbok för tidningen ’Aspen’

När John Lennon ombads att skriva en artikel för tidningen Aspen skapade han en tanklös version av Dagboken och upprepade samma banala inlägg varje dag.

Aspen var en unik tidning i form av att den var multimedial. Den kom ut rätt oregelbundet av Phyllis Johnson mellan åren 1965-1971. Tidningen var baserad i New York City och beskrivs av dess publicister som den första tredimentionella tidningen. Varje nummer kom ut i en specialdesignad låda eller mapp med diverse material i olika format och typer, såsom häfte, skivinspelningar i form av flexiskivor (tunna plastkivor i böjligt material), affischer, vykort och rullar av film i super-8-format. Flera av de ledande samtida personerna när det gäller den nordamerikanska och brittiska konsten och kulturkritik verkade som redaktörer, designers eller bidragsgivare till Aspen. Tidningen har fortsatt att vara intressent för studenter som studerat den konstnärliga utvecklingen i slutet av 1960-talet.

1968 förbereddes ett brittiskt specialnummer med ett byxmönster av modedesignern Ossie Clark, två souvenirer utvalda av Peter Blake, Yoko Onos två inspelningar av låtarna Song For John och No Bed For Beatle John och The Lennon Diary (John Lennons dagbok), skriven av John Lennon.

1970 Aspen Magazine In A Box #7: British Box

Aspen utgåva nr 7 innehöll inspelningar av och med John Lennon och Yoko Ono.

Innehållsförteckning:
Song for John (4:51) och No Bed for Beatle John (4:44) av Yoko Ono och Radio Play (7:57) av John Lennon på en cirka 24 x 24 centimeter stor flexidisc på Apple Records. *)

Lennon Diary  (Lennons dagbok)1969.

Häfte med texter till Lennon, Ono och Taveners spår – Three Songs for Surrealists av John Tavener och  New Numbers av Christopher Logue

Ett mönster för brittiska trosor av Ossie Clark.

En orderblankett för tidningen Aspen i formatet 5.5 inch x 8.5 inch.

The Gay Atomic Coloring Book av Eduardo Paolozzi.

24 sidors bok med fem essäer och en fictionbok.

Souvenir 1 av Peter Blake

Souvenir 2 av Peter Blake

Europa och tjuren på typografiskt triptyk av John Furnival

Våg-/stenbetongpoesi av Ian Hamilton Finlay

Anteckningar om Rumpelstiltskin-teckningar av David Hockney

*) Samtliga tre låtar återfinns på albumet Unfinished Music No. 2: Life With The Lions.

John Lennons barndomsvän Pete Shotton berättar:
John tog mig upp på övervåningen för att se hans två senaste verk. Det första var en ’skulptur’, en svart plastlåda med ett genomskinligt lock och en skylt tejpad på: ’Öppna på egen risk’. Även om jag kunde se att lådan var tom, kände jag en lätt rysning av upphetsning när jag skulle öppna den. Ingenting hände dock och John brast ut i skratt.” Johns andra ”skapelse” var hans nya bok, ”En arbetares dagbok”. Första sidan löd: ”1 januari, måndag. Gick upp. Gick till jobbet. Åkte hem. Gick och la mig.” Exakt samma anteckningar gjordes på tisdag, onsdag, torsdag och fredag. Under datumet ”6 januari, lördag” hade John klottrat: ”Knullad fru”, och söndagssidan var helt tom. Följande veckas anteckningar var identiska med den föregående, och samma sak hände med de återstående femtio. Sådana verk var förstås främst inspirerade av Yokos verk. ”Vi har bara kul”, försäkrade John mig. ”Det är bara en fortsättning på vad du och jag brukade göra när vi var barn – hitta på situationer och skratta åt dem när ingen kunde förstå varför vi var så roliga.

Nu, för skojs skull, hittar Yoko och jag på våra egna situationer. Bara det att nu håller vi ett allvarligt ansikte och låter allt gå under täckmantel av ’avantgarde’. Det är jättekul! Ingen vet ens vad Yoko är kapabel till, Pete, hon är fantastisk! Hon är bara galen av skratt över att vissa människor tar allt detta på allvar. Man måste vara en jävla idiot! Samtidigt förstår vissa människor det fortfarande och tar det på rätt sätt: och det var vad som hände på vår första utställning, när alla kom fram till den stora vita duken som hade orden: ’Du är här’. Vissa bara vrålade av skratt. Men de flesta muttrade: ’Yeee-ee-e… coolt!… Du är här!’ eller De frågade: ’Vad i helvete betyder allt detta?’ Och vi stod där med de mest allvarliga miner och förblev tysta.

Några månader tidigare hade jag varit med John och Yoko i Zion Park – den lyxigaste byggnaden på ”börsen” – i en trädgårdsutrustningsaffär där de ville köpa en trädgårdsgrind, som de tänkte installera mitt på ett tomt fält. ”Det här kommer att bli vår ’Gate Piece'”, förklarade John. ”Alla dessa avantgardistiska freaks kommer att samlas mitt ute i ingenstans bara för att öppna grinden, gå igenom den och komma ut på andra sidan.” Men när vi körde in i Zion Park drogs hans uppmärksamhet plötsligt till parkens vackra gjutjärnsportar. Även efter att John fått veta att de inte var till salu vägrade han att ge upp. ”Sluta spela dåre”, insisterade han. ”Hur mycket vill du ha för de här portarna?” När säljaren insåg vem som pratade med honom, satte han ett så astronomiskt pris att till och med John och Yoko ansåg det vara för högt. Men eftersom de hade blivit så förälskade i de där gjutjärnsgrindarna var de ovilliga att nöja sig med något mindre för att uppfylla sin vision. Och det var allt som ”Grindstycket” fortsatte att uppnå…