Musikal av George Harrison och Derek Taylor

Apples pressavdelning har låtit meddela att George Harrison kommer att samarbeta med Derek Taylor på en musikal inspirerad av vardagslivet inne i Apple-byggnaden.

Derek Taylor:
George Harr redan skrivit dispositionen och en del av musiken. Jag ansvarar för idéerna och texterna. Vi började förra onsdagen efter att Mike Connor, som driver Apples Los angeles-kontor, föreslog att vi skulle arbeta tillsammans på en musikal.


Get Back/Let It Be-sessioner: Dag 3

Paul McCartney var först med att anlända till studion, och medan resten av bandet ännu inte hade anlänt, började han och regissören Michael Lindsey-Hogg  diskutera avskedskonserten för bandet Cream, som hade sänts av BBC kvällen innan.
Michael Lindsay-Hogg:
Ginger Bakers intervju var den enda intressanta.
Paul Mccartney:
Jag tycker att de bara blev dåligt intervjuade.
Paul jämförde intervjuaren med en ”treåring”. Samtalet tog en annan riktning när Lindsay-Hogg jämförde sändningen av Cream med Barry RyanEloise, som hade toppat listorna några veckor tidigare.
Michael Lindsay-Hogg:
Bara form och inget innehåll.
Paul McCartney:
Jag tycker den är jättebra. Jag gillade den.
Michael Lindsay-Hogg:
All form och inget innehåll, och jag hatar det. All form och inget innehåll.
Paul McCartney:
Det är ett för starkt ord, ”all form och föga innehåll”.
Michael Lindsay-Hogg:
Det var min minst favoritskiva de senaste fem åren. Jag hatade den verkligen.
Paul sjunger ett utdrag ur ”Elois”, och Lindsay-Hogg medger att han gillar det nu. Samtalet kommer lite ifrån ämnet när Paul spelar Oh! Darling på pianot.
Dave Rybachevsky, författare till The Beatles’ Music History:
Den dagen, innan alla andra hade samlats, bestämde sig Paul för att spela låten på piano en gång till.
Efter att Ringo Starr och sedan John Lennon och Yoko Ono hade dykt upp, återupptogs diskussionen om Creams framträdande.
Michael Lindsay-Hogg:
Vi borde fundera på föreställningen någon gång i veckan. Vi skulle kunna göra den på Royal Albert Hall med genvägar.
Paul uttrycker återigen sin besvikelse och frågar Ringo om han sett programmet.
Ringo Starr:
Fragment.
Michael Lindsay-Hogg:
Det var allt som fanns! Bara fragment, fruktansvärt kort.
George Harrison var sist ut. Trots sin vänskap med Eric Clapton är han inte blyg för att kritisera sin väns spelande.
George Harrison:
Det fanns några fina ögonblick, men… vad hände… med fotot? Man kan inte se någonting.

The Beatles – Twickenham Film Studios, 6 January 1969

Paul McCartney, George Harrison, Ringo Starr och John Lennon samlade i Twickenham Film Studios.

 

Denna tredje dag för projektet innehöll också jam, coverversioner, improvisationer och försök att spela in en komplett låt. Man fortsatte också med konversationerna och smågnabbandet som också tycktes ingå i procedurerna mellan bandmedlemmarna under sessionerna.

 

Trots smågnabbandet, fanns det stunder då Paul McCartney tycktes trivas riktigt bra.

 

 

Ringo Starr i en stilstudie vid trummorna.

 

 

George Harrison och Paul McCartney ser ut  att han en trevlig stund i studion.

 

 

John Lennon vid mikrofonerna.

 

Låtar som fick mest uppmärksamhet var Don’t Let Me Down och Two Of Us. Man provade olika arrangemang med Don’t Let Me Down, vilket inkluderade en latininspirerad rytm och en del harmonisång från Paul McCartney i låtens mittdel. Two Of Us var, i det här läget, mer som en vanlig rocklåt än vad den kom att bli när den väl fick sitt slutliga utseende musikaliskt. Under repetitionerna av låten uppstod en kortfattat ordväxling mellan McCartney och Harrison, vilken kom med i filmen Let It Be och fick et It Be film, och fick sammanfatta de ansträngda relationerna inom gruppen vid den tiden. 

George Harrison:
I don’t mind. I’ll play, you know, whatever you want me to play, or I won’t play at all if you don’t want me to play. Whatever it is that will please you, I’ll do it. But I don’t think you really know what that one is.

The Beatles  saknade tydligen entusiasm för en ny låt av George Harrison – Hear Me Lord, vilken han först framförde akustiskt, sedan på elektrisk gitarr med en wah-wah-pedal. Han försökte också få grabbarna intresserad för låten All  Things Must Pass, utan någon större effekt.

En låt som gjorde debut denna dag var Carry That Wight, med en musikalisk brygga, som inte kom med i den slutliga version, vilken återfinns på albumet Abbey Road. Ytterligare låtar som debuterade denna dag var Octopus’s Garden och For You Blue, vilka båda framfördes kortfattat utan någon komplett version. Låten Octopus’s Garden var vid det här laget fortfarande ofärdig; endast ett fragment av låten framfördes. Bandet skulle återkomma till den igen den 23 januari 1969.

John Lennon, tveklöst medveten om att hans låtskrivartakt hade saktats ner dramatiskt efter färdigställandet av The White Album, återupptog Across The Universe – en låt som gruppen hade spelat in i början av 1968, men som fortfarande förblev outgiven. One After 909 hade man tagit upp den 3 januari 1969 och tog fram den även denna dag. Notabelt bland improvisationerna och jamen var The Castle Of The King Of TheBirds – en instrumental McCartney-låt, som spelades in flera år senaste för det inte utgivna albumet Rupert The Bear. Låten innehöll en bluesig gitarr och en flytande orgeldel. Paul sjöng också en bluesimprovisation – You Wear You Woman Out – i vilken han gjorde ett Primalterapi-skrik på låten My Imagination.

George Harrison sjöng en låt känd som Maureen, bara ackompanjerad av en wah-wah-gitarr. Man hör att han framhåller att låten är skriven av Bob Dylan, men den är okänd och kanske var det en originalkomposition. Harrison föreslog att den skulle kunna vara en passande singel för Ringo Starr. Dagen avslutades med en lång repetition av McCartneys låt She Came In Through The Bathroom Window. Framförandet av låtarna You Wear Your Women Out, My Imagination, Don’t Let Me Down och Two Of Us från den här dagen kom med i del ett av Get Back-dokumentären.

Den kompletta listan över låtar som spelades denna dag, inklusive fragment och improvisationer, opublicerade låtar med förmodade titlar, med huvudsakliga kompositörer och mest ända artister ser ut så här:

  • ‘Oh! Darling’
  • ‘C’mon Marianne’ (The Four Seasons)
  • ‘I’ve Got A Feeling’ (three versions)
  • ‘High School Confidential’ (Jerry Lee Lewis)
  • ‘Hear Me Lord’ (Harrison; eight versions)
  • ‘For You Blue’ (two versions)
  • ‘All Things Must Pass’ (nine versions)
  • ‘Carry That Weight’ (four versions)
  • ‘Octopus’s Garden’
  • ‘The Castle Of The King Of The Birds’ (Lennon-McCartney-Harrison-Starkey)
  • ‘Across The Universe’ (two versions)
  • ‘I Want You’ (Bob Dylan)
  • ‘Don’t Let Me Down’ (28 versions)
  • ‘One After 909’ (three versions)
  • ‘That’s All Right (Mama)’ (Elvis Presley)
  • ‘Thirty Days’ (Chuck Berry)
  • ‘Leaning On A Lamppost’ (George Formby)
  • ‘Annie’ (Lennon)
  • ‘I’m Talking About You’ (Chuck Berry)
  • ‘The Tracks Of My Tears’ (The Miracles)
  • ‘Dizzy Miss Lizzy’
  • ‘Money (That’s What I Want)’
  • ‘Fools Like Me’ (Hank Williams)
  • ‘Sure To Fall (In Love With You)’ (Carl Perkins)
  • ‘Right String, Wrong Yo-Yo’ (Carl Perkins)
  • ‘Send Me Some Loving’ (Little Richard)
  • ‘Two Of Us’ (20 versions)
  • ‘Frère Jacques’ (trad)
  • ‘It Ain’t Me Babe’ (Bob Dylan)
  • ‘When The Saints Go Marching In’ (trad)
  • ‘Loop De Loop’ (Johnny Thunder)
  • ‘Let’s Dance’ (Chris Montez)
  • ‘She Came In Through The Bathroom Window’ (seven versions)
  • ‘You Wear Your Women Out’ (Lennon-McCartney-Harrison-Starkey)
  • ‘My Imagination’ (Lennon-McCartney-Harrison-Starkey)
  • ‘I’m Gonna Pay For His Ride’* (McCartney)
  • ‘They Call Me Fuzz Face’* (McCartney)
  • ‘Maureen’* (Bob Dylan/Harrison)
* förmodad titel.