The Beatles – Detta händer den 8 januari 1969

Get Back/Let It Be-sessioner: Dag 5

Inspelningsklappan för dag 5 – den 8 januari 1969.

Denna onsdag var den femte dagen med repetitioner av olika slag för The Beatles Get Back/Let It Be-projekt. Gruppen fortsatte att arbeta med de lite starkare låtarna som man fått fram så här långt. Man testade också diverse arrangemang på flera av dessa låtar. Under den tidigare delen av dagen spelade man sig igenom Two Of Us, Don’t Let Me Down och One After 909. Beatlarna var vid tämligen gott mod vid det här laget och spelade igenom låtarna med entusiasm, vilket inte alltid var fallet under årets första månad.

George Martin under inspelningarna denna dag.

The Beatles momentum avtog märkbart när gruppen framförde George Harrisons All Things Must Pass, som de andra Beatles hade förblivit oentusiastiska över. Lika planlösa var versioner av She Came In Through The Bathroom Window och Maxwell’s Silver Hammer, låtar som gruppen skulle återvända till med större fokus senare under 1969.

John Lennon och filmfotografen Tony Richmond i studion.

 

En annan Abbey Road-låt som hade premiär denna dag var Mean Mr. Mustard. John Lennon hade spelat in demo av låten i maj 1968, men den kom inte ifråga på The White Album. Den här dagen framförde The Beatles en ruffig version av låten, vilket inte var så stor skillnad mot den slutliga inspelningen. även om namnet Pam i texten var känd som Shirley.

George Harrison hade skrivit I Me Mine kvällen innan och den inleddes som en ren akustisk låt. I filmen Let It Be kan vi se att The Beatles arbetar med låten denna dag, men albumversionen spelades in på nytt ett år senare – i januari 1970.

Det är en tung vals, förklarade George för Michael Lindsay-Hogg och Ringo Starr, när han först demonstrerade låten genom att spela på John Lennons Epiphone Casino-gitarr. Precis som John Lennon hämtade inspiration från att titta på tv, vilket framgår av låtar som Good Morning Good Morning och Cry Baby Cry, berättade George för dem om en liknande inställning till låtskrivande som han hade haft kvällen innan då han hade tittat på ett tv-program. Nedanstående konversation ägde rum med anledning av detta mellan George Harrison, Ringo Starr och Michael Lindsay-Hogg:

Harrison:
You know where they dropped all the bombs on Germany, they killed more people than…

Starr:
Thank the H bomb in Hiroshima. And all civilians.

Harrison:
F*****g terrible. And did you see when they flew over it looked like Hamburg? Just bombed out. Nothing. Just dead.

Starr:
Did you watch the BBC 2 thing?

Harrison
Yeah, there was that science fiction thing. It was amazing. Did you see any of it?

Michael Lindsay-Hogg:
I only saw the last five, three minutes.

Harrison:
It started very strange, where they brought – they had a fellow on a trolley, and they pushed him in, like, a cupboard or a fridge.

Starr:
He was the body, wasn’t he?

Harrison:
He was just, like, a body, yeah, that they were gonna use. And they did something. They were supposed to be in the year 2100 and something. And they went back to 1969, January. Focused in on the M1 on this car, and made him crash so that he’d… and then they somehow take his mind or whatever it is and transplant it into this new body.

Starr:
Into the body that he put in.

Harrison:
Rex Industries, they were called. And then suddenly it turned into all that crap about medals and things. That’s what gave me the idea, ’cause suddenly it was the bit where they were all coming into the ball, I think it was Austria, and they all had their medals.

Starr:
Oh, I didn’t watch that.

Harrison:
And some music was just playing. Music, like a 3/4 thing. And so I just had that in me head, just the waltz thing, and it was fitting ‘I Me Mine’. There was no words to it, I just…

That science fiction thing som Harrison pratade om var pjäsen Immortality Inc., en del av serien Out Of The Unknown, vilken visades på BBC 2 kl. 21.05 den 7 januari 1969. I tidningen The Radio Times stod att de som var med i programmet var Charles Tingwell och Dallia Penn. Kan en åldrad man omformas i sitt huvud till en ung och aktiv kropp?

Två låtar av Paul McCartney – Let It Be och The Long And Winding Road hade vid det här laget etablerat sig som riktiga kandidater till det kommande albumet varför man jobbade lite extra med dessa låtar. McCartney hade nu gjort låtarna kompletta och mycket av hans insats nu blev att hjälpa de övriga i bandet att lära sig ackordbytena och själva arrangemanget. Av coverversionerna och improvisationerna denna dag var det knappast något som uppmärksammades. Två tidiga Lennon-McCartney-kompositioner  – Too Bad About Sorrows och Just Fun – framfördes, men de varade bara några sekunder.

Efter Two Bad About Sorrows, gjorde Lennon emellertid en anmärkning.

John Lennon:
Queen says no to pot-smoking FBI members.

Detta kom med på Let It Be-albumet innan For You Blue. Detta var också det enda av inspelat ljud som spelades in i Twickenham Film Studios som kom att använda på skivan. Allt annat som är med på Let It Be spelades in antingen i Apple Studios eller i EMI Studios på Abbey Road.

Dagen avslutades med långa diskussioner om möjliga platser för en livekonsert. Michael Lindsay-Hogg fortsatte att puffa för utomhusteatern i Sabratha i Libyen i norra Afrika. Fartyget Queen Elisabeth II var också med som förslag för en livekonsert. Speciellt George Harrison var negativt inställd till alla förslag som innebar att man skulle resa och filmas.

Framförandet av låtarna ‘ Me Mine, Two Of Us, Don’t Let Me Down, Stand By Me, Baa, Baa, Black Sheep, Maxwell’s Silver Hammer, You Win Again, Let It Be och Adagio For Strings från den här dagen kom med i del ett av Get Back-dokumentären från 2021.

• ‘I Me Mine’ (41 versions)
• ‘I’ve Got A Feeling’ (two versions)
• ‘Honey Hush’ (Big Joe Turner)
• ‘Stand By Me’ (Ben E King)
• ‘Hare Krishna Mantra’ (Hindu chant; two versions)
• ‘Two Of Us’
• ‘You Got Me Going’ (McCartney)
• ‘Twist And Shout’
• ‘Don’t Let Me Down’ (two versions)
• ‘St Louis Blues’ (WC Handy)
• ‘One After 909’
• ‘Too Bad About Sorrows’ (Lennon-McCartney)
• ‘Just Fun’ (Lennon-McCartney)
• ‘She Said She Said’
• ‘She Came In Through The Bathroom Window’
• ‘One Way Out’ (Elmore James)
• ‘MacArthur Park’ (Richard Harris)
• ‘All Things Must Pass’ (11 versions)
• ‘Mean Mr Mustard’
• ‘Fools Like Me’ (Hank Williams)
• ‘You Win Again’ (Hank Williams)
• ‘Right String, Wrong Yo-Yo’ (Carl Perkins)
• ‘Boogie Woogie’ (Lennon)
• ‘Baa, Baa, Black Sheep’ (trad)
• ‘Mr Bassman’ (Johnny Cymbal)
• ‘Maxwell’s Silver Hammer’ (13 versions)
• ‘How Do You Think I Feel’ (Elvis Presley)
• ‘The Ballad Of Bonnie And Clyde’ (Georgie Fame)
• ‘Hello Mudduh, Hello Fadduh! (A Letter From Camp)’ (Allan Sherman)
• ‘I Me Mine’
• ‘FBI’ (The Shadows)
• ‘Oh! Darling’
• ‘Let It Be’ (three versions)
• ‘The Fool’ (Sanford Clark)
• ‘Domino’ (Doris Day/Andy Williams)
• ‘The Long And Winding Road’ (six versions)
• ‘Adagio For Strings’ (Samuel Barber)
• ‘True Love’ (Cole Porter)
• ‘Shout’ (The Isley Brothers)
• ‘Sweet Little Sixteen’ (Chuck Berry)
• ‘Malagueña’ (trad)
• ‘Almost Grown’ (Chuck Berry)
• ‘What Am I Living For’ (Chuck Willis)
• ‘Rock And Roll Music’
• ‘To Kingdom Come’ (The Band)
• ‘Get Your Rocks Off’ (Dylan)
• ‘Well, If You’re Ready’* (McCartney)
• ‘Life Is What You Make It’* (Lennon-McCartney-Harrison-Starkey)
• ‘I’m Going To Knock Him Down Dead’* (Lennon)
• ‘Tell All The Folks Back Home’* (McCartney)