Get Back/Let It Be-sessioner: Dag 13
Vid det här laget övervägde The Beatles ett liveframträdande på Londons Primrose Hill, med en tanke på att man filmade evenemanget under två dagar. Denna inspelningsdag blev också den första då Billy Preston var närvarande i studion. Han hade blivit inbjuden av George Harrison. Preston hade träffat The Beatles redan i Hamburg i början av 1960.talet. Just nu var han i London för att delta i en tv-show på BBC.
BIlly Preston tillsammans med Paul McCartney, Ringo Starr,George Harrison (stående), John Lennon och Yoko Ono.
George Harrison:
När Eric Clapton och jag gick för att se Ray Charles på Festival Hall kom det upp någon kille före Ray – han spelade orgel, dansade och sjöng. Jag tänkte: ’Jag tror att jag har sett honom förut någonstans.’ Han var bara längre och större nu. Sedan kom Ray, hans band spelade några låtar, och sedan presenterade han… Billy Preston! Ray sa: ’Ända sedan jag hörde Billy spela orgel har jag aldrig spelat själv – jag har lämnat det till Billy.’ Jag tänkte: ’Så det där är Billy!’ Jag hade inte sett honom sedan vi träffades i Hamburg 1962. Han hade bara varit ett barn då, och nu var han en stor kille, långt över 180 cm lång. Jag skickade en lapp till Billy där jag bjöd in honom till Savile Row.
Billy Preston:
Jag var på turné med Ray Charles, och vi spelade i London. George var på konserten och tänkte: ’Hallå, det låter som Billy Preston.’ Han slog upp det och upptäckte att det verkligen var jag. Han ringde mig till hotellet och bjöd in mig att träffa killarna. Innan jag kom dit berättade Mal Evans att de gick igenom en tuff tid och att han var glad att jag dök upp eftersom det gav dem mer liv. Det gjorde dem lite lyckligare.” När jag kom dit höll de på med filminspelningar och allt det där. Vi började minnas och spela gamla rock’n’roll-låtar. De sa: ’Håll ut. Vill ni stanna och hjälpa oss att avsluta albumet? Sjung ett solo…’ De gjorde mig precis till medlem i bandet.
George Harrison:
Atmosfären var fortfarande väldigt spänd, och sedan kom Billy Preston in. Jag tog bara tag i honom och tog med honom in i studion. Han dök upp och jag sa: ’Kommer du ihåg Billy? Där är han – han kan spela piano.’ Jag frågade honom: ’Vill du spela piano?’ Han satte sig vid elpianot, och atmosfären i rummet förbättrades omedelbart hundra procent. Närvaron av en femte person var precis tillräckligt för att bryta isen som vi hade skapat mellan oss. Billy var inte medveten om alla politiska intriger och spel som pågick just då, så i sin naivitet stöttade han och gav bandet en extra knuff. Alla var glada att ha någon annan som spelade med oss, och det gjorde det vi gjorde ännu roligare. Vi spelade alla bättre, och det var en fantastisk session. Allt var mer eller mindre som det låter på skivan.
En till synes glad John Lennon med Glyn Johns i bakgruden.
Regissören Michael Lindsay-Hogg:
Föreställningen på taket var min idé. Jag ville inte att filmen skulle ligga i en garderob och samla damm bara för att momentumet hade tagit slut. Så det enda sättet jag visste hur var att få någon slags klimax.” Jag sa till dem, om ni inte vill slösa era pengar i all oändlighet på att filma repetitioner, då tycker jag att vi borde fundera på att göra något, som en konsert. Ni gör det inte i Grottan, ni gör det inte i Tunisien, varför gör ni det inte på ett tak? Jag kan säga det med hög grad av säkerhet eftersom jag behövde det till filmen, men med tanke på hur allt blev hävdar nu alla, inklusive tjejen som gjorde hamburgarna till lunch, att det var deras idé.
Paul McCartney sjunger ut och spelar bas.
Tre glada beatlar – Paul McCartney, George Harrison och John Lennon.
John Lennon:
Varje spår har en keyboardstämma, och vanligtvis överdubbar vi den. Men nu vill vi ha den live.
Billy Preston:
Ja, det vore coolt.
John Lennon:
Och någon måste göra det. Om du vill, så gör det.
Billy Preston:
Självklart, toppen!
John Lennon:
Ja, och du kommer att vara med på albumet.
Billy Preston:
Du skojar!
Billy preston i studion.
Billys närvaro vid elpianot gjorde att det blev ett helt annat ljud i skällan, vilket hjälpte mycket när man nu hade bestämt sid för att inte använda sig av överdubbningar under inspelningssessionerna. Stämningen inom gruppen förbättrades påtagligt med lite mer fokus på låtarna de hade tänkt sig att framträda med i livespecialen och inte ägna så mycket tid åt coverversioner och improvisationer.
George Harrison:
Jag bjöd in Billy Preston. Det hjälpte eftersom de andra var tvungna att behärska sig lite mer. Främst John och Paul, eftersom de var tvungna att, du vet, uppföra sig mer anständigt. Det är intressant att se hur folk beter sig artigt när man tar med sig en gäst eftersom de inte vill att alla ska veta att de är så bitska. Plötsligt uppför sig alla så bra som möjligt.
Ken Mansfield, chef för Apple Corps i USA:
Billy blev en riktigt speciell figur för bandet vid den tiden. Jag tror att George gjorde klokt i att bjuda in honom eftersom Billy hade en lugnande effekt på dem. De var alla stora Billy-fans. Han var verkligen viktig för hela bandet. När de var i studion och spelade något tittade Billy på mig med sina stora, tefatsliknande ögon och sa: ’Wow, hörde du det?’ Och de vände sig till Billy och sa: ’Hallå, varför gör du inte det med oss?’ Och Billy sa: ’Wow, det är fantastiskt.’”
Paul McCartney:
Billy var briljant – ett litet ungt underbarn. Vi kom alltid riktigt bra överens med honom. Han dök upp i London och vi sa alla: ’Åh, Bill! Toppen, låt oss låta honom spela på några låtar.’ Så han började komma till våra sessioner eftersom han faktiskt var en gammal vän till oss.” Kanske hjälpte det oss att komma bättre överens med varandra under sessionerna. Jag tror att det också skapade ett problem, för som Beatles var vi alltid bara fyra i bandet. Vi var en enhet – ett ”fyrhövdat monster”, har jag hört folk kalla oss. Så när Billy dök upp, tror jag att även om vi var tvungna att vara lite artiga – för det var som att ha en gäst och man måste uppföra sig så bra som möjligt – fanns det en liten oro i bakgrunden att han kanske hade gått med i vårt band. Något i den stilen. Så vi kunde inte avgöra om det var en spricka i projektet eller om det var tänkt att fungera. Det var lite trist. Men han spelade fantastiskt, och vi hade jättekul, så allt ordnade sig till slut.
George Martin:
Billy Preston var till stor hjälp för oss; han är en utmärkt keyboardspelare, och hans del på ’ Get Back ’ ensamt rättfärdigade hans närvaro. Han var också vänlig, mycket trevlig och avslappnad. Han hjälpte till att jämna ut eventuella spänningar mellan killarna.
Ringo Starr:
Jag tror inte att det var Billy Preston som hjälpte oss att rena luften. Jag tror att vi bara jobbade på en bra låt och rycktes med. Han engagerade sig också, och plötsligt, som alltid händer när något fungerar, glömde vi bort allt som var dåligt och fokuserade på det vi var riktigt bra på.
Mal Evans:
Till skillnad från tidigare sessioner använde de inte studiomusiker. Den nya idén var att istället ta in permanenta medlemmar från band som är signade till Apple, eller att ta in enskilda musiker som skulle arbeta med dem ofta när de behövde en extra gitarrist eller keyboardspelare.” En av de viktigaste personerna i den här släkten är Billy Preston, Little Richards tidigare keyboardspelare och en god vän sedan deras Hamburg-dagar. Även om han är amerikan har han arbetat en hel del i Storbritannien, nyligen varit här med Ray Charles band och, för en tid sedan, varit värd för sin egen tv-show på BBC Two. Så Billy blev den femte Beatlen på de flesta av de senaste sessionerna. Billys första session ägde rum onsdagen den 22 januari, då han spelade elpiano.
Under den här sessionen framförde de I’ve Got A Feeling totalt 29 gånger. Billy Preston bidrog bara till ett par utökade versioner den dagen. Faktum är att det var den allra första låten Billy spelade med bandet efter att han gick med, och alla fyra Beatles strålade över hur han väckte låten till liv, vilket ses i Peter Jacksons film från 2021. ”Du är med i bandet!” förklarade John Lennon omedelbart efter att ha avslutat den första repetitionen, och strax innan sessionen var slut frågade Paul humoristiskt: ”Spelar du fiol?” Intressant nog älskade Billy låten så mycket att han så småningom spelade in sin egen version senare samma år för sitt andra album – Encouraging Words på Apple-etiketten, som släpptes den 11 september 1970.
Filmfotografen Anthony Richmond.
Billy Preston, Ringo Starr, Paul McCartney, Yoko Ono och John Lennon i kontrollrummet på ’Apple Studios’.
Det var framför allt tre låtar som The Beatles ägnade sig åt denna dag; Don’t Let Me Down, I’ve Got A Feeling och Dig A Pony. Versioner av I’ve Got A Feeling och Dig A Pony från dagens sessioner kom med på albumet Anthology 3 från 1996.
Den här versionen av I’ve Got A Feeling plus olika versioner av Dig A Pony och Don’t Let Me Down valdes ut till Glyn Johns framställda album Get Back, som The Beatles inte godkände för release. Glyn Johns gjorde flera varianter av Get Back-album. Coverversioner av I’m Ready av Fats Domino – ibland känd under namnet Rocker och The Drifters Save The Last Dance For Me ingick båda på såväl Glyn Johns andra, tredje och fjärde version av Get Back-albumet. Get Back släpptes i oktober 2021 som en del av super deluxe 50th anniversary återutgåvan av Let It Be.
Billy Preston spelade med på nästan alla tagningarna under Get Back-sessionerna. För sin insats fick han £ 500. Dessutom fick han ett skivkontrakt med Apple den 31 januari 1969. Hans första album för Apple var That’s The Way God Planned It började spelas in den 5 maj 1969 på Olympic Sound Studios, vilken till största delen producerades av George Harrison och mixades av Glyn Johns. Albumet kom ut den 22 augusti 1969 i UK och den 10 september samma år i USA.
Framförandena av Some Other Guy, The Long And Winding Road, Going Up The Country, Dig A Pony, I’ve Got A Feeling, A Taste Of Honey, Don’t Let Me Down, Save The Last Dance For Me och Cupcake Baby från den här dagen kom med i episod två i dokumentären Get Back från 2021.
Låtar som de spelade denna dag med inkluderande fragment, improvisationer, opublicerade låtar med huvudsakliga kompositörer och mest kända artister ser ut så här:
- ‘I Shall Be Released’ (Bob Dylan; two versions)
- ‘Let It Down’ (Harrison)
- ‘Don’t Let Me Down’ (18 versions)
- ‘I’ve Got A Feeling’ (29 versions)
- ‘Some Other Guy’ (Richard Barrett)
- ‘Johnny B Goode’ (Chuck Berry)
- ‘Dig A Pony’ (24 versions)
- ‘Going Up The Country’ (Canned Heat)
- ‘The Long And Winding Road’ (three versions)
- ‘A Taste Of Honey’
- ‘Oh! Darling’
- ‘I’m Ready’ (Fats Domino)
- ‘Save The Last Dance For Me’ (The Drifters)
- ‘Cupcake Baby’ (Lennon-McCartney)
- ‘Freakout Jam’ ft Yoko Ono (Lennon-McCartney-Ono)
- ‘Carol’ (Chuck Berry)
