Get Back/Let It Be-sessioner: Dag 17
Ringo Starr, Paul McCartney, John Lennon och George Harrison i kontrollrummet.
Denna söndag innebar också en markering att detta var första gången på nästan ett år, som The Beatles arbetade under både lördag och söndag. Idag fick de sällskap av Linda McCartney och hennes dotter Heather.
George Martin, George Harrison, ’EMI’:s inspelningstekniker Dave Harris, Heather Eastman
med ryggen mot kameran, Mal Evans, Glyn Johns och Linda Eastman.
Heather Eastman, Paul McCartney och George Martin i bakgrunden.
Heather Eastman busar med Ringo Starr.
filmregissören Michael Lindsay-Hogg i bakgrunden på andra sidan.
Heather Eastman i en fluffig kostymering i studion.
De första som anlände till studion av beatlarna var George Harrison och Ringo Starr. Sessionen inleddes med att Harrison själv framförde några av sina låtar på akustisk gitarr; Isn’t It A Pty, Let It Down och den outgivna låten Window, Window. George hjälpte också Ringo med hans komposition Octopus’s Garden, som delvis var med i filmen Let It Be.
George Harrison hjälper Ringo Starr med hans komposition ’Octopus’s Garden’ under överinseende av George Martin.
Billy Preston var nu åter med i studion efter att ha varit frånvarande dagen innan. Han hjälpte till att skapa låtarnas arrangemang – speciellt Let It Be fick ett lyft genom Prestons eget orgelspel. Vid slutet av dagen hade man nästan fått fram en version som skulle kunna passa för skivsläpp.
Dagens session avslutades med att man ägnade mer än en timme åt The Long And winding Road med Paul på piano och John Lennon på basgitarr. Även om spelande till en början var rätt amatörmässigt blev arrangemanget bättre sammanhållet och mot slutet av dagen fick de till en godkänd tagning av låten. Denna tagning kom med på albumet Anthology 3 från 1996 och pryddes av orkester- och köröverdubbningar av Phil Spector för albumet Let It Be.
På den åtta spår långa inspelningen av The Long And Winding Road är Pauls sång inspelad på spår ett, Georges akustiska gitarr på spår två, Billy Prestons elpiano på spår tre, Johns bas på spår fyra, Ringos trummor i stereo på spår fem och sex, Georges akustiska gitarr med en Leslie-högtalare på spår sju och Pauls piano på spår åtta.
”Söndagen den 26 januari bestämde sig Beatles för att spela en konsert på taket av sitt Apple-huvudkontor på Savile Row 3.”
I kontrollrummet: George Martin, George Harrison, Maureen Starkey, Billy preston, Yoko Ono,
John Lennon, Ringo Starr, Linda Eastman, Heather Eastman och en skymd Paul McCartney.
På albumet Let It Be kom det med en liten bit av låten Dig It, som var en liten del av en 12-minuter lång inspelning från denna dag. Coverversionerna Rip It Up, Shake, Rattle And Roll och Blue Suede Shoes kom med i form av ett medley på albumet Anthology 3.
Av andra låtar som spelades upp denna dag, var Suicide skriven av Paul McCartney när han var tonåring och en liten del av den låten kom med på Pauls debutalbum McCartney. I Told You Before var en improviserad jam som leddes av Harrison och Preston, vilket The Beatles återkom till dagen efter.
Ytterligare coverversion som man gav sig på var You Really Got A Hold On Me och Kansas City. Den senare baserad på Wilbert Harrisons arrangemang från 1959 och inte så mycket på Little Richards version. Versionerna av Jerry Lee Lewis låtar Great Balls Of Fire och High School Confidential gick i stöpet p.g.a. att Paul inte kom ihåg texterna.
Den här söndagen bestämde sig The Beatles för att spela en konsert på taket av sitt Apple-huvudkontor på Savile Row 3.
Billy Preston:
Vi försökte lista ut var vi kunde anordna en konsert som alla kunde komma till. Och sedan fick John den här briljanta idén att bara uppträda på taket för alla.
Framförandet av låtarna Window, Window, Octopus’s Garden, Let It Be, Little Yellow Pills, I Told You Before, Dig It, Twist And Shout, Blue Suede Shoes, Shake, Rattle And Roll, The Long And Winding Road, Kansas City och Miss Ann från denna dag ingick i den tredje episoden av dokumentärfilmen Get Back.
- ‘Isn’t It A Pity’ (Harrison)
- ‘Window, Window’ (Harrison)
- ‘Let It Down’ (Harrison; two versions)
- ‘Octopus’s Garden’ (eight versions)
- ‘Little Piece Of Leather’ (Donnie Elbert)
- ‘Two Of Us’
- ‘Dig A Pony’
- ‘Let It Be’ (28 versions)
- ‘High School Confidential’ (Jerry Lee Lewis)
- ‘Great Balls Of Fire’ (Jerry Lee Lewis)
- ‘Don’t Let The Sun Catch You Crying’ (Ray Charles)
- ‘Suicide’ (McCartney)
- ‘Do Not Forsake Me Oh My Darling’ (Tex Ritter)
- ‘You Really Got A Hold On Me’ (two versions)
- ‘Like A Rolling Stone’ (Bob Dylan)
- ‘Twist And Shout’
- ‘Dig It’
- ‘Rip It Up/Shake, Rattle And Roll/Blue Suede Shoes’
- ‘Kansas City’
- ‘Miss Ann’ (Little Richard)
- ‘Lawdy Miss Clawdy’ (Lloyd Price)
- ‘The Tracks Of My Tears’ (The Miracles)
- ‘Agent Double-O-Soul’ (Edwin Starr)
- ‘SOS’ (Edwin Starr)
- ‘Rockin’ Pneumonia And The Boogie Woogie Flu’ (Huey ‘Piano’ Smith)
- ‘I’m Movin’ On’ (Ray Charles)
- ‘Little Yellow Pills’ (Jackie Lomax)
- ‘The Long And Winding Road’ (16 versions)
- ‘It Was So Blue’* (McCartney)
- ‘I Left My Home In The World’* (McCartney)
- ‘I Told You Before’ (Lennon-McCartney-Harrison-Starkey)
John Lennon skriver kontrakt med Allen Klein
John Lennon och Yoko Ono träffade Allen Klein för att äta middag på The Dorchester Hotel i London denna söndagskväll. Lennon hade nämnt Lennon hade nämnt i flera intervjuer om The Beatles oro över att Apple Corps förlorade mycket pengar.
Klein var en amerikansk affärsman inom musikindustrin som länge hade velat få ta del av en The Beatles imperium allt sedan 1964. Klein hade varit i kontakt med John Lennon i samband med filmandet av The Rolling Stones Rock And Roll Circus i december 1968. Trots att Mick Jagger hade varnat John att Kleins samarbete med The Rolling Stones hade varit långt ifrån perfekt, såg John Allen Klein som en själsfrände.
Klein anlände väl förberedd med som det kom att visa sig en djup kunskap inte bara kring The Beatles affärsverksamhet utan även om deras musik och låtskrivande. Vid mötets slut, omkring kl. 03.00 på morgonen, skrev Klein ett antal dokument där han informerade EMI, Northern Songs och Apple Corps, att han från och med nu representerade John Lennon. Lennon skrev på dokumenten och berättade för The Beatles den följande dagen att det nu var Allen Klein som representerade honom.
