The Beatles – Detta händer den 28 januari 1969

Allen Klein träffar The Beatles

Denna dag träffade Allen Klein alla fyra medlemmarna i gruppen.

The Beatles personlige assistent Peter Brown:
John insisterade på att Beatles skulle träffa Allen Klein precis som de träffade John Eastman.

George Harrison:
John kom in och sa: ’Jag ska överlåta min verksamhet till Klein. Så är det.’ Han frågade om vi ville träffa honom och erbjöd sig att ge honom en chans att prata med oss, och Ringo och jag gick med på det.

Ringo Starr:
Klein var en mycket inflytelserik person, och dessutom, oavsett vad någon sa, var han ärlig.

Paul McCartney:
Klockan var nio på kvällen och vi hade jobbat hela dagen, så jag sa: ’Jag tror jag går hem till Linda’, men alla sa: ’Åh nej, mannen. Vi ska träffa en fantastisk kille, och du åker hem.’ Jag tänkte: ’Han är affärsman, och du gör väl inte affärer efter klockan nio på kvällen?

Från Allen Kleins Playboy-intervju från 1971:

Playboy:
Hur reagerade George och Ringo på detta?

Klein:
Vi hade ett möte nästa dag. Jag ville visa dem vad jag kunde göra. Eastmans hade förberett ett kontrakt, och jag ville diskutera det med dem. Jag föreslog för Paul att han skulle bjuda in Eastmans till mötet där de ekonomiska frågorna skulle diskuteras. Han gick med på det, sa att han skulle boka in ett möte och gick. Sedan pratade George och Ringo med mig. De ville veta vad jag skulle göra för John, och när jag berättade det för dem frågade de om jag kunde göra detsamma för dem. Jag gick naturligtvis med på det. Ringo sa senare: ”Vi blev omhändertagna av alldeles för många tråkiga människor i snygga kostymer och med perfekta manér. Men Klein var full av liv, han visste vad ett rockband var, och jag tänkte att jag har saknat någon som honom länge.

Playboy:
Hur lät John Paul, George och Ringo veta att du tog över?

Klein:
Det hände vid lunchen. De fyra var där, tillsammans med Yoko och Linda Eastman. Någon från Apple kom in och sa att de hade fått ett meddelande från EMI, deras skivbolag, om att jag nu var Johns ekonomichef. Och John, utan att titta upp från sin soppa, sa: ”Ja, han är min ekonomichef nu.

Playboy:
Insåg de att detta var ditt första steg mot att bli Beatles manager?

Klein:
Självklart. Men formellt sett innebar det bara att jag nu hanterade Johns ekonomiska angelägenheter. Och kontraktet hade inte skrivits på än. Jag är säker på att Paul och Linda var upprörda, eftersom Eastmans var managers för Beatles vid den tiden. Någon berättade för mig att när Linda hörde nyheten under lunchen, svor hon. Men Paul tog det lugnt. Han tyckte ingenting om mig.

Paul McCartney:
Jag tänkte föreslå att vi alla gör små spelningar då och då för att få upp humöret och komma tillbaka till där vi började. Och sedan kanske vi gör upp andra planer om vi känner för det. Men dagen innan hade John och Yoko träffat Allen Klein, och John erbjöd sig att bli hans manager. Han sa till alla: ’Från och med nu tar Allen Klein hand om mina angelägenheter.’ Och när vi frågade honom varför, sa John: ’Ingen gillar Yoko förutom han.’

Ringo Starr:
Vi hade det väldigt hektiskt just då. Förutom Allen Klein hade vi även John Eastman, Pauls svåger, som också ville bli vår manager. Hur som helst, vi träffade Allen Klein, och han övertygade oss. Han övertygade mig, och han övertygade John också. Det första intrycket jag fick av honom var detta: kaxig – ’Jag ska fixa det här, grabbar.’ Väldigt entusiastisk. En trevlig kille, väldigt personlig på ett väldigt New York-sätt. Så beslutet var hans – jag valde honom. Vi var två, och George gjorde detsamma.

George Harrison:
Vi insåg att vi inte hade något alternativ. Apple var konkurs. De hade spenderat alla sina pengar, och ingen av oss hade ledningsförmågan. Vid den tidpunkten behövde vi en specialist.

Chris O’Dell, Apple-anställd:
Mitt intryck var att George Harrison efter det första mötet med Klein inte var begeistrad över honom, men John fanns där för honom, och George lugnade ner sig.

Derek Taylor, Apples pressagent:
Några av Beatles var väldigt snabba med att anlita Klein. Efter att John och Yoko tillbringat en kväll med Klein på Dorchester Hotel sa John: ’Jag tänker anförtro honom allt.’ De frågade Donovan, Jagger, Mickey Most och andra, och de sa: ’Ni vill förmodligen inte umgås med honom, men han kan ta hand om er.’

Barry Miles:
På inrådan av John Eastman, Lindas bror, skulle de köpa NEMS för 1 miljon pund, vilket EMI var villigt att ge dem som förskott på royalties. NEMS hade rätt till 25 procent i ytterligare nio år, trots att Brian Epsteins managementkontrakt hade löpt ut, och Epstein hade inkluderat detta i sitt förnybara kontrakt med EMI, vilket Beatles inte hade läst eller uppmärksammat. Klein påpekade att royalties var hårt beskattade och att de behövde tjäna 2 miljoner pund för att betala av skulden. Han sa att tills han hade haft möjlighet att granska Johns ekonomiska situation skulle han inte rekommendera att köpa NEMS. George och Ringo bad honom att granska deras också.

George Harrison:
Paul pratade med Linda och föreslog att hennes bror, John Eastman, eller hennes far, Lee Eastman, skulle ta sig an fallet.

Paul McCartney:
Jag föreslog Lee Eastman som en möjlig advokat, men de sa: ’Nej, han kommer att vara för partisk mot dig och emot oss.’ Jag visste det, så jag frågade honom: ’Om Beatles gick med på att du tog den, skulle du göra det?’ Och han sa: ’Ja, jag skulle kunna göra det.’ Sedan frågade jag dem innan jag tog ett seriöst möte med Lee Eastman, och de sa: ’Aldrig i livet, han kommer att vara för partisk.’ De hade rätt – det är tur att han inte gjorde det, för om han hade tagit den skulle jag ha blivit galen av att se honom där.” Så John bestämde sig för Klein, och George och Ringo sa: ”Okej, vi gör John sällskap.” Jag visste att jag förväntades gå med på det, men jag tyckte inte att det var en bra idé, bara så där. Jag frågade faktiskt Mick Jagger när han kom över en stund: ”Vad tycker du?” Han sa: ”Åh, det är okej om ni gillar hur saker och ting är.” Han varnade oss egentligen inte för det, så det var vad som hände – och det var då det blev en tre mot ett-situation.

Inom Beatles, om någon inte höll med om ett förslag, lades det alltid in sitt veto. Det var en väldigt demokratisk sak, så tre-mot-en-situationen var väldigt svår att övervinna, och som ett resultat uppstod dessa ”omständigheter”.  

Barry Miles:
Paul lämnade mötet.

Allen Klein (uttalande vid förhandlingen om Paul’s Beatles uppsägningsprocess i februari 1971):
Den 28 januari 1969, på Saville Row 3, omkring klockan nio på kvällen, träffade jag Mr Lennon, käranden [Paul McCartney], Richard Starkey och George Harrison och diskuterade det föreslagna köpet av NEMS. Jag meddelade dem att jag för min del inte kunde råda Mr Lennon att fortsätta med köpet förrän (vilket faktiskt var fallet) relevant information om Beatles egna (och deras företags) ekonomiska ställning hade fastställts. Käranden uppgav att detta förslag starkt hade rekommenderats av John Eastman och att han (käranden) insisterade på det. Jag föreslog därför att det inte var någon mening med att diskutera ärendet i John Eastmans frånvaro, och det beslutades att vi skulle hålla ytterligare ett möte lördagen den 1 februari med John Eastman närvarande.” Under mötet den 28 januari sa jag att jag skulle granska dokument om Mr. Lennons ekonomiska ställning. Mr. Starkey och Mr. Harrison bad mig att göra detsamma för dem. (Käranden lämnade sedan mötet.) Jag tillbringade resten av veckan huvudsakligen på kontoren hos Bryce Hammer & Company, revisionsbyrån som hanterade Beatles räkenskaper, med Mr. Harry Pinsker, en delägare i den firman, för att få fram nödvändig information. I slutet av veckan hade jag tillräcklig mängd information om varje medlems ekonomiska ställning i gruppen, men eftersom jag inte hade haft tid att genomföra en fullständig utredning av deras företag kunde jag inte bedöma deras verkliga ekonomiska ställning som helhet.  

Paul McCartney:
Vi var lite likasinnade, och vi hade inga större meningsskiljaktigheter förrän Allen Klein kom, och vi började anlita advokater och allt det där. Det var i princip han som drev in en kil mellan oss. Jag såg inga fördelar med killen förutom att han var en bra pratmakare.