Singeln ’Give Peace A Chance’ med Plastic Ono Band släpps i USA

 

Give Peace A Chance by the Plastic Ono Band (USA single)


Give Peace A Chance
anges vara skriven av Lennon-McCartney, trots att Paul inte hade något alls att göra med kompositionens skapande. Att det blev så var delvis som ett tack till Paul för hans insats vid inspelningen av The Ballad of John and Yoko i  april 1969. På senare utgåvor av Lennons dödsbo, står Lennon ensam som kompositör, nämligen;  på återutgåvan från 1990 av albumet Live in New York City från 1986, dokumentären The U.S. vs John Lennon från 2006 samt samlingsalbumet Lennon Legend: The Very Best of John Lennon från 1997 samt dvd-versionen som kom ut 2003.

John Lennon uttryckte sin ånger över att ha givit McCartney kredit för låten istället för att ge kredit till Yoko Ono, som faktiskt hade varit med och skrivit låten tillsammans med John Lennon.

John Lennon:
I didn’t write it with Paul; but again, out of guilt, we always had that thing that our names would go on songs even f we didn’t write them. It was never a legal deal between Paul and me, just an agreement when we were fifteen or sixteen to put both our names on our songs. I’d put his name on Give Peace A Chance though he had nothing to do with it. It was a silly thing to do, actually. It should have been Lennon-Ono.

Give Peace A Chance nådde som bäst placering nummer 14 på Billboards Hot 100-lista.

Singeln ’That’s The Way God Planned It/What About You’ med Billy Preston släpps i USA

Singeln är producerad av George Harrison.

 


Inspelning av låten ’Here Comes The Sun’

Eric Clapton:
Jag tror att det var april. Det var en vacker vårmorgon, och vi satt på en stor gräsmatta längst bak i trädgården. Vi hade gitarrer och spelade bara loss, när han började sjunga ’Dee-dee-dee-dee, det har varit en lång, kall, ensam vinter’, och gradvis började han fylla den med mening tills det var dags för lunch. Jag bevittnade hur sången kom till liv.

Dave Rybachevsky, författare till The Beatles’ Music History:
Det är möjligt att John Lennon fungerade som inspirationskälla för den här låten, om än undermedvetet. Medan han arbetade med sin låt ”Sun King” under sessionerna i januari 1969 sjöng han orden ”here comes the sun” till gitarrackompanjemang. Kanske kom George ihåg detta den där aprildagen i Eric Claptons trädgård. Dessutom kan de ovanliga tidsväxlingarna som hörs vid olika tidpunkter i låten, till exempel i slutet av varje refräng, också förklaras av hans fascination för indisk musik, eftersom denna rytmiska intonation är karakteristisk för indisk klassisk musik.

George Harrison:
Det var bara en utlösning av lite spänning som hade byggts upp inom mig. Det var första gången jag spelade gitarr på ett par veckor eftersom jag hade varit så upptagen. Låten bara kom till mig, och jag avslutade den senare när jag var på semester på Sardinien.

Dave Rybachevsky:
George skrev texten på ett brevpapper som innehöll en hinduisk design och andliga ordspråk. George beskrev hur han sjöng ”doo-n-doo-doo”-refrängen som ”scooby-doobie”. För att indikera det komplexa gitarrspelet i melodin skrev han humoristiskt ”son of Badge” som en referens till ett gitarrarrangemang liknande låten ”Badge”. Vid det här laget var texten och strukturen i låten i stort sett färdiga. 

George Harrison's handwritten lyrics for Here Comes The Sun
Handskriven text av George Harrison till ’Here Comes The Sun’.

Dave Rybachevsky:
April 1969 hade flest soltimmar på hela 1960-talet, och februari och mars var ovanligt kalla. George skrev tydligen ”Here Comes the Sun” mellan april och juni 1969. Vid den tiden hade den ”långa, kalla, ensamma vintern” verkligen precis tagit slut!

Innan inspelningen började var George tvungen att informera sina bandkamrater, särskilt födelsedagsbarnet [Ringo], om en knepig tidsändring i låten.   Ringo: ”Han sa: ’Jag har den här låten. Den är på sju och ett halvt.’ ’Ja, och vadå?’ Du vet, han kunde lika gärna ha pratat arabiska med mig. Jag var tvungen att hitta något sätt att fysiskt göra det, och göra det varje gång, så att det skulle vara i tid. Det är ett av de där indiska tricken. Jag kunde inte räkna: ’Ett, två, tre, fyra, fem, sex, sju.’ Det fick bara inte plats i mitt huvud. ’Okej, det är en sjua. Förstår!’

 

Även om låten krävde mindre justeringar av detaljerna i arrangemanget, var det största problemet Ringos trumspel. Han hade uppenbarligen fortfarande problem med att tajma låten. Som för att ge Ringo övning, uppmanade George sina bandkamrater att spela fyra extra ackord i den melodiska fyllningen under sessionen. En av de intressanta dragen i den tredje refrängen är hur den slutar. Med tanke på att George beskrev låten för Ringo som ”sju och en halv takt lång”, skapar den melodiska gitarrfiguren som inkapslar övergången som följer denna refräng denna märkliga timing. Således verkar hälften av den sista takten i den åttonde takten i denna refräng vara avskuren, vilket resulterar i en sista takt i 7/8-takt. Men i denna 7/8-takt kan man initialt höra två accentslag från alla instrument. Dessa accentslag följs av de tre första tonerna i Georges komplexa gitarrfigur, vilket leder in i nästa melodiska fyllning. Den melodiska insättningen består av totalt tjugoen takter, vilka är indelade i sex uppsättningar om tre takter i udda tidsintervall, följt av tre takter i standard 4/4-takt.

 

Alan Pollack, musikolog:
Dessa tre takter är 11/8, 4/4 respektive 7/8. Den säregna effekten, där även åttondelsnoterna låter som trippelackord som smälter samman med huvudtakten, påminner mer om Stravinsky än Beatles. Jämfört med refrängen i den här låten finns det inget försök alls att sammanfatta saker i slutet – tvärtom.

Tagning 13, kallad för tagning 12 och en halv av vidskepliga skäl, bedömdes vara den bästa och innehöll Harrison på en Gibson J-200 akustisk gitarr och Georges vägledande solosång. McCartney spelade på sin Rickenbacker-bas och Starr, som vanligt, på trummor. Under den sista timme av sessionen spelade Harrison in ytterligare en gitarrstämma och använde samma akustiska gitarr till det. Resultatet lades på spår fyra.

Tagning nio från sessionen kom med i några av formaten av 50-årsutgåvan av albumet Abbey Road samt på 2025-års nya album Anthology 4. Arbetet med Here Comes The Sun fortsatte dagen efter.