Inspelning och mixning av ’Come Together’ och ’The End’

Denna torsdag ägnades åt två låtar i varsin separat inspelningssession. Man höll till i Studio Two och Studio Three i EMI Studios på Abbey Road i London. Producent: George Martin med ljudteknikerna Geoff Emerick och Phil McDonald.

I kontrollrummet till Studio Two mellan kl. 14.30 och kl. 18.00 skapades tio stereomixningar av Come Together där man hanterade John Lennons sång med artificiell dubbeltracking under refrängerna. Den första av dessa ansågs vara den bästa och släppte som en singel och på albumet Abbey Road.

Stereomixningen av Come Together gjordes av George Martin och teknikerna Geoff Emerick, Phil McDonald och John Kurlander, Det tog tre och en halv timme att skapa stereomixen, vilket inkluderade att blanda in Georges harmonigitarrpartier under refrängen. Ingen monomixning krävdes, eftersom monoalbum hade upphört att släppas 1969.

Love you, love you-sången spelades in till låten The End denna dag. Paul McCartney spelade in sina delar ett flertal gånger inklusive en tagning där bandmaskinen gick lite långsammare än normalt, vilket höjde tonen när man spelade upp det hela i normal hastighet.

Ur Paul McCartneys dagbok den 7-8 augusti 1969.

 

Man skapade också en reduktionsmixning för att kombinera John Lennons och George Harrisons introgitarrspel på spår sju. Man gjorde också en editering för att öka på utrymme för gitarrsolona från 22 till 28 takter. Den nya mixningen skapade utrymme för nya gitarrsolon av – i den ordning de spelar – McCartney, Harrison och Lennon. Gitarrsolona spelaades in i Studio Three mellan kl. 18.00 och midnatt.

Geoff Emerick:
The idea for guitar solos was very spontaneous and everybody said, ‘Yes! Definitely’ – well, except for George, who was a little apprehensive at first. But he saw how excited John and Paul were so he went along with it. Truthfully, I think they rather liked the idea of playing together, not really trying to outdo one another per se, but engaging in some real musical bonding.
Yoko was about to go into the studio with John – this was commonplace by now – and he actually told her, ‘No, not now. Let me just do this. It’ll just take a minute.’ That surprised me a bit. Maybe he felt like he was returning to his roots with the boys – who knows?
The order was Paul first, then George, then John, and they went back and forth. They ran down their ideas a few times and before you knew it, they were ready to go. Their amps were lined up together and we recorded their parts on one track.
You could really see the joy in their faces as they played; it was like they were teenagers again. One take was all we needed. The musical telepathy between them was mind-boggling.