Charles Manson möter ’Helter Skelter’

Den här lördagen var nog en av de minst trevliga för The Beatles, även om det var en vilodag från inspelningar i studion.

Natten mellan den 8 och 9 augusti hade Charles Manson beordrat fyra av sina klanmedlemmar att bryta sig in i ett hus på 10050 Cielo Drive i området Benedict Canyon i Los Angeles. Där bodde den kände regissören Roman Polanski tillsammans med sin fru, skådespelerskan Sharon Tate, som var havande i åttonde månaden. Polanski själv var (turligt nog?) inte hemma. Fyra av Mansons kultmedlemmar, Charles ”Tex” Watson, Susan Atkins, Patricia Krenwinkel, och Linda Kasabian som höll utkik, bröt sig in i villan och mördade samtliga som var där.

De som slaktades på det mest brutala sätt var: Sharon Tate, Jay Sebring, kändisfrisör och vän till Tate, Wojciech Frykowsk, skådespelare och vän till Polanski. Abigail Folger, kaffearvtagerska och partner till Frykowski och Steven Parent, en 18-årig vän till dödsboets vaktmästare.

Efter dådet skrev de med offrens blod ordet PIG på entrédörren.

Det man har hört i övrigt är att klanen även skrivit DEATH TO PIGS, RISE och HEALTER SKELTER [sic] dock på väggar och kylskåp med offrens blod, men det var i samband med den följande nattens våldsamheter från klanen då ytterligare två mord genomfördes hos LaBianca den 10 augusti. Totalt mördade sekten nio personer under juli-augusti 1969.

Vad har allt detta med The Beatles att göra?
Manson förvrängde låttexter från The Beatles White Album och använde begreppet Helter Skelter för att beskriva den förestående raskonflikten. Manson trodde att morden skulle kunna tillskrivas svarta militanter och utlösa det samhällskollaps han föreställde sig.

 

Ringo Starr:
När jag fick reda på Roman Polanski och Sharon Tate var det en tuff tid för oss. Alla var förstummade, för plötsligt hade våldet kommit in i kärlekens, harmonins och psykedelikornas värld. Det var sorgligt, alla kände sig osäkra – inte bara vi, inte bara rockarna, utan alla i Los Angeles: ’Herregud, det här kan hända vem som helst!’ Tack och lov att de fångade jäveln.

Från Paul McCartneys intervju med Sobhan Grogan på tidningen New Musical Express, 2002:
Sobhan Grogan:
Hur kändes det när du fick reda på att Charles Manson skrev titeln till låten ”Helter Skelter” på väggen i Sharon Tates hus, som han dödade? [en vanlig missuppfattning. Det var inte i Sharon Tates hus som Manson hade skrivit den texten]

Paul:
Jag var lite rädd. Jag kände mig, ärligt talat, lite obekväm. Det är obehagligt när din låt används för sådana fruktansvärda syften. Det är så konstigt! För när vi skrev den ville vi bara ha högljudd och ohämmad rock’n’roll. Det var allt vi tänkte på då. Beatles var aldrig apokalypsens fyra ryttare (hur mycket som Manson-kultisterna vill tro det). Och hur som helst är det omöjligt att kontrollera andra människors tankar och känslor, så det är ganska konstigt att se din låt användas av anhängare till någon galen sekt.  

Charles Manson fick idén att låten ’ Helter Skelter ’ hade något att göra med apokalypsens fyra ryttare. Jag vet fortfarande inte vad han menade med det. Jag tror att den är från Bibeln, från Uppenbarelseboken, men jag har inte läst den, så jag vet inte. Och han tolkade hela grejen – att vi var de fyra ryttarna i ’Helter Skelter’ och att vi var här för att döda alla. Det var hemskt. Det är inte trevligt att höra om sig själv. Vissa människor i USA trodde på det, jag vet inte varför. Och det skrämde oss, eftersom låtar skrivs av olika anledningar. Kanske är det vad heavy metal-band gör, men vi gjorde aldrig det. Det togs helt fel. Men det hade ingenting med oss ​​att göra. Vad kunde vi göra åt det?”

John Lennon:
Manson byggde allt det här nonsenset kring Georges sång om grisar [Piggies] och Pauls sång om spiralrutschkanan. Det är allt nonsens som inte har något med låtarna att göra, minst av allt med mig. Han är galen; han, liksom många andra Beatles-fans, letade efter någon mystisk mening i våra låtar. Vi hade ofta roligt med att lägga in alla dessa ord i låtar, utan att egentligen tänka på det. Vi läses av intellektuella, vi tilltalar unga människor med en förkärlek för symbolik, och vi tar vissa aspekter av vår roll på allvar. Men vad har låten ’Helter Skelter’ att göra med massaker?

George Harrison:
Vi hade de mest otroliga upplevelserna i våra liv. Vi hade snygga kläder, psykedeliska bilar, hus, allting. Titta på våra låttitlar: ’All You Need Is Love’, ’Revolution’ och så vidare. Det var en ’vakna, lyssna, försvinna’-mentalitet , och även idag tror många att vi är ett hot. Revolution och flower power är det förflutna, men folk blir fortfarande oroliga när de inte förstår något, eller när de tror att det vi säger hotar deras livsstil, den rutin de är fångade i. De avfärdar oss eller tror att vi är konstiga, till och med galna.” Vid det här laget hade de redan sagt allt de kunde om oss, upprepat hur underbara och hur hemska vi var, lovordat och nedvärderat oss så ofta att det blev rutin. På sätt och vis var vi utom räckhåll. Vi hade höjt oss över tabloiderna; de söker fortfarande sensation, klottrar ner dumma artiklar, men det har ingen effekt på oss. Och de gillar fortfarande inte att höra något som inte passar in i de bekväma, tysta, trygga, rutinmässiga liv som de flesta människor lever. Alla sveptes med av Beatles-vurmen. Poliser, arrangörer, borgmästare och mördare. Beatles var relevanta, de skrevs om över hela världen, så alla försökte sola sig i glöden av vår berömmelse, vad det än var. Men vi ville verkligen inte förknippas med en nonsensperson som Charles Manson. Men jag tyckte det var ännu mer stötande när Manson plötsligt förklarade att långt hår, skägg och mustasch är egenskaper hos en typisk mördare. Fram till dess innebar långt hår och skägg bara att vi inte ville klippa håret eller raka oss; i värsta fall förknippades de med slarv.