Mixning och editering av ’I Want You (She’s So Heavy)’
Efter att ha påbörjat arbetet sex månader tidigare, avslutade man slutligen arbetet med John Lennons I Want You (She’s So Heavy) denna dag. Detta blev också det sista tillfället då alla fyra medlemmarna i gruppen var tillsammans inne i EMI Studios.
Dagens arbete delades upp i två olika sessioner. Den första ägde rum mellan k. 14.00 och 18.00 i kontrollrummet till Studio Three. Genom redigering sammanfördes inspelningen av I Want You (She’s So Heavy) från Trident Studios (den 22–23 februari)1969 med versionen från EMI från den 18 april 1969.
Geoff Emerick:
John tvekade ända till sista minuten om vilken version av ’I Want You’ han ens ville att jag skulle mixa – det fanns flera rytmspår inspelade på Trident i april, varav två var överdubbade. Så småningom bad Lennon mig att redigera två av dem; utfyllnaden kommer omedelbart efter hans sista ’She’s so…’. Det var liknande hur vi arbetade med ’Strawberry Fields Forever’ , men den här gången, som tur var, spelades båda tagningarna in i samma tonart och i samma tempo. Och sedan var det frågan om hur man skulle avsluta låten. När de spelade in rytmspåret spelade de det bara om och om igen, utan något definitivt slut, så jag antog att jag skulle göra en crossfade. Men John hade en annan idé. Han lät bandet gå i ungefär tjugo sekunder innan det stannade, och sa sedan plötsligt: ’Klipp bandet här.’ ”Klipp bandet?” frågade jag förvånat. Vi avslutade aldrig låtar på det sättet, och ett så abrupt slut var meningslöst om inte låten övergick direkt i en annan. Men i det här fallet gjorde det inte det, eftersom det redan hade bestämts att ”I Want You” skulle avsluta den första delen av albumet. Mina protester påverkade John inte; hans beslut var orubbligt. ”Du hörde vad jag sa, Geoff, klipp av bandet.” Jag tittade på George Martin, som bara ryckte på axlarna, så jag tog saxen och klippte av bandet exakt där John hade angett, och det avslutar den första delen av Abbey Road-albumet. Just då trodde jag att han var galen, men på grund av chockfaktorn visade det sig vara otroligt effektivt – ett Lennon-koncept som verkligen fungerade.
Versionen från den 18 april användes till de första fyra minuterna och 37 sekunderna av låten. Därifrån övergick man till Trident-versionen med en sluttid på 7:47. Det abrupta slutet med full volym var beställd av Lennon under denna session.
Alan Parsons, ljudtekniker:
We were putting the final touches to that side of the LP and we were listening to the mix. John said ‘There! Cut the tape there’. Geoff [Emerick] cut the tape and that was it. End of side one!
Mellan kl. 18.00 och kl. 01.15 på torsdagsmorgonen arbetade The Beatles i kontrollrummet till Studio Two. Där satte man ihop ett förslag på låtordningen på albumet. Vid det här laget var låtarna som kom att hamna på B-sidan av albumet med i början av albumet. Dessutom ändrade man ordningen mellan Oh!Darling och Octopus’s Garden.
Dave Rybachevsky, författare till The Beatles’ Music History:
Intressant nog beslutades det den dagen att byta albumsidorna, vilket innebar att ’Her Majesty’ skulle vara det sista spåret på sidan ett, inte den sista låten på Abbey Road-albumet. Men den dagen insisterade Paul på att infoga den avvisade ’Her Majesty’ från den råa mixen från den 30 juli 1969, i slutet av en lång medley, följt av 14 sekunders tystnad för att återskapa vad han hörde på acetatet som släpptes den 31 juli.
Paul McCartney:
Det var i stort sett så det gick till. Hela vår karriär har varit så, egentligen, så det är ett passande slut.
Trots att det senare förekom ytterligare sessioner för inspelning, redigering och mixning – för både Abbey Road och Let It Be– var detta sista gången The Beatles befann sig tillsammans i studion. I takt med att albumen närmade sig färdigställande fanns det efter detta datum föga behov – eller någon större lust – för dem att alla vara samlade i byggnaden där så mycket magi hade skapats sedan den 6 juni 1962.
