The Beatles diskuterar gruppens framtid efter Brian Epstein
Efter Brian Epsteins tragiska bortgång den 27 augusti 1967, sammankallade Paul McCartney John Lennon, George Harrison och Ringo Starr denna fredag till ett möte hemma hos Paul på Cavendish Avenue i St. John’s Wood, London.
Paul McCartneys originalteckning inför
arbetet med filmen ’Magical Mystery Tour’.
Paul made it clear to me that his aim was to make a feature-length film for full-scale theatrical release and he felt that a successful screen ‘tour’ would go a long way towards plugging the gaping hole left by the axing of the Fab Four’s concert trips. Indeed, if Paul had managed to produce one successful theatrically released feature film with The Beatles each year, a far bigger potential audience would have seen the group than did in the touring years, and the profit margin for the boys would have been enormous.
When the rest arrived he delegated different Beatles to take care of each segment, encouraging them to come up with their own musical and/or comedy content for specific sequences that would last 10 or 15 minutes. He said his concept was based on the old idea of seaside coach trips, mystery tours, ‘but this one will have an additional touch of fantasy because four magicians will be at work to make wonderful things happen’. Paul insisted that filming must begin the following week, by which time we’d need to have a big yellow bus organised and decorated, a supporting cast of professional actors and variety artists, the necessary cameramen and technical crew and a route for the bus to take us down to Cornwall, our West Country destination.
När John, George och Ringo anlände gav Paul dem i uppdrag att ta itu med vart och ett av segmenten, och uppmuntrade dem att komma på sitt eget musikaliska och/eller komiska innehåll för vissa avsnitt, som skulle vara i 10 eller 15 minuter. Han sa att hans koncept är baserat på den gamla idén om bussresor till havet, mysterieturer, men det kommer att ha en extra touch av fantasi eftersom fyra magiker kommer att arbeta för att utföra mirakel. Paul insisterade på att inspelningen skulle börja redan nästa vecka, eftersom de skulle vara tvungna att förbereda och dekorera den stora gula bussen, välja en skådespelare av professionella skådespelare och underhållare, hitta kameramän och tekniskt team och bestämma en bussrutt för resan till Cornwall. Vår destination är i västra delen av landet.
John Lennon:
Paul sa, ”det är det här avsnittet, du borde skriva en liten historia till det”, och jag tänkte, ”helvete”, så jag skrev snabbt upp drömsekvensen med den tjocka kvinnan och allt som har med spagetti att göra. George och jag tjatade om den jävla filmen, men vi bestämde oss för att vi skulle göra den. Vi kände att vi var tvungna att göra något sådant här för allmänheten.
Neil Aspinall:
Medan alla andra uttryckte sina idéer satt Paul vid skrivmaskinen och skrev med ett finger på ett ark med titeln ’Highlights’. Nedan skrev han: ”Busstur (tre dagar). Början av veckan 4 september – Filmfotograf, Ljud, Skådespelare, Förare. Boka hotell för två nätter. Designa ett ”Magical Mysterious Journey”-emblem. Hyr (från 4 september till 9 september) en gul utflyktsbuss. Mikrofonsystem på bussen. Det ska vara bra runtomsikt. Rese-”personal” – förare, resebyråagent, flygvärdinna. Tre uppsättningar uniformer för personal. Är bussens slutdestination Cornwall? Efter bussen – Shepperton Studio (en vecka).” På ett annat pappersark skrev han ut sekvensen av föreslagna scener: ”Förbered ett manusutkast. Bestäm kostnader. Ställ in ett startdatum för inspelningen. Hyr en studio. Bestäm slutdatum.
Tony Barrow:
Under diskussionen sa jag att jag inte kunde hindra pressen från att ta reda på det. Så fort vi bokar våra hotell och går ombord på bussen med orden: ”Magical Mystery Tour”, kommer en hel del press att följa oss. ”Varför inte? – sa Paul sorglöst. ”Du kommer att ta hand om journalisterna.
Peter Brown:
Paul hade för avsikt att hoppa direkt in i filmen, idén som han kom på på ett flyg från Amerika.
Tony Barrow igen:
Mina kollegor fördömde Paul för hans känslomässiga beteende, men han förklarade på ett övertygande sätt sina motiv för mig: ”Eftersom Beatles ska till Indien för att besöka Maharishi, tvivlar jag på om vi kommer att träffas igen som en grupp. Det finns ingen anledning att slösa bort din fritid på att tänka på Brians död just nu.” Enligt hans åsikt kommer vi att starta filmens inspelning omedelbart, hålla gruppen enad tills de kan planera sin framtid med klarare huvuden.
Paul McCartney:
Jag kommer inte ihåg exakt vem som kom på idén till Magical Mystery Tour. Kanske jag, men jag är inte säker på att jag vill ta fullt ansvar för det. Vi tänkte på det tillsammans, men de flesta av idéerna kunde ha varit mina, eftersom jag hade många idéer, som jag hade till Sgt. Pepper. Jag säger inte att det var mitt album – vi arbetade alla på det – men jag hade mycket input på det. Jag började besöka parken ofta och filma med en filmkamera. Vi visade varandra våra hemmafilmer och gjorde galna soundtracks till dem. Jag gjorde ofta installationsarbete hemma, jag hade en liten monteringsmaskin och blev intresserad av den. När det gäller det här projektet tänkte jag: ”Låt oss försöka göra en film – det här är en fantastisk sak.” Vi ville ha det så.
Peter Brown:
Paul bestämde sig för att det skulle bli en sextio minuter lång TV-film och han hade redan skrivit en del av titellåten. Projektet var planerat att spelas in, produceras, filmas och redigeras av Beatles själva, det vill säga Paul själv.
Tony Barrow:
Paul klev fram. Han har inte tappat ambitionen för gruppen. På den tiden var hans främsta bekymmer hur han skulle hålla ihop alla, organisera arbetet och få alla att fortsätta.”
John Lennon:
Jag visste att vi var i djup skit. Jag hade inga missuppfattningar om vår förmåga att göra något annat än musik, och jag kände mig tillfreds. Jag tänkte: ”Vi hade redan all den här skiten, men vi gjorde aldrig de här jävla filmerna själva, och här gör vi manuset. George och jag började gnälla, du vet – den här jävla filmen, ja, självklart ska vi göra den, vi förstod att allmänheten var trött på att vänta och vi var tvungna att göra den. Jag blev nästan kvävd när jag senare fick reda på hur Paul hanterade hela Mal Evans-grejen (det var faktiskt Mal som kom på idén till filmen). Och så dök han upp och sa: ”Det här ska vi göra nu. Och du komponerar den här delen.”
George Harrison:
Vi ägnade flera år åt att leta efter ett lämpligt filmmanus, men under tiden som har gått sedan utgivningen av A Hard Day’s Night och Help!” – förmodligen bara cirka två år, – mentalt blev vi femhundra år äldre. Vi ville inte längre göra en standardfilm om fyra roliga killar som sjunger catchy sånger. Filmen behövde ha en djupare innebörd. Jag minns att vi träffade Patrick McGoohan, som skrev ett par avsnitt av The Prisoner, som vi verkligen gillade. Vi tänkte: ”Han kanske skriver något åt oss också?” Sedan var det David Helliwell, som skrev Lille Malcolm och hans kamp med eunuckerna, och vi bad honom skriva något åt oss. Vi funderade fortfarande på att närma oss Joe Orton, men jag minns inte att någon träffade honom om detta eller såg det här manuset (även om jag senare fick veta att så var fallet). Jag tror att det var en Brian Epstein-resa.
Hunter Davis:
Ett annat ämne som Beatles diskuterade var en tidigare planerad resa till Indien. Enligt den ursprungliga planen skulle de åka dit i september 1967 och träffa Maharishi där, men nu fick resan skjutas upp till februari 1968.
John Lennon:
Att träffa gurun förändrade vårt tänkande lite, men Brians död påverkade oss ännu mer. Tanken på att åka till Indien fick äntligen fäste. Vi ville studera meditation grundligt så att vi sedan kunde främja och föra vidare denna idé till alla som behövde den. Det var så vi ville förverkliga vårt inflytande, eftersom alla kallade oss ungdomsledare. Vi trodde att vi kunde hitta en väg längs vilken vi skulle leda människor.