Ljuva 60-tal med Staffan Olander
Ljuv 60-talsmusik med The Beatles med flera
Lördagen den 31 januari 2026 leder Staffan Olander en föreställning i Rotundan i Folkparken i Lund som handlar om musik från det ljuva 60-talet, vilket inkluderar musik från såväl The Beatles som andra storheter. En kväll med musik, sång, dans och nostalgi.
Musiken framförds av Romele Blåsorkester & Blåschock och sångsolisten Lisa Romee.
The Beatles – Detta händer den 24 januari 1969
Get Back/Let It Be-sessioner: Dag 15
Den här fredagen intervjuades två fans utanför Apple Studios på Savile Row i London.
Fans av Eileen Kinsley och Sue Acher utan för ’Apple’-kontoret på Savile Row nr 3 i London.
Filmfotografen Tony Richmond:
Vi har filmat i ungefär två veckor nu, och vi har sett dig utanför Twickenham Studios varje dag, och sedan här. Du har stått här hela dagen, varför?
Eileen Kinsley:
Vi vill se dem.
Tony Richmond:
Vad tycker du om John Lennon och hans förhållande med Yoko Ono?
Sue Ahear:
Inget alls. Det är hans val, eller hur?
Tony Richmond:
Stör det dig?
Sue Ahear:
Nej. Det angår inte oss, eller hur?
Tony Richmond :
Bra svar. Du har säkert läst i tidningarna om Beatles möjliga upplösning. Hur känner du inför det?
Eileen Kinsley:
Jag vill inte att de ska göra slut. Men jag kommer bara hit för Paul. Resten är oviktiga. Det viktigaste för mig är att träffa honom.
Tony Richmond:
Vad vill du ha av Beatles nu?
Sue Ahear:
Vad är det för slags fråga?
Eileen Kinsley:
En konsert! Ja, en livekonsert. Vilken konsert som helst! Ja.
Yoko Ono och John Lennon anländer till ’Apple Studios’. I Johns händer har han en väska som innehåller en hawaiisk slidegitarr av märket ’Hofner’.
Ringo Starr anländer till ’Apple Studios’.
Paul McCartney anländer till ’Apple Studios’.
Alistair Taylor, VD för Apple:
George ville verkligen ha en Rolls-Royce, men tappade intresset när den arroganta säljaren berättade för honom att det fanns en 14 månader lång väntelista. Istället provade George en Mercedes och uppskattade omedelbart den tyska kvaliteten. Han blev förälskad vid första ögonkastet i den enorma nya Mercedes 600, dess bromsar, styrning, fönster, säten och luftkonditionering. Den var dyrare än en Rolls-Royce, och George ville ha en svart Mercedes. Han behövde bara vänta fem dagar på att företaget skulle specialanpassa förarsätet till Georges ryggstöd. Bilen levererades till Kinfauns, hans sagolika hem nära Esher, inom en vecka. Precis som alla andra med en ny bil ville George visa upp den. Han ringde Ringo, som var mycket imponerad. Sex dagar senare hade han också en ny bil. Då såg John de två bilarna parkerade bredvid varandra och bestämde sig för att det var dags för honom att gå med i klubben. Jag antar att Mercedes inte kunde tro sin tur.
Förutom de fyra beatlarna var också producenten George Martin, ljudingenjören Glyn Johns och den assisterande ljudingenjören Alan Parsons på plats i Apple Studios. Större delen av dagens session ägnades åt att arbeta med låtarna Get Back och Two Of Us tillsammans med ett antal coverlåtar.
Om Billy Preston hade varit närvarande från början av den här sessionen, skulle Beatles ha fortsatt att förfina ’ Get Back ’. Eftersom han inte var det, blev ’ Two of Us ’ dagens fokus . Bandet försökte först spela låten på elgitarrer (som de gjorde på de flesta Twickenham-sessioner), sedan bestämde de sig för att prova den akustiskt. Även om det nya arrangemanget uppenbarligen fortfarande var på repetitionsstadiet, spelade Glyn Johns in flera tagningar på flerspårsband.
Ringo Starr, Paul McCartney. George Harrison och John Lennon
med sin tea and toast-bricka på golvet i ’Apple Studios’.
Mal Evans på tamburin i bakgrunden och Paul McCartney i förgrunden.
Till höger högre upp sitter Ringo Starr.
John Lennon med en lurig blick och ett fast grepp om gitarrhalsen på sin Epiphone-gitarr.
En annan låt från albumet Anthology 3 – Teddy Boy – kom delvis med från dagens inspelningar. Versionen som kom med på albumet var en editerad version tagen från tagning 24 från den 24 och 28 januari 1969 med den del av låten där John Lennon ropar logdans-kommentarer.Låten mixades också av Glyn Johns för att ingå i albumet Get Back, även om det till slut spelades in på ny av Paul McCartney för hans debutalbum McCartney från 1970.
Paul McCartney med en av sina akustiska gitarrer:
’Jag gillar verkligen låtar som inte har bas.’
Glyn Johns:
I loved it, and I was hoping they’d finish it and do it, because I thought it was really good. But my version does go on a bit, and they’re just going round and round, trying to get the chord sequence right, I suppose, and the best bit is where John Lennon gets bored – he obviously doesn’t want to play it any more, and starts doing his interjections.
Andra låtar av McCartney som man gav sig på denna dag var Every Night och Hot As Sun. Han spelade också tre versioner av There You Are, Eddie, vilka aldrig släpptes vare sig av The Beatles eller han själv. Låten skrevs i december 1968 till Hunter Davies, som skrev den första officiella Beatlesbiografin, när Paul McCartney besökte Davies i hans hem i Portugal.
Hunter Davies:
I remember one tune he played for me in Portugal, which he had written on the lavatory (he rarely went there without his guitar), which was called ‘There You Go Eddie’. Just a short verse, and I don’t think he ever completed it. He had discovered that my first Christian name is Edward, something I’ve always kept quiet.
Lennon spelade slidegitarr när när de framförde Get Back och Her Majesty, den senare var över två minuter lång, men innehöll inte någon ny text i förhållande till det slutliga resultatet som återfinns på albumet Abbey Road. John spelade också Polythene Pam för första och enda gången under sessionerna i januari 1969.
George Harrison:
Jag gillar ’Polythene Pam’ på grund av dess Liverpool-känsla: ’Hon är den typen av tjej som gör ’News of the World’, ja, man kunde märka att hon var attraktivt byggd.’ Ingen skriver det som om det vore ett skämtnummer, men det finns ändå en viss allvarsgrad i det. ’Polythene Pam’ är en riktigt bra rock’n’roll-låt, men, du vet, ibland stör det mig när något är så uppenbart roligt och ingen skrattar och ingen förstår.
Paul McCartney:
John skrev en låt som heter ’Polythene Pam’ efter att en poetvän till oss från Liverpool, Royston Ellis, presenterade honom för en tjej för länge sedan. Vi träffade honom söderut på turné, i Shrewsbury, tror jag – han råkade vara på en spelning. John åt middag med honom, åkte sedan hem till honom och träffade en tjej som i princip var klädd i polyeten. John kom tillbaka och berättade om den här tjejen: ’Fan! Det fanns en tjej, den var fantastisk…’ Och vi tänkte: ’Wow!’ Och det slutade med att John skrev låten.”
John Lennon:
Låten ’Plastic Pam’ är mitt minne av en liten incident jag hade med en kvinna på Jersey, en ö utanför Frankrikes kust. Den här poeten, det engelska svaret på Allen Ginsberg, en beatnik som såg ut som en beatnik och var från Liverpool, tog mig till sin lägenhet på Jersey. Det var länge sedan. Allt väcker underbara minnen för mig. Så den här poeten bjöd in mig till sig, och där fanns den här tjejen han ville att jag skulle träffa. Han sa att hon klädde upp sig i plast, vilket hon gjorde. Hon klädde upp sig i plastpåsar. Hon hade inte lårhöga stövlar och kilt på sig – jag hittade bara på det – och nej, hon såg faktiskt inte ut som en man. Det var inget speciellt med det. Det var ett slags kinky sex i en plastpåse. Men det gav upphov till låten.
John spelade slidegitarr även på Can You Dig it? , en bluesig rocklåt med i stunden påhittad text. De framförde fyra versioner, varefter det kom ett inslag med tal, som användes på albumet Let It Be; That was ‘Can You Dig It?’ by Georgie Wood, and now we’d like to do ‘Hark The Angels Come’.
Kevin Harrington och Mal Evans plockar fram John Lennons hawaiianska gitarr/ukulele.
Lennons hawaiianska gitarr/ukulele i närbild.
John Lennon med sin utsmyckade gitarr.
George Harrison.
På albumet ingick också Maggie Mae. En av två versioner som de spelade denna dag. Detta var en låt från The Quarrymen-tiden, liksom Lennon-McCartney-kompositionen Fancy My Chances With You, som inkluderades på bonusskivan Fly On The Wall, som ingick i de tidigare exemplaren av albumet Let It Be . . . Naked. George Harrisons låtar tittade man knappast på, utom den outgivna Window, Window, som hade framförts den 21 januari 1969. George försökte intressera The Beatles för låten under de kommande två dagarna, men låten förblev outgiven.
Mark Lewisohn berättar:
Låten ’Fancy My Chances With You’ skrevs av Lennon och McCartney 1958. Mot slutet av året spelade ett band bestående av John Lennon, Paul McCartney och George Harrison in låten i McCartneys hus på Forthlin Road. Inspelningen, gjord av vännen Derek Hodgkin, hade även Mike McCartney på trummor.
Paul McCartney, George Harrison och John Lennon i kontrollrummet i ’Apple Studios’.
Av coverversionerna som framfördes denna dag, var sex av dem skrivna av Chuck Berry. Lennon sjöng solostämman på Soldier Of Love av Arthur Alexander, som The Beatles hade spelat in för BBC Radio 1963 samt den McCartney-ledda versionen av Singin The Blues skulle ha kommit med på albumet Get Back om det inte hade varit för vissa tekniska problem med inspelningen och en del felspelning på slidegitarrren av John Lennon.
Framföranden av låtarna Child Of Nature, School Days, Stand By Me, Two Of Us, Ob-La-Di, Ob-La-Da, Polythene Pam, Her Majesty, Teddy Boy, Maggie Mae, Fancy My Chances With You, Can You Dig It? och I Feel Fine från denna dag kom med i den andra episoden av dokumentären Get Back från 2021.
Billy Preston, Mal Evans med kameran mot ryggen, Paul McCartney,
Ringo Starr, Glyn Johns, John Lennon och George Harrison.
Ringo Starrs intresse för fotografering och filmning visar sig tydligt när han filmar i ’Apple Studios’.
Efter att sessionen var över och The Beatles hade gått, förberedde Glyn Johns en grov inspelning av låtarna de hade arbetat med.
Mark Lewisohn:
Under en 90-minuterssession på Olympic Studios den kvällen producerade Glyn Johns en fungerande stereomix av några av spåren.
Glyn Johns:
De [Beatles] hade bevisat att de kunde göra de mest extraordinära skivorna, och jag var där från allra första början och bevittnade deras framväxt när de spelade och sjöng i studion. Det fantastiska är att Beatles vid den tidpunkten hade bevisat att de var mästare på ’skivproduktion’, men det jag gjorde ’producerades’ inte alls på det sättet, eftersom allt spelades in live i ett rum, under repetitioner.” Och jag tänkte att det här kanske skulle vara ett bra sätt att göra ett album av det vi hade arbetat med i all oändlighet. Ursprungligen satte jag ihop ett album från repetitionerna, med samtal, skämt och samtalsbitar mellan spåren, precis som jag ville att det här albumet skulle vara – utan några avbrott eller missöden. Tanken var att de vid den tiden sågs som ”slutet på allt”, någon sorts piedestal man inte kunde röra vid, bara gudar, absoluta gudar. Men när jag tittade på dem under de där repetitionerna såg jag att de faktiskt var hysteriskt roliga, men på många sätt väldigt vanliga människor. Och under de där repetitionerna bevisade de att de fortfarande kunde sjunga och spela tillsammans, att de kunde spela in skivor utan några konstiga eller ovanliga ljud. Så en kväll efter min Apple-session tog jag med mig några rullar med flerspårsband till Olympic Studios och gjorde snabbt några grovmixar av vad som kunde ha varit min idé för albumet. Jag mixade en hel massa saker som de inte ens visste att de hade, för under sessionerna brukade jag bara sätta på inspelaren för att lyssna på mycket av vad de hade spelat in, och nästa morgon gav jag dem en förhandsvisning av vad jag hade spelat in. Nästa dag tog jag kvartstumsbanden med mixarna till Apple. De hade ett eget redigeringsrum, och jag bad deras tekniker, Malcolm, att bränna fem acetater – ett till mig och ett till varje bandmedlem. Jag sa till dem att det bara var en idé och bad dem lyssna. Nästa dag kom alla tillbaka och sa: ”Ni skojar säkert.” Jag fick ett rungande ”nej” från varenda en av dem, vilket jag förväntade mig och accepterade. I princip gillade ingen av dem min idé.
Tape sammansatt av Glyn Johns från den 24 januari 1969.
Låtar som de spelade denna dag med inkluderande fragment, improvisationer, opublicerade låtar med huvudsakliga kompositörer och mest kända artister ser ut så här:
- ‘Get Back’ (21 versions)
- ‘(I Can’t Get No) Satisfaction’ (The Rolling Stones)
- ‘What’d I Say’ (Ray Charles; two versions)
- ‘Don’t Let Me Down’
- ‘Ob-La-Di, Ob-La-Da’
- ‘Soldier Of Love’ (Arthur Alexander; two versions)
- ‘Cathy’s Clown’ (The Everly Brothers)
- ‘Where Have You Been’ (Arthur Alexander; two versions)
- ‘Love Is A Swingin’ Thing’ (The Shirelles; two versions)
- ‘She Said Yeah’ (Larry Williams)
- ‘Child Of Nature’ (Lennon)
- ‘Two Of Us’ (21 versions)
- ‘You’re So Good To Me’ (The Beach Boys)
- ‘She Came In Through The Bathroom Window’
- ‘Teddy Boy’ (McCartney; six versions)
- ‘Ach Du Lieber Augustin’ (trad)
- ‘Maggie Mae’ (two versions)
- ‘Fancy My Chances With You’ (Lennon-McCartney)
- ‘Polythene Pam’
- ‘The Long And Winding Road’
- ‘Window, Window’ (Harrison; two versions)
- ‘Her Majesty’
- ‘Every Night’ (McCartney)
- Hot As Sun (McCartney)
- ‘Catswalk’/‘Catcall’ (McCartney)
- ‘Hello, Goodbye’
- ‘Diggin’ My Potatoes’ (Lonnie Donegan)
- ‘Hey Liley, Liley Lo’ (The Vipers Skiffle Group)
- ‘Rock Island Line’ (Lonnie Donegan)
- ‘Tiger Rag’ (Original Dixieland Jass Band)
- ‘Michael Row The Boat Ashore’ (Lonnie Donegan)
- ‘Rock-A-Bye Baby’ (trad)
- ‘Singing The Blues’ (Guy Mitchell)
- ‘Knee Deep In The Blues’ (Guy Mitchell/Marty Robbins)
- ‘Can You Dig It?’ (four versions)
- ‘I Feel Fine’
- ‘Little Demon’ (Screamin’ Jay Hawkins)
- ‘Maybellene’ (Chuck Berry)
- ‘You Can’t Catch Me’ (Chuck Berry)
- ‘Brown-Eyed Handsome Man’ (Chuck Berry)
- ‘Short Fat Fannie’ (Larry Williams)
- ‘Green Onions’ (Booker T and the MGs)
- ‘Bad Boy’
- ‘Sweet Little Sixteen’ (Chuck Berry)
- ‘Around And Around’ (Chuck Berry)
- ‘Almost Grown’ (Chuck Berry)
- ‘School Days’ (Chuck Berry)
- ‘Stand By Me’ (Ben E King)
- ‘Lady Madonna’
- ‘Lovely Rita’
- ‘Lonely Sea’ (The Beach Boys)
- ‘Ramrod’ (Duane Eddy)
- ‘Balls To Your Partner’* (McCartney)
- ‘There You Are, Eddie’* (McCartney; three versions)
- ‘Pillow For Your Head’* (McCartney; two versions)
* förmodad titel.
The Beatles – Detta händer den 23 januari 1969
Annonser för Ringos och Johns hus
En annons för Johns hus till salu, placerad i tidningen Country.
En annons för Ringos hus, publicerad i tidskriften Country den 23 januari 1969.
Get Back/Let It Be-sessioner: Dag 14
Denna torsdag samlades som vanligt beatlarna, producenten George Martin och ljudteknikern Glyn Johns i Apple Studios på Savile Row i London.
Billy Preston och George Martin i ’Apple Studios’.
Dagens inspelningar ledde inte till att något släpptes officiellt. Det vi fick se denna dag var att The Beatles tillbringade en ansenlig tid till att få ihop låten Get Back. Billy Prestons närvaro hjälpte till mycket med att få fason på låten, även om det vid det här laget innebar att John Lennon fick fortsätta att kämpa med att få till sitt gitarrsolo och låtens snabba rytm. Det som var klart var hur codan skulle hanteras samt att Paul McCartney bestämde sig för att Get Back skulle vara komplett med enbart två verser.
Mal Evans: ”Billy, John, Yoko och Paul.” Paul: ”Är allt det filmat?” Mal Evans: ”Ja.” Paul: ”Det är en fantastisk del av filmen.”
Paul McCartney sjunger ut under repetitionerna.
George: ”Det är vad den här låten behöver: en medryckande melodi.”
Paul McCartney, John Lennon, George Harrison visar spelglädje medan Yoko Ono sitter och lyssnar.
Paul McCartney, Dennis O’Dell, vd för ’Apple Films’, George Harrison och Ringo Starr i kontrollrummet.
En av dagens första tagningar av låten som Glyn Johns valde ut för albumet Get Back i ett första försök att bestämma vilka låtar som skulle ingå på albumet. Detta gick inte hem hos beatlarna. Albumet som Glyn hade satt ihop kom ut på den illegala marknaden under titeln Kum Back på en av de första bootlegalbum från Get Back-tagningarna.
Alan Parsons debuterade vid denna session som The Beatles bandoperatör. Alan blev sedermera en topproducent och gjorde succé med Alan Parsons Project. På det band han jobbade med hamnade tio tagningar av Pauls nya låt Get Back, som var anledningen till hela projektet. Dessutom kom det med ett instrumentalt jam som anfördes av Billy Preston på elpiano, passande med titeln Blues.
Trots att inspelningarna dominerades av Get Back denna dag, ägnade sig The Beatles också åt låten Oh! Darling, vilken till slut hamnade på albumet Abbey Road. Ringo Starr spelade också en pianoversion av Octupus’s Garden, som senare kom att utvecklas lite mer än de tre ackord som Ringo hade från början. Framföranden av Please Please Me och Help! varade vardera mindre än en minut. Please Please Me fick en ny atonal melodi och Help! framfördes i en långsam swingrytm.
En version av Eddie Cochrans Twenty Flight Rock, en av låtarna som Paul McCartney imponerade med för John Lennon den 6 juli 1957, var inte speciellt lyckad. Olyckligtvis, nu 12 år senare, kom inte Paul McCartney ihåg hela texten, även om gruppen framförde låten i en ganska entusiastisk form.
Framförandena av Freakout Jam, Twenty Flight Rock, Maxwell’s Silver Hammer, Oh! Darling, Get Back, Reach Out I’ll Be There, I’ll Get You, I’ve Got A Feeling, Help! och Please Please Me under denna dag kom med i del två av Get Back-dokumentären från 2021.
Låtar som de spelade denna dag med inkluderande fragment, improvisationer, opublicerade låtar med huvudsakliga kompositörer och mest kända artister ser ut så här:
- ‘Freakout Jam’ ft Yoko Ono
- ‘Octopus’s Garden’
- ‘Two Of Us’ (two versions)
- ‘I’ve Got A Feeling’ (three versions)
- ‘Get Back’ (43 versions)
- ‘Reach Out I’ll Be There’ (Holland-Dozier-Holland)
- ‘Words Of Love’
- ‘Twenty Flight Rock’ (Eddie Cochran)
- ‘Maxwell’s Silver Hammer’
- ‘Oh! Darling’ (three versions)
- ‘Let It Be’ (two versions)
- ‘Mean Mr Mustard’
- ‘Let’s Twist Again’ (Chubby Checker)
- ‘The Long And Winding Road’ (two versions)
- ‘Everything’s Alright’ (Billy Preston)
- ‘I Want To Thank You’ (Billy Preston)
- ‘You’ve Been Acting Strange’ (Billy Preston)
- ‘Use What You Got’ (Billy Preston)
- ‘Happiness Runs’ (Donovan)
- ‘Shazam’ (Duane Eddy)
- ‘Dig A Pony’
- ‘I’ll Get You’
- ‘Help!’
- ‘Please Please Me’
- ‘Hey Hey Georgie’* (Harrison)
- ‘If You Need Me’* (McCartney)
- ‘Love Is The Thing To Me’* (Billy Preston)
- ‘Together In Love’* (Billy Preston)
- ‘It Blew Again’* (Lennon)
* förmodad titel.
The Beatles – Detta händer den 22 januari 1969
Get Back/Let It Be-sessioner: Dag 13
Vid det här laget övervägde The Beatles ett liveframträdande på Londons Primrose Hill, med en tanke på att man filmade evenemanget under två dagar. Denna inspelningsdag blev också den första då Billy Preston var närvarande i studion. Han hade blivit inbjuden av George Harrison. Preston hade träffat The Beatles redan i Hamburg i början av 1960.talet. Just nu var han i London för att delta i en tv-show på BBC.
BIlly Preston tillsammans med Paul McCartney, Ringo Starr,George Harrison (stående), John Lennon och Yoko Ono.
George Harrison:
När Eric Clapton och jag gick för att se Ray Charles på Festival Hall kom det upp någon kille före Ray – han spelade orgel, dansade och sjöng. Jag tänkte: ’Jag tror att jag har sett honom förut någonstans.’ Han var bara längre och större nu. Sedan kom Ray, hans band spelade några låtar, och sedan presenterade han… Billy Preston! Ray sa: ’Ända sedan jag hörde Billy spela orgel har jag aldrig spelat själv – jag har lämnat det till Billy.’ Jag tänkte: ’Så det där är Billy!’ Jag hade inte sett honom sedan vi träffades i Hamburg 1962. Han hade bara varit ett barn då, och nu var han en stor kille, långt över 180 cm lång. Jag skickade en lapp till Billy där jag bjöd in honom till Savile Row.
Billy Preston:
Jag var på turné med Ray Charles, och vi spelade i London. George var på konserten och tänkte: ’Hallå, det låter som Billy Preston.’ Han slog upp det och upptäckte att det verkligen var jag. Han ringde mig till hotellet och bjöd in mig att träffa killarna. Innan jag kom dit berättade Mal Evans att de gick igenom en tuff tid och att han var glad att jag dök upp eftersom det gav dem mer liv. Det gjorde dem lite lyckligare.” När jag kom dit höll de på med filminspelningar och allt det där. Vi började minnas och spela gamla rock’n’roll-låtar. De sa: ’Håll ut. Vill ni stanna och hjälpa oss att avsluta albumet? Sjung ett solo…’ De gjorde mig precis till medlem i bandet.
George Harrison:
Atmosfären var fortfarande väldigt spänd, och sedan kom Billy Preston in. Jag tog bara tag i honom och tog med honom in i studion. Han dök upp och jag sa: ’Kommer du ihåg Billy? Där är han – han kan spela piano.’ Jag frågade honom: ’Vill du spela piano?’ Han satte sig vid elpianot, och atmosfären i rummet förbättrades omedelbart hundra procent. Närvaron av en femte person var precis tillräckligt för att bryta isen som vi hade skapat mellan oss. Billy var inte medveten om alla politiska intriger och spel som pågick just då, så i sin naivitet stöttade han och gav bandet en extra knuff. Alla var glada att ha någon annan som spelade med oss, och det gjorde det vi gjorde ännu roligare. Vi spelade alla bättre, och det var en fantastisk session. Allt var mer eller mindre som det låter på skivan.
En till synes glad John Lennon med Glyn Johns i bakgruden.
Regissören Michael Lindsay-Hogg:
Föreställningen på taket var min idé. Jag ville inte att filmen skulle ligga i en garderob och samla damm bara för att momentumet hade tagit slut. Så det enda sättet jag visste hur var att få någon slags klimax.” Jag sa till dem, om ni inte vill slösa era pengar i all oändlighet på att filma repetitioner, då tycker jag att vi borde fundera på att göra något, som en konsert. Ni gör det inte i Grottan, ni gör det inte i Tunisien, varför gör ni det inte på ett tak? Jag kan säga det med hög grad av säkerhet eftersom jag behövde det till filmen, men med tanke på hur allt blev hävdar nu alla, inklusive tjejen som gjorde hamburgarna till lunch, att det var deras idé.
Paul McCartney sjunger ut och spelar bas.
Tre glada beatlar – Paul McCartney, George Harrison och John Lennon.
John Lennon:
Varje spår har en keyboardstämma, och vanligtvis överdubbar vi den. Men nu vill vi ha den live.
Billy Preston:
Ja, det vore coolt.
John Lennon:
Och någon måste göra det. Om du vill, så gör det.
Billy Preston:
Självklart, toppen!
John Lennon:
Ja, och du kommer att vara med på albumet.
Billy Preston:
Du skojar!
Billy preston i studion.
Billys närvaro vid elpianot gjorde att det blev ett helt annat ljud i skällan, vilket hjälpte mycket när man nu hade bestämt sid för att inte använda sig av överdubbningar under inspelningssessionerna. Stämningen inom gruppen förbättrades påtagligt med lite mer fokus på låtarna de hade tänkt sig att framträda med i livespecialen och inte ägna så mycket tid åt coverversioner och improvisationer.
George Harrison:
Jag bjöd in Billy Preston. Det hjälpte eftersom de andra var tvungna att behärska sig lite mer. Främst John och Paul, eftersom de var tvungna att, du vet, uppföra sig mer anständigt. Det är intressant att se hur folk beter sig artigt när man tar med sig en gäst eftersom de inte vill att alla ska veta att de är så bitska. Plötsligt uppför sig alla så bra som möjligt.
Ken Mansfield, chef för Apple Corps i USA:
Billy blev en riktigt speciell figur för bandet vid den tiden. Jag tror att George gjorde klokt i att bjuda in honom eftersom Billy hade en lugnande effekt på dem. De var alla stora Billy-fans. Han var verkligen viktig för hela bandet. När de var i studion och spelade något tittade Billy på mig med sina stora, tefatsliknande ögon och sa: ’Wow, hörde du det?’ Och de vände sig till Billy och sa: ’Hallå, varför gör du inte det med oss?’ Och Billy sa: ’Wow, det är fantastiskt.’”
Paul McCartney:
Billy var briljant – ett litet ungt underbarn. Vi kom alltid riktigt bra överens med honom. Han dök upp i London och vi sa alla: ’Åh, Bill! Toppen, låt oss låta honom spela på några låtar.’ Så han började komma till våra sessioner eftersom han faktiskt var en gammal vän till oss.” Kanske hjälpte det oss att komma bättre överens med varandra under sessionerna. Jag tror att det också skapade ett problem, för som Beatles var vi alltid bara fyra i bandet. Vi var en enhet – ett ”fyrhövdat monster”, har jag hört folk kalla oss. Så när Billy dök upp, tror jag att även om vi var tvungna att vara lite artiga – för det var som att ha en gäst och man måste uppföra sig så bra som möjligt – fanns det en liten oro i bakgrunden att han kanske hade gått med i vårt band. Något i den stilen. Så vi kunde inte avgöra om det var en spricka i projektet eller om det var tänkt att fungera. Det var lite trist. Men han spelade fantastiskt, och vi hade jättekul, så allt ordnade sig till slut.
George Martin:
Billy Preston var till stor hjälp för oss; han är en utmärkt keyboardspelare, och hans del på ’ Get Back ’ ensamt rättfärdigade hans närvaro. Han var också vänlig, mycket trevlig och avslappnad. Han hjälpte till att jämna ut eventuella spänningar mellan killarna.
Ringo Starr:
Jag tror inte att det var Billy Preston som hjälpte oss att rena luften. Jag tror att vi bara jobbade på en bra låt och rycktes med. Han engagerade sig också, och plötsligt, som alltid händer när något fungerar, glömde vi bort allt som var dåligt och fokuserade på det vi var riktigt bra på.
Mal Evans:
Till skillnad från tidigare sessioner använde de inte studiomusiker. Den nya idén var att istället ta in permanenta medlemmar från band som är signade till Apple, eller att ta in enskilda musiker som skulle arbeta med dem ofta när de behövde en extra gitarrist eller keyboardspelare.” En av de viktigaste personerna i den här släkten är Billy Preston, Little Richards tidigare keyboardspelare och en god vän sedan deras Hamburg-dagar. Även om han är amerikan har han arbetat en hel del i Storbritannien, nyligen varit här med Ray Charles band och, för en tid sedan, varit värd för sin egen tv-show på BBC Two. Så Billy blev den femte Beatlen på de flesta av de senaste sessionerna. Billys första session ägde rum onsdagen den 22 januari, då han spelade elpiano.
Under den här sessionen framförde de I’ve Got A Feeling totalt 29 gånger. Billy Preston bidrog bara till ett par utökade versioner den dagen. Faktum är att det var den allra första låten Billy spelade med bandet efter att han gick med, och alla fyra Beatles strålade över hur han väckte låten till liv, vilket ses i Peter Jacksons film från 2021. ”Du är med i bandet!” förklarade John Lennon omedelbart efter att ha avslutat den första repetitionen, och strax innan sessionen var slut frågade Paul humoristiskt: ”Spelar du fiol?” Intressant nog älskade Billy låten så mycket att han så småningom spelade in sin egen version senare samma år för sitt andra album – Encouraging Words på Apple-etiketten, som släpptes den 11 september 1970.
Filmfotografen Anthony Richmond.
Billy Preston, Ringo Starr, Paul McCartney, Yoko Ono och John Lennon i kontrollrummet på ’Apple Studios’.
Det var framför allt tre låtar som The Beatles ägnade sig åt denna dag; Don’t Let Me Down, I’ve Got A Feeling och Dig A Pony. Versioner av I’ve Got A Feeling och Dig A Pony från dagens sessioner kom med på albumet Anthology 3 från 1996.
Den här versionen av I’ve Got A Feeling plus olika versioner av Dig A Pony och Don’t Let Me Down valdes ut till Glyn Johns framställda album Get Back, som The Beatles inte godkände för release. Glyn Johns gjorde flera varianter av Get Back-album. Coverversioner av I’m Ready av Fats Domino – ibland känd under namnet Rocker och The Drifters Save The Last Dance For Me ingick båda på såväl Glyn Johns andra, tredje och fjärde version av Get Back-albumet. Get Back släpptes i oktober 2021 som en del av super deluxe 50th anniversary återutgåvan av Let It Be.
Billy Preston spelade med på nästan alla tagningarna under Get Back-sessionerna. För sin insats fick han £ 500. Dessutom fick han ett skivkontrakt med Apple den 31 januari 1969. Hans första album för Apple var That’s The Way God Planned It började spelas in den 5 maj 1969 på Olympic Sound Studios, vilken till största delen producerades av George Harrison och mixades av Glyn Johns. Albumet kom ut den 22 augusti 1969 i UK och den 10 september samma år i USA.
Framförandena av Some Other Guy, The Long And Winding Road, Going Up The Country, Dig A Pony, I’ve Got A Feeling, A Taste Of Honey, Don’t Let Me Down, Save The Last Dance For Me och Cupcake Baby från den här dagen kom med i episod två i dokumentären Get Back från 2021.
Låtar som de spelade denna dag med inkluderande fragment, improvisationer, opublicerade låtar med huvudsakliga kompositörer och mest kända artister ser ut så här:
- ‘I Shall Be Released’ (Bob Dylan; two versions)
- ‘Let It Down’ (Harrison)
- ‘Don’t Let Me Down’ (18 versions)
- ‘I’ve Got A Feeling’ (29 versions)
- ‘Some Other Guy’ (Richard Barrett)
- ‘Johnny B Goode’ (Chuck Berry)
- ‘Dig A Pony’ (24 versions)
- ‘Going Up The Country’ (Canned Heat)
- ‘The Long And Winding Road’ (three versions)
- ‘A Taste Of Honey’
- ‘Oh! Darling’
- ‘I’m Ready’ (Fats Domino)
- ‘Save The Last Dance For Me’ (The Drifters)
- ‘Cupcake Baby’ (Lennon-McCartney)
- ‘Freakout Jam’ ft Yoko Ono (Lennon-McCartney-Ono)
- ‘Carol’ (Chuck Berry)
The Beatles – Detta händer den 21 januari 1969
Ringo Starr intervjuas för ett ’BBC’-program
Denna tisdag intervjuades Ringo Starr för radioprogrammet Scene And Heard i BBC 1 av David Wigg innan det var dags att genomföra den första inspelningsdagen i den nya Apple Studios. Intervjun ägde rum i samband med att Ringo skjutsades i sin Mercedes-Benz från sitt hus i Brookfield, Elstead i Surrey in till London. Surrey. Intervjun gjordes i en tid då media spekulerade mycket om The Beatles framtid, samtidigt som det fanns en rapport i tidningen The Daily Sketch samma morgon om att George Harrison hade lämnat gruppen. Starr bekräftade att The Beatles dividerade i likhet med andra grupper som bestod av nära vänner, men förnekade att gruppen höll på att splittras.
Tidningen Disc And Music Echo hade också rapporterat att Apple var nära att gå i konkurs, men Starr skylde situationen på skattelagarna i UK.
Ringo Starr:
If we earn a million, then the government gets 90 per cent and we get 10,000 [sic].
Han medgav att Apple minskade antalet projekt, och att deras faktiska förmögenhet var mindre än den allmänna uppfattningen. Intervjun finns med på albumet The Beatles Tapes With David Wigg från 1976. Skivan spelades in med alla fyra beatlarna vid olika tillfällen under åren 1968 – 1973 och gavs ut på Polydor den 30 juli 1976. De då varande ex-beatlarna försökte förgäves förbjuda utgivningen av albumet.
Här är en inspelning av delar av nedanstående intervju. Av intervjun spelades 6 minuter och 30 sekunder upp radioprogrammet Scene And Heard i BBC1 från den 25 januari 1969 mellan kl. 13.00 och 14.00. Hela programmet repriserades tisdagen den 28 januari 1969.
Speltid: 3:25.
Ett litet utdrag ur intervjun:
David Wigg:
Det har varit en tuff vecka för Beatles.
Ringo Starr:
Ja, ja.
David Wigg:
Hur nära står ni varandra? Det går rykten om att ni inte är lika nära som ni brukade vara, att Beatles inte är så rika som alla trodde, och att Apple kanske måste lägga ner.
Ringo:
Nå… låt oss ta det här i taget?
David Wigg (leende):
Ja.
Ringo (ler):
Okej, var ska vi börja? (skratt)
David Wigg:
Hur nära är ni?
Ringo:
Okej. Du vet, det finns det där gamla talesättet att man alltid sårar dem man älskar. Vi älskar alla varandra, och vi vet det. Men vi sårar fortfarande varandra på något sätt. Du förstår, nu när vi missförstår varandra om något, exploderar vi, och det är mer uttalat än det brukade vara. Sedan slätar vi över det och kommer över det. Så vi är fortfarande väldigt nära varandra. Vad var det andra?
David Wigg:
Tror du att Beatles kommer att vara tillsammans länge i framtiden, eller kommer det att bli ett uppbrott snart?
Ringo:
Det beror på vad du menar med uppbrott. Jag menar, vi gjorde slut…
David Wigg:
Att gå min egen väg.
Ringo:
Inte alls. Vi kommer aldrig att gå… Åh, jag kan inte säga aldrig. Men jag menar, vi går inte åt skilda håll efter det här albumet. Vi kommer alltid att vara sammanbundna på något sätt, eftersom vi har skrivit på många dokument. De säger att vi kommer att vara tillsammans i tjugo år eller något liknande. Och att stänga Apple, du vet, det är… det är dumt. Vi spenderade mycket pengar eftersom vi inte tjänade så mycket som folk tror. För om vi tjänar en miljon får staten 90 procent, och vi har kvar tiotusen. Och vi… vi har ingen riktig aning om hur mycket vi spenderar, du vet. Typ, någon påpekade att för att spendera tiotusen måste man tjäna hundratjugo. Men vi spenderade det precis typ hundratjugo. Så det vi gör nu är att skära ner på våra personliga pengar och företagets pengar, du vet. Vi spenderar inte bara så mycket på media och sånt och så många projekt. Vi kommer att skala ner lite tills vi får ordning på det här igen och får igång saker och ting som verksamhet.
David Wigg:
Känner du att du har varit lite slarvig med dina pengar?
Ringo:
Ja, jag tror det är sant. Men det betyder inte att vi är panka. På pappret har vi det väldigt bra. Det är bara det att när det gäller pundsedlar är vi bara halvrika. (skrattar)
David Wigg:
Är du orolig för den allmänna opinionen? Det spekuleras i att din popularitet inte är lika stor som den en gång var.
Ringo:
Nej, det är inte så. Det är för att när vi började var vi de här trevliga, prydliga, håriga små mammapojkarna. Och alla gillade oss. Och så plötsligt hände några saker som inte alla förstår, inte accepterar och som inte alla gillar. Så det avskräckte dem lite, men jag tycker fortfarande att vi är väldigt populära. Det är bara det att vi är män nu. Vi är lite äldre än killarna som började alltihop. Och vi har många saker vi måste göra. Och vi måste göra en del av dem. Du vet, det spelar ingen roll vad folk säger. Du kan inte leva hela ditt liv som de vill. Vi kan inte vara fyra prydliga, håriga små killar som sjunger ”She Loves You” för alltid.
David Wigg:<
Du verkar vara den mest hårt arbetande Beatlen.
Ringo:
Nej, jag är faktiskt den lataste Beatlen.
David Wigg:
Ja?
Ringo:
Ja, du vet? Det är bara min bild. (skratt) Ringo : Jag är helt nöjd när jag är klar med att spela in ett album. Jag går och vilar och knäpper händerna. Jag kan uppleva njutning bara genom att lata mig, leka med mina leksaker hemma, leka med barnen, med min fru. (skämtsamt) Jag gillar att leka med min fru. (skratt)
Get Back/Let It Be-sessioner: Dag 12
På plats i Apple Studios på Savile Row i London denna tisdag var bland andra producenten George Martin och ljudteknikern Glyn Johns.
Glyn Johns i kontrollrummet vid alla spakarna.
Ringo Starr med ryggen mot kameran och gruppens allt-i-allo Mal Evans.
Paul McCartney, Ringo Starr, John Lennon och George Harrison sitter beredda att börja med dagens inspelningar.
Den rödhårige Kevin Harrington serverar te i en paus i inspelningarna.
Glyn Johns använde en betydande del av sin tid med att försäkra sig om att studion var klar för att användas för inspelningar. Man hade satt upp ett P.A (Public Address)-system liksom Leslie-högtalare och ett elpiano av märket Fender Rhodes. Under dagen tog beatlarna del av en inkorrekt tidningsartikel av Michael Housego i The Daily Sketch, med rubriken The End of a Beautiful Friendship? Artikeln diskuterade ett påstått bråk mellan medlemmar i bandet. Vid ett tillfälle under sessionen läste Paul McCartney utdrag från artikeln i mikrofonen under det att de övriga beatlarna jammade i bakgrunden.
Michael Housegos artikel om The Beatles i ’The Daily Sketch’ från den 21 januari 1969.
Här ser vi hela artikeln.
Paul McCartney läser den felaktiga artikeln i tidningen ’The Daily Sketch’ från den 21 januari 1969.
Vad gäller repertoaren, hade The Beatles knappast gjort någon större nytta under veckan som de hade ledigt. De tillbringande fortfarande mycket tid med låtarna Dig A Pony, I’ve Got A Feeling och Don’t Let Me Down, men deras spelande var ofta ganska slarvigt och mållöst. En av tagningarna av låten Dig A Pony introducerades av John Lennon med orden I Dig A Pigmy by Charles Hawtrey and the Deaf Aids. Phase one, in which Doris gets her oats. Denna introduktion kom senare att användas i början av albumet Let It Be alldeles innan låten Two Of Us.
Mal Evans, Tony Richmond, John Lennon med ett av ’Magic’ Alex Mardas specialbyggt instrument –
ett instrument som man kan snurra på och spela från alla sidor samt att det kombinerar
en vanlig gitarr med en basgitarr, Paul McCartney och Ringo Starr.
George Harrison, John Lennon med ’Magic’ Alex specialbyggda gitarr och Mal Evans med förpackningen till själva gitarrhalsen.
George Harrison och John Lennon verkar trivas i den nya studion.
McCartney hade med sig en ny låt Every Night till sessionen. Denna kom att framföras igen den 24 januari 1969, men fick vänta på sin tur ända till den kom med på Paul McCartneys eget soloalbum McCartney. En annan låt presenterades av George Harrison Window, Window och bearbetades vidare den 24, 25 och 26 januari. Trots att man spelade in en solodemo lite mer än ett år senare, kom låten inte att ges ut under Georges livstid. John Lennon spelade en ny låtidé All I Want Is You, som inte var relaterad till låten Dig A Pony. Han tog även upp Madman igen, en låt som de hade spelat den 14 januari. Men inte heller den blev det något av.
Paul McCartneys handskrivna text till ’Every Night’.
Paul McCartney slår några takter på Ringos trumset.
Ringo Starr testar att spela på Paul McCartneys elbas.
Den enda låten från denna dag som officiellt släpptes var en version av She Came in Through The Bathroom Window, som finns med på albumet Anthology 3 från 1996. Datumet för inspelningen som anges i det bifogade häfte – den 22 januari var felaktigt – och John Lennon spelade spelade elpiano.
- ‘Window, Window’ (Harrison)
- ‘Somethin’ Else’ (Eddie Cochran)
- ‘Daydream’ (The Lovin’ Spoonful)
- ‘You Are My Sunshine’ (Jimmie Davis/Charles Mitchell)
- ‘Whispering’ (John Schoenberger/Richard Coburn/Vincent Rose)
- ‘I’m Beginning To See The Light’ (Duke Ellington)
- ‘Dig A Pony’ (21 versions)
- ‘I’ve Got A Feeling’ (four versions)
- ‘Every Night’ (McCartney)
- ‘Watch Your Step’ (Bobby Parker)
- ‘New Orleans’ (Gary US Bonds)
- ‘Madman’ (Lennon)
- ‘The Fool’ (Sanford Clark)
- ‘Run For Your Life’
- ‘Hi-Heel Sneakers’
- ‘My Baby Left Me’ (Elvis Presley)
- ‘That’s All Right (Mama)’ (Elvis Presley)
- ‘Hallelujah, I Love Her So’ (Ray Charles)
- ‘Milk Cow Blues’ (Kokomo Arnold)
- ‘I’m A Man’ (Bo Diddley)
- ‘Little Queenie’ (Chuck Berry)
- ‘When Irish Eyes Are Smiling’ (Chauncey Olcott/George Graff Jr)
- ‘Queen Of The Hop’ (Bobby Darin)
- ‘Five Feet High And Rising’ (Johnny Cash)
- ‘In The Middle Of An Island’ (Tony Bennett)
- ‘Gilly Gilly Ossenfeffer Katzenellen Bogen By The Sea’ (The Four Lads)
- ‘Good Rockin’ Tonight’ (Elvis Presley)
- ‘Forty Days’ (Ronnie Hawkins)
- ‘Too Bad About Sorrows’ (Lennon-McCartney)
- ‘I’m Ready’ (Fats Domino)
- ‘Papa’s Got A Brand New Bag’ (James Brown)
- ‘Shout’ (The Isley Brothers)
- ‘You’ve Got Me Thinking’ (Jackie Lomax)
- ‘Don’t Let Me Down’ (two versions)
- ‘Let’s Dance’ (Chris Montez)
- ‘Get Back’
- ‘For You Blue’
- ‘She Came In Through The Bathroom Window’ (five versions)
- ‘Madman’ (Lennon)
- ‘My Rock And Roll Finger Is Bleeding’* (Lennon)
- ‘Do The Bunny Hop’* (Lennon)
- ‘Blossom Dearie They Call Me’* (Lennon; two versions)
- ‘Oh How I Love The 12-Bar Blues’* (Lennon)
- ‘All I Want Is You’* (Lennon)
- ‘William Smith Boogie’* (Lennon-McCartney-Harrison-Starkey)
- ‘San Ferry Ann’* (McCartney)
- ‘You Gotta Give Back’* (Lennon-McCartney-Harrison-Starkey)
- ‘Well, Well, Well’* (McCartney)
- ‘Is That A Chicken Joke?’* (Lennon-McCartney-Harrison-Starkey)
* förmodad titel.
The Beatles – Detta händer den 20 januari 1969
The Beatles träffas i Apples källarstudio
Get Back/Let It Be-sessioner: Dag 11
Den här dagen var inte någon av filmteamet närvarande. De fyra beatlarna hade enbart samlats för att testa de nya inspelningsmöjligheterna, varav en del hade lånats in av Apple från EMI Studios. Ett knippe tekniker hade arbetat under helgen med att ställa i ordning så mycket som möjligt i de nya studion. Studion var dock ännu inte helt klar för inspelningar , så dagen tillbringades mest till repetitioner och diskussioner.
Detta var dock den första dagen som The Beatles framförde låtar som en kvartett efter det att George Harrison hade lämnat bandet den 10 januari 1969. Grabbarna framförde ett antal låtar även om banden ännu inte har dykt upp offentligt. Den enda ledtråden får vi från dagen efter, den 21 januari 1969 när Harrison spelar ett gitarriff för John Lennon och säger:
Remember that thing we did, på vilket Lennon svarar genom att fråga Yesterday?
Kamerapersonalen fick inte komma in i studion men de tog bilder som visar när The Beatles anlände var för sig till Apple.
George Martin:
Alex the Magician sa att EMI inte var bra och att han kunde bygga en mycket bättre studio. Men det gjorde han naturligtvis inte, och när vi började spela in på Savile Row var vi tvungna att använda EMI-utrustning.
Paul McCartney:
Förhållandena på Apple Studios var perfekta eftersom George Martin hade försökt att kopiera det han hade gjort på Twickenham Studios. Han hade allt i ordning, så allt var klart. Studion hade inte blivit helt renoverad än, men den tekniska utrustningen var perfekt.
Ringo Starr:
Det var bekvämt där, allt var vårt och vi kände oss hemma.
George Harrison:
Den här studion visade sig vara mycket bättre än Twickenham.