The Beatles – Detta händer den 14 maj 1969
Två beatlar förbereder sig för en Atlantkryssning till Amerika
Den här onsdagen hade John Lennon och Yoko Ono bestämt sig för att de skulle spendera de återstående två dagarna innan avresan med Queen Elisabeth till Amerika med att jobba vidare med sina förberedelser. Det fanns ytterligare en anledning att sätta genomföra resan. Ringo Starr och Maureen Starkey hade också bokat en hytt, på däcket nedanför John på styrbordssidan. Ringo tillsammans med Maureen och sönerna Zak och Jason skulle segla tillsammans med Peter Sellers och hans dotter Victoria, Joe McGrath, Denis O’Dell med fru och regissören och producenten av filmen The Magic Christian, som också planerade att segla med besättningen, tillsammans med Tony Palmer, en populär journalist och dokumentärmakare. Kort sagt, resan lovade att bli en mycket färgstark och trevlig sådan med den berömda oceanångaren, gamla vänner och nya, fria att njuta av en underbar tjugofemtimmarsdag (man vinner en extra timme genom att korsa Atlanten västerut).
The Beatles – Detta händer den 13 maj 1969
Fotosession för skivomslaget till albumet ’Get Back’
Omslaget till albumet ’Get Back’. Foto: Angus McBean.
Det var The Beatles avsikt att återskapa samma omslagsbild som kom den 22 mars 1963 – Please Please Me för att visa hur de hade förändrats från 1963 fram till 1969. De fyra beatlarna återvände till EMI House på Manchester Square nr 20 i London tillsammans med fotografen Angus McBean för att ta ett foto på exakt samma plats som han gjorde 1963. Man provade detta redan en vecka innan, men då gick det inte att genomföra p.g.a. renoveringarbeten i byggnaden. John Lennon och George Harrison bar randiga scenkostymer från 1966.
John Lennon och Mal Evans.
John Lennon, Yoko Ono och Mal Evans anlände till platsen i Johns vita Rolls Royce Phantom V.
Angus McBean:
Ringo Starr was so late that the staff of EMI was streaming down the stairs. I got the camera fixed up and John, fascinated by photography, came and lay down beside me to look at my view-finder. I can still hear the screams of the EMI girls as the realized who they were stepping over to get out the door!
McBeans fotografier skulle användas till Glyn Johns Get Back-album tillsammans med texten with Don’t Let Me Down and 12 other songs.
på Manchester Square 20 i London den 13 maj 1969. Foto: Angus McBean.
Hur det nu än var, så lades projektet på hyllan och de fotografier som man tog denna dag blev opublicerade fram till dess att man släppte samlingsalbumen The Beatles 1962-1966 och The Beatles 1967-1970 1973.
Get Back-albumet släpptes slutligen i sin ursprungliga skepnad som en del i Super Deluxe-återutgåvan av Let it Be 2021.
The Beatles – Detta händer den 12 maj 1969
Inspelning och mixning av låten ’I Remember Jeep’
Första dagen i denna vecka, måndagen den 12 maj 1969 gick George Harrison åter igen in i en skivstudio. Denna gång gällde det EMI Studios på Abbey Road i London och arbetet med hans egen låt I Remember Jeep. George var också sin egen producent vid det här tillfället. Låten hade spelats in i Olympic Sound Studios den 29 mars 1969, kort innan George hade påbörjat att producera Billy Prestons debutalbum That’s The Way God Planned It . Vid det här tillfället bidrog såväl George själv som John Lennon och Yoko Ono med handklappningar på inspelningen. Låten hade arbetsnamnet Jam Piece vid det här tillfället.
Harrison lade också till en live Moog-synthesizer-del under det att den slutliga mixningen skapades i slutet av inspelningssessionen. I Remember Jeep lades därefter på hyllan för att plockas fram i november 1970 i samband med inspelningarna av Georges trippelalbum All Things Must Pass.
John och Yoko antikrigskampanj fortsätter
John Lennon och Yoko Ono bestämde sig för att fortsätta sin antikrigskampanj och arrangera ytterligare en ’sovrums’-protest. Ett lämpligt tillfälle gav sig när Pattie, George, Ringo och Maureen skulle gå ombord på Queen Elizabeth II och åka till Amerika. John och Yoko bestämde sig för att ansluta sig till dem och, vid ankomsten, inleda en ny antikrigsprotest i New York, där deras budskap kunde nå en större publik.
Derek Taylor, Apples presschef:
Jag bestämde mig också för att åka dit med John, Yoko, filmteamet, Yokos dotter Kyoko och tjugosex bagage med diverse vita kostymer. Min fru Joan och jag skulle resa med John, Yoko, Neil Aspinall och hans fru Susie.
Tre eller fyra veckor hade gått [sedan John hade ansökt om ett amerikanskt visum]. Det hade hörts ett svagt eko från Washington och Grosvenor Square, men inte tillräckligt högt för att låta som ett visum. Ändå förberedde sig John och Yoko hastigt för resan, som om allt var i sin ordning. De packade resväskor med en otrolig mängd saker som de planerade att använda för att grunda Bags Productions, sitt nya företag som skulle göra det möjligt för dem att kanalisera sina kreativa energier ut på världsmarknaden. Filmer, böcker, skivor, kilometervis med film, kläder för alla tillfällen, vita kostymer, vita höghattar, svarta läderkostymer, tennisskor, stövlar, pälskappor, ekollon för fred – kort sagt, allt en resande turist behöver för att klara de värsta väderförhållandena vid ekvatorn och båda polerna, såväl som Manhattan, en konsert på Madison Square Garden och ett besök i Vita huset. Den sista veckan av förberedelser kom, och hindret från de amerikanska immigrationsmyndigheterna var löst. Sunday Express rapporterade att John kanske skulle få visum eller inte, vilket gav läsaren friheten att göra sin egen bedömning. Tidningen föreslog också att George och Pattie kanske skulle ansluta sig till dem, men så var inte fallet. George och Pattie hade andra planer – de var upptagna med att leta efter ett nytt hem i Gloucestershire.
The Beatles – Detta händer den 11 maj 1969
George Harrison deltar på en session med Jack Bruce
The Beatles – Detta händer den 10 maj 1969
The Beatles tar en vilodag denna lördag
Våra fyra idoler, som inte var helt överens med tanke på Allen Kleins inhopp som boss för Apple Corps. tog sig friheten av att vara en smula ledig denna dag.
The Beatles – Detta händer den 9 maj 1969
Zapple Records släpper två ’Beatlesalbum’ i UK
John ville att Apple skulle göra galna, avantgardistiska grejer, så de skapade en division som heter Zapple.
Även om Zapple-etiketten hade funnits sedan oktober 1968, var det endast dessa två album som kom ut på Zapple-etiketten.
’Electronic Sound’
’Unfinished Music no. 2: ’Life With The Lions’.
Electronic Sound var Harrisons andra soloskiva efter Wonderwall Music från november 1968. Electronic Sound, utgiven på Zapple 02 innehåller bara två spår, ett på vardera skivsida. Titlarna är Under The Mersey Wall och No Time Or Space.
George Harrison:
See, we conceived of an offshoot of Apple Records that would be arty music that wouldn’t normally gain an outlet, a series where people could talk or read their work, as with the Brautigan thing. The intention was to get Lenny Bruce and all these kinds of people. But as with so many other things at Apple, it seized up .before it really got going. Both of the albums that did come out are a load of rubbish, yet they’re interesting from a collector’s point of view. The theory was, we wanted to let serendipity take hold.
Acetatkopior av ett tredje Zapple-album – en talskiva som var tänkt att släppas med författaren Richard Brautigan – pressades och skulle ha fått skivnummer Zapple 3. Man hade också planer på att släppa talskivor med Lawrence Ferlinghetti och Michael McClure liksom en inspelning av ett framträdande i UK av komikern Lenny Bruce. Men dessa skivor kom aldrig till stånd. Zapple-etiketten togs bort av Allen Klein i juni 1969. innan skivorna han släppas. De två första Zapple-albumen – se ovan – kom dock ut. Talskivan med Brautigan hann inte bli klar före Kleins stängning av etiketten. Ingen av beatlarna hade hört skivan.
Stereomixning av tillägg till albumet ’Get Back’
Fredagen ägnades åt fortsatt arbete med ljudteknikern Glyn Johns stereomixning av tilläggsljud i form av talad text och sångfragment på hans egen sammanställning av albumet Get Back. Sessionen pågick mellan kl. 15.00 och kl. 23.00 i Studio One., i Olympic Sound Studios i London. Producent var George Martin.
Mot slutet av dagen ägde en lyssningssession rum av de färdiga låtarna i studion. Mötet urartade dock i ett hetsigt gräl om utnämningen av Allen Klein till Apples ekonomichef. Klein var också närvarande i studion. Både John Lennon, Ringo Starr och George Harrison ville att Paul McCartney skulle skriva på kontraktet med Allen Klein, vilket Paul ville vänta med. De tre övriga beatlarna hade signerat kontraktet dagen innan. Klein hävdade att han behövde meddela sig följande dag, under lördagen, till sitt företags ABKCO styrelse i New York och behövde då samtliga fyra beatlars underskrift.
Paul McCartney:
John was going with Klein, and George and Ringo said, ‘OK, we’re going with John.’ I realised I was expected to go along with it, but I didn’t think it was a good idea – simple as that, really. Actually I asked Mick Jagger when he came round, ‘What do you think?’ He said, ‘Oh, he’s all right if you like that kind of thing.’ He didn’t really warn us off him, so there it was – and that then was the three-to-one situation.
In The Beatles, if anyone didn’t agree with a plan, it was always vetoed. It was very democratic that way, so the three-to-one situation was very awkward and as a result ‘things’ would happen.
I remember being at Olympic Studios one evening when I think we were supposed to be doing something on Abbey Road. We all showed up, ready to record, and Allen Klein showed up too. The other three said, You’ve got to sign a contract – he’s got to take it to his board.’ I said, ‘It’s Friday night. He doesn’t work on a Saturday, and anyway Allen Klein is a law unto himself. He hasn’t got a board he has to report to. Don’t worry – we could easily do this on Monday. Let’s do our session instead. You’re not going to push me into this.’
They said, ‘Oh, are you stalling? He wants 20%.’ I said, ‘Tell him he can have 15%.’ They said: ‘You’re stalling.’ I replied, ‘No, I’m working for us; we’re a big act.’ I remember the exact words: ‘We’re a big act – The Beatles. He’ll take 15%.’ But for some strange reason (I think they were so intoxicated with him) they said, ‘No, he’s got to have 20%, and he’s got to report to his board. You’ve got to sign now or never.’ So I said, ‘Right, that’s it. I’m not signing now.’
Inspelningssessionen dog ut när Lennon, Harrison, Starr and Klein lämnade studion med Paul McCartney kvar i Olympic. Av en slump träffade han på Steve Miller, som hade kommit till studion för en inspelningssession.
Steve Miller råkade bara vara i studion för inspelning, sent denna kväll. Han kom in i studion som en virvelvind.
Hey, what’s happening, man? Can I use the studio?’ ‘Yeah!’ I said. ‘Can I drum for you? I just had a f*****g unholy argument with the guys there.’ I explained it to him, took ten minutes to get it off my chest. So I did a track, he and I stayed that night and did a track of his called My Dark Hour. I thrashed everything out on the drums. There’s a surfeit of aggressive drum fills, that’s all I can say about that. We stayed up until late. I played bass, guitar and drums and sang backing vocals. It’s actually a pretty good track.
i låten ’My Dark Hour’ under inspelningen tillsammans med Steve Miller.
There was a big argument and they all went, leaving me at the studio. Steve Miller happened to be around: ‘Hi, how you doing? Is the studio free?’ Can I use the studio? I said: ‘Well, it looks like it is now, mate.’ He said: ‘Mind if I use it?’ I said. ‘Can I drum for you? I just had a f*****g unholy argument with the guys there.’ I explained it to him, took ten minutes to get it off my chest. So I did a track, he and I stayed that night and did a track of his called My Dark Hour. I thrashed everything out on the drums. There’s a surfeit of aggressive drum fills, that’s all I can say about that. We stayed up until late. I played bass, guitar and drums and sang backing vocals. It’s actually a pretty good track. So I ended up drumming on a track of his that night. It was called My Dark Hour – a good track actually. He and I made it alone. I had to do something, thrash something, to get it out of my system.
Glyn Johns hade producerat ett album för The Steve Miller Band. Paul och Steve jammade tillsammans under det att Glyn Johns satt i kontrollrummet och slutligen skapades en låt – en med den passande titeln My Dark Hour.
McCartney spelade basgitarr, gitarr trummor och bakgrundssjöng. Miller sjöng och spelade alla övriga instrument. My Dark Hour kom med på Millers album Brave New World 1969 och släpptes som singel i USA den 16 juni. Den lyckades emellertid inte ta sig in på listorna. McCartney fick ingen credd för sitt komponerande men hans framträdande kom med i form av pseudonymen Paul Ramon, samma pseudnym som han hade använt 1960 när han var på turné i Skottland med The Silver Beetles.
Allen Klein sätter igång sitt arbete på ’Apple’ med att avskeda personal
Som en del av sin nya officiella position började Allen Klein minska kostnaderna samma dag och avskedade 16 anställda, inklusive Ron Kass, Apples chef i USA, och Alistair Taylor, Apples VD och tidigare personliga assistent till Brian Epstein.
Allen Klein:
Min avsikt var att göra Apple till ett kommersiellt framgångsrikt företag och att reformera det för att passa Beatles mål.
Peter Brown, The Beatles personlige assistent och styrelseledamot i Apple Corps:
Alastair Taylor var vid Brians sida från det ögonblick han fick syn på de där fyra killarna i grottan. Alistair var inte bara en hängiven vän och assistent, utan han var förmodligen också den mest sparsamma Apple-anställda.
Alistair Taylor:
När jag kom till kontoret satt Peter Brown i sin snurrstol och pratade i telefon med Ron Kass. Han hade ett papper med en lista med namn i handen.” ”Ja, Ron, jag är rädd att de båda är avskedade”, svarade Peter kort. Plötsligt gick det upp för mig. Jag förstod varför jag hade blivit inkallad. Peters ansiktsuttryck bekräftade mina farhågor. Jag frågade: ”Jag med?” ”Ja”, svarade han. Han räckte mig en lista med mer än ett dussin namn, alla numrerade, med mitt namn på första plats. ”Från och med idag”, sa Peter. Jag blev chockad, men inte förvånad. ”Du skojar, eller hur?” flämtade jag och försökte acceptera att mitt liv hade vänts upp och ner. ”Nej, jag skämtar inte”, svarade Peter sorgset. ”Alistair, jag ville säga det här själv innan någon av Allen Kleins folk berättade det för dig.
Peter Brown:
När jag berättade för honom att han skulle få sparken kunde han inte hålla tillbaka tårarna. Först vägrade han att tro på det och tillbringade resten av dagen i telefon med att försöka få tag på John eller Paul för att få reda på det själv. Men han fick inte tag på någon.
Alistair Taylor:
Jag gick tillbaka till mitt kontor för att ringa killarna. Inte för att be om tillbaka mitt jobb, utan bara för att se till att de visste vad som pågick. Apples hela filosofi var att ta hand om människor, så jag var säker på att de ville veta. Jag ringde var och en av dem: Paul, John, George och Ringo, i den ordningen. Men ingen av dem svarade. Generade fruar och sekreterare bad mig om ursäkt. Jag kunde höra Beatles oroliga röster i bakgrunden. Men inte en enda av mina fyra berömda vänner svarade i telefonen. Och det gjorde mycket mer ont än att bli avskedad.
Pete Shotton, John Lennons barndomsvän:
En av de första som gick var Alistair Taylor, som jag råkade åka hissen med den dagen han blev utsparkad. Alistair, som hade vigt sitt liv åt Beatles för en spottstyver, var otröstlig.
Alistair Taylor:
Det var ett riktigt slag. Jag hade alltid försökt driva ett förnuftigt företag, och på sätt och vis sköt jag mig själv i foten genom att ge upp de 2,5 procenten. Jag var desperat eftersom pengarna flödade ut lika snabbt som om det inte fanns någon morgondag. Jag lyckades få ihop alla fyra och sa: ’Vi behöver en stor affärsman.’ Så de tog över det, och tre av dem tog Allen Klein, och jag fick sparken – slutet på min Beatles-karriär. I ungefär femton år efter att jag fick sparken ville jag inte veta någonting om popmusik och sålde de flesta av mina Beatles-skivor.
Peter Brown:
Alistair pratade aldrig med dem igen eller såg dem, förutom i förbifarten, i en artikel i Daily Mail. En reporter kom till Savile Row när Taylor lämnade över hans företag och intervjuade honom. ’Det är ett slag’, sa han och skakade sorgset på huvudet.
Dee Meehan, Apples sekreterare:
Allen Klein dök upp och började omedelbart avskeda folk. Han gjorde sig av med alla han kunde, antingen genom att ta deras jobb så att de inte hade något att göra, eller genom att göra deras jobb så obekväma att de tvingades sluta. Han gillade inte någon som stod Beatles nära. Han var rädd att de skulle komma till dem och berätta vad som pågick. Så fort Ron Kass lämnade började alla bli oroliga.
Peter Brown:
När Paul tillfrågades om hans åsikt i den här frågan svarade han: ’Man kan inte vara bra när man sparkar någon.
Kleins väg till makten ledde till ett blodbad ingen förväntade sig. Kleins första prioritet var massuppsägningar. Paul hade tidigare hotat att rensa Apple Corps från dess dödvikt. Han krävde en lista över alla icke-nödvändiga Apple-anställda, men denna begäran upprörde oss alla så mycket att vi låtsades att vi hade glömt att tillhandahålla listan eller tappat bort den. Nu fanns det inget längre behov av en sådan lista. Klein började fatta sina egna beslut.
Allen Klein:
Beatles ville bli av med galgarna, men de skämdes över att avskeda dem. Så de bad mig att göra det.