Inspelningarna började mede att Paul McCartney gjorde ett första försök att spela in solosången till Oh! Darling. Först raderade han inspelningen med hammondorgeln som hade gjorts den 20 april 1969. Därefter överdubbade han sin solosång på tagning 26 plus en andra tagning med falsettröst. På detta spelade han in två tagningar med harmonisång i huvudsak för den sista versen. McCartney kom att spela in sin solosång ett flertal gånger kommande dagar innan han kände sig helt nöjd.

Paul McCartney:
När vi spelade in låten ’Oh! Darling’ gick jag till studion tidigt i en vecka för att sjunga ensam eftersom min röst först lät för ren och jag ville att det skulle låta som om jag hade sjungit på scen hela veckan.

Geoff Emerick, EMI-tekniker:
Ungefär vid den här tiden fick Paul för vana att komma tidigt varje dag, före de andra, för att prova sin sång på ’Oh! Darling’. Han lät mig inte bara spela in den på en bandspelare med en ekoeffekt i 50-talsstil, han lyssnade till och med på rytmspåret genom högtalare istället för hörlurar eftersom han ville känna att han sjöng inför en publik. Varje dag hade vi ett fantastiskt framträdande av honom, då McCartney satsade allt han hade på att sjunga låten från början till slut en gång och bara en gång, och nästan slet sönder sina stämband i processen.

Paul McCartney övar på sin ’Oh! Darling’.

Paul McCartney:
Jag minns att jag ville få sången rätt, att den skulle vara bra, så jag försökte göra det varje morgon när jag kom till inspelningssessionen. Jag provade handhållen sång, jag provade stående mikrofoner, jag provade alla möjliga tekniker, och till slut fick jag en sång jag var nöjd med. Det var ovanligt för mig, eftersom jag vanligtvis provade alla sångtekniker på en och samma dag.

Geoff Emerick:
George Martin brukade ofta triumferande tillkännage: ’Det är allt, det är allt’, men Paul protesterade och sa: ’Nej, inte än, vi försöker igen imorgon.’ Trots de många försök han gjorde under många dagar kände jag aldrig någon frustration hos honom, trots att han uppenbarligen hade problem med att få till den sång han föreställde sig. Han visste vad slutmålet var och visste att han skulle nå dit så småningom. Dessutom, som den fulländade showman han var, tyckte han helt enkelt om att sjunga.

George Harrison:
Det är egentligen bara Paul som sjunger. Det är mest Paul som sjunger med en svulstig ton. Han kanske försökte efterlikna sin idol Little Richard igen.”   Dave Rybachevsky (författare till ”The Beatles’ Music History”): ”Ett av Pauls mål, verkar det som, var att sjunga en melodisk fyllning utan att gå in i falsett, vilket han inte alltid lyckades med. Om han tyckte att ett visst försök kunde vara acceptabelt, dubbelkollade han också om han kunde göra det ännu bättre, ibland till och med harmonisera lite med sig själv.

Geoff Emerick:
Ärligt talat tror jag att anledningen till att Paul spelade in den sången varje dag innan de andra Beatles anlände var för att undvika ogillande eller spydiga kommentarer. Han kanske lärde sig sin läxa efter att ha spelat in ”Ob-La-Di, Ob-La-Da”, där han sjöng sången om och om igen framför alla, vilket gjorde hans bandkamrater galna.

John Lennon:
Jag har alltid känt att jag kunde ha sjungit den låten bättre eftersom det är mer min stil än Pauls. Men han skrev den, så han skulle sjunga den. Om han hade haft minsta vett hade han låtit mig sjunga den. Men den som skrev låten sjunger den. Och om vi sjöng tillsammans, så var det låtar vi skrev tillsammans. ’Octopus’s Garden’ var Ringos låt, och vi sjöng den alla. Det betyder att vi alla arbetade med arrangemangen och så vidare. Så enkelt är det.

Geoff Emerick:
Det fanns ytterligare en faktor, och det var hans stolthet. Pauls ego hindrade honom från att be John att sjunga huvudrollen i ’Oh! Darling’, trots att det var en låt som utan tvekan passade Lennons röst bättre. Även om John var där i studion, uppenbarligen redo, villig och kapabel – han erkände senare offentligt att han skulle ha älskat att sjunga stämman – var Paul fast besluten att leverera ’Lennon-framträdandet’ själv. Han lyckades till stor del, men tyvärr, när Beatles väl hann spela in låten, var de ovilliga att be varandra om hjälp. Det var atmosfären under de sessionerna.

Paul McCartney:
När man inte turnerar blir rösten lite trött utan pressen. Men låten behövde en stark sångintensitet. Alla soulsångare sjunger med den typen av intensitet. För att spela in ”Oh! Darling” var jag tvungen att jobba lite med min röst i studion. Jag åkte till Abbey Road i flera dagar i sträck, lyssnade på rytmspåret och spelade in sången igen. Den slutgiltiga versionen var inte klar förrän i juli, när jag hade värmt upp lite medan jag arbetade med albumet.

Sedan satta man igång på allvar och då började man med Ringo Starrs andra inspelade komposition – Octopus’s Garden med att spela in 32 tagningar av rytmspåret. På Octopus’s Garden spelade McCartney elbas, Ringo trummade och sjöng ledsång under det att John Lennon och George Harrison spelade elgitarr. Harrisons gitarrljud gick igenom en Leslie-högtalare. Den andra av alla de 32 tagningarna kom med på albumet The Anthology 3 från 1996 tillsammans med Starrs kommentar: Well, that was superb vilket kom efter tagning åtta.

George Harrison:
Octopus’s Garden är en Ringo-låt. Det är bara den andra låten han har skrivit, men det är en underbar sådan. Han tröttnar på att spela trummor hela tiden, så han spelar piano hemma, trots att han bara kan tre ackord. Han är ganska bra på gitarr också. Jag tycker att det är en riktigt briljant låt eftersom den låter som en fånig barnvisa, men den är faktiskt briljant.

Åttaspårsbandet bestod av Paul McCartneys bas på spår ett, Ringo Starrs trumspel på spår två, George Harrisons sologitarr på spår tre, John Lennons fingerspel på kompgitarr på spår fyra och Ringo Starrs ledsång på spår åtta.

John Lennon med sin gitarr i ’Studio Two’. Foto: Linda McCartney.

Åttaspårsbandet bestod av Paul McCartneys bas på spår ett, Ringo Starrs trumspel på spår två, George Harrisons sologitarr på spår tre, John Lennons fingerspel på kompgitarr på spår fyra och Ringo Starrs ledsång på spår åtta.