Inspelning, mixning och editering av ’Blue Jay Way’, ’Flying’ och ’Magical Mystery Tour’
Denna tisdag använde man sig av både Studio One och Studio Two i EMI Studios på Abbey Road.
Första sessionen, som ägde rum mellan kl. 14.30 och kl. 17.45, vistades man i kontrollrummet till Studio Two. Den första låten som man tog sig an var Blue Jay Way, vilken mixades i stereo på två försök. Dessa benämndes remix mon 1 och 2. Därefter tog man sig an låten Flying som man skapade en stereomixning på. Sedan editerade man båda låtarna. Balansingenjören under denna första session var Ken Scott med assistans av den biträdande ljudingenjören Peter Mew.Scott var inte inblanda dagens andra session, vilken hölls i Studio One mellan kl. 21.00 och kl. 04.30 på den följande onsdagsmorgonen. Här var det Geoff Emerick som satt vid spakarna tillsammans med den biträdande ljudingenjören Graham Kirby. Man inledde sessionen med att skapa nio monomixningar av Blue Jay Way, numrerade 20-28. Därpå skapade man ytterligare tre stereomixningar som fick nummer 10-12. De bästa av dessa – mono mix 27 och stereo mix 12 – editerades sedan och blev masterversionerna.Den tredje låten som skulle mixas var Magical Mystery Tour. Man skapade två stereomixningar och två överdubbningar lade på samtidigt. Under editeringen av filmen hade John Lennon lagt till en talad introduktion: Roll up, roll up for the Magical Mystery Tour! Step right this way! Hurry, hurry, hurry! Man beslöt att detta skulle vara med på den kommande skivan också.De fjärde stereomixningen, som gjordes under sessionen den 6 november kopierades över en ny tagning. Paul McCartney återskapade samtidigt Lennons introduktion, även om han utelämnade den sista delen – Hurry, hyrry, hurry!
Man lade också till en bandslinga med trafikljud, som man hade satt ihop den 25 april 1967. Därpå skapade man två stereomixningar numrerade 5 och 6 av Magical Mystery Tour på vilket följdes tre monomixningar numrerade 8-10. I en stereomix är rytmspåret placerat i den vänstra kanalen, hornsektionen i den högra
kanalen, och basgitarren och all sång är i mitten. För att få effekten av rörelse panoreras ljuden från passerande bilar från kanal till kanal.
Dagens sista session avslutade med att man framställde kopior av I Am The Walrus, Your Mother Should Know, Flying, Magical Mystery Tour, Blue Jay Way, The Fool On the Hill och Strawberry Fields Forever till Capitol Records representant Voyle Gilmore, som tog dem med sig för att släppas i USA. Magical Mystery Tour utgjorde ett problem för The Beatles och EMI. Sex låtar var för många för en EP, men för få för en LP. En idé, att ha en EP spelad på LP-hastighet, övervägdes men avvisades eftersom det skulle ha lidit av förlust av volym och trohet. Problemet löstes i början november: den skulle förpackas som ett hittills oprövad dubbel-EP-set, i ett kraftigt uppvikbart skivkonvolut med en 28-sidig häfte, några sidor i färg, inklusive alla låtarnas text. Priset för detta fantastiska paket var 19 shillings och 6 pence och den släpptes i Storbritannien fredagen den 8 december 1967.Capitol Records beslutade dock att den amerikanska marknaden skulle inte acceptera detta ovanliga format, utan valde istället ett album, fyllt med The Beatles fem andra låtar från 1967 och som inte var med på Sgt Pepper-albumet:
Hello, Goodbye, Strawberry Fields Forever, Penny Lane, Baby, You’re A Rich Man och All You Need Is Love. De tre sistnämnda gavs ut i duofonisk form – det vill säga falsk stereo – eftersom äkta stereoblandningar ännu inte hade framställts.
All You Need Is love mixades först till stereo den 29 oktober 1968 medan Penny Lane och Baby, You’re A Rich Man kom först i stereo på en västtysk Magical Mystery Tour-LP, den 30 september 1971 respektive den 22 oktober 1971. Dessutom remixades Strawberry Fields Forever för detta album den 26 oktober 1971. Men oavsett form och storlek på vinylen, Magical Mystery Tour, var försäljningen av skivorna rekordartad och en strålande succé, med sina 500 0000 sålda exemplar i Storbritannien och en miljon sålda exemplar i USA före julen 1967. Detta avslutade ett mycket minnesvärt år för The Beatles, även om själva filmen inte blev någon succé.