Singeln ’Hello, Goodbye’ släpps i UK
Singeln ’Hello, Goodbye/I Am The Walrus’ släpptes på Parlophone R 5655.
John Lennon insisterade på att hans komposition I Am The Walrus skulle vara A-sida på singeln, Men han gav sedan med sig för Paul McCartney och George Martin insisterande på att Hello, Goodbye var mer kommersiell.
Hello, Goodbye blev en omedelbar hit och gick in på UK-listans tredjeplats. Veckan efter tog den sig upp på förstaplatsen. Under de tre första veckorna efter det att singeln hade släppts hade skivan sålts i över 500 000 exemplar och blev Storbritanniens julsingel nr 1 1967.
På grund av den oväntade efterfrågan på skivan, gick EMI in med ett underkontrakt till Decca för att de skulle kunna pressa singeln i sitt eget presseri. Denna pressning kan kännas igen på att centrumdelen är uttryckbar. Se nedan. EMI-versionen hade bara hål för själva skivspelarens mittpinne. Decca-versionen är något mer ovanlig av de två versionerna.
Singeln ’Hello, Goodbye/I Am The Walrus’ släpptes på Parlophone R 5655 .
Denna version är pressad hos Decca med uttryckbart centrumhål.
’Hello, Goodbye’ – Decca-pressning visar A- och B-sidan.
’Hello, Goodbye’ – Decca-pressning visar A-sidan.
John Lennon & Paul McCartney deltar på inspelning med gruppen ’Grapefruit’
Samtidigt som The Beatles singel Hello, Goodbye/I Am The Walrus släpptes denna dag, passade John Lennon och Paul McCartney på att delta i den första inspelningssessionen av gruppen Grapefruit, en grupp signerad till Apple. Inspelningen ägde rum i ABC-Recording Studios på Portland Place i London.
Jeff Swettenham(, trummis i Grapefruit berättar:
Vi ville bilda ett eget band. Vi gick till Apple-kontoret på Baker Street. Jag minns hur vi var tvungna att gå upp för den rangliga gamla trappan, men när vi kom fram var det ingen där. En tid senare gick en man med en chock av lockigt hår uppför trappan med en studsande gång. Det var Terry Doran.” John Perry (gitarrist i bandet ”Grapefruit”): ”Idén om bandet blev verklighet. Vi träffades på Apple-kontoret på Baker Street, i ett vitt kontor, och efter lite diskussion och svar på frågor var alla överens om att de var ombord. Självklart var vi tvungna att döpa bandet till något, men namnet kom faktiskt senare. Terry hade ett långt samarbete med Brian Epstein och drev tidigare bilföretaget Braidor Cars, och det visar sig att han var på vänskaplig fot med John Lennon. Terry bad John komma på ett namn för gruppen, och John föreslog ”Grapefrukt”, inte minst för att hans vän Yoko Ono hade publicerat en bok med det namnet. Pete Swettenham (rytmgitarrist för Grapefruit): ”Vi bildade ett nytt band, men det hade inget namn. Sedan ringde John Lennon Terry och sa att han hade kommit på namnet: ”Grapefrukt” – han lånade det från en bok av Yoko Ono.”
Pete Swettenham, kompgitarrist i Grapefruit berättar:
Snart blev vi inbjudna att träffa Paul McCartney. Han redigerade filmen Magical Mystery Journey i en studio på Old Compton Street. Jag minns att jag leddes förbi flickorna som satt på trappan och väntade på att Paul skulle dyka upp. Den 24 november 1967 hade vi vår första inspelningssession i ABC Studios på Portland Street.
John Perry, gitarrist i Grapefruit berättar:
De första sessionerna på ABC Studios i Portland var både fantastiska och skrämmande. Vår producent var amerikanen Terry Melcher (son till Doris Day), producent av Birds-gruppen och andra. Vår första session hade John och Paul på plats. Vi satt mitt i studion, stämde våra instrument, lärde känna George Alexander och hans låtar och hur man bäst samarbetar.”
Pete Swettenham:
Vi hade spelat in i ungefär en halvtimme när John Lennon och Paul McCartney, som varit våra idoler i många år, plötsligt dök upp på trappan som ledde till kontrollrummet!
Jeff Swettenham:
Mellan tagningarna kom Paul ner till studion och frågade om han kunde få spela mitt trumset. Jag sa åt honom att dra åt helvete! Men seriöst, såklart, jag tillät honom. Även om Paul spelade trummor ganska bra och med stor känsla var Ringo mycket bättre. Han var en mycket bra trummis och även swing. Vi drack whisky och cola och Paul bad om en drink. Han tog en klunk och frågade om det var whisky i drinken. Sedan fyllde han på whiskyn och sa: ”Nu är det vad jag kallar whisky och cola.” De stannade i studion i flera timmar.
John Perry:
Jag tror att det var dagen då jag först träffade stora Mal Evans, The Beatles road manager. Han visade sig vara en godmodig, artig kille. Det är värt att säga att George, Jeff, Pete och jag alla kom från olika musikaliska bakgrunder. Medan George var en erfaren musiker, van vid ”vilken tonart spelar vi i?”
John Lennon passade även på att besöka EMI Studios på Abbey Road för att arbeta med en sammanställning av sina egna hemmagjorda demoband.