The Beatles – Detta händer den 14 oktober 1967
Paul McCartney och George Harrison besöker Falsterbo
Maharishi Mahesh Yogi försökte få med sig The Beatles på en tv-show i USA.
Peter Brown, tidigare personlig assistent till Brian Epstein berättar:
Veckan efter kontaktade ABC:s advokater mig igen för att säga att Maharishi fortsatte att insistera på att Beatles skulle dyka upp i hans tv-program.
När Peter Browns ansträngningar att förklara för Maharishi att detta inte var aktuellt misslyckades, flög Paul McCartney, George Harrison och Peter Brown denna lördag till Köpenhamn. Därifrån tog de färjan över till Malmö i Sverige. I Falsterbo skulle Maharishi, som hade öppnat ett meditationscenter i staden, ge en konferens om meditation och där skulle Paul och George förklara för Maharishi att The Beatles inte skulle vara med i någon tv-show i USA tillsammans med Maharishi.
Här på ’Hotel Falsterbohus’ bodde Paul McCartney och George Harrison. Bilden ovan är tagen 1961.
Peter Brown berättar om vad som hände när de fick träffa Maharishi Mahesh Yogi:
Vi träffade Maharishi och försökte förklara för honom att han inte skulle använda Beatles för sina affärsändamål, och att de inte skulle dyka upp på tv i alla fall. Men Maharishi bara nickade och skrattade.
Maharishi: De är underbara killar. De gör mig så glad.
Paul McCartney, Maharishi Mahesh Yogi och George Harrison intar en frukost på hotellet.
Här är ett sällskap på väg ut ur hotellet. Närmast kameran Maharishi Mahesh Yogi.
Till vänster om honom George Harrison och bakom honom Paul McCartney.
Mannen i mitten med skägget är Peter Brown.
Här intervjuas George Harrison och Paul McCartney av Sverige Televisions utsände Åke Whilney.
Paul McCartney och George Harrison begav sig även in till Malmö. Där blev Paul McCartney avvisad från en svensk pub som heter Rådhuskällaren för att han inte hade slips.
Chefsservitören på stället informerade följande:
Vi har våra egna regler. På lördagar och söndagar måste alla våra besökare bära slips och vi kommer inte att göra ett undantag från regeln, även om det visar sig vara en av Beatles.
Precis som London, muttrade George. I brist på slips hittade Paul och George ett annat ställe i Malmö där de kunde ta sig en bit mat. Det var på Mayfair Hotel i restaurangen Tunneln. Där kunde de äntligen småäta skinksmörgåsar, mjölk och kaffe. En lokal fotograf bad dem att le, varpå George svarade: Vi ler inte, vi äter!
Här sitter George Harrison och Paul McCartney i restaurang Tunneln i Malmö. Foto: Thorbjörn Carlson.
Här sitter George Harrison och Paul McCartney till vänster och Peter Brown och journalisten
Lars-Magnus Janson (1943-2023) från tidningen ’Bildjournalen’. Foto: Thorbjörn Carlson.
Journalisten Lars-Magnus Janson ville gärna intervjua
de båda beatlarna. Men då skrev Paul McCartney
’Please let us have 5 minutes to ourselves’ på Jansons presskort.
Här är presskortet rättvänt.
Här en bild på Paul McCartney och George Harrison i Falsterbo tillsammans
med Eva Säfenberg, som kom till Falsterbo för att träffa de båda beatlarna.
Paul och George hade träffat Eva redan när The Beatles va på turné i Sverige 1963.
The Beatles – Detta händer den 13 oktober 1967
Singeln ’How I Won The War’ säljs i Storbritannien
Åter igen en fredag, vilket är lika med skivsläpp i UK. Den här gången var det singeln How I Won The War/Aftermath, med bland andra John Lennon, som släpptes.
Singeln ’How I Won The War’/’Aftermath’ släpptes denna dag i
Storbritannien på ’United Artists’ med skivnummer UP 1196.
Musketeer Gripweed var den roll som innehades av John Lennon och The Third Troup spelades av Ken Thorne i filmen How I Won The War. Johns enda bidrag till singeln var några dialogord från soundtracket till How I Won the War.
The Beatles – Detta händer den 12 oktober 1967
Mixning av låten ’It’s All Too Much’
Denna torsdag genomfördes två olika inspelningssessioner. Den första ägde rum i De Lane Lea Recording Studios i London. På plats var producenten George Martin och ljudingenjörerna Dave Siddle och Geoff Emerick.
Den första inspelningssessionen varade mellan kl. 14.30 och kl. 16.30. Här skapades två monomixningar – tagning 1 och 2 – av George Harrisons It’s All Too Much för filmen Yellow Submarine av tagnings två av inspelningen. Ingen av dessa mixningar kom dock att publiceras. It’s All Too Much hade spelats in i denna studio i juni 1967 och gjordes komplett först mer än ett år senare. den 16 oktober 1968.
Inspelning, mixning och editering av ’Blue Jay Way’ och ’Shirley’s Wild Accordion’
Den andra av dagens inspelningssessioner ägde rum i Studio Three i EMI Studios på Abbey Road mellan kl. 18.30 och kl. 02.00 på fredagsmorgonen. Denna inspelningssession var från början inbokad på Olympic Sound Studios i Barnes. Detta var den första inspelningssessionen där John Lennon officiellt är listad som producent. Ljudingenjör var Ken Scott med den biträdande ljudingenjören Richard Lush.
Ken Scott i studion vid mixerbordet.
Den första uppgiften under denna inspelningssession var skapandet av en mon0mixning av George Harrisons Blue Jay Way. Man skapade åtta mixningar, numrerade 2-9, vilket följdes av
en editering av den sjätte och den nionde mixningen.
Den andra låten som man tog sig an var av det tillfälliga slaget i filmen Magical Mystery Tour. Denna del kallades för Shirley’s Wild Accordion, skriven av Lennon-McCartney även om det inte officiellt var en Beatlesinspelning. Den som hanterade dragspelet var Shirley Evans (1932-2010) som ackompanjerades av sin musikpartner och make Reg Wale på slagverk. Paul McCartney spelade maracas och skrek Go on Shirl! medan Ringo Starr spelade trummor.
Shirley Evans med sitt dragspel under överinseende av producenten John Lennon.
Spåret spelades in under arbetstiteln Accordion (Wild) och klipptes från den slutliga editeringen av filmen. Låten spelades in med åtta grundtagningar där Shirley Evans spelade efter ett partitur som hade skrivits av Mike Leander, född Michael George Farr (1941 – 1996), efter idéer från John Lennon och Paul McCartney. Detta var den andra gången inom sju månaders som The Beatles hade anlitat Mike Leander, som var en brittiska arrangör, låtskrivare och skivproducent.
Första gången som The Beatles anlitade Mike Leander var vid inspelningen av She’s Leaving Home i februari 1967 för albumet Sgt. Pepper’s Lonely Hearts Club Band. Paul McCartney hade läst en artikel i en nyhetstidning om Melanie Coe, en flicka från en förort till London, som hade lämnat ett brev efter sig till sina föräldrar och lämnade hemmet utan deras vetskap. Paul kommer på en melodi och hans idé är att bara använda sig av en stråkensemble som bakgrund till hans sång, lite i stil med Yesterday och Eleanor Rigby. Paul behövde som vanligt någon som kunde orkestrera låten och självklart ringde han upp George Martin. Paul bad George att genast ställa upp med ett arrangemang. George Martin var dock en mycket upptagen man. När det inte gällde The Beatles inspelningar, hade han producentjobb med andra artister. Denna dag hade han bokat in att han skulle producera artisten Cilla Black som han skulle producera. George bad om att få lite mer tid på sig, Pauls kreativa ådra höll på att bubbla över av brådska. Detta ledde till att han bröt en oskriven kod inom The Beatles kosmos och sökte upp en alternativ arrangör. Han hittade honom när han mindes när han var i studion när Marianne Faithfull spelade in hans låt Yesterday två år tidigare. Då stod Mike Leander för arrangemanget.
Mike Leander och Marianne Faithfull vid inspelningen måndagen
den 11 oktober 1965 av Lennon-McCartney-låten ’Yesterday’.
Så Paul McCartney tog direkt kontakt med Leander som levererade det som Paul ville ha på direkten. Tilläggas kan att George Martin stod för samtliga klassiska arrangemang med The Beatles i studion utom just denna låt – She’s Leaving Home.
Härpå skapades två reduktionsmixningar, numrerade nio och tio följt av diverse överdubbningar. Inspelningen gjordes färdig med hjälp av fem ytterligare tagningar, numrerade tagningar 11-15. Därefter framställdes tre monomixningar av Shirley’s Wild Accordion, numrerade 1-3 från tagningarna 10, 7 respektive 14. Den andra tagningen hade undertiteln Vals och den tredje fick undertiteln Freaky Rock. Denna session slutade först klockan 02.00 på fredagsmorgonen.
En mixning av Shirley’s Wild Accordion var inkluderad som bonusmaterial vid återutgivningen 2012 av The Magical Mystery Tour-filmen. Här hade man utelämnat trummorna och maracas, men med diverse olika slagverksljud.
The Beatles – Detta händer den 11 oktober 1967
Ännu en vilodag för The Beatles
En vilodag i The Beatles liv följs gärna av en till. Så denna onsdag blev också en vilodag, eftersom tisdagen var en vilodag.
Första dagen av Yoko Onos utställning ”1/2 Life”.
1967 renoverade tjugoettårige Nicholas Logsdale och vänner från Slade School of Art tre våningar av nedlagda lokaler på Bell Street nr 68 och grundade Lisson Gallery.
Denna onsdag var första dagen på en mer än månadslång utställning av Yoko Ono kallad 1/2 Life. Ett år efter det att John Lennon hade träffat Yoko på hennes utställning på Indica Gallery i november 1966, finansierade John Lennon utställningen 1/2 Life.
’Lisson Gallery’ på Bell Street nr 68 i London.
Så här såg delar av utställningen ut. Alla delar var gjorda i halvor och åskådarna skulle själva
föreställa sig de saknade halvorna av möblerna, tavlorna, etc. Vid den halverade sängen sitter Yoko Ono.
The Beatles – Detta händer den 10 oktober 1967
En vilodag för The Beatles
The Beatles har inga problem med att vila upp sig på en tisdag.
The Beatles – Detta händer den 9 oktober 1967
John Lennons 27:e födelsedag
Dagens meddelande, som var det sista i denna serie löd:
Colour yourself.
Wait for the spring to come.
let us know when it comes.
Annie Nightingales intervju med John Lennon publiceras
Annie Nightingal gjorde en intervju med John Lennon för tidningen Daily Sketch. Denna intervju publicerades väldigt passande på John Lennons 27-årsdag.
Foto av John Lennon för tidningen ’The Daily Sketch’. Foto: John Keighley.
Annie Nightingale:
Använder du avsiktligt Beatles inflytande för att popularisera transcendental meditation?
John Lennon:
Ja, för vi har aldrig känt så om något annat. Vi vill att den yngre generationen, särskilt de unga, ska veta om detta. Det här är för alla. För ”hemmafruar”, som Maharishi uttrycker det. Bara för vanliga människor. Du behöver inte vara en person från den här världen för att meditera. Vi måste övertyga folk om att vi inte är mystiker. Visa människor genom våra miljontals bilder att det vi gör kan göras av vem som helst.
Annie Nightingale:
Är du övertygad om att meditation kommer att vara med dig hela ditt liv, att det inte bara kommer att vara en fas?
John Lennon:
Visst, jag tvivlar lite, men jag är övertygad om att det fungerar precis som de säger. Vi har fortfarande mycket att lära. Men jag vill utforska detta. Det finns ingen djup tro eller något liknande i allt detta. Det är väldigt enkelt. Det verkar för fantastiskt för att vara sant. Du tänker: ”Varför har jag inte hört talas om det här förut?” Men det har faktiskt funnits väldigt länge.
Annie Nightingale:
The Beatles måste vara det önskade målet för varje tänkbar kult. Vad gjorde transcendental meditation så speciell för dig?
John Lennon:
Tidigare fanns det alltid samma handling – Billy Graham bullshit (en världsberömd amerikansk religiös och offentlig person). Naturligtvis försöker alla i slutändan uppnå samma sak, men Maharishis väg är naturlig, inte onaturlig. Du kan uppnå detta genom meditation, oavsett om du är kristen, muslim eller jude. Du lägger helt enkelt meditation till vilken religion du än tror på. Det passar förvånansvärt bra med kristendomen. Läs den igen så ser du vad den handlar om. Himmelriket finns inom oss. Det finns inom oss.
Annie Nightingale:
Människor har vissa tvivel om de moraliska aspekterna av transcendental meditation.
John Lennon:
Uppenbarligen lägger du in din egen etiska kod i det. Ingen är faktiskt ute efter att döda eller ha orgier.
Annie Nightingale:
Människor som Malcolm Muggeridge (engelsk journalist, kritiker av den sexuella revolutionen och droganvändning) ifrågasätter effektiviteten av Maharishis meditation.
John Lennon:
Så var är Malcolm Muggeridge? Maharishi är en helt lycklig man, men det är inte Malcolm Muggeridge.
Annie Nightingale:
Skulle meditation vara lika bra för dig om du inte tog LSD?
John Lennon:
Allt har blivit missförstått. Vi slutade med LSD några veckor innan vi träffade Maharishi. Vi siktade på något mer naturligt. Allt som har sagts om att vi bygger gyllene palats i Indien är nonsens. Alla tror att vi ska åka till fjällen och bli galna där! Allt som meditation ger oss är att vi når större resultat i vårt arbete. Vi har mer energi till aktiviteter som att spela in och filma. Det skulle fungera precis likadant om vi inte tog LSD.
Annie Nightingale:
Tror du att Flower Power-rörelsen bara är en kommersiell modefluga, eller finns det något värde i det?
John Lennon:
Något gott kommer att komma ur detta. Bara kärlek och fred är värt det, oavsett vilket kommersiellt nonsens som pågår runt det. Det är åtminstone något trevligare än det vanliga. Det kom åtminstone något bra ut ur beatnikerna, säg [Allen] Ginsberg och allt det där.
Annie Nightingale:
Tänk om alla ramlade ur samhället?
John Lennon:
Jag tror inte att det händer här [i Storbritannien]. Denna tendens verkar inte vara att ”falla ur samhället”, bara en önskan om förbättring eller förändring. Inte att falla ur samhället, som händer i staterna, utan ett försök att förändra det som händer, att bli annorlunda i den här miljön.
Annie Nightingale:
Vad tycker du om den religiösa aspekten av Flower-rörelsen?
John Lennon:
Nu kan jag förstå religion. Jag kanske har kommit till denna insikt vid tjugofem eller tjugosex i alla fall. Men nu förstår jag det. Jag insåg att Church of England och allt som är regeringen. Detta är oacceptabelt. Jag är inte emot organiserad religion så länge den är organiserad av religiösa människor och inte bara förklädda politiker. Men de hamnar i situationen för vilket stort företag som helst – och de tappar kontakten. Jag insåg att religion är personligt. I verkligheten är det ”Gör mot andra som du vill att de ska göra mot dig.”
Annie Nightingale:
Inkluderar detta en högre makt, Gud?
John Lennon:
Det är energi. Jag har inte och har aldrig föreställt mig Gud som något allomfattande. Men nu kan jag se Gud som en källa till styrka – eller energi. Men vi kan inte se energin själva, bara med hjälp av radar eller liknande. Men du kan vara medveten om din egen energi och all energi som finns runt omkring. All energi är Gud. Din egen energi och energin från de omkring dig, oavsett om du gör gudomliga eller ogudaktiga handlingar. Det är som en enda stor gelatinös substans. Vi är alla i en stor gelé.
Annie Nightingale med en avslutande kommentar efter intervjun:
Brian Epstein dog vid den tiden. Man kunde känna deras sårbarhet eftersom de hade varit skyddade under alla dessa år och plötsligt hade de ingen chef. Och alla dessa hajar, alla rovdjur började cirkla runt och såg pengar, pengar, pengar i dem. Vid den tidpunkten var de sårbara i allmänhet och sårbara för pressen.