Paul McCartney och Jane Ashers semester i Denver

Efter att ha firat Jane Ashers 21-årsdag, tog man denna torsdag en tripp för att utforska Klippiga Bergen (Rocky Mountain) i Denver. Mal Evans hyrde en bil på biluthyrningsfirman Hertz och körde paret till bergen. De parkerade en bit bort från allfartsvägen bland diverse träd där de promenerade ner för en stenig ravin ner till en flod. Där paddlade de i det kalla vattnet. Efter sjöturen promenerade de barfota med byxorna upprullade till knäna i  snödrivorna. På kvällen intog paret en rejäl middag i huset som de hade fått låna av Bert Rosenthal. Efteråt somnade paret framför färg-tv:n.
Jane Asher och Paul McCartney i Klippiga Bergen. Foto: Mal Evans.

Mixning av delar av Sgt Pepper-albumet och ’Good Morning Good Morning’

Under det att Paul McCartney befann sig i Klippiga Bergen i Denver, Colorado i USA, befanns sig denna torsdag producenten George Martin, ljudingenjören Geoff Emerick och den biträdande ljudingenjören Richard Lush i kontrollrummet tillStudio Two i EMI Studios i London. Inga beatlar var närvarande under denna session.
Låten Good Morning Good Morning mixades både i mono (två mixningar) och i stereo (fem mixningar) under denna session, som varande mellan kl. 19.00 och kl. 01.00 på fredagsmorgonen. Man passade också på att sätta ihop övergångarna mellan vissa låtar på albumet.
Den slutliga stereomixningen kännetecknas av att den innehåller sex extra sekunder av effekter innan man hör det sista kycklingkluckandet.
George Martin berättar:
Låtordningen vi antog för albumet innebar att ’Good Morning, Good Morning’ måste följas av en repris av ’Sgt. Pepper’, och jag försökte naturligtvis se till att övergången var smidig. Föreställ dig min förtjusning när jag upptäckte att kycklingen som kluckade i slutet av ”Good Morning” var anmärkningsvärt likt ljudet av gitarren i början av Sergeant Pepper-reprisen. Jag lyckades redigera dessa två spår på ett sådant sätt att det ena ljudet överlagras på det andra. Det var en av de mest framgångsrika redigeringsdelarna som kunde uppnås. Vid det här laget hade sergeant Pepper själv blåst liv i projektet. Ordningen av låtarna på det färdiga albumet var till stor del överlåten till mig att bestämma, med The Beatles som hade sista ordet. Albumet borde ha börjat med låten ”Sgt Pepper’s Lonely Hearts Club Band”, som skapade illusionen av ett framträdande; det måste naturligtvis gå först. Och av samma anledning borde låtens repris ha fullbordat albumet, men ett ”men” förhindrade detta: slutackordet i låten ” A Day In The Life ” var så slutgiltigt att det var helt uppenbart att ingenting kunde följa efter det. Så jag arrangerade om reprisen och den blev den näst sista på albumet. Så tre låtar lades till.
George Martin berättar här lite mer ingående om hur han tänker när han formar ett albums låtinnehåll allmänt och innehållet på albumet Sgt.Pepper’s Lonely Hearts Club Band i synnerhet:
I processen med att arbeta på ljudinspelningar hade jag en långvarig regel som sa: ”Gör alltid den första sidan av skivan stark”. De kommersiella skälen för detta tillvägagångssätt är uppenbara. Eftersom den sista raden i ” Sgt Pepper’s Lonely Hearts Club Band ” introducerar en fiktiv karaktär som heter Billy (det vill säga en viss Ringo Starr), borde ”With A Little Help From My Friends” komma omedelbart efter titellåten. ”Lucy In The Sky With Diamonds” är en magnifik komposition , dess plats är utan tvekan på första sidan. Det är svårt att föreställa sig ett verk som i humör och atmosfär är mer olik låten ”With A Little Help From My Friends”. Varför då lägga den låten efter Ringos låt? Det är just på grund av en så slående kontrast. Det förde med sig en total förändring i musikpaletten, vilket var bra för albumet som helhet. Det är som om de tillkännagav för publiken: ”Och nu ska ni se en föreställning i gröna färger” och spelade de två första låtarna för dem.
Och sedan slocknar lamporna plötsligt och sedan fortsätter föreställningen, men i röda färger. Vid det här laget behöver lyssnaren en förändring, han vill höra något helt annat. Frasen som ”Lucy ” börjar med är en magnifik intrig, den är väldigt uttrycksfull, och därför kyler låten, efter att ha tagit denna plats i albumet, avsevärt ned sin ganska ”heta” början.
En annan princip som vägleder mig när jag komponerar ett album är: ”Förstärk alltid slutet av en sida, distribuera svagare material innan den, men avsluta alltid med ett mycket starkt nummer.” Det är därför kompositionen ”Being For The Benefit Of Mr. Kite!” hamnar i slutet av sida ett. Efter ”Lucy In The Sky With Diamonds” och före ”Beingt For The Benefit Of Mr. Kite!” skulle de minst intressanta verken följa. ”She’s Leaving Home” är en förtjusande låt , men lite deprimerande, den lyser inte av optimism, så jag bestämde mig för att placera den efter de mer glada, men mindre värdiga kompositionerna ”Fixing A Hole ” och ”Getting Better”.  Alla dessa beslut var förstås helt subjektiva!
När det kom till ”Within You Without You” kunde jag inte komma på var jag skulle lägga den alls. Den visade sig vara så främmande, mystisk och lång. Det borde inte i något fall ha avslutat sidan, och dessutom passade det inte in med någon annan låt på albumet placerad intill. Det självironiska skrattet som George lade till i slutet gav mig en extravagant idé: jag kunde börja med den här låten, och efter den kunde jag sätta ett komiskt nummer: ”When I ’m Sixty-Four .
Många gillar ”Lovely Rita”, men som sagt, det är inte en av mina favoriter, så det gick in i mitten av sida två som lite en form av utfyllnad. ”Good Morning Good Morning” kom till sin rätt av en slump, när jag märkte att kycklingkacklet i slutet av låten knöt in, eller snarare, snyggt kunde knyta an till ljudet av den stämda gitarren som börjar reprisen av titelspåret. 

Och slutligen finns det en fantastisk låt – ”A Day in the Life”, som kröner albumet: ingen annan låt kunde följa dess fantastiska slutackord, som varar i 42 sekunder. När jag satte ihop albumet försökte jag packa det så tätt som möjligt, och på något konstigt sätt, under arbetets gång, växte det nästan av sig självt och fick ett eget liv.

Mark Lewisohn:
Denna session innehöll också övergångar mellan låtar. The Beatles ville att albumet inte skulle ha några luckor eller pauser på två ställen mellan låtarna, d.v.s. mellan titelspåret och ”With A Little Help From My Friends” och mellan reprisen av ”Sgt. Pepper’s Lonely Hearts Club Band” och ”A Day In The Life”.

Från början var det tänkt att sid 1 på Sgt. Pepper-albumet skulle innehålla följande  låtar och låtordning som anges nedan till vänster. Till höger ser vi den slutliga ordningen som det blev på sid 1 på albumet:

Sgt. Pepper’s Lonely Hearts Club Band // Sgt. Pepper’s Lonely Hearts Club Band
With A Little Help from My Friends // With A Little Help from My Friends
Being For The Benefit Of Mr. Kite! // Lucy In The Sky With Diamonds
Fixing A Hole // Getting Better
Lucy In The Sky With Dimonds // Fixing A Hole
Getting Better // She’s Leaving Home
She’s Leaving Home // Being For The Benefit Of Mr. Kite!

 

Monomixningarna som skapades denna dag förblev oanvända. Nya monomixningar skapades den 19 april 1967.

Vid det här laget, när väl sessionen var avslutat tidigt på fredagsmorgonen, var albumet så gott som färdigt. Men i vilken ordning låtarna skulle läggas på albumet var vid det här laget lite oklart. Sid 2 på albumet var helt klart, men sid 1 var man tveksam om hur han skulle placera låtarna. Detta återges ovan – d.v.s. hur det såg ut från början och hur det sedan blev.