Trummisen i bandet ’Yes’ blev 72 år

Alan White är utan tvekan mest känd som trummis i Yes, som han gick med i den 27 juli 1972 som ersättare för trummisen Bill Bruford. Han blev den medlem i bandet som var med längst av alla.

Som trummis spelade han progressiv rock, pop rock och hårdrock och var aktiv mellan åren 1967 och 2022. d.v.s. under hela 55 år!

Med John Lennon och Plastic Ono Band

Men för oss som är lite mer inriktade på The Beatles och deras musik, minns säkert att Alan White samarbetade mycket med John Lennon och The Plastic Ono Band.

Alan föddes den 14 juni 1949 i Pelton i England och gick bort torsdagen den 26 maj 2022 i Newcastle i Washington, USA efter en tids sjukdom.

Alan blev inbjuden att spela med John Lennon och hans grupp i samband med The Toronto Rock and Roll Revival Festival 1969. D.v.s. innan han gick med i gruppen Yes. Under flygturen till Toronto fick han snabbt lära sig låtarna som skulle spelas och som också gavs ut på albumet Live Peace In Toronto 1969. Albumet blev en stor framgång och såldes i flera miljoner exemplar och gick till och med upp på tiondeplatsen på skivlistan.

Nedanstående bild är hämtad från en sällsynt tv-inspelning från programmet Top Of The Pops i februari 1970, där låten framfördes med John Lennon, Alan White, Klaus Voormann och Mal Evans!

På låten Instant Karma! (We All Shine On) spelar Alan både trummor och piano och hjälper till med bakgrundssången.

På albumet Imagine från 1971 spelar Alan trummor på låtarna Imagine, Gimme Some Truth, Oh My Love, How Do You Sleep, How? och Oh Yoko! På Oh My Love spelar han dessutom tibetanska cymbaler och på Jealous Guy spelar han vibrafon.

Dessutom är han med på albumet Some Time In New York City från 1972, där han spelar trummor på dubbelalbumets sid 3 Live Jam som är från Lyceum Ballroom i London den 15 december 1969 från en UNICEF-välgörenhetskonsert.

Med George Harrison

På George Harrisons album All Things Must Pass från 1970 spelar Alan trummor och vibrafon.

Han är också med på det av George Harrison producerade albumet Radha Krsna Temple från 1971.

Alan White kom att spela på över 50 album med olika artister, förutom George Harrison och John Lennon, kan nämnas Denny Laine, Ginger Bakers’ Air Force, Terry Reid, Joe Cocker, Rosetta Hightower, Billy Preston, Doris Troy och The Ventures.

White blev invald i The Rock and Roll Hall of Fame som medlem i gruppen Yes 2017.

Här kan du lyssna på ett riktigt trumsolo på knappt tre minuter av Alan White live i Budapest, Ungern, 1998.

En av 1960-talets stora popsångare från USA var Bobby Rydell, vars riktiga namn var Robert Louis Ridarelli, Han föddes den 26 april 1942 i staden Philadelphia i Pennsylvania och gick nyligen bort den 5 april 2022 i Pennsylvania i USA i en ålder av 79 år. Han var aktiv som sångare under hela 79 år (1950-2022)

Han hade faktiskt några kopplingar till The Beatles. Bland annat träffade han The Beatles när han var på turné 1963 tillsammans med Helen Shapiro. Men det var mer av en slump.

I nedanstående video berättar Bobby Rydell lite om sin självbiografi. Går man fram in cirka 1:45 minuter in i videon berättar han om hur han träffade The Beatles!

Minst lika intressant är att en av hans låtar har varit inspiration för Paul McCartney till att skriva She Loves You tillsammans med John Lennon.

Paul McCartney berättar i The Anthology:
John and I wrote ’She Loves You’. There was a Bobby Rydell song out at the time and, as often happens, you think of one song when you write another.

We were in a van up in Newcastle. I’d planned an ’answering song’ where a couple of us would sing ’She Loves You. . .’and the other one answers ’Yeah, Yeah’. we decided that that was a crummy idea as it was, but at least we then had the idea for a song called ’She Loves You’. So we sat in the hotel bedroom for a few hours and wrote it.

Det mesta av låten skrevs den 26 juni 1963 i ett hotellrum på Turk’s In Hotel i Newcastle, innan gruppens andra föreställning på stadens Majestic Ballrooom.

Den sista finputsningen av låten ägde rum hemma hos Paul McCartneys föräldrar på Forthlin Road nr 20 i Liverpool.

Paul McCartney berättar: We were sitting at my parents’ house working ont what ended up being our big hit! I remember my dad watching TV and sipping Players while we finished writing ’She Love You’. When we finished the work, we asked him to evaluate it. John and I went out into the living room and played our song to our father! Then we asked: ’Well, how? What do you think? And he said: That’s not bad, son. But now there are so many of these Americanisms . . Why don’t you sing: ’She loves You, Yes! Yes! Yes!’ Yes, it was a typical situation with my father . . .

John Lennons kommentarer till låten:

To be honest, I don’t really remember where this ’yeah, yeah, yeah’ came from. . . However, I well remember the Elvis song called ’All Shook Up’: after listening to it, I realized that for the first time in my life I heard it as ’uh huh, ’oh yeah’ and ’yeah yeah’ are on the same record . . .

Singeln She Loves You/I’ll Get You med The Beatles släpptes i UK den 23 augusti och i USA den 16 september 1963. Inspelningen gjorde den 1 juli samma år.

Och nu till den mer intrikata frågan. Vilken låt med Bobby Rydell var det som Paul hade inspirerats av för denna så kallade svars-sång?

Här går meningarna isär en aning. Det finns två förslag. Det som är det vanligaste förslaget när man läser om denna händelse, så hamnar man på att det var låten Forget Him som var inspirationskälla. Noteras kan att vare sig John Lennon eller Paul McCartney har nämnt vilken låt med Bobby Rydell som de lät sig inspireras av. Forget Him är skriven av Tony Hatch och släpptes 1963 med Bobby Rydell och gick in på listan den 29 maj samma år.. Låten låg på Billboard Hot 100-listan i hela 16 veckor och toppade med plats nr 4 den 18 januari 1964. Den låg på Record Retailer’s topplista i 14 veckor och nådde som bäst plats 13.

Och så här låter den låten:

Hur denna låt skulle kunna utgöra inspiration till She Loves You med svarstexter (som yeah yeah) har jag svårt att förstå. Lättare är det om man lyssnar på förslag nummer två, nedan.

Det andra förslaget som finns angivet är Swinging School också från 1965. I den här låten förekommer det så kallad svars-sång med yeah yeah yeah, vilket var det som Paul ville använda sig av när han skrev Beatleslåten. Den som hävdar detta, och menar att Forget Him inte är den rätta låten utan att det är Swinging School är Beatleshistorikern Bob Spitz, som tar upp detta i sin bok The Beatles: The Biography.

Den 28 januari 2022 släppte Leo Sayer albumet Northern Songs på vilket han framför hela 19 tolkningar från The Beatles låtskatt. Lyssna på några smakprov i trailern nedan. Leo Sayer använde sig av Coronaåren 2020-2021 till att färdigställa sitt Beatlesprojekt, som mynnade ut i Northern Songs.

År 2022 markerar dessutom 50-årsjubileumet av Leo Sayer som artist.

Förutom albumet Northern Songs kommer Leo att fira sina 50 år som artist genom att ge konserter under hela 2022.

Leo, som har haft världssäljande listettor fram till 2006 samt diverse GRAMMY– och BASCA-priser, rusar just nu till toppen av Danslistorna med en nybearbetad Armand van Helden-singel (etta på UK-listan 2006) med Meck. Under Coronaåren har han spelat in och släppt nya singlar – My City In Lockdown och How Did We Get Here samt samarbetat på en tributsingel för sin vän och gitarrist Al Hodge (som gick bort 2006), genom att spela in Als klassiska spår Tradewinds.

Låtförteckning

1. Eleanor Rigby
2. Strawberry Fields Forever
3. Revolution
4. Get Back
5. Across The Universe
6. A Day In The Life
7. Girl
8. A Hard Day’s Night
9. Magical Mystery Tour
10. Julia
11. Can’t Buy Me Love
12. Norwegian Wood
13. Here Comes The Sun
14. Only A Northern Song
15. Yesterday
16. I Feel Fine
17. Nowhere Man
18. Hey Jude
19. Eleanor Rigby #2

Nedan kan ni lyssna på Leo Sayers tolkning av Strawberry Fields Forever.

Ännu ett smakprov från albumet – Eleanor Rigby – som också är en av de mest prisade låtarna på albumet.