The Beatles singel ’Paperback Writer’ släpps i USA

Måndag innebär skivsläpp i USA. Den här gången släpper Capitol Records The Beatles singel Paperback Writer/Rain med skivnummer 5651, innan den släpptes i UK, där den kom ut först den 10 juni 1966.

Singeln toppade listorna i USA. Men det blev ’bara’ två veckor på toppen innan ettan på Billboard Hot 100 intogs av Frank Sinatras Strangers In The Night.

Paperback Writer var den enda låt från 1966 som The Beatles framförde under sin sista turné i Nordamerika i augusti 1966.

Inspelning av låten ’Yellow Submarine’

På torsdagen i denna vecka, tog man åter plats i Studio Three i EMI Studios på Abbey Road i London.

Den här gången var närvaropersonerna klart udda. Som vanligt var ljudteknikern Geoff Emerick på plats, men producenten George Martin hade blivit magsjuk och kunde inte närvara denna dag. Istället hade han skickat sin fästmö och blivande fru Judy Lockhart-Smith, som till största delen av tiden höll sig i kontrollrummet till Studio Three.

Det man spelade in denna dag var bakgrunden till låten Yellow Submarine tillsammans med inspelningar av solo- och bakgrundssången.

Inspelningssessionen, som började kl. 19.00 och slutade kl. 01.00 på fredagsmorgonen, inleddes med att The Beatles fyllde två bandspolar med repetitioner av låten. Det mesta av detta material kom senare att slängas.

Man spelade in fyra tagningar med rytmkompet, vilka lades över till två av bandspelarens fyra spår på bandet. John Lennon använde sin akustiska Gibson Jumbo, Paul McCartney spelade elbas, George Harrison spelade tamburin och Ringo Starr trummor.

Av de fyra spåren ansåg man att det fjärde var det bästa. På detta spår dubbade Ringo Starr sin solosång med de övrigas bakgrundssång. Det fjärde spåret på bandet fylldes med ytterligare sånginspelningar.

Instrumenten hade spelats in med bandspelaren satt på lite fortare hastighet än normalt (47.5 cycles per sekund), så resultatet lät en halvton lägre när man spelade upp bandet i normal hastighet.

Sången däremot spelades in med en hastighet på bandspelaren som var lite långsammare, vilket resulterade i att sången låg en halvton högre när man spelade upp resultatet i normal hastighet.

Inspelningssessionen avslutades med att man gjorde en bandreduktion för att frigöra lite mer utrymme på bandet för ytterligare överdubbningar, vilka kom att spelas in den 1 juni 1966. Denna mixning kombinerade både det instrumentala spåren till ett spår och de två vokala spåren till ett annat.

Paul McCartney berättar om hur låten kom till:
Jag skrev den en natt på vinden i Asher-huset [hemma hos familjen Asher – Peter och Jane) när jag låg i sängen. Det var den där underbara tiden av skymning när du ska sova eller när du vaknar. Det föreföll mig alltid som att det här är en ganska avslappnad tid när man nästan sover, när man är fri från dagens bekymmer och det är en kort period av osäkerhet innan man somnar. Jag minns idén kom till mig att en barnsång skulle vara en bra idé, och bilder kom, den gula färgen kom, en ubåt kom, och jag tänkte, ”Ja, det är något gulligt med den här, som en leksak, väldigt barnslig, gul U-båt”. Jag tänkte på det som en låt för Ringo, vilket det slutade med, så jag skrev det som att det inte var alltför krävande för sången. Jag kom precis på en ganska enkel melodi och började sedan hitta på en historia, ungefär som en rutinerad sjöman som berättar för små barn var han bodde och hur han var när han seglade i en gul ubåt. Jag gillar verkligen saker som har med barndomen att göra. Jag gillar barns tänkande och fantasi. Jag trodde inte heller att det skulle vara coolt om den surrealistiska idén samtidigt var barnslig. Jag tänkte också att eftersom Ringo är så bra med barn – en så enkel farbrortyp – så skulle det vara trevligt om han hade en barnsång, och inte en särskilt seriös sådan. Han gillade inte riktigt att sjunga. Så det är i stort sett min låt, skriven för Ringo i den där korta stunden av skymning. Jag tror att John hjälpte till. Texterna är mer eller mindre oklara, men refrängen, melodin och verserna i allmänhet är mina.

John Lennon minns:
Pauls bebis. Paul skrev en catchy refräng. Donovan hjälpte till med texten. Jag hjälpte också till med texten. Pauls idé,

Den skotska musikern Donovan Leitch berättar:
Jag hjälpte Paul med texten till låten Yellow Submarine. Han kom till mitt hus och lämnade sin Aston Martin mitt på vägen med dörrarna öppna och radion på. Han steg ur bilen, kom in i min lägenhet och spelade ”Eleanor Rigby” med olika texter och sa också att han hade en annan låt som saknade en vers. Det var ett väldigt kort stycke, och jag gick precis till ett annat rum och plockade upp ”blå himmel, grönt hav.” De bad alltid andra hjälpa till med ett par rader, så jag hjälpte till med den här raden. Han visste att jag gillade barnsånger och han visste att jag kunde hjälpa till. Jag är säker på att han kunde ha skrivit den raden själv, men jag antar att han ville att någon skulle lägga till den raden, vilket jag gjorde. Det var egentligen inget märkvärdigt, men han gillade det och den kom med.

Geoff Emerick berättar hur inspelningen gick till:
När Paul först spelade låten på piano lät det mer som ett barnrim än en poplåt för mig, men alla var exalterade och började jobba. Jag minns väl hur de spelade in rytmspåret till låten ”Yellow Submarine”. Det hände sig att George Martin på kvällen när vi började jobba förgiftades av något. Så han skickade sin sekreterare (och blivande fru) Judy för att övervaka processen, och jag antar att se till att vi kom överens och mådde bra. Hon satte sig på Georges plats vid kontrollerna och såg till att Beatles hade allt de ville ha, och jag tog kontrollen. Georges frånvaro hade helt klart en befriande effekt på de fyra beatlarna – de betedde sig som en grupp skolbarn i frånvaro av sin lärare. Som ett resultat blev det mycket clowneri den kvällen, lättsinne som George Martin inte skulle tolerera, så repetitionen tog mycket längre tid än själva inspelningssessionen.

Vid något tillfälle bestämde John att den tredje versen saknade viss variation, så han rusade in i studion och började svara med fånig röst på var och en av Ringos rader, som jag sedan ändrade till att låta som om han pratade genom ett fartygs megafon.

George Harrison:
John talar med en röst som låter som någon som talar i en megafon eller ett fartygs horn, som i en handelsflotta.

John Lennon: Jag hjälpte till att göra låten rolig och fånig.

---

Joh Lennon och George Harrison träffar Bob Dylan

Richard Alderson, som hade producerat Bob Dylans skiva berättar:
Efter att studioarbetet var över frågade jag dem om de ville åka tillbaka till hotellet för att umgås med Bob Dylan, som var i London i samband med sin pågående UK-turné. John och George accepterade erbjudandet och följde med mig till hotellet. I bilen rökte de så mycket gräs att rutorna immade. När vi åkte iväg körde en liten roadster upp bredvid vår bil, fönstret rullade ner och vi såg att det var Mick Jagger. Han var ensam, och när han kände igen bilen där John och George befann sig, knackade han på glaset (från vilket rök kom). Jagger frågade vart vi skulle. Det var känt i den brittiska musikscenens helgedom att Dylan inte gillade Mick Jagger.

John visste detta och retade Jagger med orden: ”Vi ska hänga på Dylans hotell. Vill du gå med oss?” Han visste mycket väl att Jagger skulle hitta någon ursäkt. Och det var precis vad som hände. Jagger svarade: ”Jag kan inte just nu, jag ska spela in”, till vilket Lennon sa: ”Ring oss om du behöver en riktig rytmsektion!”

Efter Bob Dylans konsert denna kväll besökte Bob Dylan John Lennons hem i Weybridge.

Spelar in promotionfilmer för låtarna ’Paperback Writer’ och ’Rain’

The Beatles samlades denna torsdag i EMI Studios i Studio One för att spela in promotionfilmer för den kommande singel Paperback Writer/Rain. De var inte intresserade av att delta i tv-program och där göra reklam för den nya singeln. Istället ställde upp under en tvådagars filminspelning, vilket resulterade i sju promotionfilmer.

Den här första dagens filminspelningar ägde rum i EMI Studios i Studio One, medan inspelningarna under dag två kom att äga rum i Chiswick House i London.

Filminspelningspersonalen tillhandahölls av InterTel (VTR Services) och regissören var Michael Lindsay-Hogg. Producent var bandets pressagent Tony Bramwell. Denna första dag i EMI Studios spelade man in på videoband medan inspelningarna under morgondagen gjorde med vanlig film.

George Harrison minns:
The idea was that we’d use them in America as well as the UK, because we thought, ‘We can’t go everywhere. We’re stopping touring and we’ll send these films out to promote the record.’ It was too much trouble to go and fight our way through all the screaming hordes of people to mime the latest single on Ready, Steady, Go!. Also, in America, they never saw the footage anyway.

Once we actually went on an Ed Sullivan show with just a clip. I think Ed Sullivan came on and said, ‘The Beatles were here, as you know, and they were wonderful boys, but they can’t be here now so they’ve sent us this clip.’ It was great, because really we conned the Sullivan show into promoting our new single by sending in the film clip. These days obviously everybody does that – it’s part of the promotion for a single – so I suppose in a way we invented MTV.

Repetitionerna framför kamerorna inleddes kl 10.00. Den första framträdandet i färg som spelades in var Rain, varefter The Beatles tittade på resultatet.

Under en paus åt de lunch på restaurangen Genevieve på Thayer Street, som låg nära studion.

Mellan kl. 13.10 och kl. 14.00 spelade man in Paperback Writer, också det i färg.

Båda dessa färginspelningar var ämnade för den amerikanska marknaden och hade premiär på Ed Sullivan Show den 5 juni 1966, tillsammans med en filmad hälsning från beatlarna. Hälsningsfilmen spelades in mellan kl. 18.15 och kl. 18.30.

Här är 30 sekunder av inspelningen som visades i Ed Sullivan Show den 5 juni 1966.

https://youtu.be/tHglEvMMaLU

Efter lunch spelade The Beatles in svartvita scener för tittarna i UK; två med Paperback Writer och en med Rain. Dessa spelades in mellan kl. 15.30 och kl. 18.15.

Den första svartvita inspelningen av Paperback Writer visades första gången i engelsk tv lördagen den 25 juni i programmet Goodbye Lucky Stars., som utgjorde det sista programmet i den långa musikserien Thank Your Lucky Stars.

Här en svartvit inspelning av låten Rain:

https://youtu.be/cK5G8fPmWeA

Det andra svartvita framträdandet av Paperback Writer tillsammans med den enda inspelningen av Rain visades för första gången i showen Ready Steady Go! fredagen den 3 juni. Det var första gången som programmet sändes bilder som inte hade gjorts i den egna studion.

Efter alla inspelningar tittade alla inblandade på resultatet.

Nedan några varianter på fotografier som togs av Robert Whitaker under inspelningarna.

Inspelningen av ’For No One’ fortsätter

Thursday 19 May 1966 Studio No Comments

I Studio Three i EMI Studios satt som vanligt producenten George Martin och ljudingenjören Geoff Emerick.

Paul McCartneys sång till For No One gjordes komplett denna dag. Dessutom tillkom en överdubbning av det franska hornet, som spelades av Alan Civil.

En reduktionsmixning som skapades den 16 maj, hade gjort att man nu hade två fria spår på fyrkanalsbandspelaren. Basgitarr och tamburin lades på det första av de två fria spåren och på den andra la man två passager inspelade av Civil.

Så här minns Alan Civil hur han blev inblandad i inspelningen av For No One:
George Martin rang me up and said ‘We want a French horn on a Beatles song, can you do it?’ I knew George from his very early days at EMI because I’d been doing a lot of freelance work then. So I turned up at Abbey Road and all the bobbysoxers were hanging around outside and trying to look through the windows.

I thought the song was called ‘For Number One’ because I saw ‘For No One’ written down somewhere. Anyway, they played the existing tape to me, which was complete, and I thought it had been recorded in rather bad musical style, in that it was ‘in the cracks’, neither B-flat nor B-major. This posed a certain difficulty in tuning my instrument. Paul said, ‘We want something there. Can you play something that fits in?’ It was rather difficult to actually understand exactly what they wanted so I made something up which was middle register, a baroque style solo. I played it several times, each take wiping out the previous attempt.

Alan Civil var förste hornspelare i the Philharmonia Orchestra. Han fick 50 guineas (ca £ 52.50) för varje session. Dessutom fick han med sitt namn på omslaget till Revolver, vilket ledde till mer arbetestillfällen för Civil och större uppmärksamhet för sitt spelande.

Inspelning och mixning av låten ’Got To Get You Into My Life’

I Studio Two i EMI Studios var denna onsdag producenten George Martin och ljudteknikern Geoff Emerick på plats.

Studiosessionen varade i hela 12 timmar, från kl. 14.30 till kl. 02.30 följande morgon. Man ägnade hela studiotiden åt att göra överdubbningar och mixningar av Paul McCartneys låt Got To Get You Into My Life.

The Beatles hade spelat in rytmspåret den 8 april 1966. Fram till den här dagen hade Paul bestämt sig för att lägga till en mässingssektion bestående av Eddie Thornton, Ian Hamer och Les Condon på trumpet och Alan Branscombe och Peter Coe på tenorsaxofon. Eddie Thornton och Peter Coe var medlemmar i Georgie Fames band Blue Flames. En annan medlem i Georgie Fames band – barytonsaxofonisten Glenn Hughes – var också tänkt att delta på inspelningen, men tyvärr blev han sjuk just den här morgonen.

The Beatles ville få fram en tydlig jazzkänsla. Paul and George Martin var de som bestämde i det här fallet. Det fanns inte något nedskrivet, men Paul satte sig vid pianot och visade alla vad han ville ha och blåsarna spelade med rytmspåret i sina hörlurar.

Peter Coe minns:
I remember that we tried it a few times to get the feel right, and then John Lennon, who was in the control room, suddenly rushed out, stuck his thumb aloft and shouted, ‘Got it!’. George Harrison got a little bit involved too but Ringo Starr sat playing draughts in the corner.

När överdubbningarna var kompletta gjorde man tre reduktionsmixningar för att skapa mer utrymme på fyrkanalsbandspelaren. Tidigare inspelad sång ansågs nu inte behövas längre, så dessa inspelningar spolades. Det enda som var kvar var basgitarr, trummor och mässingsblåset.

Paul McCartney lade till ny sång tillsammans med ackompanjemang av tamburin och orgel. Det fjärde spåret fylldes med ytterligare en solosång och en elgitarrdel.

Vid slutet av sessionen skapade man två monomixningar. Men låten var inte komplett i och med detta. George Harrison lade till ett gitarrsolo på det första sångspåret den 17 juni, vilket i sin tur ledde till ytterligare monomixningar efter det pålägget.

Hämtat ur Alf Bicknells dagbok:
Blev klar vid tre, kom hem runt fyra. I morgon tidigt i studion för att spela in en film till en ny skiva.