Inspelning och mixning av låtarna ’I Am The Walrus’, ’The Fool On The Hill’ och ’Blue Jay Way’
Denna onsdag genomförde producenten George Martin, ljudteknikern Geoff Emerick, den biträdande ljudingenjören Ken Scott och The Beatles en produktiv inspelningssession på åtta timmar mellan kl. 19.00 och kl. 03.00 på torsdagsmorgonen. Man samlades i Studio Two i EMI Studios.
Man fortsatte arbetet med I Am The Walrus och tog sig även an de nya låtarna The Fool On The Hill och Blue Jay Way.
Dagens arbete inleddes med att man skapade en reduktionsmixning av I Am The Walrus för att skapa utrymme på bandet för ytterligare överdubbningar. Mixningen fick tagning nr 17, vilken kombinerade den tidigare dagens pianet-, elgitarr-, tamburin- och trumspel. Paul McCartney lade sedan på basgitarr och Ringo Starr lade på extra trumspel på virveltrumman. Båda spelades in samtidigt och lades på spår tre och John Lennon överdubbade sin sång, vilken lades på spår fyra.
Radio disc-jockeyn Kenny Everett, som var närvarande vid inspelningarna denna dag, förklarar i sin självbiografi – The Custard Stops At Hatfield – varför Lennons röst lät lite råare än vanligt.
Deras producent George Martin, arbetade med John på sångspåret och han sa: ‘Look, you’ve been singing now for about seven hours, you’re beginning to sound hoarse, why don’t we do it tomorrow?’ John wanted to get it done that day and that’s why he sounds so raucous on that track.
Geoff Emerick:
Jag har alltid känt att John Lennon gömde en del av sin osäkerhet med sin förändrade sång och sin orimliga ordlekar. Den här gången sa han att han ville att hans röst skulle låta som om den kom från månen. Jag hade ingen aning om hur mannen på månen kunde låta som, eller ens vad John faktiskt hörde i sitt huvud, men som vanligt kunde ingen diskussion med honom svara på den frågan. Efter lite eftertanke slutade det med att jag överstyrde konsolens mikrofonförstärkare för att uppnå en mjuk, rundad distorsionslook som återigen var ett tydligt brott mot EMI:s strikta regler. För att få hans röst att låta ännu skarpare använde jag en billig dubbelriktad mikrofon av låg kvalitet. John var dock inte helt nöjd med resultatet, men som vanligt var han sugen på att jobba vidare. ”Okej, det räcker”, sa han plötsligt efter en kort lyssnande. Det var inte ett definitivt godkännande på den tiden, men distorsion blev en effekt han gillade, och under efterföljande Beatlesinspelningar började han uppnå denna effekt inte bara för sin röst, utan också för sin gitarr.”
Därefter skapade man fyra monomixningar av I Am The Walrus. Bara den sista mixningen var helt komplett. Sedan skapade man acetatskivor som användes som referensmaterial. En av dessa användes för kommande mimningar under filmen Magical Mystery Tour senare i månaden. Trots detta var låten långt ifrån komplett utan krävde ett antal ytterligare överdubbningar och editeringar.
Senare skapade man en separat mixning inför utgivningen 1996 av Anthology 2, vilken kombinerade tagning 16 från den 5 september 1967 med vokala överdubbningar som spelades in denna dag.
Paul McCartney hade skrivit låten The Fool On The Hill i mars 1967, även om texten inte var komplett vid det tidiga stadiet. Under denna session spelade Paul in en pianodemo på en tagning. Denna kom till slut att hamna på albumet Anthology 2. Låten lades också över på en acetatskiva och arbetet med låten fortsatte sedan den 25 september 1967.
Paul McCartneys handskrivna text till ’The Fool On The Hill’ som
han skrev när han bodde på ’Hotel Negresco’ i Nice i Frankrike.
Ungefär vid midnatt började man spela in George Harrisons låt Blue Jay Way denna dag i en tagning. Harrison spelade Hammondorgel, McCartney spelade bas, Starr spelade trummor och Lennon spelade på en annan orgel. Man skapade en reduktionsmixning av Blue Jay Way nästkommande dag för att ge plats åt ytterligare överdubbningar.
John och Yoko satt runt och klottrade frånvarande på ark med teckningar och dikter, utan att ägna så mycket uppmärksamhet åt vad resten av Beatles gjorde. Yoko Ono var artig, men jag tyckte att hon var lite konstig. Hon verkade röka. Vi satt vid samma bord och pratade, men jag minns inte vad. Hon var klädd helt i vitt. John såg tydligen något i henne som ingen annan kunde se i henne. Jag är rädd att jag inte kommer ihåg vilka instrument Beatles spelade, men jag minns hur Ringo Starr rullade en marijuanacigarett i köket. De trodde att George Martin inte märkte det, men jag tror att han förstod. När de slutade arbeta i studion runt 03.00, väntade fansen tålmodigt utanför i hopp om att få en glimt av deras idoler. Det var ganska många av dem. En av dem frågade vem jag var. Paul förklarade för dem: ”Hon är min lillasyster.” Ett skämt för att få slut på alla antaganden. Vi tog en taxi till Bag O’Nails-klubben, där Paul köpte drinkar till alla. John och Yoko stannade i studion och spelade något på piano, medan alla andra gick för att umgås. Sedan följde Paul med oss till Mike Pinders fest.