Dagen första session varade mellan kl. 15.30 och kl. 20.00. Man skapade två monomixningar av Revolution, numrerade 20 och 21. Dess mixningar fick ersätta de fyra monomixningar man hade skspat den 12 juli 1968, vilka John Lennon hade ansett vara undermåliga. Mixning nr 21 valdes till b-sidan på den kommande singeln med Hey Jude som a-sida.
Den andra låten man gav sig på var Ob-La-Di, Ob-La-Da. Paul McCartney hade bestämt sig för att spela in solosången ännu en gång. Bakgrundssången stod de övriga medlemmarna i gruppen för, vilken även innehöll diverse skämtsamma ljud och forcerade skratt. Orden arm, leg och foot kom också efter textraden Molly or Desmond let the children lend a hand.
Paul McCartneys handskrivna text till ’Ob-La-di, Ob-La-da’.
Att Geoff Emerick inte var nöjd med stämningen under dessa inspelningar berättar han här:
I lost interest in the White Album because they were really arguing amongst themselves and swearing at each other. The expletives were really flying. There was one instance just before I left when they were doing ‘Ob-La-Di, Ob-La-Da’ for the umpteenth time. Paul was re-recording the vocal again and George Martin made some remark about how he should be lilting onto the half-beat or whatever and Paul, in no refined way, said something to the effect of ‘Well you come down and sing it’. I said to George [Martin] ‘Look, I’ve had enough. I want to leave. I don’t want to know any more.’ George said ‘Well, leave at the end of the week’ – I think it was a Monday or Tuesday – but I said ‘No, I want to leave now, this very minute’. And that was it.
I went down to the studio to explain it to the group and John said ‘Look, we’re not moaning and getting uptight about you, we’re complaining about EMI. Look at this place, Studio Two, all we’ve seen is bricks for the past year. Why can’t they decorate it?’ Admittedly the studio did need smartening up a little bit but I knew this was just an outlet for a bigger problem. They were falling apart.
Man skapade 10 monomixningar, numrerade 12 – 21. I och med detta var Ob-La-Di, Ob-La-Da komplett, säkert till hela gruppens lättnad.
Tilläggas kan dock att låten blev ovanligt glad trots den mödosamma inspelningsprocessen. blev låten ovanligt glad. Medan Paul spelade in sången blandade han av misstag ihop orden i sista versen. Han sjöng Desmond stayed home and powdered his pretty face istället för Molly och Molly let the kids help istället för Desmond. De andra gillade den och bestämde sig för att behålla den.
Pete Shotton, John Lennons barndomsvän berättar:
Paul var en hängiven ordlekare och spenderade hela kvällen med att spela in sin sång otaliga gånger i ett försök att få allting precis rätt. När han äntligen fick det precis rätt brast Paul plötsligt ut i skratt.” ”Åh, skit!” sa han. ”Vi måste göra om det!” ”Tja, jag tror att allt är bra”, gäspade John. ”Ja”, höll George med. ”Allt är perfekt.” ”Men märkte du inte det?” frågade Paul. ”Vadå, märkte du inte det?” John blev förvånad. – Jag sjöng ”Desmond stayed home and pudred his pretty face”, men jag borde ha sjungit ”Molly!” De andra vägrade tro honom förrän George Martin spelade upp bandet och bekräftade att Paul hade rätt. ”Tja, det låter ju jättebra ändå”, avslutade Paul. ”Låt oss lämna det därhän – bara för att skapa lite förvirring. Alla kommer att undra om Desmond är bisexuell eller transvestit.” Beatles fann utan tvekan stort nöje i att förvirra fans och kritiker med mystiska ”ledtrådar” som i själva verket bara var tillfälligheter eller avsiktligt nonsens.
En japansk singel med låtarna ’Ob-La-Di, Ob-La-Da/While My Guitar Gently Weeps’.
Den andra sessionen inleddes kl. 21.00 och avslutade kl. 03.00 på tisdagsmorgonen. The Beatles började arbeta med låten Cry Baby Cry. Man spelade in ett trettiotal onumrerade repetitionsinspelningar snarare än riktiga inspelningsförsök på fyra 30-minuters inspelningsband. Olyckligtvis raderas det mesta av dessa inspelningar vid kommande sessioner.
Det var vanligt på EMI vid den tiden att spela om ett band med material som ansågs oanvändbart, så flera av de rullband som hade fyllts med repetitioner av Cry Baby Cry den dagen, överdubbades sedan med nytt material. En av dessa rullar skulle användas dagen därpå för en nyinspelning av låten, och en annan tre dagar senare för en inspelning av Helter Skelter. Man antog att alla repetitioner av Cry Baby Cry hade gått förlorade, men när en ny stereomixning för 50-årsjubileet av The White Album förbereddes, upptäcktes cirka 18 minuter repetitionsmaterial i slutet av två av inspelningsbanden. Instrumenten som bandmedlemmarna spelade under repetitionerna var följande: Paul McCartney på bas på spår ett, John Lennon på orgel och George Harrison på elgitarr på spår två, Ringo Starr på trummor på spår tre och Johns sång på spår fyra.
