Inspelning av låtarna ’A Beginning’ och ’Good Night’
Anledningen till att man hade bokat in den största studion var helt enkelt att man hade bokat in en hel orkester och kör som skulle vara till hands när man spelade in två låtar till The White Album. Man började med att spela in introduktionen till Don’t Pass Me By, vars inspelning återfinns på albumet Anthology 3 under titeln A Beginning. Stycket hade redan funnits med i den animerade filmen Yellow Submarine, som hade haft premiär den 17 juli 1968.
I ’Studio One’ ser vi delar av orkestern, George Martin längst till vänster,
John Lennon i mitten och Ringo Starr till höger.
George Martin tyckte uppenbarligen att introduktionsstycket skulle kunna passa som introduktion till låten Don’t Pass Me By. Martins partitur spelades in med fyra tagningar. Orkestern bestod bland annat av tolv violiner, tre violor, tre cellos, tre flöjter, en harpa. en klarinett, ett valthorn, en vibrafon och en kontrabas.
Efter att pianointroduktionen till Don’t Pass Me By spelades in började Ringo Starr att repetera Good Night med George Martin på piano istället för John Lennon på akustisk gitarr. Dessa repetitioner var tydligen numrerade som tagningar 16 till 22. Åtminstone en av dessa tagningar spelades in på band, som så småningom publicerades på albumet Anthology 3. När man lyssnar hörs George Martin, Paul McCartney och George Harrison ge Ringo råd och diskutera arrangemanget för låten. Vid det här laget beslutades att börja låten med refrängen (Dream sweet dreams for me). Från kontrollrummet gav John sitt godkännande och sa: ”Det låter bra i alla fall.” George Harrison föreslår sedan att man börjar sången direkt på nedslaget precis efter inräkningen, varefter George Martin ber George att räkna in, vilket han gör. George Martin spelar sedan piano, Ringo sjunger sång och George Harrison spelar shaker. Paul sjunger subtilt med i sången för att vägleda Ringo när han sjunger Good Night.
Samma musiker framförde sedan partiturets innehåll till låten Good Night. The Beatles tidigare försök att spela in låten slopades och orkesterdelen spelade in på 12 tagningar. Dessa tagningar numrerades 23 – 34. Den sista av dessa markerades som den bästa av tagningarna. Flöjterna, violinerna, violerna, valthornet och klarinetten spelades in på ett spår, medan cellorna och kontrabasen spelades in på ett annat spår. Ytterligare körsång spelades in av Mike Sammes Singers, som bestod av fyra män och fyra kvinnor, i refrängen såväl som harpa och ytterligare flöjter överdubbades på spår tre (från kl. 22.30 till kl. 23.50). Alla åtta sångarna i gruppen spelade in en köröverdubbning – Ingrid Thomas, Pat Whitmore, Val Stockwell, Irene King, Ross Gilmour, Mike Redway, Ken Barrie och Fred Lucas. Fyra av sångarna i Mike Sammes Singers (Fred Lucas, Pat Whitmore, Irene King och Mike Redway) hade tidigare medverkat i I Am The Walrus , så de var redan väl bekanta med hur komplicerat det är att arbeta med The Beatles. Men jag är säker på att de var lättade över att de den här gången var tvungna att sjunga mer traditionellt, snarare än vokala glissandon och ”ho-ho-ho, hee-hee-hee, ha-ha-ha”, ”oompa, oompa, tryck på din tröja!”. Klockan 23.50 hade dessa sångare avslutat sitt arbete och lämnat studion. På spår fyra la man Ringo Starrs sång och ackompanjemang (från kl. 23.50 till kl. 01.40). Hans improviserade introduktion till låten togs bort helt och det viskade slutet avslutades med en faderlig önskan: God natt. God natt allihopa. God natt allihopa, överallt.
Man började spela in George Martins partitur, med början i tagning 23. Ringo sjöng sin sång, ackompanjerad av studiomusiker, vilket framgår av George Martins fråga: Var Ringo i takt med orkestern? I slutet av sången bestämdes det att Ringo skulle viska något godnatt till barnet medan det somnade. Takt 32 innehåller fraserna: Godnatt, pappa, godnatt, mamma. Orkesterdelen av sessionen avslutades klockan 22:00. När George Martin skrev arrangemanget tyckte han tydligen fortfarande att hans idé att börja låten med en refräng var bra. Det beslutades dock att Ringo inte skulle sjunga den. Istället bestod de första fyra takterna i inledningen av refrängackord med enkla melodiska vändningar, följt av två takter med ett igenkännbart riff som påminde om melodilinjen i de två första takterna i versen, och sopransång från Mike Sammes Singers, som träffade ett högt D i den andra takten. Allt detta skapar en tät sextaktig inledning som passar perfekt till Lennons magnifika melodi.
Paul McCartney:
George Martin arrangerade den eftersom han är väldigt bra på den typen av arrangemang – frodiga, delikata arrangemang. Det är allt jag kan säga om den. Det är en väldigt delikat sång
