Singeln ’Get Back/Don’t Let Me Down’ släpps i USA

Nästan en månad efter det att singeln hade släppts i UK, släpptes den denna måndag i USA. Det blev den första singeln med The Beatles under 1969. Singeln Get Back/Don’t Let Me Down släpptes på Apple 2490. I likhet med singeln i UK fick Billy Preston ett omnämnande även på den amerikanska utgåvan. Det var första och sista gången som någon utanför The Beatles har fått med sitt namn på en Beatlesutgåva.

 

The Beatles with Billy Preston, Apple Studio, January 1969

Anledningen till att skivan släpptes så sent i USA kan ha påverkats av att Paul McCartney hade bestämt sig för en sista minuten-remix den 7 april 1969, bara fyra dagar före den officella releasedagen i UK, vilket innebar att det dröjde ytterligare ett antal dagar innan skivaffärerna hade singeln till försäljning. Såväl Apple som distributören Capitol ville undvika samma sak en gång till. Den 10 maj 1969 började singeln sitt äventyr på den amerikanska topplistan, där den låg under 12 veckor. Två veckor efter den 10 maj nådde den förstaplatsen på listan, en placering de höll under fem veckor. Denna singel var också den första i USA som släpptes i riktig stereo istället för mono. Under 1969 var riktningen mot att släppa bara stereoutgivningar stark och The Beatles fann sig väl till detta, eftersom de släpptes skivor enbart i stereo i slutet av året.

 

Inspelningen av låten ’Something’ fortsätter

Samtidigt samlade man sig i Studio One i Olympic Studios i Barnes,London för att arbeta vidare med George Harrisons låt Something. Förmodligen var inte EMI Studios tillgäng under den här tiden, varför man bytte studio. På plats var producenten George Martin, ljudteknikern Glyn Johns, beatlarna Paul McCartney, Ringo Starr och George Harrison. Sessionen varade från kl. 19.00 till kl. 04.00 på tisdagsmorgonen. Denna inspelningsdag var den första av fyra på varandra följande inspelningssessioner i Olympic Sound Studios där man arbetade med George Harrisons låt. Denna dag lade man på överdubbningar på rytmspåret från den 2 maj 1969. Harrison spelade in ett gitarrsolo och Paul McCartney spelade in sitt basgitarrspel på nytt. 

George Harrison:
I remember doing the solo to ‘Something’ and it was dark in the studio and everyone was stoned. But Ringo, I think, was doing a drum overdub on the same track, and I seem to remember the others were all busy playing. And every time I said, ‘Alright, let’s try another take” – because I was working it out and trying to make it better – they all had to come back and redo whatever they’d just played on the last overdub. It all had to be squeezed onto that one track, because we’d used up the other seven. That’s why, after laying down the basic track, we’d work out the whole routine in advance and get the sound and balance. You’d try and add as much as possible to each track before you ran out of room. On one track we might go, ‘Okay, here the tambourine comes in, then Paul, you come in at the bridge with the piano and then I’ll add the guitar riff.’ And that’s the way we used to work.

George Harrison's handwritten lyrics for Something

Det har senare rapporterats att George Harrison spelade in en ny version av sitt gitarrsolo under den orkestrala överdubbningssessionen som ägde rum den 15 augusti 1969. Hur det än är med detta, innehåller även en reduktionsmixning, tagning 37, Georges solo, vilket gjordes den 11 juli 1969. Eftersom han inte spelade in något gitarrsolo under perioden 5 maj – 16 juli, är det mycket troligt att den slutliga versionen av hans gitarrsolo är den som spelades in denna dag i Olympic Studios.

Efter dagens lång session tog man sig inte an låten på nytt förrän den 11 juli och arbetet med låten avslutades den 15 augusti 1969.

Tilläggas kan att Billy Preston också var i Olympic Studios denna dag, då han spelade in Do What You Want och That’s The Way God Planned It tillsammans med Eric Clapton, Keith Richards, Klaus Voormann och Ginger Baker. John Lennon och Yoko Ono gästade Billy prestons session och de jammade tillsammans med bandet. Inspelningen, som hade fått titeln Rockpeace, var tänkt att släppas med Plastic Ono Band som en singel den 29 augusti 1969. Men den drogs tillbaka utan någon närmare förklaring.

Även om Geoff Emerick inte angavs som musiker vid denna session, återger han några av dagens händelser som ögonvittne, vilket tyder på att han mycket väl kan ha varit närvarande i studion, eftersom han hade varit tre veckor tidigare under inspelningen av The Ballad Of John And Yoko.

Geoff Emerick:
George hyste uppenbarligen fortfarande ett agg mot Paul, och det verkade på mig som att han tog hämnd på honom under inspelningen av ’Something’. Det var tydligt att Harrison faktiskt gav Paul instruktioner om hur man spelade bas, och upprepade gånger sa till honom att han ville att partiet skulle förenklas kraftigt. Detta var första gången jag arbetade med Beatles, för fram till dess hade George aldrig vågat säga åt Paul vad han skulle göra; han hävdade sig helt enkelt aldrig på det sättet.

Paul McCartney:
Jag tror att George kände att jag pressade basstämman lite för hårt. Återigen, jag försökte göra mitt bästa, men kanske var det hans tur att säga att jag pressade mig för hårt. Men det var kul, och det gick bra. Det är väldigt frestande när man spelar bas. Jag börjar nog enkelt, och sedan kanske man upptäcker att den del vi gillar är en fin melodi. Det är ganska äventyrligt. Jag blev tillrättavisad en eller två gånger för att jag var för aktiv. Men, du vet, vid det laget hade jag hört (Motown-basisten) James Jamison. Han var fantastisk. Han hade melodiska basgångar, och jag gillade det. Det öppnade liksom mina ögon för det. Det var liksom, ”Åh ja, wow, vilket rytmiskt mönster, det får en att röra på sig, ja!” Man kan verkligen driva ett band med bas.