Inspelning av ’The Inner Light’ och ’Wonderwall Music’

Den här fredagen samlades man åter i EMI Recording Studio i Bombay, Indien, för att spela in låtar till det kommande albumet Wonderwall Music. Producent var som vanligt George Harrison och ljudteknikerna var J.P. Sen och S.N. Gupta.
Inspelningssessionerna började lida mot sitt slut. Större delen av inspelningarna blev klara denna dag, men George Harrison var också med under den allra sista dagen, den 13 januari 1968. George var angelägen om att utnyttja studiotiden maximalt varför han spelade in ett antal ytterligare ragor, vilka han tänkte skulle kunna komma till användning vid framtida Beatlesinspelningar. En av dessa ragor var The Inner Light, som han spelade in denna dag.

George Harrison's handwritten lyrics for The Inner Light

George Harrisons handskrivna text till ’The Inner Light’.

 

Det instrumentala spåret spelades in i fem tagningar, varav den sista ansågs vara den bästa. Låten gjordes komplett  den 6 och 8 februari 1968 i London. George använde sig av samma indiska musiker under alla inspelningsdagarna.


Apple Corps bildas

 

 

Nu började man skapa Apple Corps bland annat genom att låta Beatles Film Productions Limited byta namn till Apple Film Limited som i sin tur bytte namn igen till Apple Corps Limited.

Apple Corps kontrollerade flera nya företag:

Apple Records Limited
Apple Films Limited
Apple Music Publishing Limited
och Apple Electronics Limited.

Snart kommer de att få sällskap av
Apple Health Sale Limited
Apple Retail Limited,
Apple Television Limited
Apple Publicity Limited
med flera..

Apple School kom dock aldrig igång. Skolan skulle drivas av Ivan Vaughn, deras gamla vän som en gång hade introducerat John Lennon för Paul McCartneyNeil Aspinall tillbringade flera veckor med att starta dessa företag och registrera dem som varumärken i alla länder i världen där det var möjligt. I framtiden kommer detta att löna sig rejält när Apple Computers släpper iPoden och distribuerar musik. Rättegångarna kommer att ge Beatles många miljoner dollar för upphovsrättsintrång.

Det nya skivbolaget behövde en logotyp, så Neil Aspinall, som blivit vd för Apple Corps Limited, kontaktade Gene Mahon, en grafisk designer från Dublin som hade arbetat med omslaget till Sergeant Pepper-albumet och designat skivkonvolutets baksida med låttexterna , som blev ett första fall av någon som någonsin satte texter på ett albumomslag. De måste oftast köpas från ett musikförlag. I företagets presstjänst var han känd som Gene Glove. Neil sa till Gene att han behövde ett fotografi av ett äpple att använda på etiketterna för Apple Records-skivor.

Gene fick omedelbart den briljanta idén att använda ett fotografi av ett äpple på A-sidan av skivan utan några etiketter eller information, och på B-sidan att använda ett fotografi av ett äpple kluvet i två delar för att fungera som en vit bakgrund. Den vänstra sidan av det skurna äpplet kommer att märkas ”Den här sidan” med spårtitlar, artist, speltid, publicering och copyrightinformation; den högra sidan kommer att kallas ”Andra sidan” och kommer att ge samma information för sidan ”A”.

Företagets logotyp var inspirerad av en målning gjord av konstnären René Magritte som Robert Frazer lämnade på Pauls vardagsrumsbord sommaren 1966. Det var ett av Magrittes sista verk, målat samma år, och skickades till Robert av hans återförsäljare.

 

 

Målning av den belgiske och surrealistiske konstnären René Magritte
– Le Jeu De Mourre – som användes som förebild till Apples logotyp.

Paul McCartney minns och berättar om logotypens tillkomst:
Det finns en fantastisk historia om detta. Jag hade en vän som hette Robert Fraser, som ägde ett galleri i London. Han och jag umgicks ofta tillsammans. Och jag sa till honom att jag gillar Magritte. På 60-talet upptäckte vi Magritte bara genom tidningar och sånt. Vi gillade hans humor. Och när vi hörde att han var en vanlig kille som målade från nio till ett, och till och med hade en bowlerhatt, blev vi ännu mer intresserade. Robert hade för vana att välja ut sitt arbete åt mig eftersom han visste att jag gillade honom. Det var så billigt då att det är hemskt att tänka på hur billiga de var. Men hur som helst, vi gillade honom bara. Och så en dag tog han med sig den här bilden till mitt hus. Vi var i trädgården, det var en sommardag. Han ville inte störa oss, jag tror att vi filmade eller något. Det var därför han lämnade den här teckningen av Magritte. Det var ett äpple. Han gick bara iväg, lämnade den på matbordet och gick. Det fanns en inskription över den: ”Au revoir” (adjö), precis på detta underbara gröna äpple. Och jag tyckte att det var en underbar sak att göra. Han [Fraser] visste att jag gillade det, och han visste att jag skulle vilja ha det och att jag skulle betala för det senare. Så det var som ”Wow!” Vilket jäkla konceptuellt drag, du vet. Och detta stora gröna äpple, som jag fortfarande har, blev inspirationen till att skapa logotypen.

Så Magrittes målning ”Goodbye” blev grunden för bilden av Apple. Det var ett underbart besök av Robert, allt löste sig på det mest framgångsrika sättet. Vi visade Magrittes äpple för reklamchefen Gene Mahon och baserade det på vår logotyp.

Gene Mahon:
Jag föreslog Paul McCartney att jag skulle använda bilden av ett grönt Granny Smith-äpple, och han gick med på det.

 

 

 

Möten hölls för att välja det bästa alternativet, under vilka bilder av olika äpplen projicerades. Massor av åtta gånger tio tums färgutskrifter förbereddes, innehållande sex bilder, en för varje Beatle och en för Neil Aspinall och Ron Cass, chefen för Apple Records. De bestämde sig så småningom för ett grönt Granny Smith-äpple med svart bakgrund. Samtidigt visade det sig att enligt upphovsrättslagen måste information finnas på båda sidor av dokumentet, åtminstone var det vad EMI sa, så tanken på att placera all information på ena sidan släpptes. Den grafiska designen av copyrightmeddelandet som omger den yttre omkretsen av varje skiva gjordes av Alan Aldridge, tidigare chefsdesigner för Penguin Books. Av någon anledning skickades alla godkända skisser till New York, där färgprov för tryckning och stämplar till masterpressarna utarbetades. Beatles åkte till Indien och återvände, och under hela denna tid fortsatte arbetet med designen. Det hela tog sex månader.