The Beatles – Detta hände den 3 juni 1966
Inspelning och mixning av ’I Want To Tell You’ och ’Yellow Submarine’
På plats i Studio Two i EMI Studios var producenten George Martin och ljudteknikern Geoff Emerick denna fredag för en inspelningssession som ägde rum mellan kl. 19.00 och kl. 02.30 på lördagsmorgonen.
Under denna session gjorde man klart George Harrisons låt U Want To Tell You.
Under gårdagen hade låten arbetstiteln Laxton’s Superb, namnet på en engelsk äppelsort. Under någon del av dagens session bytte låten arbetstitel till I Don’t Know innan låten fick den korrekta och för oss mer kända titeln I Want To Tell You.
Den enda inspelning som behöves denna dag var basgitarrens del i låten, vilken spelades in av Paul McCartney på spår fyra. Detta var första gången på en Beatlesinspelning som basen spelades in på ett separat spår, vilket kom att bli ett standardförfarande de kommande månaderna.
Man skapade fyra monomixningar av låten, varav den första användes på det kommande albumet Revolver. Stereomixningen av I Want To Tell You skapades den 21 juni 1966.
När man var klar med ovanstående skapade man fem monomixningar av Yellow Submarine. Den version som är med på albumet innehåller ett inledande gitarrintro för att ackompanjera Ringo Starrs första sångrad. På stereomixningen har man tagit bort det inledande gitarrintrot.

The Beatles – Detta hände den 2 juni 1966
Inspelning och mixning av ’I Want To Tell You’ och ’Yellow Submarine’
Torsdagens arbete inleddes med George Harrisons tredje låt till albumet Revolver – I Want To Tell You under denna inspelningssession. På plats i Studio Two i EMI Studios var som vanligt producenten George Martin och ljudteknikern Geoff Emerick.
Till att börja med hade I Want To Tell You arbetstiteln Laxton’s Superb, som är namnet på en äppelsort som en uppföljare på Love You To som George till en början kallade för Granny Smith, också det en äppelsort.
Som känt var att George Harrison hade väldigt svårt att komma på titlar till sina egna kompositioner, vilket var fallet även med låten I Want To Tell You.
George Martin frågade Harrison vilken titeln på låten skulle vara, så svarade Harrison: I don’t
know, vilket låten faktiskt kom att kallas under en kort tid.
Det blev Geoff Emerick som återigen fick döpa låten (han hade döpt Love You To till Granny Smith tidigare), för något måste det ju stå på bandkartongen. För skojs skull bestämde han sig för att döpa låten till Laxton’s Superb för att hedra en annan äppelsort. Men på bandlådan stavade han namnet fel (kanske med avsikt) och skrev Luxstone Superby.
Bakgrundsspåret till I Want To Tell You spelades in med fem tagningar, varav tagning nummer tre ansågs vara bäst. Den innehöll George Harrison på sologitarr, Paul McCartney på piano, John Lennon på tamburin och Ringo Starr på trummor. Allt spelades in på ett spår.

George Harrison la till sin sång på spår två, med bakgrundssång av Lennon och McCartney på spår tre. Det fjärde och sista spåret fylldes med ytterligare piano, tamburin och maracas.
För att skapa mer utrymme på bandet, framställde man en reduktionsmixning som fick tagning nummer fyra trots att man hade spelat in tagningarna fyra och fem tidigare under sessionen. Den nya mixningen kombinerade sången till ett eget spår och de bägge instrumentala spåren samlade på ett eget spår.
Inspelningen slutade med handklappningar som lades till på den sista versen, som spelades in på spår tre. I Want To Tell You gjordes komplett nästa dag.
Den slutliga arbetsuppgiften denna dag var att framställa en monomixning av Yellow Submarine. Detta blev bara en råmixning för referensändamål. Ett mer ordentligt försök gjordes även det dagen efter. Dagens inspelningssession, som började kl. 19.30, slutade inte förrän kl. 03.30 på fredagsmorgonen.
The Beatles promotionfilmer visas i ’Top Of The Pops’
De tidigare inspelade promotionfilmerna för låtarna Paperback Writer och Rain visades denna kväll för första gången i BBC:s tv-program Top Of The Pops.

The Beatles – Detta hände den 1 juni 1966
Kompletterande inspelningar av låten ’Yellow Submarine’
Producenten George Martin, ljudteknikern Geoff Emerick, The Beatles med vänner samlades i Studio Two i EMI Studios denna onsdag för att spela in diverse ljudeffekter till låten Yellow Submarine. Denna session började kl. 14.00 och höll på till kl. 02.00 följande torsdag.
The Beatles med vänner hade samlats för att skapa ljudeffekter till bakgrundsinspelningarna som gjordes den 26 maj 1966.
Två spår fanns kvar på rullbandspelaren och The Beatles tog sig in i det rum i EMI Studios som innehöll diverse instrument och andra effekter.
På det ena av de två lediga spåren började man att spela in följande ljudeffekter i den ordning man hör dem i låten:
- John Lennon blåst bubblor genom ett sugrör
- George Harrison rörde om vatten i ett badkar av metall
- Någon ringde i två skeppsklockor
- Någon skakade på ett instrument som rasslade
- Man spelade in röster på låg ljudnivå för att skapa en party-atmosfär
- Brian Jones från The Rolling Stones spelade på en okarina, vilket man kan höra i låtens tredje vers
- En propeller drogs igång och sattes i vatten för att låta så naturtroligt som möjligt
- Man gjorde ljud med hjälp av diverse mynt
- Man använde sig av en mistlur
- Och slutligen den gemensamma allsången
Det andra lediga spåret – spår nummer fyra spelade man in liknande ljudeffekter i den ordning de förekommer i låten:
- Man skramlade med kedjor i plåtbadkaret
- Man klingade glas mot varandra
- Ytterligare party-tjatter
- Ljud från ett mässingsband
- Lennon, inspelad i studions ekokammare, skrek typiska sjömanstermer i en mikrofon, som var kopplad till hans egen gitarrförstärkare av märket Vox: Full speed ahead, Mr Boatswain, full speed ahead!”
- Susande ljudeffekter
- George Martin berättar att man släpade in en stor hink med vatten i studion, sänkte några trasor där och Ringo, höjde och sänkte dessa trasor och skapade där med effekten av vågstänk
- Lennons sjunger strofen life of ease
- Trummorna i ett marschband spelas av Mal Evans
Blåsorkestern hade bokats enbart för detta ändamål. Tyvärr framgår det inte vad dessa studiomusiker heter.
Det slutliga refrängerna sjöngs av de som råkade vara på stället vid denna tidpunkt, vilket inkluderade Mal Evans, Neil Aspinall, George Martin, Geoff Emerick, Pattie Harrison, Brian Jones, Marianne Faithfull, The Beatles chaufför Alf Bicknell och Abbey Road-personalen i form av John Skinner och Terry Condon.
Ringo Starr spelade också in en oanvända introduktion, en passage med talat ord ackompanjerad delvis av de övriga beatlarna: …yellow submarine. And we will march to free the day to see them gathered there. From Land O’Groats to John O’Green, from Stepney to Utrecht to see a yellow submarine. We love it.
Orden refererar till de geografiska platserna Land’s End och John O’Groats, den sydvästligaste delen av England och den nordostligaste av Skottland. I bakgrunden till sången framställde man ljudet av kolbitar som man hade lagt i en kargon och skakade fram och tillbaka i ungefär samma takt som de marscherande fötterna.
Ovanstående talade passage kom emellertid inte med i mixningarna av låtarna till albumet Revolver, men kom däremot med på ep-skivan Real Love/Baby’s In Black//Yellow Submarine/Here There And Everywhere från 1996. Den nya mixningen till singeln gjorde att många av ljudeffekterna kom fram tydligare.
_____________________________________________
Första publicerade fotot på ’slaktaromslaget’

Utgåvan av musiktidningen New Musical Express från den 3 juni, som kom ut i handeln två dagar tidigare, hade en annons för The Beatles nya singel Paperback Writer/Rain på sid 2. Singeln kom att släppas den 10 juni 1966. Bilden ovan lär vara den allra första offentliga bilden av det så kallade slaktaromslaget, taget av fotografen Robert Whitaker.

The Beatles – Detta hände den 31 maj 1966
Ringo Starr blir fotograferad för ’The Beatles Monthly Book’
Tisdagen ägnades åt att fotografera Ringo Starr för The Beatles Monthly Book. Fotograf var Leslie Bryce, anställd som fotograf på tidningen. Med var också chefredaktören för tidningen Johnny Dean alias Sean O’Mahony.



Fotograferingen ägde rum hemma hos Ringo Starr i Sunny Heights i Weybridge.
Redaktören för The Beatles Monthly Book, Sean O’Mahony minns:
Jag älskar att intervjua Ringo. Å ena sidan innebär detta en trevlig resa från livliga, fullsatta centrala London till soliga Surreys börsmäklardistrikt, och å andra sidan för att Ringo är en av de lättaste att prata med så vitt jag vet.

När jag körde in genom den massiva, ljusa träporten som markerade ingången till Starkey Manor, klev Ringo ut runt hörnet av huset. ”Parkera den där,” sa han med ett vänligt leende, ”gå in i huset.” Vi gick genom hallen och svängde vänster in i ett av de största och lyxigaste rum jag någonsin sett. När vi gick hade vi mörkgrå mattor, som gick från vägg till vägg, mjukt under våra fötter.

”Sätt dig ner”, sa Ringo och lutade sig tillbaka i fåtöljen. Han var klädd i en enkel, vanlig ljusgrå tröja med blå kritränder, byxor och lädermockasiner. Traditionell guldkedja på handleden och fyra ringar på fingrarna.

Foto: Leslie Bryce.
”Okej, vad vill du fråga mig?” I hopp om att slippa de där dumma frågorna som många ställer till The Beatles i början av varje intervju frågade jag: ”Tror du att du har förändrats mycket under de senaste fyra åren?”

Det fanns inga tecken i hans ansikte på att han hade fått den frågan tidigare. ”Självklart, antar jag,” svarade han utan att tveka. ”Och vem gör inte det? Jag tror inte att någon bara stannar kvar. Även om man inte gör något så blir man äldre. Men ibland får jag vissheten om att tidningarna talar om någon annan. De senaste fyra åren skiljer sig mycket från allt jag kände i min ungdom. Naturligtvis hade vi många bra saker innan vi etablerades. Det var inga svårigheter i allt detta.

– Gillar du hur du lever nu? ”Ja, definitivt”, säger Ringo. – Innan vi kom hit visste jag inte om jag skulle vilja bo på landet, men jag kom fram till att det är jättebra. Jag är trött på vår stadslägenhet, för det är omöjligt att koppla av där. Jag blev ständigt trakasserad av någon anledning. Allt är annorlunda här. Du kan komma bort från allt.

John och jag försöker till och med framträda offentligt. Jag var fascinerad av det. Jag frågade Ringo om han menade att han och John hade för vana att gå till de lokala pubarna? ”Ja, det har vi”, bekräftade Ringo, ”vi gjorde det, men det var inget speciellt. De flesta av stamgästerna accepterade oss. Många av dem var förstås affärsmän som inte brydde sig om Beatles. Men du kommer alltid att stöta på sådana typer som kommer att förstöra allt genom att göra väsen av sig.

När jag körde upp till huset märkte jag att det fanns en golfbana i närheten. Jag frågade Ringo om han spelar den. ”Nej”, svarade Ringo, ”jag ville gå med dem, men de vägrade ha med mig. De sa att de hade en väntelista i tre år, och att jag skulle hamna i slutet av kön.

Jag frågade Ringo om han spelade hemma. – Väldigt sällan. Jag tror inte på träning, egentligen. Jag lärde mig att spela i ett band och jag tror att jag uppnådde mer med dem på fem veckor än vad jag skulle ha övat ensam på ett loft i sex månader.

Jag frågade honom om hans son Zak. Gillar han Beatles musik? ”Jag tror inte att han skiljer Beatles musik från annan musik, men han gillar det definitivt. Han dansar till skivorna. Jag presenterade mig ofrivilligt för lille Ringo med en Eton-elevs stärkta krage, och jag frågade vilken skola han skulle skicka honom till.

”Jag har inte tänkt på det än. Jag gillar definitivt inte tanken på att skicka honom till allmän skola, men svårigheten är att resten av killarna han spelar med här i området kommer att gå dit, och han kommer att känna sig annorlunda om han inte stannar med hans vänner.. Men återigen, man vet aldrig vad som kommer att hända när det händer.

– Vad gör du på din fritid? frågade jag. ”Jag driver byggföretaget Bricky Builders, men de verkar inte vara lika lönsamma som Beatles. – Varför? Nåväl, efter att de avslutat jobbet här åkte de över till Johns, för att göra något hos honom, då antar jag att George har idéer som han vill genomföra med dem när de är klara hos John.

”En fråga till,” sa jag. Hur är det med Beatles planer för framtiden? ”Alla frågar det,” sa Ringo. – Problemet är att det är väldigt svårt att svara på den här frågan, eftersom vi inte har något planerat. Ibland tror jag att folk antar att vi har en stor lista över vad vi ska göra under de kommande åren och att vi bara inte bryr oss om att berätta för någon om det, eller så vill vi hålla det hemligt, eller något sådär. Det är inte alls så. Ingen av oss har nytt material, så varje gång måste John, Paul och George skriva det innan vi går in i studion.

Vi väntar fortfarande på manuset till filmen. Vi kan inte skriva manuset själva, vi vet inte hur man gör, så vi får vänta på att någon skriver det, sedan kan vi läsa det och bestämma om det passar. Problemet är förstås att alla hela tiden frågar om det. Jag antar att de inte kan lista ut varför vi inte har gjort ett par filmer till så här långt. Svaret är att vi inte vill göra ”bara en film till”. Hittills har skribenterna föreslagit varianter av Help! innan vi hittade killen vi pratar om just nu.

Nog med frågor”, stannade Ringo, ”låt oss ta en kopp te,” och han försvann från rummet, bara för att återvända ett par minuter senare med en bricka, två koppar, en tekanna, en skål med socker och en skål med Munch Mallows. Jag gillade det. Jag kunde inte tänka mig ett bättre sätt att avsluta en intervju med en medlem av The Beatles än att dricka te med Ringo.”

The Beatles – Detta hände den 30 maj 1966
The Beatles singel ’Paperback Writer’ släpps i USA
Måndag innebär skivsläpp i USA. Den här gången släpper Capitol Records The Beatles singel Paperback Writer/Rain med skivnummer 5651, innan den släpptes i UK, där den kom ut först den 10 juni 1966.
Singeln toppade listorna i USA. Men det blev ’bara’ två veckor på toppen innan ettan på Billboard Hot 100 intogs av Frank Sinatras Strangers In The Night.
Paperback Writer var den enda låt från 1966 som The Beatles framförde under sin sista turné i Nordamerika i augusti 1966.


The Beatles – Detta hände den 29 maj 1966
The Beatles tillbringar ännu en dag i Bob Dylans hotellrum i Mayfair
Saxat ur Alf Bicknells dagbok från denna söndag:
Tillbaka till Bob. Det har redan blivit en vana. Det är roligt att var och en av killarna kommunicerar med honom på olika sätt. Jag menar, Ricci har inget gemensamt med Bob i musiksmak, och ändå kommer de väldigt bra överens. George ville sitta med Bob och spela och sjunga, medan de andra också kommunicerar på sitt eget sätt.
