Ringo Starr blir fotograferad för ’The Beatles Monthly Book’

Tisdagen ägnades åt att fotografera Ringo Starr för The Beatles Monthly Book. Fotograf var Leslie Bryce, anställd som fotograf på tidningen. Med var också chefredaktören för tidningen Johnny Dean alias Sean O’Mahony.

Fotograferingen ägde rum hemma hos Ringo Starr i Sunny Heights i Weybridge.

Redaktören för The Beatles Monthly Book, Sean O’Mahony minns:
Jag älskar att intervjua Ringo. Å ena sidan innebär detta en trevlig resa från livliga, fullsatta centrala London till soliga Surreys börsmäklardistrikt, och å andra sidan för att Ringo är en av de lättaste att prata med så vitt jag vet.

När jag körde in genom den massiva, ljusa träporten som markerade ingången till Starkey Manor, klev Ringo ut runt hörnet av huset. ”Parkera den där,” sa han med ett vänligt leende, ”gå in i huset.” Vi gick genom hallen och svängde vänster in i ett av de största och lyxigaste rum jag någonsin sett. När vi gick hade vi mörkgrå mattor, som gick från vägg till vägg, mjukt under våra fötter.

”Sätt dig ner”, sa Ringo och lutade sig tillbaka i fåtöljen. Han var klädd i en enkel, vanlig ljusgrå tröja med blå kritränder, byxor och lädermockasiner. Traditionell guldkedja på handleden och fyra ringar på fingrarna.

”Okej, vad vill du fråga mig?” I hopp om att slippa de där dumma frågorna som många ställer till The Beatles i början av varje intervju frågade jag: ”Tror du att du har förändrats mycket under de senaste fyra åren?”

Det fanns inga tecken i hans ansikte på att han hade fått den frågan tidigare. ”Självklart, antar jag,” svarade han utan att tveka. ”Och vem gör inte det? Jag tror inte att någon bara stannar kvar. Även om man inte gör något så blir man äldre. Men ibland får jag vissheten om att tidningarna talar om någon annan. De senaste fyra åren skiljer sig mycket från allt jag kände i min ungdom. Naturligtvis hade vi många bra saker innan vi etablerades. Det var inga svårigheter i allt detta.

– Gillar du hur du lever nu? ”Ja, definitivt”, säger Ringo. – Innan vi kom hit visste jag inte om jag skulle vilja bo på landet, men jag kom fram till att det är jättebra. Jag är trött på vår stadslägenhet, för det är omöjligt att koppla av där. Jag blev ständigt trakasserad av någon anledning. Allt är annorlunda här. Du kan komma bort från allt.

John och jag försöker till och med framträda offentligt. Jag var fascinerad av det. Jag frågade Ringo om han menade att han och John hade för vana att gå till de lokala pubarna? ”Ja, det har vi”, bekräftade Ringo, ”vi gjorde det, men det var inget speciellt. De flesta av stamgästerna accepterade oss. Många av dem var förstås affärsmän som inte brydde sig om Beatles. Men du kommer alltid att stöta på sådana typer som kommer att förstöra allt genom att göra väsen av sig.

När jag körde upp till huset märkte jag att det fanns en golfbana i närheten. Jag frågade Ringo om han spelar den. ”Nej”, svarade Ringo, ”jag ville gå med dem, men de vägrade ha med mig. De sa att de hade en väntelista i tre år, och att jag skulle hamna i slutet av kön.

Jag frågade Ringo om han spelade hemma. – Väldigt sällan. Jag tror inte på träning, egentligen. Jag lärde mig att spela i ett band och jag tror att jag uppnådde mer med dem på fem veckor än vad jag skulle ha övat ensam på ett loft i sex månader.

Jag frågade honom om hans son Zak. Gillar han Beatles musik? ”Jag tror inte att han skiljer Beatles musik från annan musik, men han gillar det definitivt. Han dansar till skivorna. Jag presenterade mig ofrivilligt för lille Ringo med en Eton-elevs stärkta krage, och jag frågade vilken skola han skulle skicka honom till.

”Jag har inte tänkt på det än. Jag gillar definitivt inte tanken på att skicka honom till allmän skola, men svårigheten är att resten av killarna han spelar med här i området kommer att gå dit, och han kommer att känna sig annorlunda om han inte stannar med hans vänner.. Men återigen, man vet aldrig vad som kommer att hända när det händer.

– Vad gör du på din fritid? frågade jag. ”Jag driver byggföretaget Bricky Builders, men de verkar inte vara lika lönsamma som Beatles. – Varför? Nåväl, efter att de avslutat jobbet här åkte de över till Johns, för att göra något hos honom, då antar jag att George har idéer som han vill genomföra med dem när de är klara hos John.

”En fråga till,” sa jag. Hur är det med Beatles planer för framtiden? ”Alla frågar det,” sa Ringo. – Problemet är att det är väldigt svårt att svara på den här frågan, eftersom vi inte har något planerat. Ibland tror jag att folk antar att vi har en stor lista över vad vi ska göra under de kommande åren och att vi bara inte bryr oss om att berätta för någon om det, eller så vill vi hålla det hemligt, eller något sådär. Det är inte alls så. Ingen av oss har nytt material, så varje gång måste John, Paul och George skriva det innan vi går in i studion.

Vi väntar fortfarande på manuset till filmen. Vi kan inte skriva manuset själva, vi vet inte hur man gör, så vi får vänta på att någon skriver det, sedan kan vi läsa det och bestämma om det passar. Problemet är förstås att alla hela tiden frågar om det. Jag antar att de inte kan lista ut varför vi inte har gjort ett par filmer till så här långt. Svaret är att vi inte vill göra ”bara en film till”. Hittills har skribenterna föreslagit varianter av Help! innan vi hittade killen vi pratar om just nu.

Nog med frågor”, stannade Ringo, ”låt oss ta en kopp te,” och han försvann från rummet, bara för att återvända ett par minuter senare med en bricka, två koppar, en tekanna, en skål med socker och en skål med Munch Mallows. Jag gillade det. Jag kunde inte tänka mig ett bättre sätt att avsluta en intervju med en medlem av The Beatles än att dricka te med Ringo.”  

The Beatles tillbringar ännu en dag i Bob Dylans hotellrum i Mayfair

Saxat ur Alf Bicknells dagbok från denna söndag:
Tillbaka till Bob. Det har redan blivit en vana. Det är roligt att var och en av killarna kommunicerar med honom på olika sätt. Jag menar, Ricci har inget gemensamt med Bob i musiksmak, och ändå kommer de väldigt bra överens. George ville sitta med Bob och spela och sjunga, medan de andra också kommunicerar på sitt eget sätt.