The Beatles – Detta händer den 13 juli 1967
Brittiska laget vinner sångfestivalen i Belgien
Den här torsdagen avgjordes en sångfestivalen i Knokke-Heist-Zoute i Belgien. Det brittiska laget vann främst genom Roger Whittakers framförande av If I Were A Rich Man. Strax efter festivalen flög Whittaker till Holland för att spela in vinnarlåten If I Were A Rich Man.
Foto taget den 13 juli från tidningen ’Billboard’ den 19 augusti.
Bakre raden, från vänster till höger, arrangör Johnny Spence,
teamsponsor Brian Epstein från NEMS, vinnarsångaren Roger
Whittaker och lagledaren Rex Berry. Främre raden, från vänster
till höger: Dodie West, Gerry Marsden, Lois Lane och Oscar.
Två fans besöker John Lennon i hans hem
Två kvinnligs fans, Judy och Norma lyckades hitta John Lennons hus och frågade om de fick göra ett reportage, eftersom de sa att det företrädde en studentkårstidning i New York. Judy motiverade sitt önskemål med: Vi skulle vilja ge våra läsare deras livs största överraskning.
Judy berättar:
Kvinnan bad oss vänta och återvände efter vad som verkade vara en evighet av väntan och sa: ”Ja, John kommer att bli glad att se dig, kan du komma om en timme?” Jag babblade ett kvävande tack. Borta från huset började vi chatta med alla möjliga otroliga dumheter, om huruvida detta kunde vara sant, om vi, säg, skulle tappa vår självkontroll. Men vid den timmen lyckades vi hålla oss och upprepade att det kanske inte skulle hända, så att när vi kom tillbaka och blev inbjudna in i huset var vi lite lugnare. Vi leddes genom ett rum som öppnade sig mot en stor terrass med pool och där satt John med benen i kors i en soffa. Klädd i en svart-vitrandig T-shirt och lila manchesterbyxor hälsade han oss välkomna med orden: ”Kom in, sitt där du känner dig bekväm.”
John Lennon i sitt hem.
Judy berättar vidare:
Vi berättade för honom hur svårt det var att träffa honom, och han sa, ”Ja, du förstår, allt du behövde göra var att knacka på min dörr!” Vi kunde inte ta blicken från honom och jag gjorde mitt bästa för att prata först, men efter ett tag började han fråga oss om våra drömmar, vilka Beatles-låtar vi gillar mest, var vi kommer ifrån… Samtalet handlade om allt , om världsmusik och mode.
Vid något tillfälle försökte John ringa Paul McCartney för att ordna ett möte med honom, men tyvärr svarade Paul inte. Norma minns att jag spelade piano och John gjorde sitt bästa för att få mig att spela. Jag kunde inte göra det med mina darrande fingrar, men jag lyckades klirra några toner. Han frågade om vi ville ta ett dopp i poolen. Efter att ha märkt att det inte fanns något vatten i poolen skrattade alla. John sa att det var väldigt intressant för honom att lära känna oss: ”Ni är normala människor, inte några galna människor som du brukar ha att göra med.” Vi drack te och måste ha pratat i ungefär två timmar när hushållerskan kom in (hon kom in och ut och höll ett vakande öga på oss) och sa att vi var tvungna att gå eftersom John var trött. ”Nej, jag är inte trött”, invände han. Men jag kände då att det vore rätt att lämna. När vi sa hejdå sa han att vi kunde komma igen när som helst. Varje gång vi hör dessa ord undrar jag och min vän gång på gång varför vi inte gjorde det. Det kommer för alltid att förbli en hemlighet.”
