Om Artillio Bergholtz

Denna skribent har ännu inte fyllt i någon information.
Hittills har Artillio Bergholtz skapat 344 blogginlägg för.
20 03, 2024

The Beatles – Detta händer den 20 mars 1967

Av |2024-03-10T14:09:54+01:0020 mars, 2024|Nyheter, Musik/Skivutgivningar|

Inspelning och mixning av låten ’She’s Leaving Home’

Måndagens studiosession varade mellan kl. 19.00 och kl. 03.30 den påföljande tisdagsmorgonen. På plats i Studio TwoEMI Studios på Abbey Road var denna gång, förutom The Beatles, producenten George Martin, ljudingenjören Geoff Emerick och den biträdande ljudingenjören, denna dag, Ken Scott.

Inspelningen av She’s Leaving Home gjordes komplett under denna inspelningssession. Reduktionsmixningar av gårdagens inspelningar var det första man började arbeta med denna dag. Man skapade fyra – tre mixningar av tagning nummer ett, som fick tagningsnumren 7-9, och en av tagning nummer sex som fick tagning nummer 10.

Tagning nio, den sista av reduktionsmixningarna av tagning ett, visade sig  vara den bästa och den blev också basen för det framtida arbetet med låten. Denna mixning kombinerade harpan och fiolerna på spår ett och kontrabasen, altfiolerna och cellona på spår två.

Paul McCartney spelade sedan in sin solosång tillsammans med John Lennon, som sjöng med i refrängerna. Båda dubbelinspelade sina delar, vilket gjorde låten komplett.

Sedan skapade man sex monomixningar av She’s Leaving Home. Man användes sig av varierad inspelningshastighet för att höja tonarten från E till nästan en halvton högre. Men detta glömdes tydligen bort när man skapade stereomixningarna den 17 april 1967.

Mot slutet av sessionen editerade man den slutliga monomixningen, tagning sex, där man reducerade två cellopassager från 2 minuter och 30 sekunder till 1 minut och 17 sekunder.


Brian Matthew intervjuvar The Beatles för BBC i studion

Brian Matthews mening med intervjun grundade sig på två uppdrag. Det första och viktigaste var att spela in The Beatles tacktal för de tre Ivor Novello-priserna för 1966 som de skulle få.Vare sig John Lennon eller Paul McCartney var intresserades av att delta personligen för att ta emot priserna. De tre priserna avsåg Yellow Submarine, vinnare i den långa betitlade kategorin The A’ Side of the Record Issued in 1966 Which Achieved the Highest Certified British Sales in the Period 1st January 1966 to 31st December 1966”, Michelle’ i kategorin The Most Performed Work of the Year och slutligen Yesterday i kategorin Runner-Up to the Most Performed Work of the Year.

Dessa tre tacktal, som varade i 2 minuter, 1 minut och 25 sekunder respektive 1 minut och 35 sekunder, sändes av the BBC Light Programme den 27 mars (påskmåndagen) mellan kl. 14.00 och kl. 15.00. Evenemanget med alla prisutdelningarna av Ivor Novello-priserna sändes live i närvaro av en publik bestående av folk från musikindustrin i the Playhouse Theatre i London den 23 mars 1967. Eftersom vare sig Paul eller John ville närvara vid prisutdelningen var det Tony Barrow från NEMS och Ron White, generaldirektören för marknadsavdelningen på EMI Records.

Efter varje presentation och prisutdelning spelade man upp John och Pauls inspelade tacktal i högtalarna, följt av den prisbelönta låten, som framfördes live av Joe Loss and his Orchestra. Michelle sjöngs av Ross MacManus, även känd som Elvis Costello.

Det andra uppdraget som Brian Matthew hade var att spela in en kort intervju med Paul och John exklusivt för BBC:s Transcription Service i dess veckovisa show Top Of The Pops, ett program som såldes via abonnemang till stationer utanför Storbritannien. Så intervjun sändes aldrig i UK. Av intervjun nedan sände man precis fyra minuter.

Så här lät det när Brian pratade med John och Paul.

En ungefärlig översättning av intervjun lyder som följer:

Brian Matthew:
Och just nu ska vi hälsa John Lennon och Paul McCartney. När Penny Lane inte hamnade på första plats bland brittiska fans, var du upprörd?

Pau :
Nej, det är… jag vet inte, huvudsaken är att det är bra om en skiva som Release Me gjorde att du missade förstaplatsen, för vi försöker inte ens spela in något sådant, som du vet. När det gäller den här kompositionen är det en helt annan stil. Så det spelar egentligen ingen roll.

Brian Matthew:
Nej, men du sa tidigare, eller en av er sa, att om den här skivan inte hamnar på första plats, kommer du seriöst att överväga att gå i pension. Finns det sådana känslor?

Paul:
Jo, John gick faktiskt i pension, förresten.

Brian Matthew:
Ja.

Paul:
Men jag antar att vi ska försöka övertyga honom att stanna kvar i bandet. Jag vill inte bli en källa till rykten i USA eller något liknande, men…

Brian Matthew:
Synd. Grejen är att jag tror att du definitivt har nått en punkt där du inte längre har någon anledning att skriva låtar annat än att du tycker om att göra det. Således…

Paul:
Men det har alltid varit så, och det är bra. Det är… du vet, för det har alltid varit vår hobby. Så är det fortfarande förstår du. Jag vill påpeka att när vi gör oss redo för att spela in ett album och börja jobba så börjar det kännas som jobb. Men på ett eller annat sätt gör vi det här på fritiden, så det är en hobby. Det kommer nog alltid att vara så här.

Brian Matthew:
Okej. Utan att ge bort några affärshemligheter, kan du berätta något om de kompositioner du just nu spelar in till det nya albumet?

John:
Jag tror att vi spelade in ungefär nio eller tio, och bland dem finns det ett par ovanliga och ett par roliga nordiska låtar, och…

Paul:
Ett par knäppa, folkliga sådana…

John:
Medeltida…

Paul:
Folkrock, par…

Brian Matthew:
Använde du en utökad skådespelare igen, eller något ovanligt?

Paul:
Ja, ja, vi använde några tekniker som inte var våra. Ganska lite, för…

John:
Vi använde Monkees på några spår.

Paul:
Ja, det stämmer. Men de gick inte med på tv-serien vi hade planerat för dem.

Brian Matthew:
Skrev George något den här gången?

Paul:
Åh ja, han spelade in en enorm komposition.

John:
En storslagen indisk komposition. En dag kom vi, och här lekte omkring fyrahundra indiska bröder med honom. Det var en stor swingkväll, sa de.

Paul:
Ja, så det löser sig någonstans.

Brian Matthew:
Ja. Kommer det att bli en annan film med The Beatles i huvudrollen?

John:
Ja.

Paul:
Åh, ja.

John:
Så fort vi är färdiga med albumet går vi vidare till den här mytomspunna filmen som vi skulle spela in för ett år sedan.

Paul:
Vi vill göra en tv-serie och en film, som…

Brian Matthew:
Och är turnén nu äntligen och oåterkalleligt över?

John:
Jag antar det, ja.

Paul:
Tja, grejen är att vi jobbar på ett nummer där vi springer ut i färgglada kostymer, sätter på fem bandspelare och sedan jonglerar på prosceniet medan banden spelar Beatleslåtar.

Brian Matthew:
Ja. Vadå, är det inte… Jag förstår inte varför den här mikrofonen får dig i ett tillstånd av upphetsning, för när jag pratade med John tidigare var han ganska allvarlig och sa, ”Nej, ingen turné mer.”

Paul:
Tja, det är bara ett möjligt scenario, man vet aldrig.

John:
Inga fler turnéer, inga fler She Loves You, du vet. Men jag vill säga att att fortsätta med en miljon bandspelare och ljusa kostymer är inte… det här är något annat, du vet.

Brian Matthew:
Inga fler stora turnéer i Amerika, runt om i världen, eller…?

Paul:
Tja…

John:
Nej.

Paul:
Jag tror inte det, åtminstone inte i samma egenskap som vi har gjort hittills. Men vem vet.

Brian Matthew:
Vem vet.

Paul:
Precis.

Brian Matthew:
Jag förstår, jag håller med. Och slutligen, för en eller två veckor sedan kom det rapporter om att du skriver musik som vi har hört i många år, är detta sant eller inte?

Paul:
Inte sant, antar jag.

John:
Inte sant, antar jag.

Paul:
Inte sant?

John:
Inte sant?

Paul:
Inte sant.

John:
Inte sant.

Brian Matthew:
Du tänker inte göra det?

Paul:
Jag tror inte det.

John:
Jag ser det som en musikal med tusen bandspelare och flashiga kostymer, något sånt.

Brian Matthew:
”Window and Mirror” är alltså en projektion av musikalen…

John:
Nej, vi ska inte göra upp…

Paul:
Sånt, även om, du vet, vi skulle kunna göra det under de närmaste åren, men tanken på att få en chans att göra, att prova något annat, du vet, vi vet inte att det kommer att gå. att hända.

Brian Matthew:
Men kommer du att fortsätta skriva musik?

Paul:
Vi föreställer oss en mängd olika kompositioner, men vi vill göra dem annorlunda på något sätt. Du förstår, Brian.

Brian Matthew:
Tja, tack för att du gav oss fakta.

John:
Jag är glad.

Paul:
Tack.

 

19 03, 2024

Ännu ett gästspel med Ringo Starr för ett gott ändamål

Av |2024-03-19T12:31:08+01:0019 mars, 2024|Nyheter, Musik/Skivutgivningar, Ringo Starr|

Ringo Starr med sonen Zak Starkey gästspelar på Mark Knopfler’s välgörenhetsskiva ’Guitar Heroes’

Välgörenhetsintäkterna går till Teenage Cancer Trust och Teen Cancer America.

Se om ni kan hitta Ringo och hans son i bildkollaget nedan, som är ihopsatt av ingen mindre än Sir Peter Blake. Ni vet han som satte ihop omslaget till Sgt. Pepper-albumet.

 

18 03, 2024

Paul McCartney hyllar Jimmy Buffet på ’Hollywood Bowl’

Av |2024-03-17T17:32:51+01:0018 mars, 2024|Konserter, Paul McCartney, Nyheter|

Paul McCartney återvänder till ’Hollywood Bowl’ i en hyllningskonsert

Paul McCartney gästspelar på Jimmy Buffets postumt utgivna album Equal Strain On All Parts, vilket vi skrev om på vår hemsida redan den 24 januari 2024. Tyvärr fick skivrecensionen inte plats i vårnumret av Beatles Nytt, men vi hoppas på att få med den i höstnumret.

Jimmy lämnade oss den 1 september 2023 och nu kommer det att hållas en minneskonsert till Buffets ära. Det är ett stort artistuppbåd som ställer upp på Hollywood Bowl i Los Angeles, USA den 11 april 2024.

Förutom Paul McCartney själv deltar Eagles, Jon Bon Jovi, Jimmys eget The Coral Reefer Band samt ett drygt tiotal andra artister.

17 03, 2024

The Beatles – Detta händer den 17 mars 1967

Av |2024-03-03T17:49:54+01:0017 mars, 2024|Nyheter, Musik/Skivutgivningar|

John Lennon köper en ö

ARDOILEAN, HIGH ISLAND, IRELAND

Den röda markeringen visar på ett ungefär var ’Doreenish Island’ ligger utanför Irlands västkust.

Enligt Bill Harry, bl.a. författare till boken The Ultimate Beatles Encyclopedia, köpte John Lennon Doreenish Island den 17 mars 1967, där han planerade att bygga ett fritidshus.

Fastighetsmäklaren Andrew Crowley berättar:
1967 såg John Lennon en annons i tidningen för försäljning av en ö utanför Irlands kust. Detta var Doreenish Island, som såldes av Westport Port Authority. På 1800-talet använde myndigheten ön för att hysa sjöpiloter som guidade segelfartyg in i Westport Harbor.

Alistair Taylor, personlig assistent till Brian Epstein, berättar:
Jag minns att John en dag la ner sin gitarr och sa nonchalant: ”Alistair, jag vill att du ska köpa en ö till mig. Ja, och det bör inte vara mer än två timmar från London. Jag gick för att träffa några av de stora fastighetsmäklarna i London men de hade inget att erbjuda. Jag handlade ofta med dem för mina egna vägnar eftersom priserna skulle ha stigit astronomiskt om de visste att jag agerade för Beatles räkning. Ändå hittade jag ön, tog fotografier och tog med bilderna till John i Kenwood. När han såg bilderna beordrade han att köpa den. Men det fanns ett problem – pengar. Beatles hade aldrig mycket pengar på sig. Ingen i deras hem hade ett kassaskåp, som man kan anta. Johns inställning till detta var: ”Lös den här frågan själv, eftersom jag inte har kontanter.” Jag ringde till Irland för att se om de accepterade checkar. De kommer att acceptera checken om den är intygad av banken. Alla banker var stängda, så jag ringde Clive Epstein i Liverpool – Brians bror – och vi kom överens om att hans chaufför skulle vara på Crewe station med åttahundra pund när tåget anlände. Så jag åkte till Westport för att delta i den offentliga auktionen. Det fanns omkring trettio eller fyrtio lokalbefolkning där, mestadels bönder, som ville köpa ön för att använda som bete för får och nötkreatur. Under auktionen kom en person fram till mig: ”Jag gillar dig, låt mig ge dig några råd. Min son Michael är den enda privata advokaten i Westport. Låt honom bjuda å dina vägnar idag.” Det slutade med att jag köpte en ö för John för £1 550. Tydligen hade ön den finaste betesmarken i Clew Bay, för alla erbjöd mig pengar för att låta dem beta sina djur där!”  

John skulle komma att besöka ön den 30 april 1967. Alistair Taylor köpte ön på uppdrag av John och var i själva verket dess ägare, så efter en tid tvingades han skriva till John för att påminna honom om att äganderätten måste överföras.

Doreenish Island.


Inspelning av låten ’She’s Leaving Home’

Huvuduppgiften denna dag var att spela in ytterligare en låt till Sgt. Pepper-albumet- She’s Leaving Home – skriven av Paul McCartney. Han skrev den efter att han läst om en tonåring vid namn Melanie Coe som rymt hemifrån, enligt en artikel i Daily Mail från den 27 februari 1967. John Lennon bidrog med att skriva refrängen. Både John och Paul kom överens om att ett stråkarrangemang skulle passa i låten.

 

Daily Mail report on Melanie Coe which inspired She's Leaving Home, 27 February 1967

En del av notisen i ’Daily Mail’ den 27 februari 1967.

 

Melanie Coe berättar:
Det mest fantastiska med den här låten är hur mycket den sa om mitt liv. Texten citerade mina föräldrar som sa: ”Vi gav henne allt man kunde köpa för pengar”, vilket var sant i mitt fall. Jag hade två diamantringar, en minkrock, handgjorda siden- och kashmirkläder och till och med min egen bil. Sedan var det raden, ”Hon lämnar huset där hon har bott ensam i många år”, som verkligen slog mig eftersom jag var enda barn och alltid kände mig ensam. När jag var 17 hade jag allt man kunde köpa för pengar, men mina föräldrar sa aldrig till mig att de älskade mig. Jag hörde den här låten när den kom ut på albumet och trodde att den handlade om någon som mig, men jag trodde aldrig att den faktiskt handlade om mig. Jag måste ha varit runt tjugo när min mamma sa att hon såg Paul på TV och han sa att låten var baserad på en tidningsartikel. Det var då jag började berätta för mina vänner att den här låten handlade om mig. Ja, jag lämnade en lapp. Jag dejtade faktiskt en man och bodde med honom i Bayswater, centrala London. Han var en återförsäljare, men innan dess arbetade han konstigt nog faktiskt i bilbranschen, så han var en ”bilaffärskille”. 

George Martin kunde inte skriva stråkarrangemanget efter det att Paul hade bett honom om det. Men George beklagade att det var med väldigt kort varsel, därför var han tvungen att säga nej. Istället tog Paul kontakt med den frilansade producenten och arrangören Mike Leander, som gjorde jobbet.

George Martin tolkade Pauls uppträdande att överlåta stråkarrangemanget till Mike Leander på grund av otålighet.

George Martin berättar:
During the making of Pepper [Paul] was also to give me one of the biggest hurts of my life. It concerned the song ‘She’s Leaving Home’. At that time I was still having to record all my other artists. One day Paul rang me to say: ‘I’ve got a song I want you to work with me on. Can you come round tomorrow afternoon? I want to get it done quickly. We’ll book an orchestra, and you can score it.’
‘I can’t tomorrow, Paul. I’m recording Cilla [Black] at two-thirty.’
‘Come on. You can come round at two o’clock.’
‘No, I can’t, I’ve got a session on.’
‘All right, then,’ he said, and that ended the conversation. 

What he did then, as I discovered later, was to get Neil Aspinall, the road manager, to ring round and find someone else to do the score for him, simply because I couldn’t do it at that short notice. In the end he found Mike Leander, who could. The following day Paul presented me with it and said, ‘Here we are. I’ve got a score. We can record it now.’

I recorded it, with a few alterations to make it work better, but I was hurt. I thought: Paul, you could have waited. For I really couldn’t have done it that afternoon, unless I had just devoted everything to The Beatles and never dealt with any other artist. Paul obviously didn’t think it was important that I should do everything. To me it was. I wasn’t getting much out of it from a financial point of view, but at least I was getting satisfaction. The score itself was good enough, and still holds up today, but it was the only score that was ever done by anyone else during all my time with The Beatles.

Inspelningssessionen med Cilla Black var förmodligen för hennes singel What Good Am I?, som släpptes i juni 1967 i UK.  Låten var arrangerad och dirigerad av Mort Shuman och producerad av George Martin. Trots att det kändes mindre bra att Paul tog in en annan arrangör gick han med på att dirigera musikerna som spelade efter Mike Leanders stråkarrangemang i She’s Leaving Home. 
De som spelade stråkarrangemanget var Erich Gruenberg, Derek Jacobs, Trevor Williams och José Luis Garcia på fiol, John Underwood och Stephen Shingles på altfiol, Dennis Vigay och Alan Dalziel på cello, Gordon Pearce på kontrabas och Sheila Bromberg på harpa.

Inspelningen gjordes komplett i sex tagningar, där den första tagningen blev grunden för de kommande överdubbningarna. Inspelningen av harpan lades på spår ett, kontrabasen på spår två, fiolerna på spår 3 och altfiolerna och cellona på spår fyra.

Paul McCartney's handwritten lyrics for She’s Leaving Home

Paul McCartneys handskrivna text till ’She’s Leaving Home’.

 

En serie av Julian Allen på temat ’She’s Leaving Home’. 

Till toppen