Denna tisdag fick det bli lite vila för The Beatles inför de fortsatta inspelningarna av det nya albumet. Nästa inbokade inspelning kom att äga rum den 26 maj 1966.
Presschefen Tony Barrow skrev ihop informationsbrev till marknadsförarna i Nordamerika (USA och Kanada) inför The Beatles turné i augusti 1966 denna måndag.
Den här söndagen var det minst sagt full fart i Monte Carlo med anledning av Monaco Grand Prix Automobile. På plats var George Harrison och hans fru Pattie Boyd.
George Harrisons intresse för bilar, framför allt snabba bilar, hade han med sig sedan sina tidiga tonår. Nu i Monaco kände han sig säkert som fisken i vattnet.
I nedanstående fotografi ser vi idel engelska racerförare i form av Colin Chapman (1928-1982), racerförare och bilkonstruktör samt grundare av bilmärket Lotus, Graham Hill (1929-1975) också känd som ’Mr. Monaco’ eftersom han vann den tävlingen fem gånger; 1963, 1964, 1965, 1968 och 1969 och Formel 1-världsmästare 1962 och 1968, samt Keith Greene (1938-2021), som körde Formel 1-tävlingar åren 1959-1962.
Efter gårdagskvällens party tog sig John och Cynthia Lennon, Mick Jagger och modellen Chrissie Shrimpton denna lördag till marknaden på Portobello Road i London.
Chrissy Shrimpton, engelsk modell och skådespelerska, minns:
En fredagskväll [20 maj] när vi alla tittade på Dolly [en privat nattklubb] fick jag en idé. Hur konstigt det än kan låta, men när man är i sällskap med sådana ärevördiga musiker är det generellt svårt att tänka på någonting! Hur som helst, jag föreslog att vi skulle shoppa på Portobello Road. Detta innebar att vi skulle behöva stanna över natten för att gå upp tillräckligt tidigt.
Så, Mick och jag bjöd in våra vänner på ett besök: Keith Moon och John Entwistle från bandet The Who. Paul McCartney, Ringo och Maureen, samt Cynthia och John Lennon.
På morgonen var bara John och Cynthia kvar. Naturligtvis när vi kom till Portobello Road var klockan 07:30 på morgonen, så ägarna hade precis börjat öppna sina butiker. Det var helt klart överraskadenär de såg oss.
Men jag tycker att det var ännu mer fantastiskt att se Mick Jagger och John Lennon. Sen handlade vi lite. Mick köpte för 28 shilling någon sorts röd trummisjacka, och John valde en manchesterjacka som han började bära konstant efter det.
Han köpte också en baddräkt för män. Rent logiskt var man tvungen att se till att baddräkten passade! Vi gick alla till familjen Lennons hus, där John provade den i sin uppvärmda pool. Min hund Dora var så imponerad att hon också hoppade i poolen.
Denna fredag var producenten George Martin och ljudteknikern Geoff Emerick i EMI Studio One i kontrollrummet mellan kl. 11.00 och kl. 12.30. Ingen av beatlarna var närvarande.
Under denna session mixades tre låtar i stereo. Den första låten var And Your Bird Can Sing. Man skapade två stereomixningar från tagningarna 10 och 6. Den version som hamnade på albumen Revolver och Yesterday…and Today var en redigering som mest bestod av tagning 10 med ett slut från tagning 6, vilket gjordes i slutet av sessionen.
I båda fallen gjordes separata mixningar först från den tionde tagningen och sedan från slutet av den sjätte tagningen för att senare redigeras.
För Revolver-albumet var gitarrpartierna i de melodiska inläggen betydligt tystare, och förfallet på slutet var snabbare, så Paul McCartneys basgitarr i finalen och George Harrisons enstaka gitarrton är mindre märkbara jämfört med vad som hördes i den tidigare skapade amerikanska monomixningen.
Varje sångspår, skapat med ett konstgjort dubbelt överlägg, placerades i antingen vänster eller höger kanal, så att all sång verkade vara koncentrerad i mitten av stereomixningen. Basgitarren samt tamburin, och hi-hat och överdubbad cymbal placerades mestadels i den högra kanalen, medan rytmspåret mestadels placerades i den vänstra kanalen.
Stereomixningen som var avsedd för albumet Yesterday…and Today anlände till Capitol Records för sent, så det amerikanska skivbolaget skapade en pseudostereoversion av låten som skulle släppas på stereoalbumet.
Nästa låt var Doctor Robert. Här skapade man två stereomixningar, båda från tagning 7. Den första kom att skickas till Nordamerika för albumet Yesterday…and Today och den andra kom att användas på Revolver-albumet. Båda versionerna har redigerats för att vara 43 sekunder kortare. Den första mixningen skickades till Capitol Records för att släpps i USA. Men istället för att vänta på att den skulle komma, förberedde de en pseudo-stereomixning.
Den tredje låten var I’m Only Sleeping där man skapade två stereomixningar av tagning 13. Antagligen kom stereomixningen av I’m Only Sleeping inte till USA i tid eftersom Capitol gjorde ’pseudo stereo’ från monomixningen som du hade fått tidigare.
Efter gårdagens videoinspelningar i EMI Studios var det denna fredag dags för äkta 35-millimeters filminspelning i färg (ingen videobandinspelning) av samma låtar – Paperback Writer och Rain i utomhusmiljö vid Chiswick House & Gardens.
I likhet med gårdagen var det Michael Lindsay-Hogg som regisserade det hela tillsammans med sex kamera män och övrig personal från InterTel (VTR Services).
Under tiden dök Brian Epstein upp. Han hade en lätt solbränna eftersom han precis kommit hem till England från Spanien. Han dök upp för att hälsa på killarna innan han flög tillbaka till Spanien dagen efter. Det blev en gansak dyr hälsning för att träffa beatlarna vid dessa filminspelningar. Men för Brian var det viktigt att vara närvarande under denna dag.
Chiswick House är ett hus med en trädgård från 1700-talet i västra London. Vid filminspelningen av låten Rain filmades The Beatles utanför grindarna och runt ett cederträd under det att barn lekte bland grenarna.
Vid filmningen av låten Paperback Writer var The Beatles inne i uterummet och mimade i trädgården med statyer. En del av filminspelningen i uterummet användes även i inspelningen av Rain. Extra filmbilder där The Beatles gick omkring i parken editerades senare i båda filminspelningarna.
Färgklippen visades till en börja i svartvitt i BBC 1:s tv-program Top Of The Pops. Paperback Writer visades för första gången den 2 juni 1966, med premiärvisningen av Rain ägde rum den 9 juni 1966.
Annie Evans (numera med efternamnet Welburn) berättar om denna dags möte med beatlarna:
Jag var 14 och Beatles filmade videon till ’Paperback Writer’ på Chiswick House. Det var mitt emot vår skola. Kanske väckte rörelsen utanför fönstren uppmärksamhet, kanske kom någon springande med nyheterna, men huvudsaken var att Beatles var där. Vi behövde inte prata om det två gånger. Vi sprang genom parkens port, som låg intill pojkskolan, och begav oss mot den öppna platsen nära vinterträdgården. Vi ropade till varandra och försökte hitta platsen där de var, men ingen var i sikte. Det fanns en vägg bredvid vinterträdgården, och jag ropade att jag skulle klättra upp på den för att se vad som fanns där. Vi var alla i ett upprört tillstånd och alla som var med mig sprang iväg någonstans. Så jag klättrade ensam på väggen. Jag hoppade ner, gick till några blomstersängar framför mig, och befann jag mig i ett öppet utrymme.
Cirka tio meter bort busade Paul och Ringo och poserade för kameran. Jag vet inte vilket uttryck jag hade i ansiktet, men mina ben blev som spagetti och jag hade ingen aning om vad jag skulle göra. Jag minns att jag kände mig dum, och det var outhärdligt för mig att jag var klädd i skoluniform! Men hur som helst, de märkte mig inte. Jag gick mot dem och ångrade att ingen av mina vänner var i närheten för att dela en sådan otrolig händelse!
I mitten gick en stig som ledde till baksidan av vinterträdgården. När jag tog nästa steg såg jag George och John gå, följt av någon annan kille i mörka glasögon – de bar dem alla. Jag tror att det var Brian Epstein. Hur som helst, jag trodde att han skulle säga åt mig att lämna det här stället. Vid den här tiden såg John mig och kallade mig till sig. Från det ögonblicket var jag i mina drömmars värld. John och George var mycket snälla. John talade till mig och George lade sin arm om mig och log. John frågade om jag kom från skolan, vilket var uppenbart nog. Han frågade vilket program vi hade i skolan och sa att han tyckte om att rita och jag svarade att jag också gillar att rita. Jag sa att det var mitt extraämne för att min pappa tycker att det är bättre än kemi! Paul kom med Ringo och Paul sa: ”Hej.” Jag slogs av hur naturliga de var.
Grabbarna var hungriga, men regissören ville att de skulle ta till vara på dagsljuset. Det var beställt lunch i Twickenham Film Studios, men det skulle ta för lång tid att åka dit med allihop, äta och ta sig tillbaka.
Så det blev istället Alf Bicknell som åtog sig att åka och hämta maten och försöka se till att den höll sig varm till han kom tillbaka till inspelningsplatsen. Och det lyckades han med.
Alf Bicknell:
Jag lyckades få med mig maten, och såg till att den var rykande varm. Jag återvände snabbt till Chiswick House. När jag kom tillbaka verkade det som om hela London visste var killarna var nu. Så de var tvungna att äta i baksätet i bilen, för att slippa nyfikna ögon.
Lunchen bestod av kotletter, färskpotatis, ärtor, blomkål (förutom Paul, som var förkyld kött och intog bara sallad). Paul drack mjölk, medan de andra delade på en flaska vin. Till efterrätt hade de rispudding, men de hann de inte inta, för nu var dags för de sista tagningarna för dagen.
Även om dagens filminspelningar gjordes i 35mm:s färgfilm användes dessa istället för de mer passade svartvita promotionfilmerna som hade tagit dagen innan. Trots att de var i färg visades de monokromt av BBC1 i programmet Top Of The Pops. Paperback Writer visades den 2 och 23 juni medan Rain visades den 9 juni. Alla programmen sändes på torsdagarna mellan kl. 19.30 och kl. 20.00.
Ur Alf Bicknells dagbok:
Till slut hände det. Fansen bröt sig igenom och publiken rusade till killarna. Mal, Neil och jag kom i deras väg och höll dem tillbaka lite.
John Kenton (trädgårdsmästare från Chiswick House):
Även om det var många åskådare under inspelningen, var utomstående artiga och störde inte gruppen. Men allteftersom ryktet spred sig i grannskapet förvandlades strömmen av besökare till en jämn ström. Många skolbarn från de omgivande skolorna dök upp, så gruppen tog sin tillflykt till ett skjul för förvaring av trädgårdsredskap, beläget på baksidan av vinterträdgården, där påfåglarnaa hölls.
Sue Motner (The Beatle Book Magazine):
Självklart hände det oundvikliga. När arbetet var klart och alla begav sig tillbaka till trädgården bröt folkmassan loss och det var var och en för sig själv, åtminstone för G, P, J och R. Som vanligt lyckades de överleva tack vare hjälp av Mal, Neil, Alpha och pressagenten Tony Barrow. Efter att ha sett till att de var säkra sa jag hejdå till alla och gick mot utgången.
Annie Evans:
Men det var inte allt. Jag fick höra att en bild på mig dök upp i en av fantidningarna och i flera månader frågade de mig om jag var Jane Ashers syster!
På kvällen deltog John och Cynthia Lennon på ett party i London tillsammans med Mick Jagger och Chrissie Shrimpton.
The Beatles samlades denna torsdag i EMI Studios i Studio One för att spela in promotionfilmer för den kommande singel Paperback Writer/Rain. De var inte intresserade av att delta i tv-program och där göra reklam för den nya singeln. Istället ställde upp under en tvådagars filminspelning, vilket resulterade i sju promotionfilmer.
Den här första dagens filminspelningar ägde rum i EMI Studios i Studio One, medan inspelningarna under dag två kom att äga rum i Chiswick House i London.
Filminspelningspersonalen tillhandahölls av InterTel (VTR Services) och regissören var Michael Lindsay-Hogg. Producent var bandets pressagent Tony Bramwell. Denna första dag i EMI Studios spelade man in på videoband medan inspelningarna under morgondagen gjorde med vanlig film.
George Harrison minns:
The idea was that we’d use them in America as well as the UK, because we thought, ‘We can’t go everywhere. We’re stopping touring and we’ll send these films out to promote the record.’ It was too much trouble to go and fight our way through all the screaming hordes of people to mime the latest single on Ready, Steady, Go!. Also, in America, they never saw the footage anyway.
Once we actually went on an Ed Sullivan show with just a clip. I think Ed Sullivan came on and said, ‘The Beatles were here, as you know, and they were wonderful boys, but they can’t be here now so they’ve sent us this clip.’ It was great, because really we conned the Sullivan show into promoting our new single by sending in the film clip. These days obviously everybody does that – it’s part of the promotion for a single – so I suppose in a way we invented MTV.
Repetitionerna framför kamerorna inleddes kl 10.00. Den första framträdandet i färg som spelades in var Rain, varefter The Beatles tittade på resultatet.
Under en paus åt de lunch på restaurangen Genevieve på Thayer Street, som låg nära studion.
Mellan kl. 13.10 och kl. 14.00 spelade man in Paperback Writer, också det i färg.
Båda dessa färginspelningar var ämnade för den amerikanska marknaden och hade premiär på Ed Sullivan Show den 5 juni 1966, tillsammans med en filmad hälsning från beatlarna. Hälsningsfilmen spelades in mellan kl. 18.15 och kl. 18.30.
Här är 30 sekunder av inspelningen som visades i Ed Sullivan Show den 5 juni 1966.
Efter lunch spelade The Beatles in svartvita scener för tittarna i UK; två med Paperback Writer och en med Rain. Dessa spelades in mellan kl. 15.30 och kl. 18.15.
Den första svartvita inspelningen av Paperback Writer visades första gången i engelsk tv lördagen den 25 juni i programmet Goodbye Lucky Stars., som utgjorde det sista programmet i den långa musikserien Thank Your Lucky Stars.
Här en svartvit inspelning av låten Rain:
Det andra svartvita framträdandet av Paperback Writer tillsammans med den enda inspelningen av Rain visades för första gången i showen Ready Steady Go! fredagen den 3 juni. Det var första gången som programmet sändes bilder som inte hade gjorts i den egna studion.
Efter alla inspelningar tittade alla inblandade på resultatet.
Nedan några varianter på fotografier som togs av Robert Whitaker under inspelningarna.
Thursday 19 May 1966 Studio No Comments
I Studio Three i EMI Studios satt som vanligt producenten George Martin och ljudingenjören Geoff Emerick.
Paul McCartneys sång till For No One gjordes komplett denna dag. Dessutom tillkom en överdubbning av det franska hornet, som spelades av Alan Civil.
En reduktionsmixning som skapades den 16 maj, hade gjort att man nu hade två fria spår på fyrkanalsbandspelaren. Basgitarr och tamburin lades på det första av de två fria spåren och på den andra la man två passager inspelade av Civil.
Så här minns Alan Civil hur han blev inblandad i inspelningen av For No One:
George Martin rang me up and said ‘We want a French horn on a Beatles song, can you do it?’ I knew George from his very early days at EMI because I’d been doing a lot of freelance work then. So I turned up at Abbey Road and all the bobbysoxers were hanging around outside and trying to look through the windows.
I thought the song was called ‘For Number One’ because I saw ‘For No One’ written down somewhere. Anyway, they played the existing tape to me, which was complete, and I thought it had been recorded in rather bad musical style, in that it was ‘in the cracks’, neither B-flat nor B-major. This posed a certain difficulty in tuning my instrument. Paul said, ‘We want something there. Can you play something that fits in?’ It was rather difficult to actually understand exactly what they wanted so I made something up which was middle register, a baroque style solo. I played it several times, each take wiping out the previous attempt.
Alan Civil var förste hornspelare i the Philharmonia Orchestra. Han fick 50 guineas (ca £ 52.50) för varje session. Dessutom fick han med sitt namn på omslaget till Revolver, vilket ledde till mer arbetestillfällen för Civil och större uppmärksamhet för sitt spelande.
