The Beatles – Detta händer den 7 september 1967
Norrie Drummond intervjuar Paul McCartney i hans hem
Förstasidan på musiktidningen ’New Musical Express’ från den 9 september 1967.
Inspelning av låten ’Blue Jay Way’ fortsätter
Torsdagen ägnas också åt inspelningar av George Harrisons Blue Jay Way. På plats i Studio Two i EMI Studios på Abbey Road, förutom TheBeatles, var producenten George Martin, ljudteknikern Peter Vince och den biträdande ljudingenjören Ken Scott. Geoff Emerick var mer eller mindre tvingad att ta semester eftersom han arbetat så hårt den senaste tiden och ersattes således av Peter Vince.
Dagens inspelningssession ägde rum mellan kl. 19.00 och kl. 03.15 på fredagsmorgonen. Den första uppgiften blev att skapa en reduktionsmixning för att ge plats åt ytterligare överdubbningar. George Harrison dubblade sin solosång, varefter man skapade ännu en reduktionsmixning, som fick etiketten tagning tre. George Harrison, John Lennon och Paul McCartney lade därefter på bakgrundssång på spår tre. Dessa inspelningar gick igenom Hammonorgelns Lesliehögtalare, som gav en virvlande effekt. För tillfället lämnade man spår fyra tomt.
Inspelningen av Blue Jay Way skulle avslutas nästan en månad senare, den 6 oktober 1967.
George Harrisons handskrivna text till ’Blue Jay Way’.
The Beatles – Detta händer den 6 september 1967
Inspelning och mixning av låtarna ’I Am The Walrus’, ’The Fool On The Hill’ och ’Blue Jay Way’
Denna onsdag genomförde producenten George Martin, ljudteknikern Geoff Emerick, den biträdande ljudingenjören Ken Scott och The Beatles en produktiv inspelningssession på åtta timmar mellan kl. 19.00 och kl. 03.00 på torsdagsmorgonen. Man samlades i Studio Two i EMI Studios.
Man fortsatte arbetet med I Am The Walrus och tog sig även an de nya låtarna The Fool On The Hill och Blue Jay Way.
Dagens arbete inleddes med att man skapade en reduktionsmixning av I Am The Walrus för att skapa utrymme på bandet för ytterligare överdubbningar. Mixningen fick tagning nr 17, vilken kombinerade den tidigare dagens pianet-, elgitarr-, tamburin- och trumspel. Paul McCartney lade sedan på basgitarr och Ringo Starr lade på extra trumspel på virveltrumman. Båda spelades in samtidigt och lades på spår tre och John Lennon överdubbade sin sång, vilken lades på spår fyra.
Radio disc-jockeyn Kenny Everett, som var närvarande vid inspelningarna denna dag, förklarar i sin självbiografi – The Custard Stops At Hatfield – varför Lennons röst lät lite råare än vanligt.
Deras producent George Martin, arbetade med John på sångspåret och han sa: ‘Look, you’ve been singing now for about seven hours, you’re beginning to sound hoarse, why don’t we do it tomorrow?’ John wanted to get it done that day and that’s why he sounds so raucous on that track.
Geoff Emerick:
Jag har alltid känt att John Lennon gömde en del av sin osäkerhet med sin förändrade sång och sin orimliga ordlekar. Den här gången sa han att han ville att hans röst skulle låta som om den kom från månen. Jag hade ingen aning om hur mannen på månen kunde låta som, eller ens vad John faktiskt hörde i sitt huvud, men som vanligt kunde ingen diskussion med honom svara på den frågan. Efter lite eftertanke slutade det med att jag överstyrde konsolens mikrofonförstärkare för att uppnå en mjuk, rundad distorsionslook som återigen var ett tydligt brott mot EMI:s strikta regler. För att få hans röst att låta ännu skarpare använde jag en billig dubbelriktad mikrofon av låg kvalitet. John var dock inte helt nöjd med resultatet, men som vanligt var han sugen på att jobba vidare. ”Okej, det räcker”, sa han plötsligt efter en kort lyssnande. Det var inte ett definitivt godkännande på den tiden, men distorsion blev en effekt han gillade, och under efterföljande Beatlesinspelningar började han uppnå denna effekt inte bara för sin röst, utan också för sin gitarr.”
Därefter skapade man fyra monomixningar av I Am The Walrus. Bara den sista mixningen var helt komplett. Sedan skapade man acetatskivor som användes som referensmaterial. En av dessa användes för kommande mimningar under filmen Magical Mystery Tour senare i månaden. Trots detta var låten långt ifrån komplett utan krävde ett antal ytterligare överdubbningar och editeringar.
Senare skapade man en separat mixning inför utgivningen 1996 av Anthology 2, vilken kombinerade tagning 16 från den 5 september 1967 med vokala överdubbningar som spelades in denna dag.
Paul McCartney hade skrivit låten The Fool On The Hill i mars 1967, även om texten inte var komplett vid det tidiga stadiet. Under denna session spelade Paul in en pianodemo på en tagning. Denna kom till slut att hamna på albumet Anthology 2. Låten lades också över på en acetatskiva och arbetet med låten fortsatte sedan den 25 september 1967.
Paul McCartneys handskrivna text till ’The Fool On The Hill’ som
han skrev när han bodde på ’Hotel Negresco’ i Nice i Frankrike.
Ungefär vid midnatt började man spela in George Harrisons låt Blue Jay Way denna dag i en tagning. Harrison spelade Hammondorgel, McCartney spelade bas, Starr spelade trummor och Lennon spelade på en annan orgel. Man skapade en reduktionsmixning av Blue Jay Way nästkommande dag för att ge plats åt ytterligare överdubbningar.
John och Yoko satt runt och klottrade frånvarande på ark med teckningar och dikter, utan att ägna så mycket uppmärksamhet åt vad resten av Beatles gjorde. Yoko Ono var artig, men jag tyckte att hon var lite konstig. Hon verkade röka. Vi satt vid samma bord och pratade, men jag minns inte vad. Hon var klädd helt i vitt. John såg tydligen något i henne som ingen annan kunde se i henne. Jag är rädd att jag inte kommer ihåg vilka instrument Beatles spelade, men jag minns hur Ringo Starr rullade en marijuanacigarett i köket. De trodde att George Martin inte märkte det, men jag tror att han förstod. När de slutade arbeta i studion runt 03.00, väntade fansen tålmodigt utanför i hopp om att få en glimt av deras idoler. Det var ganska många av dem. En av dem frågade vem jag var. Paul förklarade för dem: ”Hon är min lillasyster.” Ett skämt för att få slut på alla antaganden. Vi tog en taxi till Bag O’Nails-klubben, där Paul köpte drinkar till alla. John och Yoko stannade i studion och spelade något på piano, medan alla andra gick för att umgås. Sedan följde Paul med oss till Mike Pinders fest.
The Beatles – Detta händer den 5 september 1967
Inspelning av ’I Am The Walrus’
Efter det att Brian Epstein avlidit den 27 augusti 1967, återgrupperade sig The Beatles hemma hos Paul McCartney. den 1 september 1967, där de diskuterade och kom fram till att de skulle tillfälligt skjuta på den planerade resan till Indien för ytterligare meditationsstudier och istället fortsätta med Magical Mystery Tour-projektet. Fyra dagar senare började de arbetet med en av höjdarlåtarna från det kommande soundtracket, John Lennons mästerverk I Am The Walrus.
Under denna inspelningssession, som ägde rum mellan kl. 19.00 och kl. 01.00 på onsdagsmorgonen, gjorde man sexton tagningar av rytmspåret till låten.
John Lennons handskrivna text till ’I Am The Walrus’.
Lennon spelade på ett elektriskt pianet, McCartney spelade bas på de första tagningar och gick därefter över till att spela tamburin, under det att George Harrison spelade elgitarr och Ringo Starr spelade trummor. Lennon sjöng också solo som en guide till de övriga så att de kunde följa med i låten.
Under de här inspelningarna ingick en extra takt före Yellow matter custard -versen, vilket orsakade en del problem för gruppen när de skulle framföra låten. De skulle spela ett C-maj7-ackor under denna extra takt som en övergång tillbaka till versen, vilket man kan höra på albumet Anthology 2. Men grabbarna hade svårt med denna övergång. Under editeringsmomentet tog man bort denna takt.
Till slut spelade The Beatles in en tillfredsställande version – tagning 16 – vilken fick ytterligare överdubbningar under nästkommande dag. Tagning 16 innehöll tamburinspel på spår ett, elgitarr på spår två, trummor på spår tre och pianet på spår 4.
John Lennon:
Jag kände fortfarande att Brian skulle dyka upp igen och säga: ’Det är dags att göra en skiva’ eller ’Det är dags att göra det och det.’ Paul tog över hans uppdrag: ”Och nu ska vi göra en film. Nu kommer vi till inspelningarna.” Han trodde att om han inte pressade oss skulle vi inte släppa ett album till. Paul slog igenom – eller åtminstone trodde han att han gjorde det – och jag var tvungen att skriva låtar, och jag kom ut med tjugo låtar. Han tog också med sig tjugo låtar, bra sådana, och sa: ”Vi spelar in en skiva.” Och jag var tvungen att skriva låtar igen. Jag komponerade låten ”I am the Walrus”. Jag gillar den. Det här är en enorm gobbledygook jag hittade på till Pauls film. Något riktigt galet måste ingå där. Jag kombinerade flera olika melodiska passager tillsammans, och gjorde samma sak med texten, blandade slumpmässiga ord och historier. Det här är en av mina favoritlåtar – ja, för det första för att jag skrev den, och även för att den är full av fragment som kommer att vara intressanta även om hundra år. På den tiden var jag inne på Hare Krishna och sådana saker. Sedan gav jag upp allt. Låten är som en berättelse om en dröm – orden betyder inte så mycket. Folk hittar så många olika betydelser att det är roligt. Jag skojade bara, vi skämtade alla, och många människor ser en djup mening med det.
Tony Barrow, gruppens presstalesman:
Mycket av Johns musik var lika kontroversiell som hans livsstil. Bara John kunde ha komponerat ”I Am The Walrus”. Han var en av sin tids mest äventyrliga kompositör-poeter, förmodligen ett helt decennium före resten.
The Beatles – Detta händer den 4 september 1967
The Beatles avsikt att besöka Maharishis läger tillkännages
Denna måndag meddelade NEMS att The Beatles skulle resa till Indien på Maharishi Mahesh Yogis läger i Rishikesh i början av oktober för att studera Transcendental Meditation.
The Beatles – Detta händer den 3 september 1967
Transcendental Meditation Center Project
Från denna söndag berättar Pete Shotton:
Det råder ingen tvekan om att transcendental meditation gav Beatles mycket, inklusive det faktum att John började ta droger betydligt mer sällan. Att han kunde uppleva glädje utan att svälja något verkade som en stor uppenbarelse för honom. John började snart överväga en plan enligt vilken Beatles kunde finansiera ett internationellt nätverk av transcendentala meditationscentra, information och specialiserade institut. En dag hemma hos Ringo såg vi alla på TV när John plötsligt meddelade att de i grund och botten var apostlar från Maharishi. ”Om vi går runt i världen och glorifierar transcendental meditation,” sa han allvarligt, ”kommer vi att introducera miljontals människor till det.” Men Ringo släckte omedelbart denna briljanta idé med en balja kallt vatten. ”Okej, jag skulle inte ha något emot att meditera lite ibland,” muttrade han. ”Men jag behöver det inte hela tiden.” Jag vill bara ha lite kul.” Efter detta föreslog George en gruppmeditation. TV-ljudet sänktes och alla slöt ögonen under de föreskrivna tjugo minuterna. Jag hade turen att komma ur min TM-trans före alla andra. Faktum är att det är ganska svårt att exakt känna av tiden under meditation, och när jag såg mig omkring såg jag att John, Paul och George satt med slutna ögon och armarna i kors, med en fristående blick. Men Ringo, som satt mitt emot honom, hade ögonen öppna och såg helt enkelt vad som hände. När han insåg att jag hade fångat honom blinkade han busigt åt mig. Faktum är att den ödmjuka och hårt arbetande trummisen från Beatles verkade vara den enda jordnära medlemmen i gruppen under de berusande dagarna av Summer of Love.
’One To One Concert’ med John & Yoko – Teaser!
’One To One Concert’ – en välgörenhetskonsert med John & Yoko i New York
One To One Concert med bland andra John Lennon och Yoko Ono spelades in den 30 augusti 1972.
Samma datum, fast 52 år senare hade dokumentärfilmen premiär – den 30 augusti 2024 vid filmfestivalen i Venedig i Italien – La Biennale di Venezia. Filmfestivalen pågår mellan den 28 augusti och den 7 september 2024. One To One Concert deltar inte i själva filmtävlingen. Den är regisserad av Kevin Macdonald och Sam Rice-Edwards och är på cirka 1 timme och 40 minuter.
Här är ett smakprov från filmen – en s.k. teaser – på cirka en minut:
Den här dokumentärfilmen inspelad i New York 1972, utforskar John och Yokos musikaliska, personliga, artistiska, sociala och politiska värld under en mycket turbulent era i den amerikanska historien. Kärnan i filmen utgörs av välgörenhetskonserten One To One Concert. Detta är John Lennons enda fullängdskonsert sedan The Beatles sista konsert i USA 1966 fram till hans bortgång. Filmen innehåller en stor del av tidigare inte visade föremål av olika slag hämtade från Lennons personliga arkiv, inklusive personliga telefonsamtal, hemmafilmer tagna av John och Yoko samt renoverade och remastrade filmklipp från One to One– konserten med nymixat ljud under överseende av Sean Ono Lennon.
Här är ett smakprov, en s.k. teaser från filmen på cirka en minut:
Regissören Kevin Macdonald berättar:
Jag blev kontaktad av Peter Worsley, producenten som har arbetat med Mercury Studios, vilket är en del av Universal Music. De har Lennon-katalogen och äger rättigheterna till ’One To One Concert’. Sean Lennon och en del andra personer har försökt att rädda ljudinspelningen av konserten. Ljudet var väldigt dåligt inspelat av Phil Spector. Han var förmodligen helt berusad vid tillfället. Inspelningen var riktigt dålig. Detta är varför konserten inte är speciellt känd. Den kom ut på VHS-kassett 1986. Men nu med modern ljudteknologi lyckades de rena ljudet och mixa om detsamma, varpå de kontaktade mig och frågade om jag hade någon idé om hur man skulle kunna göra en film av detta.
Jag var ett Beatlesfan och var speciellt förtjust i John, så jag skulle aldrig säga nej. Men jag tyckte att det hade varit så många filmer om The Beatles och Lennon, så frågan var hur kunde man göra något nytt och fräscht. Jag gjorde lite efterforskningar och jag kom över ett antal Lennon-citat, där John pratade om när han åkte till Amerika och att han tittade på tv under de första åren. Den är det citatet som filmen inleds med. Så jag tänkte att det kunde vara intressant att återge hans erfarenheter från den första tiden han var i Amerika och försöka förstå det här landet så som det presenteras på tv
Konserten innehöll flera prominenta artister, förutom John Lennon & Yoko Ono, uppträdde även The Plastic Ono Elephants Memory Band, Roberta Flack, Stevie Wonder, Sha Na Na
John and Yokos låtlista för de två konserterna såg ut så här:
Eftermiddagskonserten: Power To The People, New York City, It’s So Hard, Move On Fast, Woman Is The Nigger Of The World, Sister 0 Sisters, Well Well Well, Born In A Prison, Instant Karma, Mother, We’re All Water, Come Together, Imagine, Open Your Box, Cold Turkey, Don’t Worry Kyoko (Mummy’s Only Looking For Her Hand In The Snow) och Hound Dog.
Kvällskonserten: Power To The People, New York City, It’s So Hard, Woman Is The Nigger Of The World, Sisters 0 Sisters, Well Well Well, Instant Karma, Mother, We’re All Water, Come Together, Imagine, Cold Turkey, Hound Dog och Give Peace A Chance, under vilken de övriga artisterna och organisatörerna deltog i låten på scenen.
Ett urval av Lennons alla inspelningar från konserten släpptes på cd 1986 – John Lennon – Live In New York City, som kom ut i USA den 24 januari 1986 och i UK den 24 februari samma år. En kort snutt av Give Peace A Chance finns också med på John Lennons album Shaved Fish från 1975.
Före konserterna köpte John Lennon biljetter för $ 60 000, som han gav bort till frivilliga insamlare. Eventet kom att samla in över $ 1,5 miljoner till Willowbrook Institution. När den utsålda arenan fylls med besökare får var och en en tamburin, som de ombeds att använda under konserten.
________________________________________________________________________________________
Här är en video där regissören Kevin Macdonald berättar lite om hur filmen kom till. Speltid: 1 minuter och 6 sekunder.
Enligt uppgifter på det nya forumet för Nutopia informerar en av administratörerna, Good dog Nigel, om att de förväntar sig att filmen kommer både på strömningssajter och på fysiska medier såsom dvd/Blu-ray under 2025.