The Beatles – Detta händer den 3 oktober 1967
Äntligen en vilodag för The Beatles
Efter att ha haft många järn i elden under en längre tid med bland annat inspelningen av filmen Magical Mystery Tour fick The Beatles en vilodag denna tisdag
The Beatles – Detta händer den 2 oktober 1967
Inspelning och mixning av ’Your Mother Should Know’ och ’Hello, Goodbye’
Ny vecka, ny måndag och åter till EMI Studios på Abbey Road i London för inspelningar. På plats i Studio Two var The Beatles, producenten George Martin och ljudteknikern Geoff Emerick samt biträdande ljudingenjören Ken Scott.
Man skapade fem monomixningar av Your Mother Should Know, numrerade 21-25. Detta var kvällens första arbetsuppgift. Den sista av dessa monomixningar fick bli masterversionen. En stereomixning skapades den 6 november 1967.
En tysk utgåva av singeln ’Hello Goodbye/I am The Walrus’, släpptes på
Odeon med skivnummer O 23 660 den 11 november 1967.
Låten Hello, Goodbye var komponerad alldeles för sent för att kunna vara med i filmen Magical Mystery Tour. Trots detta var titeln nämnd i eftertexterna till filmen. Låten fick istället bli föremål för The Beatles nästa singel.
Huvudinspelningen gjorde på 14 tagingar, med piano, trummor, orgel och tamburin. Låten hade i det här läget arbetstiteln Hello, Hello. Tagning nr 14 bedömdes vara den bästa. På denna överdubbade man maracas, bongotrummor och tamburin.
Innan sessionen var slut, skapade man två reduktionsmixningar för att få utrymme för ytterligare överdubbningar. Dessa mixningar fick nummer 15 och 16. Den senare blev den som kom att användas vid kommande inspelningar. Den innehöll alla instrumenten på spår ett av de fyra tillgängliga spåren på bandet.
Paul McCartney:
”Hello Goodbye” var en av mina låtar. Det handlar om allt och ingenting. Efter den svarta randen finns det alltid en vit rand. Detta är en mycket fantastisk egenskap att vara. Jag tror att dess skapelse påverkades av Tvillingarnas tecken: dualitet. Det är ett så djupt tema av universum, dualitet – man-kvinna, svart-vit, ebenholts-elfenben, hög-låg, rätt-fel, upp-ner, hej-farväl – så det var en väldigt lätt låt att skriva. Det är bara en låt om dualitet där jag är på den mer positiva sidan. ”Du säger hej då, jag säger hej.” Du säger, ”Stopp”, säger jag, ”låt oss gå.”
John Lennon:
McCartney igen. Försöker skriva en singel. Inte hans bästa arbete.
Alistair Taylor berättar lite om hur det gick till:
När Jane Ashe var borta brukade Paul ringa mig och säga: ’Jag är uttråkad, kan du komma till Cavendish Avenue så tar vi en whisky och cola?’ Så en kväll skojade han och jag och han frågade: ”Har du någonsin tänkt på att komponera musik? ” ”Herregud, självklart inte”, svarade jag. ”Det är väldigt lätt,” sa han. – Vem som helst kan skriva en låt.
– Kom igen, Paul. Var inte dum. Om så vore fallet skulle alla skriva musik.
– Låt oss skriva en låt. I matsalen hade han ett gammalt handgjort harmonium, ni vet, den där lilla orgeln som luft pumpas in i av stora pedaler i botten. Han lyfte på locket och sa: ”Så, du sätter dig på den här kanten, så sitter jag på den här.” Jag var på de höga tonerna och han låg på de låga tonerna. Och när vi började trampa som galningar sa han: ”Vet du vad jag vill att du ska göra? Spela vilken ton som helst, vilken ton som helst. Oroa dig inte för vad du kommer att få, tryck bara på tangenterna med båda händerna efter behov, så vill jag att du ska ropa ut de motsatta orden. Det är det, och sedan skriver vi en låt.”
– Så jag höll med: ”Ja, okej.” Vi började med att spela rytmdelen genom att helt enkelt trycka på tangenterna. Sedan skrek han: ”Vit”, och jag skrek tillbaka: ”Svart.” Och vi fortsatte: ”Kom in”, ”Gå ut”, ”Hej”, ”Adjö” och så vidare, och detta varade i ungefär fem minuter. Sedan började vi skrika olika svordomar, och jag kände mig så rolig att jag ramlade ur stolen och vi stannade, och han sa: ”Här har du en sång.” Jag minns inte att vi hade någon form av melodi då. Det bör noteras att melodier var lika svävande runt Beatles som puppor i maj. Vissa förvandlades till ljusa fjärilar, medan andra vissnade och dog. Jag undrade alltid om Paul skrev låten som han gjorde eller om den redan fanns i hans huvud.
Paul McCartney:
Slutet lät inte särskilt bra förrän Emerick höjde reverbet på tom-tom-trummorna och sedan blev det bara liv.
Ljudingenjören Jeff Everett
The Maori Ending är ett exempel på Beatles innovativa användning av slut i sina inspelningar. I det här fallet introducerade de ett kallt slut följt av en icke-relaterad koda, som på samma sätt banade väg för fade-in/fade-in-kodan i slutet av ”Rain” och ”Strawberry Fields Forever .
Det kan noteras att den bokade inspelningssessionen den 4 oktober 1967 blev inställd.
The Beatles – Detta händer den 1 oktober 1967
Inspelningen av filmen ’Magical Mystery Tour’ fortsätter
Anledningen till att de återvände var att spela in ytterligare scener med MMT-bussen.
Neil Aspinall, The Beatles personlige assistent:
När de började redigera filmen visade det sig att ingen hade tagit de anslutande bilderna. Det fanns inga bilder utanför bussen, så jag anmälde mig frivilligt att ta den. Jag tog med kameramannen Nick Knowland och Mal Evans, vi hyrde en buss igen, dekorerade den med affischer och åkte iväg. Vi stannade vid ett zigenarläger och bad två barn att vinka till en förbipasserande buss, och eftersom det inte fanns någon inne i bussen bad jag föraren att köra förbi så snabbt som möjligt. Vi filmade bussen som närmade sig, närbilder, rörande sig i fjärran. Så här fick vi kopplingsbilder, som vi behövde. Sådana överlappningar uppstod hela tiden, och jag tänkte: ”När ska de börja göra musik?”
Stillbild från filmen, filmade med Neil Aspinall, som visar att bussen är halvtom.
Filmen var just nu på gång att klippas och en del luckor hade visat sig. Detta var dock inte den absolut sista dagen med inspelningar till filmen.
The Beatles – Detta händer den 30 september 1967
Monomixning av ’Your Mother Should Know’
The Beatles – Detta händer den 29 september 1967
George Harrison och John Lennon intervjuas i tv-programmet ’The Frost Programme’
George Harrison, David Frost och John Lennon i ’Wembley Studios’ i London den 29 september 1967.
Den här fredagen deltog George Harrison och John Lennon i en intervju i tv-programmet The Frost Programme på kvällen mellan kl. 18.00 och kl. 19.00. David Frost intervjuade de båda beatlarna inför en studiopublik i Studio One i Wembley Studios i London.
George Harrison:
Jag tror på reinkarnation. Liv och död är bara våra tankar. Jag tror på återfödelse. Vi fortsätter att gå tillbaka tills vi får förståelse. Det slutliga målet är att manifestera din gudomlighet och bli ett med Skaparen. Sömn, drömmar och uppvaknande, alla dessa tre tillstånd som människor upplever, de är alla relativa.
John Lennon:
Buddha var stor. Jesus var okay. Du känner dig bara mer energisk av att jobba eller vad som helst. Du släpper det helt enkelt genom att låta det hända. Vi hade tillräckligt med syra, den gav oss allt den kunde ge, men det blev ingen vidare rörelse. Bara meditation ger mycket.
David Frost:
Vad ger det?
John Lennon:
Tja, vad det ger… ehm, det ger främst är att du lär känna dig själv mer och ditt ego, något sånt. Så det är mer psykologiskt än något annat.
David Frost:
Medan det inte är psykologiskt? Jag menar det verkar…
John Lennon:
Du låter dina tankar flöda. Oavsett vad som händer. Det spelar ingen roll vad du tycker. Låt det helt enkelt flöda med hjälp av mantra, vibrationer eller utstrålning. Man går bara vilse i tankar. Det behövs ingen viljestyrka här.
George Harrison:
Om du fångar dig själv att tänka, hitta dig själv att tänka på något igen, förträng den tanken igen med ett mantra.
Intervjun visades på ITV-nätverket mellan kl. 22.30 och kl. 23.15. Programmet innehöll också en intervju med Maharishi Mahesh Yogi, som hade gjorts tidigare på dagen på London Airport innan Maharishi lämnade landet.
Se cirka 22 minuter av programmet genom att kopiera nedanstående länkar och klistra in dem i din webbläsare.
https://youtu.be/GpYg2H34piw?t=40
Här är en kort video från programmet på 1:17.
John Lennon och George Harrison gav en andra intervju i ett The Frost Programme den 4 oktober 1967. Återigen pratade man om Transcendental Meditation.
Inspelning, mixning och editering av ’I Am The Walrus’ och ’Your Mother Should Know’
Hela denna session blev mycket uppfinningsrik med tillägg på I Am The Walrus och färdigställandet av Your Mother Should Know.
John Lennon:
We did about half a dozen mixes and I just used whatever was coming through at that time. I never knew it was King Lear until, years later, somebody told me – because I could hardly make out what he was saying. It was interesting to mix the whole thing with a live radio coming through it. So that’s the secret of that one.
Man gjorde en editering av mixningarna 10 och 22, vilket kom att bli monoremixningen nummer 23. Editeringen kan höras på monopressningen efter 2:02. Den har också en introduktion med fyra taktslag och borttagandet av två främmande taktslag trots en extra takt före textraden Yellow matter custard var fortfarande på plasts i det här stadiet av låten.
Därefter ägnade sig John Lennon och Paul McCartney åt Your Mother Should Know. De bortsåg från återinspelningen från den 16 september 1967 och återvände till originalversionen som gjordes den 22 och 23 augusti 1967.
Man skapade tre reduktionsmixningar av tagning nio, numrerade 50-52 , vilket kombinerade sången på spår ett och pianot och trummorna på ett annat spår. McCartney lade på basgitarrspel på spår tre av tagning 52. Ringo Starr lade till en tamburinstämma under det att Lennon överdubbade ett orgelspel på spår fyra.
En första rå monomixning gjordes, som fick nummer 20, innan sessionen slutade klockan 05.00 på lördagsmorgonen. Detta gjordes med att låta bandspelaren gå med 60,5 cykler per sekund istället för det normala med 50 cykler. Det gjorde att inspelningen lät mycket långsammare när man spelade upp den. Ytterligare mixningar gjordes den 30 september, den 2 oktober och den 6 november 1967.
The Beatles – Detta händer den 28 september 1967
Inspelning, mixning och editering av ’I Am The Walrus’ och ’Flying’
Under den här inspelningssessionen ägnade man sig åt två låtar till soundtracket Magical Mystery Tour; I Am The Walrus och Flying.
Innan The Beatles anlände till studion, framställdes kopior av låtarna Magical Mystery Tour och Flying till filmens producent Denis O’Dell. Detta ägde rum mellan kl. 16.00 och kl. 17.30. i kontrollrummet till Studio Two.
Därefter ägnade George Martin sin uppmärksamhet på I Am The Walrus. Alla fyra spåren på bandet var helt fyllda efter inspelningarna av gårdagens bakgrundssång. Dessutom var kompgitarren, basen och solosången alla på samma spår eftersom man hade skapat en reduktionsmixning samma dag, den som hade fått benämningen tagning 25.
För att tillåta lite större flexibilitet, gick George Martin tillbaka till tagning 17, som hade ett extra spår kvar. På det spåret överdubbade han orkesterspelet och körsången. All senare mixning utgick från denna tagning.
The Beatles var närvarande under kvällssessionen, vilken började kl. 19.00 och slutade kl. 03.00 på fredagsmorgonen. Man inledde arbetet med att framställa fyra monomixningar, numrerade 2-5, av I Am The Walrus. Den andra tagningen av dessa ansågs vara den bästa för tillfället. Den kom sedermera att ersättas den följande kvällen.
Flying, som i det här stadiet fortfarande hade arbetstiteln Aerial Tour Instrumental, fick nu mera överdubbningar. Ringo Starr spelade maracas, George Harrison lade till lite akustiskt gitarrspel och John Lennon spelade på Mellotron med flöjtinställning.
Lennon och Starr förberedde några bandloopar innehållande Mellotron, orgel och klockor, för att ersätta det tidigare Dixieland-slutet. Dessa lades till med fem separata överdubbningar; den första varade från 1:24 till 2:48, och spelades upp baklänges; den andra varade mellan 2:51 och 5:14; den tredje dyker upp mellan 5:25 och 6:09; den fjärde spelades baklänges mellan 6:16 och 7:01; den femte och sista spelades också baklänges och varade mellan 7:06 och 9:35.
Dessa samlades troligen för de tillfälliga musikinslagen som användes genom hela filmen, snarare än att de skulle utgöras som en del av låten Flying. Den slutliga mixningen tonas ner innan den första överdubbningen hade slutat. Mot slutet av sessionen skapade man två monomixningar av Flying, numrerade fem och sex. Det var den senare som man valde ut till det slutliga soundtracket.