The Beatles – Detta händer den 27 augusti 1969
The Beatles säljer sina andelar i ’NEMS’
The Beatles – Detta händer den 26 augusti 1969
George Harrison träffar Bob Dylan i Portsmouth
Dylan skulle framträda på festivalen på Isle of Wight den 31 augusti 1969. Detta skulle bli hans första publika framträdande på tre år. Dylan med familj tog färjan till Isle of Wight senare denna dag och inledde repetitionerna på Forelands Farm i Bembridge. Harrison och Evans återvände till London, men kom tillbaka till Portsmouth senare i veckan innan de tog färjan över till ön för att se festivalframträdandena.
The Beatles – Detta händer den 24 augusti 1969
Ännu en vilodag för The Beatles
Även en söndag passar bra för The Beatles att ladda sina mänskliga batterier.
The Beatles – Detta händer den 23 augusti 1969
Vilodag för The Beatles
Denna lördag fick beatlarna ta igen sig inför kommande övningar.
The Beatles – Detta händer den 21 augusti 1969
Första årsstämman för ’Apple Corps.’
Denna torsdag hölls den första årsstämman på Apple Corps. huvudkontor på Savile Row nummer 3 i London med samtliga fyra beatlar närvarande.
Peter Brown, The Beatles personlige assistent och styrelseledamot i Apple Corps.:
Vi är samlade för årsstämman.
Philip Norman, författare till boken Shout! The True Story of the Beatles:
Kleins mål var att se till att ingen Apple-anställd stod mellan honom och Beatles. Han lyckades till och med kortvarigt avsätta deras närmaste medhjälpare, Neil Aspinall och Peter Brown. Båda satt i Apples styrelse, vilket i sig var ett katastrofalt tecken.
Peter Brown:
Jag sa till honom [Klein] att alla styrelseledamöter formellt borde avgå och sedan bli omvalda. Neil och jag avgick, men vi blev inte omvalda. Vi trodde att Beatles inte skulle tillåta oss att avgå, men vi hade fel.
Philip Norman:
Men här gick Klein för långt. Beatles kunde inte fungera utan Peter Brown, deras oklanderliga ’hovminister’. Och Neil Aspinall, deras äldsta, mest lojala och mest pålitliga vän, visade sig vara oemottaglig för bödelns yxa. För Neil var Kleins ankomst extremt fördelaktig, eftersom den flyttade bördan av hela Apple-fiaskot från honom som roadmanager. Till en början, när den bördan lyftes, kunde Neil inte tro det. Han hade konstiga drömmar, den sorten som bara en Beatles-roadmanager kunde ha, som om han sprang i rädsla från någon okänd förföljare, Neil hade dyra silverfiskar i sina händer, och ju längre han sprang, desto mer hann förföljaren ikapp honom, ju hårdare han försökte krama fiskarna, desto mer gled de ur hans händer.
’Adagrose Ltd byter namn till ’McCartney Productions Ltd.’
Det första projektet som hamnade på företagets bord var förvärvandet av filmrättigheterna till Rupert the Bear i april 1970.
Paul McCartney:
Up until [1973], my relationship with music publishers had been somewhat troubled thanks to things like losing control of Northern Songs, our publishing company for The Beatles, at the end of the 1960s through to the court case still happening when this song was written, where I’d had to sue my best friends from childhood to ensure we would keep control of our songs, rather than ‘other parties’ controlling them. All of that played a big part in setting up MPL, my own publishing company.
McCartney Productions Ltd kom slutligen att utvecklas till MPL Communications.
Mixning och editering av ’The End’, ’You Never Give Me Your Money’, ’Sun King’ och ’Mean Mr Mustard’
Man ägnade dagen åt korsvis övertoning och editering av det långa medleyt. Mellan kl. 13.00 och kl. 14.00 arbetade balansingenjören Phil McDonald ensam i Room 4 med editering av de orkestrala överdubbningarna på låten The End. Han började med att göra en kopia av bandet, innan han editerade passagen för att sedan sätta tillbaka det på flerspårsbandet.
I kontrollrummet på Studio Two mellan kl. 14.30 och midnatt utförde man de sista försöket med korsvis övertoning mellan You Never Give Me Your Money och Sun King/Mean Mr. Mustard. Paul McCartney hade förberett bandloopar för detta ändamål den 5 augusti 1969. En tidig version av övertoningen hade gjorts den 14 augusti. Den här dagen blev det hela komplett med ett enstaka försök, vilket fick epitetet stereo crossfade remix 12.
I slutet av sessionen fick The End sin slutliga stereomixning. Låten genomgick ytterligare redigering dagen därpå.
The Beatles – Detta händer den 20 augusti 1969
Mixning och editering av ’I Want You (She’s So Heavy)’
Efter att ha påbörjat arbetet sex månader tidigare, avslutade man slutligen arbetet med John Lennons I Want You (She’s So Heavy) denna dag. Detta blev också det sista tillfället då alla fyra medlemmarna i gruppen var tillsammans inne i EMI Studios.
Dagens arbete delades upp i två olika sessioner. Den första ägde rum mellan k. 14.00 och 18.00 i kontrollrummet till Studio Three. Genom redigering sammanfördes inspelningen av I Want You (She’s So Heavy) från Trident Studios (den 22–23 februari)1969 med versionen från EMI från den 18 april 1969.
Geoff Emerick:
John tvekade ända till sista minuten om vilken version av ’I Want You’ han ens ville att jag skulle mixa – det fanns flera rytmspår inspelade på Trident i april, varav två var överdubbade. Så småningom bad Lennon mig att redigera två av dem; utfyllnaden kommer omedelbart efter hans sista ’She’s so…’. Det var liknande hur vi arbetade med ’Strawberry Fields Forever’ , men den här gången, som tur var, spelades båda tagningarna in i samma tonart och i samma tempo. Och sedan var det frågan om hur man skulle avsluta låten. När de spelade in rytmspåret spelade de det bara om och om igen, utan något definitivt slut, så jag antog att jag skulle göra en crossfade. Men John hade en annan idé. Han lät bandet gå i ungefär tjugo sekunder innan det stannade, och sa sedan plötsligt: ’Klipp bandet här.’ ”Klipp bandet?” frågade jag förvånat. Vi avslutade aldrig låtar på det sättet, och ett så abrupt slut var meningslöst om inte låten övergick direkt i en annan. Men i det här fallet gjorde det inte det, eftersom det redan hade bestämts att ”I Want You” skulle avsluta den första delen av albumet. Mina protester påverkade John inte; hans beslut var orubbligt. ”Du hörde vad jag sa, Geoff, klipp av bandet.” Jag tittade på George Martin, som bara ryckte på axlarna, så jag tog saxen och klippte av bandet exakt där John hade angett, och det avslutar den första delen av Abbey Road-albumet. Just då trodde jag att han var galen, men på grund av chockfaktorn visade det sig vara otroligt effektivt – ett Lennon-koncept som verkligen fungerade.
Versionen från den 18 april användes till de första fyra minuterna och 37 sekunderna av låten. Därifrån övergick man till Trident-versionen med en sluttid på 7:47. Det abrupta slutet med full volym var beställd av Lennon under denna session.
Alan Parsons, ljudtekniker:
We were putting the final touches to that side of the LP and we were listening to the mix. John said ‘There! Cut the tape there’. Geoff [Emerick] cut the tape and that was it. End of side one!
Mellan kl. 18.00 och kl. 01.15 på torsdagsmorgonen arbetade The Beatles i kontrollrummet till Studio Two. Där satte man ihop ett förslag på låtordningen på albumet. Vid det här laget var låtarna som kom att hamna på B-sidan av albumet med i början av albumet. Dessutom ändrade man ordningen mellan Oh!Darling och Octopus’s Garden.
Dave Rybachevsky, författare till The Beatles’ Music History:
Intressant nog beslutades det den dagen att byta albumsidorna, vilket innebar att ’Her Majesty’ skulle vara det sista spåret på sidan ett, inte den sista låten på Abbey Road-albumet. Men den dagen insisterade Paul på att infoga den avvisade ’Her Majesty’ från den råa mixen från den 30 juli 1969, i slutet av en lång medley, följt av 14 sekunders tystnad för att återskapa vad han hörde på acetatet som släpptes den 31 juli.
Paul McCartney:
Det var i stort sett så det gick till. Hela vår karriär har varit så, egentligen, så det är ett passande slut.
Trots att det senare förekom ytterligare sessioner för inspelning, redigering och mixning – för både Abbey Road och Let It Be– var detta sista gången The Beatles befann sig tillsammans i studion. I takt med att albumen närmade sig färdigställande fanns det efter detta datum föga behov – eller någon större lust – för dem att alla vara samlade i byggnaden där så mycket magi hade skapats sedan den 6 juni 1962.