Author Archives: Artillio Bergholtz
Radio: Pop Go The Beatles
Lördagen den 1 juni 1963 var det både inspelning av radioprogram och konsert som stod på dagens schema för The Beatles.
The Beatles spelade in episoderna två och tre av deras BBC Radio Show Pop Go The Beatles i BBC:s Paris Studio i London.
The Beatles hade alltid haft tanken på att använda Pop Go The Beatles till att spela låtar från deras tidigare dagar – innan de blev kända. Deras livespelningar på cirka 25 minuter med originallåtar skrivna av teamet Lennon-McCartney gav dem inte några större möjligheter att framföra R&B-covers som tidigare hade fascinerat publiken i Liverpool och Hamburg.
Detta innebär att dessa BBC-sessioner ofta innehöll de enda överlevande inspelningarna av ett antal låtar från gruppens tidiga repertoar.
Just den här dagen spelade The Beatles in material för ett helt album, inklusive tre låtar som de aldrig hade spelat in för EMI. Fyra andra låtar skulle bli inspelade senare och släppta på vinyl, vilket gjorde att dessa sessioner gav en intressant insyn i hur The Beatles kreativa process gick till.
De började arbeta kl. 09.30 med att repetera och spela in den tredje episoden av programmet, vilken avslutades kl. 13.30. Gästartisten i detta avsnitt var Carter-Lewis and the Southerners. Så här såg bandet ut. Och så här lät dom!
Låtarna som The Beatles spelade var: A Shot Of Rhythm And Blues, Mephis Tennessee, A Taste Of Honey, Sure To Fall (In Love With You), Money (That’s What I Want) och From Me To You. En av låtarna – Sure To Fall (In Love With You) – kom med på Live At The BBC-samlingen från 1994.
Därefter var det dags att spela in episod två, vilket gjordes mellan kl. 13.30 och kl. 17.30. Gästartisten i detta avsnitt var The Countrymen.
Även i detta program spelade de in sex låtar; Too Much Monkey Business, I Got To Find My Baby, Young Blood, Baby It’s You, Till There Was You och Love Me Do. Låtarna I Got To Find My Baby, Young Blood och Baby It’s You kom med på samlingen Live At The BBC.
Den andra episoden av Pop Go The Beatles sändes på the BBC Light Programme service mellan kl. 17.00 och kl. 17.30 tisdagen den 11 juni 1963. Den tredje episoden av programmet sändes vid samma tidpunkt, fast en vecka senare (18 juni).
Tilläggas kan att Sean O’Mahony, som var ifrån ett tidningsförlag, var närvarande vid inspelningarna och träffar Brian Epstein. Lite senare träffar han Brian igen och föreslår då att The Beatles borde ha en egen officiell månadstidning som skulle ha titeln The Beatles Book. Och som bekant blev det så. Ibland kallas tidskriften också för Beatles Monthly eftersom den kom ut en gång i månaden. Första numret kom ut i augusti 1963 i en upplaga av 80 000 exemplar. Redan före 1963 år slut hade upplagan stigit till hela 330 000 exemplar! Totalt gavs det ut 77 nummer av tidningen innan man slutade i december 1969. Tidningen återupplivades 1976 och gavs ut ända fram till och med januari 2003. Det blev nummer 321! O’Mahony var den som redigerade tidningen fast under namnet Johnny Dean!
____________________________
Live: Granada Cinema, Tooting, London
Samma kväll var det dags för den fjortonde konserten på The Beatles UK-turné med Roy Orbison. Den här gången spelade de på the Granada Cinema i Tooting i London. Detta blev The Beatles enda spelning på denna biograf som senare återöppnades som bingohall.
Live: Odeon Cinema, Southend-on-Sea, Essex
Den trettonde dagen på The Beatles UK-turné med Roy Orbison ägde rum på Odeon Cinema på High Street i Southend-on-Sea i Essex.
The Beatles uppträdde på Odeon Cinema vid ett ytterligare tillfälle – den 9 december 1963. Byggnaden revs 2004 och ersattes av en universitetsbyggnad.
Hör Paul berätta om The Beatles!
Live: Odeon Cinema, Manchester, Lancashire
Den här torsdagen skulle The Beatles egentligen ha spelat på Granada Cinema i Kingston-upon-Thames, Surrey, men UK-turnén satte stopp för detta.
Den tolfte föreställningen på UK-turnén med Roy Orbison var det enda framträdandet som The Beatles gjorde på Odeon Cinema på Oxford Street i Manchester.
Konserten kom senare att recenseras i The Daily Express av en viss Derek Taylor, som var tidningens nöjeskorrespondent för norra delarna av England.
Trots att redaktörerna förväntade sig en negativ recension på något som de ansåg vara en tonårsfluga, kom det sig att Taylor tyckte att The Beatles var förtjusande.
Så här skrev Taylor om kvällens konsert i tidningen som publicerade den 31 maj 1963: Measuring it word by word, let me make a solemn declaration that because of the city of Liverpool, popular music, after years of turmoil and unspeakable rubbish, has become healthy and gay and good again.The Liverpool Sound came to Manchester last night, and I thought it was magnificent… Indecipherable, meaningless nonsense, of course, but as beneficial and invigorating as a week on a beach at the pierhead overlooking the Mersey.
The spectacle of these fresh, cheeky, sharp, young entertainers in apposition to the shiny-eyed teenage idolaters is as good as a rejuvenating drug for the jaded adult.I suppose there is not – yet – a first-class musician among them. Last night’s audience of screamers gave the ear little chance of picking up two consecutive notes. And record companies can work wonders in the studios. So how can you tell whether there is any quality?
I suppose also that in another 12 months another sound will have been fed to the teenagers. But in the meantime, The Beatles and Gerry and the Pacemakers – who, with their first record arrived at No. 1 on the hit parade – were a fair-sized sensation. Their stage manner has little polish but limitless energy, and they have in abundance the fundamental rough good humour of their native city.
It was difficult to believe that the reception they had when they closed the first half of a generous bill would be exceeded by the noise accorded to The Beatles. One underestimates the teenage audience who gear their enthusiasm in ratio to the status of a star. It was really The Beatles we had gone to see.
When the no-lapelled, shiny black suits and thick black Roman hair-cuts of the stars appeared to a cascade of outrageous praise from the compere, the cinema went wild. Nobody could hear themselves trying to think. The act was largely drowned, but it didn’t matter at all. It was marvellous, meaningless impertinent, exhilarating stuff.Derek Taylor
Taylor kom senare att utveckla en nära vänskap med The Beatles och deras manager. Senare blev Derek Brian Epsteins personlige assistent och spökskrivare åt hans självbiografi, The Beatles presschef under deras USA-turné 1964 och 1968 blev han presschef för Apple Corps.
Live: Rialto Theatre, York, Yorkshire
Onsdagen ägnade sig The Beatles åt att uppträda för tredje gången på the Rialto Theatre på Fishergate i York, som en del av UK-turnén med Roy Orbison.
Pete Howard har kommit över ett exemplar av en annan affisch som också gör reklam för The Beatles föreställningar på Rialto Theatre i York den 29 maj 1963. Pete berättar i nedanstående video om affischen och lite mer om de övriga artisterna som ingick i UK-turnén med Roy Orbison samt vissa intressanta detaljer som finns med på affischen. Det man kan notera är att hans affisch har ett foto med de fyra beatlarna, vilket är mycket ovanligt. Affischen ovan har också foton av de fyra beatlarna, men inte tillsammans utan enstaka bilder på respektive beatles huvud. Pete Howards affisch med fyra leende beatlar är ett verkligt fynd! Pete visar också några andra affischer från UK-turnén med Roy Orbison där han kan visa på intressanta skillnader i layouten.
För den som inte kommer ihåg det, så var det dessa sju låtar som The Beatles spelade under hela UK-turnén med Roy Orbison våren 1963:
Some Other Guy, Do You Want To Know A Secret, Love Me Do, From Me To You, Please Please Me, I Saw Her Standing There och Twist And Shout.
B Emmerson var en av många som var på en av konserterna denna dag. Så här berättar han om Roy Orbisons insats:
Roy Orbison was the best live act I have ever seen. He was so good that The Beatles, who had just hit the big time and had been moved to top of the bill, could not get on stage because the audience was shouting for encores of ’Running Scared’.
Så här låter det när Roy Orbison sjunger Running Scared. Denna video är från ett mycket senare tillfälle.
The Beatles hade spelat på Rialto Theatre två gånger tidigare – den 27 februari och den 13 mars 1963. Efter dagens spelning kom de tillbaka en fjärde gång – den 27 november 1963.