Nu har Paul McCartney släppt ännu en trailer till sitt kommande album McCartney III. Här får vi höra några takter på en av låtarna från albumet –The Kiss Of Venus. Vi får även se och höra när Paul och hans dotter Mary McCartney pratar lite kort om inspelningen av albumet.
Lennon-McCartney kontra McCartney-Lennon är både ett intressant ämne och ett svårt ämne att få kontroll över. Men frågan kring de båda kompositörernas uppfattning om vilket namn som ska stå först och på vilken skiva finns det inte något entydigt svar på.
Men det finns några faktauppgifter som man kan hålla sig till – i alla fall till att börja med.
Den som har varit observant har nog noterat att det ibland står Lennon-McCartney som kompositörer av en Beatleslåt och ibland står det McCartney-Lennon. Allt för att förvilla, eller hur?
Finns det några bra exempel? Jodå, vi kan börja med The Beatles första skiva på Parlophone, som var singeln Love Me Do från den 5 oktober 1962. Här står det klart och tydligt Lennon-McCartney.
Sedan kom som bekant The Beatles andra singel den 11 januari 1963 – Please Please Me – och då hade man ändrat till McCartney-Lennon! Se nedan.
:format(jpeg):mode_rgb():quality(90)/discogs-images/R-3638276-1356403545-7705.jpeg.jpg)
Den tredje skivan med The Beatles blev deras första album – Please Please Me, som släpptes den 22 mars 1963. Och här är alla kompositioner som Paul och John skrev utmärkta med McCartney-Lennon. Se nedan.
Den fjärde skivan med gruppen blev singeln From Me To You, som släpptes den 11 april 1963. Och också den fick ståta med kompositörsparet McCartney-Lennon. Se nedan.
:format(jpeg):mode_rgb():quality(90)/discogs-images/R-1258232-1428658137-5356.jpeg.jpg)
Nästa utgåva med The Beatles kom den 12 juli i form av en EP med titeln Twist And Shout. På sid 1 fanns det inte några egenskrivna låtar, men på sid 2 hittar vi Do You Want To Know A Secret och There’s A Place. Båda har kompositörsparet McCartney-Lennon.
När singeln She Loves You släpptes den 23 augusti 1963, hade man bytt tillbaka till Lennon-McCartney. Se nedan.
Alla skivor som följde därefter hade Lennon-McCartney som kompositörspar. Skivorna i USA hade dessutom två ytterligare varianter, nämligen J. Lennon-P. McCartney eller John Lennon-Paul McCartney som kompositörer. Nedan några exempel från USA:
Det kan också tilläggas att 1976, när McCartneys band Wings släppte livealbumet Wings Over America, där det ingår fem Beatleslåtar, anges kompositörerna som McCartney-Lennon. Se nedanstående exempel.
Ingen av vare sig John Lennon eller Yoko Ono gav någon offentlig kommentar om vad de tyckte om Pauls ändring av namnordningen.
Många år efter John Lennons bortgång, sent på 1990-talet, blev Paul McCartney och Yoko Ono inblandad i en diskussion om i vilken ordning namnen skulle stå.
På Paul McCartneys livealbum från 2002 – Back In The U.S. – var beatleslåtarnas kompositörer Paul McCartney och John Lennon.
När Yoko Ono motsade sig McCartneys begäran att man skulle skriva McCartney-Lennon på låten Yesterday från 1965, menade Paul på att han och John sedan gammalt hade en överenskommelse om att man kunde skriva Lennon-McCartney eller McCartney-Lennon om det var så att någon ville göra det på vilka framtida skivsläpp som helst.
2003 – gav han upp idén motsträvigt och sa: I’m happy with the way it is and always has been. Lennon and McCartney is still the rock ’n’ roll trademark I’m proud to be a part of – in the order it has always been.
_______________________________
När Paul och John träffades i tonåren och började skriva låtar tillsammans, kom de överens om att alla låtar som de skriver tillsammans eller individuellt skall ha bådas namn som kompositörer.
Exakt när denna överenskommelse gjordes är okänt. John Lennon har 1980 berättat om en informell överenskommelse mellan honom själv och Paul som skulle ha ägt rum (John Lennon:) when we were fifteen or sixteen.
Två låtar som i huvudsak var skrivna av Lennon 1957, Hello Little Girl och One After 909, hade bådas namn på skivetiketterna under det kommande decenniet. Vad gäller den senare bidrog Paul med något lite, men är i huvudsak en Lennon-komposition.
:format(jpeg):mode_rgb():quality(90)/discogs-images/R-9833515-1487056796-7685.jpeg.jpg)
Den tidigaste Beatlesinspelningen där kompositörerna anges som Lennon–McCartney och som senare kom att släppas officiellt var You’ll Be Mine, som spelades in i badrummet hemma hos Paul 1960 och som finns med på Anthology 1 från 1995.
Låten Cayenne som spelades in samtidigt i samma badrum kom också den ut på Anthology 1 1995, men har enbart McCartney som kompositör.
När vi kommer fram till år 1962, så var överenskommelse i full gång. Från The Beatles första inspelning i januari detta år (Decca-inspelningarna) fram till september 1969, då Lennon talade om att han skulle lämna bandet, var i stort detta alla låtar publicerade med bådas namn. De enda undantagen under denna tid var en handfull McCartney-kompositioner som släpptes av andra musiker, t.ex. Woman med Peter and Gordon 1966, Catcall med Chris Barber 1967 och Penina som spelades in dels av den portugisiska gruppen Jotta Herre, som släppte en EP med låten i mars 1969, dels av den portugisiske sångaren Carlos Mendes 1969. Singeln släpptes den 18 juli 1969.
:format(jpeg):mode_rgb():quality(90)/discogs-images/R-5001621-1381808122-1386.jpeg.jpg)
:format(jpeg):mode_rgb():quality(90)/discogs-images/R-6010467-1595147853-6365.jpeg.jpg)
Efter det att deras kompanjonskap hade upphört gav både John Lennon och Paul McCartney olika uppgifter om vem som skrivit en viss Beatleslåt och hur mycket av hela låten. Ibland hävdade de att de var ensam om att skriva en viss Beatleslåt. Rätt ofta så skilde sig deras minnesbilder åt, vilket inte är speciellt konstigt i och för sig. Deras tidigare intervjuer i ämnet skiljersig ofta från de intervjuer de gav under senare tid.
Men det får bli en annan artikel kring kompositörsparet!
Not. Allmänt kan sägas att John och Paul i början av sitt samarbete tyckte att den som skrev den mesta delen av en viss låt, skulle ha sitt efternamn först. Sedan har man ju konstaterat att oavsett detta ligger kombinationen Lennon-McCartney bättre i munnen än McCartney-Lennon. Men det kan man ju också tvista om – om man vill.
The Beatles framträdde i Lincoln bara vid ett enda tillfälle, som en del av deras höstturné 1963 i UK och Irland. Besöket gjorde de denna torsdag som var dag 23 på den långa höstturnén som fortsatte ända till den 13 december 1963. I Lincoln uppträdde de på ABC Cinema på Saltergate.
Före konserten hade Ringo Starr får ont i ett öra, så repetitionerna denna dag kortades ner och Ringo fick besöka det lokala sjukhuset där han fick en spruta mot sin öronvärk.
Här är några bilder på The Beatles bakom scenen i Lincoln den 28 november 1963.
Efter konserten kördes The Beatles till ett hotell i närheten av Doncaster. Deras chaufförs körstil var allt annat än säker, varför grabbarna tog kontakt med Brian Epstein när de väl kom fram och bad att få en ny chaufför.
Dagen efter lämnade The Beatles hotellet i Lincoln i en flaskgrön Zephyr 6 med registreringsnummer 2074-KD.
__________________________
The Beatles singel She Loves You gjorde något helt extraordinärt denna dag på försäljningslistan Record Retailer Chart – då de efter att ha legat länge på förstaplatsen ännu en gång gick upp på förstaplatsen, där de denna gång stannade på topp i två veckor.
Förhandsbeställningarna av singeln I Want To Hold Your Hand är denna dag uppe i över en miljon exemplar, redan en dag innan plattan släpps. Ännu ett rekord inom den brittiska musikindustrin som The Beatles satte under 1960-talet!
Ny mixning av titellåten All Things Must Pass (2020 Mix) med George Harrison.
Vi har tidigare skrivit om att vi har hoppats och trott på ett 50-årsjubileum för George Harrisons trippelalbum All Things Must Pass, som släpptes idag för exakt 50 år sedan, den 27 november 1970. Eventuellt skulle det kunna komma en 50-årsbox, men det verkar som om alla har fått stryka på foten för ett visst album av Paul McCartney.
Plastic Ono Band fyller också 50 år i år, men här blir det inte något 50-årsfirande av den skivan, som släpptes den 11 december 1970. Lite 50-årsfirande har det dock blivit i och med utgåvan av boken John & Yoko/Plastic Ono Band som publicerades den 29 oktober 2020 av Thames & Hudson Ltd. Men icke någon skiva – ännu. Men det lär komma och förmodligen under nästa år.
Men åter till George Harrison och hans 50-årsjubileum. Georges dödsbo har informerat om att firandet i år kommer i form av en ny stereomixning av trippelalbumets titellåt gjord i år av Paul Hicks*). Detta som en försmak av vad som säkert kommer under 2021.
Dhani Harrison berättar:
Den nya stereomikxningen av albumets titelspår är bara en försmak på vad som komma skall under 2021 för att fira 50-årsjubileumet av min fars legendariska album ’All Things Must Pass’.
Vi har grävt oss igenom högar av band och det kommer bara fram mer och mer askar allt efterom vi gräver.
Att se till att albumet ska höras tydligare och klarare har alltid varit en av min fars högsta önskningar och det var något som vi arbetade med tillsammans innan han gick bort.
Med hjälp av ny teknik och det arbete som Paul Hicks har lagt ner under projektets gång, verkar det som om vi kommer att lyckas med detta. Vi kan knappt vänta till att ni alla ska få höra allt som vi har arbetat med och ert tålamod kommer att få sin belöning nästa år.
En försmak på hur det kan låta kan man lyssna på på YouTube och Spotify till exempel. Så här låter 2020 års nymixade versionen av titellåten All Things Must Pass.
*) Paul Hicks har tidigare i år varit inblandad i remixningen av The Rolling Stones Goat’s Head Soup och John Lennons Gimme Some Truth.
Som bekant har utgivningen av Paul McCartneys album McCartney III skjutis fram från den 11 till den 18 december 2020 av produktionstekniska orsaker.
Ytterligare orsaker till detta har vi noterat från en person som arbetar på Capitol Records i USA.
Sammanfattningsvis beror de produktionstekniska problemen på att Capitol inte klarar av att producera så många olika varianter av vinylutgåvan i tid, varför de har flyttat fram releasedatumet en vecka.
Capitol hade inte väntat sig ett McCartney-album i år, och blev säkert lite tagna på sängen, kan man förstå. Capitol har dock varit i full färd med att uppfylla Pauls önskan om att fullfölja sekvensen 70-80-20 (1970, 1980 och 2020).
Försäljningen av vinylutgåvor kommer att utgöra en stor del av den fysiska försäljningen i Storbritannien och i USA. Detta ger Paul den bästa möjliga chansen till att han ska kunna få en förstaplats på försäljningslistorna i de båda länderna. Han vet säkert med sig att han har hård konkurrens om toppositionerna på listan, bl.a. av Arctic Monkeys och The White Stripes.
Samtidigt har det inkommit uppgifter om att vi kan förvänta oss en stor lyxutgåva under 2021 från Paul McCartney.
Det som vi också har meddelat på vår hemsida för ett par månader sedan, är att Paul förbereder sig på att ge ut 25 låtar, varav 11 släpps på albumet McCartney III. Vi har också fått information om fyra hemliga demolåtar, vilket gör att vi nu har en summa på 15 låtar. Det återstår 10 låtar (minst!), vilket torde kunna ingå på den eventuellt kommande lyxutgåvan under nästa år.
Till detta kan man tänka sig att Paul gödslar med singlar från lyxboxen, dels på vinyl, dels på cd. De 42 versionerna som vi har listat hittills kommer säkert att närma sig 100 innan nästa år är slut!
En del spår på det kommande albumet kommer från början före 2020. When Winter Comes är till exempel en låt som blev över vid inspelningarna av albumet Flaming Pie på 1990-talet.
Jag i likhet med redaktörschefen för Norwegian Wood – Roger Stormo – tycker nu att Paul McCartney har passerat gränsen för vad man kan vänta sig att hans fans ska köpa.
Det är klart syniskt av Paul att tro att även de mest inbitna fansen ska skaffa de 42 hittills kända formaten (se artikel från den 24 november 2020) för ett och samma album McCartney III i hopp om att ha en komplett skivsamling med McCartney.
Vi har sett dessa tenders under lång tid, d.v.s. att just Paul släpper ett otal antal varianter av sina nyutgivna skivor som album, maxisinglar, vanliga singlar, specialutgåvor i olika länder (framför allt i Japan) med olika spår, en del tydligt utskrivna, en del i form av att vara ett ’hemligt’ spår.
Ni som minns den senaste nya skivan från Paul – Egypt Station – kommer säkert ihåg att det var ett bra antal versioner som kom ut då i olika förklädnader, varav en del till fullständigt hutlösa priser.
Det kan inte vara något annat än en fullt naturlig reaktion från de mest inbitna McCartney-fansen om de nu ger upp sitt samlande för att få en komplett McCartney-samling. De kommer knappast lyckas komma över alla versionerna, hur hårt de än jobbar för det. Dessutom är det ju långt ifrån gratis . . . .
Tilläggas kan att det har börjat dyka upp några toner från en del av de nya låtarna på albumet McCartney III.
Här kan ni höra en liten bit på en av låtarna från albumet McCartney III – Find My Way
Och här är några takter på låten Long Tailed Winter Bird.
Den här onsdagen blev The Beatles sista resa till the Rialto Theatre i staden York. De hade framträtt här vid tre tidigare tillfällen under 1963: den 27 februari, den 13 mars samt den 29 maj.
En polisbil tilldelades att eskortera The Beatles i deras limousine – en Austin Princess från stadsgränsen till Rialto Cinema. Men eftersom de var ute i god tid, bestämde de sig för att först stanna vid ett motell i York på Tedcaster Road för att äta en bit mat till många besökares glädje.
Journalisten Chris Titley berättar:
Polisen avbröt hela helgen för just denna dag. Totalt 100 poliser utplacerades, inklusive specialkonstaplar. St. John’s Ambulance Service tog in ytterligare volontärer för att hjälpa tjejerna som förväntades svimma under The Beatles uppträdande. Under hela deras turné samlades stora folkmassor runt deras platser och försökte få en glimt av musikerna. Men överkonstapel Cyril Carter förväntade sig inte något bråk.
Cyril Carter: Vi förväntar oss att ungdomen i York ska vara ett gott exempel för andra mindre städer.
Chris Titley: En plan utvecklades som innebar att blockera gatorna runt Rialto. Teaterchef Derek Lacy hade ett annat problem: hur får man ut fyra män från teatern utan att vara omgiven av en folkmassa. I grund och botten kontaktade han unga fans för att dela med sig av sina idéer i denna fråga. Bland deras förslag var att klä ut sig till telefoningenjörer eller landa en helikopter på taket till Rialto.
John Blunt, kolumnist på tidningen Evening Press klagade och klagade: Fråga alla tonåringar som kommer till vår stad om de kan namnge fyra beatlar. Be sedan samma tonåringar om namnen på andra kända personer. Låt oss säga FN: s generalsekreterare, eller till och med namnet på vår premiärminister. Ofta kommer inte svaret så lätt. Det bara är så. Detta är vår känsla av värderingar i den moderna världen. Han kritiserade inte de hårt arbetande, sympatiska beatlarna för allt skrikande, liv och rörelse, bland folkmassorna när de dyker upp. Men han fördömde fansen.
Van Wilson: Ledningen för Rialto Theatre fick hundratals förfrågningar om autografer och till och med en klänning som ägaren ville att The Beatles skulle signera så att hon kunde lägga upp den på en välgörenhetsauktion.
Journalisten Chris Titley berättar: På kvällen den 27 november 1963 stötte 400 Beatlesfans ihop med barriärern av poliser utanför Rialto Cinema och sjöng oupphörligt: Vi vill ha Paul, George, Ringo, John. Några av dem stod i kylan i mer än fem timmar, men bara en flicka skadades.
Samtidigt var det dag nummer 22 under gruppens höstturné 1963.
__________________________________________
Den här dagen sändes Granada TV Late Scene Extra med programmet Scene at 6.30 med The Beatles, vilket spelades in den 25 november.
Dessutom hade nu försäljningen av singeln She Loves You nått en miljon exemplar i UK samtidigt som det nya albumet With The Beatles hade kommit upp i en försäljningssiffra på en halv miljon exemplar!
Albumet Double Fantasy som John Lennon signerade åt Mark David Chapman samma kväll som John blev lönnmördad av Chapman ska nu säljas på auktion hos Goldin Auctions.
Auktionsfirman har angivit ett lägsta bud på $ 400,000, vilket motsvarar cirka 3,4 miljoner svenska kronor. Budgivningen startade den 23 november 2020. Man räknar dock med att skivan ska kunna gå för uppemot $ 1 000 000, vilket motsvarar cirka 8,5 miljoner svenska kronor, enligt tidningen New York Post.
Skivan har Johns autograf under Yoko Onos käke på framsidan. Dessutom finns ytterligare tecken på skivan, som polisen har gjort för att markera att skivan utgjorde ett av flera bevismaterial i målet.
Skivan har också ett äkthetsintyg och är inramad i en hållare av plexiglas.
Sent på eftermiddagen den 8 december 1980 omkring kl. 17.00, stod Chapman utanför Dakota Building i New York, där John och Yoko bodde. När paret var på väg ut, frågade Chapman om han kunde få en autograf på sitt exemplar av Double Fantasy som hade kommit ut mindre än en månad tidigare (17 november 1980).
Lennon signerade skivan och han och Yoko tog sig till studion the Record Plant för en inspelningssession.
De återvände till hemmet cirka kl. 22.50, nästan sex timmar senare, och såg då att Chapman stod kvar utanför byggnaden. I samma ögonblick sköt Chapman ihjäl Lennon.
Fotografiet där man ser John signera albumomslaget under det att Chapman tittar på, var på omslaget till kvällsupplagan av New York Daily News dagen efter.
Enligt uppgift, hade Chapman placerat skivan i en plantering intill Dakota Building. Skivan upptäcktes senare av en person som lämnade in skivan till polisen. Upptäckaren fick sedermera tillbaka skivan, vilken han förvarade under sin säng under 18 år.
Första gången albumet såldes var 1998, då det gick för $150 000, motsvarande cirka 1,3 miljoner svenska kronor. Skivan bytte ägare både 2003 och 2010, då den såldes för $850 000, motsvarande cirka 7,2 miljoner svenska kronor. Albumet var åter ute på marknaden 2017 med en prislapp på $1.500 000, motsvarande 12,7 miljoner svenska kronor.
Chapman är dömd till livstids fängelse och är inlåst på the Wende Correctional Facility i staden Alden i staten New York. Tidigare i år nekades Chapman villkorlig frigivning för elfte gången i ordningen. Han kan söka villkorlig frigivning nästa gång år 2022.
Auktionen, som innehåller flera objekt avslutas den 12-13 december 2020 och har idag den 26 november 2020 fått ett bud på utropsbeloppet $ 400 000, motsvarande cirka 3,4 miljoner svenska kronor.
För första gången sedan Ray Wylie Hubbards debutalbum från 1976 har Hubbard nu slagit sig samman med det högt profilerade oberoende skivbolaget Big Machine för att ge ut ny musik. Det nya albumet, som har fått titeln Co-Starring, innehåller 10 låtar och bland de musiker som Hubbard har tagit hjälp av kan nämnas Ringo Starr, Joe Walsh, Don Was, Chris Robinson, Ronnie Dunn och Pam Tillis.
Ringo Starr gästspelar – på trummor – på plattans första spår – Bad Trick – tillsammans med basisten Don Was (från Eagles), gitarristen och svågern Joe Walsh (också från Eagles) och sångaren Chris Robinson (från Black Crows). Låten är den första låt som Ray Hubbard har skrivit tillsammans med sin fru Judy.
Här har du möjlighet att bilda dig en egen uppfattning, antingen genom att skaffa skivan själv och/eller lyssna på låten i nedanstående video.
Skivan kommer att recenseras i vårnumret 2021 av Beatles Nytt.
The Beatles’ Autumn Tour 1963 var nu inne på sin 21:a speldag, vilken denna tisdag ägde rum på The Regal Cinema i Cambridge.
Detta var The Beatles andra och sista föreställning på The Regal Cinema. Första gången de spelade här var den 19 mars 1963.
Innan de två föreställningarna skulle genomföras, uppträdde The Beatles live i det lokala nyhetsprogrammet East At Six Ten på BBC. Programmet sändes mellan kl. 18.38 och kl. 19.01 där de blev intervjuade i omklädningsrummet på The Regal Cinema av reportern Jean Goodman.
Jean Goodman : Hur länge tror du att Beatles håller?
John : Cirka fem år.
Jean Goodman : Kommer bandet att vara tillsammans?
John : Jag vet inte.
I likhet med de övriga spelningarna framförde The Beatles följande tio låtar:
I Saw Her Standning There, From Me To You, All My Loving, You Really Got A Hold On Me, Roll Over Beethoven, Boys, Till There Was You, She Loves You, Money (That’s What I Want) samt Twist And Shout.
Här en video med lite stillbilder hämtade från när The Beatles var på The Regal Cinema i Cambridge den 26 november 1963.
The Beatles stannade över natten på University Arms Hotel, cirka fem km från Cambridge. På hotellet intervjuades de av den amerikanska journalisten Michael Braun, som samlade in material till en bok som beskriver deras väg till berömmelsen. Den boken kom ut första gången 1964 och har titeln Love Me Do – The Beatles’ Progress.
Dagen efter fick John Lennon, lite lagom förklädd, en guidad tur på universitetets colleges av en student som sedermera blev en känd regissör vid namn Tony Palmer, som bl.a. gjorde filmen All You Need Is Love.
Som jag skrev i gårdagens (24/11 2020) artikel om Paul McCartneys olika utgåvor av den kommande skivan McCartney III, så kommer han med säkerhet inte nöja sig med 41 olika utgåvor, utan kommer med många fler framöver.
Redan nu har det kommit information om utgåva nr 42, vilken har kompletterats i gårdagens artikel.
Den senaste kända utgåvan är en vinylskiva i orange färgsättning, vilken lär ska vara tillgänglig via Universal Musics nätbutik. Upplagan är begränsad till 3 000 exemplar.
Fortsättning följer, var så säker!