Folkligt, fullsatt och fantastiskt på Ringos konserter i Nashville

Som vi har aviserat tidigare på vår hemsida, blev det nu två tvåtimmars välgörenhetskonserter med Ringo Starr & Friends på Ryman Auditorium i Nashville, Tennessee, USA. Bland musikerna fanns trummisen Jim Kelter, basisten Dennis Crouch. Intäkter från konserterna går till att stödja Los Angeles hjälpinsatser för skogsbränder.

Tisdagen den 14 januari 2025 deltog bland andra följande gästmusiker Jack White, Sheryl Crow, Billy Strings, Emmylou Harris, Brenda Lee, Rodney Crowell, Mickey Guyton, Sarah Jaosz, Jamey Johnson, Larkin Poe, The War And Traty och Molly Tuttle. Showen innehöll countryinfluerade tolkningar av både Beatles-låtar och Ringo Starrs sololåtar inklusive tre låtar från hans sprillans nya album Look Up; Look Up, Thankful och Time On My Hands.

Hela spellistan såg ut så här:

1. ”Matchbox” (med Jack White)
2. ”It Don’t Come Easy”
3. ”Time on My Hands”
4. ”Octopus’ Garden” (Molly Tuttle, utan Ringo)
5. ”Don’t Pass Me By” (Jack White, utan Ringo)
6. ”Thankful”
7. ”Honey Don’t” (Billy Strings, utan Ringo)
8. ”Without Her” (The War and Treaty, utan Ringo)
9. ”I Don’t Want to Spoil the Party” (Sheryl Crow, Molly Tuttle, utan Ringo)
10. ”Boys” (Ringo on drums and vocals)
11. ”Have You Seen My Baby”
12. ”You Don’t Know Me at All”
13. ”Act Naturally”
14. ”I Wanna Be Your Man”
15. ”What Goes On” (med Billy Strings och Molly Tuttle)
16. ”Look Up”
17. ”Photograph”
18. ”Yellow Submarine (with Jim Keltner and Jack White)
19. ”With a Little Help From My Friends” (med Emmylou Harris, Brenda Lee och övriga gäster)

Nedanstående video är från konserten den 14 januari 2025.

Till detta kommer en tv-special benämnd Ringo & Friends at the Ryman som innehåller delar av båda dagarnas konserter. Filmen är tänkt att sändas under våren 2025 på CBS och Paramount +.

Pressmottagning för gruppen ’Grapefruit’

Onsdagen den 16 januari 1968 anordnades en speciell pressmottagning i Mayfair Sviten på Hanover Grand Hotel i London för bandet Grapefruit. Pressmottagningen hade arrangerats av RCA Records inför utgivningen av gruppens första singel, som var Dear Delilah, och som kom ut bara två dagar efter pressmottagningen – den 19 januari 1968.

En glad Paul McCartney tittar på Cynthia Lennon. Bredvid Paul
står Jane Asher och bredvid Cynthia hennes make John Lennon.

John Perry, medlem i gruppen, berättar:
Vår grupp introducerades officiellt den 17 januari vid en mottagning på Hanover Grand Hotel i London. Där deltog Paul McCartney, John Lennon, Ringo Starr, Donovan, Cilla Black, Brian Jones och andra av våra fans.

Ett glatt par – Paul McCartney och Jane Asher.

John Lennon låter spegla sig. Det var John som
hittade på gruppens namn ’Grapefruit’  efter
Yoko Onos bok med samma namn.

Stående från vänster: Brian Jones, Donovan, Ringo Starr, John Lennon och Cilla Black.
Sittande medlemmarna i gruppen ’Grapefruit’ från vänster:
George Alexander, Pete Swettenham, Jeffrey Swettenham och John Perry.

Samma konstellation som bilden innan, med det tillägget att
Paul McCartney har hittar fram till grabbarna i ’Grapefruit’.

Under pressmottagningen spelade gruppen ett antal låtar.

Jeff Swettenham, trummis i bandet berättar:
Vi kände oss väldigt stressade när vi spelade inför alla dessa människor. Vi framförde sex låtar väldigt dåligt.

John och Cynthia Lennon tillsammans med Ringo Starr.

En typisk vilodag för The Beatles

Denna tisdag hände inte speciellt mycket med The Beatles som är allmänt känt. Men att vila upp sig kan knappast skada inför gruppens kommande äventyr.

Väggmålningen på huset till ’Apple Boutique’

Måndagen den 15 februari började det hetta till lite vad gäller om målningen på husväggen på Baker Street, där Apple Boutique ligger.

John Lennons barndomsvän Pete Shotton:
”Hur som helst, ”Simp” väggmålningen på väggen i boutiquen, som alla var nöjda med, kunde stå emot pressen från kommunen i bara tre eller fyra veckor . Myndigheterna informerade mig om att de skickade målare för att måla byggnaden och Apple skulle behöva betala för deras arbete.

George Harrison:
Väggmålningen på väggen i butiken såg fantastisk ut, men trots detta fungerade saker och ting inte som förväntat. Flera närliggande butiksägare gillade inte färgen på byggnaden, även om andra godkände den eftersom väggmålningen väckte kundernas uppmärksamhet och Baker Street plötsligt blev platsen alla pratade om. Fram till dess var Baker Street en omärklig gata, förutom Sherlock Holmes hem. Vi gick längs den bara till busshållplatsen. Och nu har allt plötsligt förändrats. Men på grund av klagomål tvingade ägaren till byggnaden eller den vi hyrde den av oss att måla över väggmålningen.

Om vi ​​hade försvarat målningen då, och den hade bevarats, nu skulle alla säga: ”Wow, titta bara på den!” Vi måste förnya det så att färgen inte spricker.” Men det här är ett typiskt exempel på de begränsningar som vi försökte bekämpa. Det var vad sextiotalets hippies ville ha: ”Gå härifrån, ni är tråkiga.” Regeringen, polisen, allmänheten – alla var så tråkiga, och då insåg folk plötsligt att de kunde vara roligare.

Paul McCartney:
Kommunen blev envis och krävde att vi skulle ta bort väggmålningen. Vi svarade: ”Du skojar! Den är vacker, alla gillar den.” Förmodligen motsatte sig en av de lokala invånarna. Sedan bestämde vi oss för att måla utsidan av butiken med vit färg och installera belysning på motsatt sida av gatan. Vi fylldes av olika idéer. Några av dem implementerade vi aldrig, men det var idéernas tid.

Texten i brevet ovan lyder ungefär så här:
Brev daterat den 15 januari 1968 från stadsarkitekten och planeraren till generalsekreteraren i St Marylebone A.J.D. Till Stonebridge: ”Dear Sir. 94 Baker Street. Tack för ert brev av den 12 januari 1968. Frågorna om väggmålningen på 94 Baker Street och omfattningen av rådets auktoritet över väggmålningar i allmänhet är för närvarande under översyn. Synpunkter från berörda parter kommer att beaktas fullt ut av kommunfullmäktige vid beslut om eventuella åtgärder som kan eller bör vidtas. Jag förstår att Portman Estate avyttrade äganderätten till den här fastigheten för några år sedan, men de kan ha viss kontroll och ni kanske vill kontakta dem direkt. Med vänliga hälsningar, Stadsarkitekt och Planerare, P.J. West.