Mixning av låtarna ’Getting Better’, ’She’s Leaving Home’ , ’When I’m Sixty-Four’ och ’Lovely Rita’

The Beatles själva var säkert fortfarande inne på sina vilodagar. Men det hände andra saker i studion. Den här måndagen inleddes arbetet med mixningar av fyra av låtarna som kom att ingå på Sgt. Pepper-albumet.
I kontrollrummet till Studio Two i EMI Studios på Abbey Road var producenten George Martin, ljudingenjören Geoff Emerick och den biträdande ljudingenjören Richard Lush beredda att jobba med mixningarna under denna session som började kl. 19.00 och slutade kl. 22.30.

Den här dagen var den andra på varandra följande dag som vigdes åt stereomixningar av Sgt. Pepper-albumet, vilket ledde till att fyra av låtarna blev kompletta.

De började med att arbeta på Getting Better, vilken mixades på bara ett försök. Rytmspåret, tanpura och öppna hi-hat-slag panorerades in i den vänstra kanalen, med all sång centrerad. Piano, congatrummor och gitarrspelet panorerades in i höger kanal.

She’s Leaving Home visade sig vara lite mer problematiskt. De behövdes hela sex försök innan man blev nöjd med mixningen. Violiner och harpa panorerades till höger kanal, viola, cello och kontrabas panorerades till vänster kanal, med all sång i mitten av stereoparet. De musikaliska cellofraserna i slutet av refrängen redigerades på samma sätt som de gjordes i monomixen. En funktion som glömdes bort när man skapade denna stereomix var att inspelningsbandet måste snabbas upp tillräckligt för att få sången att låta naturlig. Den här mixen, som för övrigt är den version de flesta lyssnare kommer att känna till, gjordes med bandet i standardhastighet, vilket gjorde att musikerna kunde låta naturliga i tonarten E, men gjorde Paul och Johns sång lite tyngre. Detta bekräftar än en gång tanken att mindre ansträngning lades på att skapa stereomixarna för albumet, och detaljerna gavs inte lika stor vikt, eftersom man trodde att de flesta lyssnare inte skulle höra det ändå. I alla fall tillsattes en liten mängd reverb och det inledande harpsegmentet fördubblades som i monomixen.

Av de tre Beatles-låtarna som anses vara orkestrala anses She’s Leaving Home vara den minst framgångsrika. Medan Eleanor Rigby gav Paul en Grammy Award för bästa samtida sångframförande, toppade Yesterday  USA:s poplistor i fyra veckor (Billboard) och blev den mest populära låten i historien enligt Guinness Book of World Records (med över 2 500 inspelade versioner)

Näst på tur var When I’m Sixty-Four, som också stereomixades på första försöket. Rhythm-spåret, inklusive piano-overdubbarna, var centrerat, med sång och orkesterklockor panorerade till vänster. Klarinetter och stödsång panorerades uteslutande till höger kanal.

Den sista låten som mixades var  Lovely Rita. Här behövde man två stereomixningsförsök, varav det andra försöket blev det som kom med på albumet. Dagens sista uppgift var att editera She’s Leaving Home, varefter låten var komplett. Rytmspåret panorerades uteslutande till den vänstra kanalen, medan basgitarren och pianot panoreras till höger. All sång, inklusive spelet på kam med toalettpappersbitar lades i centrum.