The Beatles – Detta händer den 5 maj 1969
Singeln ’Get Back/Don’t Let Me Down’ släpps i USA
Nästan en månad efter det att singeln hade släppts i UK, släpptes den denna måndag i USA. Det blev den första singeln med The Beatles under 1969. Singeln Get Back/Don’t Let Me Down släpptes på Apple 2490. I likhet med singeln i UK fick Billy Preston ett omnämnande även på den amerikanska utgåvan. Det var första och sista gången som någon utanför The Beatles har fått med sitt namn på en Beatlesutgåva.
Anledningen till att skivan släpptes så sent i USA kan ha påverkats av att Paul McCartney hade bestämt sig för en sista minuten-remix den 7 april 1969, bara fyra dagar före den officella releasedagen i UK, vilket innebar att det dröjde ytterligare ett antal dagar innan skivaffärerna hade singeln till försäljning. Såväl Apple som distributören Capitol ville undvika samma sak en gång till. Den 10 maj 1969 började singeln sitt äventyr på den amerikanska topplistan, där den låg under 12 veckor. Två veckor efter den 10 maj nådde den förstaplatsen på listan, en placering de höll under fem veckor. Denna singel var också den första i USA som släpptes i riktig stereo istället för mono. Under 1969 var riktningen mot att släppa bara stereoutgivningar stark och The Beatles fann sig väl till detta, eftersom de släpptes skivor enbart i stereo i slutet av året.
Inspelningen av låten ’Something’ fortsätter
George Harrison:
I remember doing the solo to ‘Something’ and it was dark in the studio and everyone was stoned. But Ringo, I think, was doing a drum overdub on the same track, and I seem to remember the others were all busy playing. And every time I said, ‘Alright, let’s try another take” – because I was working it out and trying to make it better – they all had to come back and redo whatever they’d just played on the last overdub. It all had to be squeezed onto that one track, because we’d used up the other seven. That’s why, after laying down the basic track, we’d work out the whole routine in advance and get the sound and balance. You’d try and add as much as possible to each track before you ran out of room. On one track we might go, ‘Okay, here the tambourine comes in, then Paul, you come in at the bridge with the piano and then I’ll add the guitar riff.’ And that’s the way we used to work.
Även om Geoff Emerick inte angavs som musiker vid denna session, återger han några av dagens händelser som ögonvittne, vilket tyder på att han mycket väl kan ha varit närvarande i studion, eftersom han hade varit tre veckor tidigare under inspelningen av The Ballad Of John And Yoko.
Geoff Emerick:
George hyste uppenbarligen fortfarande ett agg mot Paul, och det verkade på mig som att han tog hämnd på honom under inspelningen av ’Something’. Det var tydligt att Harrison faktiskt gav Paul instruktioner om hur man spelade bas, och upprepade gånger sa till honom att han ville att partiet skulle förenklas kraftigt. Detta var första gången jag arbetade med Beatles, för fram till dess hade George aldrig vågat säga åt Paul vad han skulle göra; han hävdade sig helt enkelt aldrig på det sättet.
Paul McCartney:
Jag tror att George kände att jag pressade basstämman lite för hårt. Återigen, jag försökte göra mitt bästa, men kanske var det hans tur att säga att jag pressade mig för hårt. Men det var kul, och det gick bra. Det är väldigt frestande när man spelar bas. Jag börjar nog enkelt, och sedan kanske man upptäcker att den del vi gillar är en fin melodi. Det är ganska äventyrligt. Jag blev tillrättavisad en eller två gånger för att jag var för aktiv. Men, du vet, vid det laget hade jag hört (Motown-basisten) James Jamison. Han var fantastisk. Han hade melodiska basgångar, och jag gillade det. Det öppnade liksom mina ögon för det. Det var liksom, ”Åh ja, wow, vilket rytmiskt mönster, det får en att röra på sig, ja!” Man kan verkligen driva ett band med bas.
The Beatles – Detta händer den 4 maj 1969
John Lennon och Yoko Ono köper ’Tittenhurst Park’
Annonsen som bekräftar att fastigheten är till salu.
I knew the house, because John and I had been to look at it with the other Beatles couples a year or two earlier. It was beautiful, with extensive grounds including its own market garden. For a crazy moment we’d considered buying it and all moving in together, in a kind of Beatles commune. How strange that now it was John and Yoko’s home.
Lennon och Ono flyttade emellertid inte in förrän den 11 augusti 1969. De använde sig av den dubbla köpesumman till att renovera huset samt skapandet av en sjö på tomten, som de kunde se från sitt sovrumsfönster. Allt utan bygglov!
Som bekant var det här som The Beatles sista gemensamma fotosession ägde rum den 22 augusti 1969. Bilder som kom att användas på omslaget till samlingsalbumet Hey Jude, som kom ut den 26 februari 1970.
År 1970 installerades en inspelningsstudio under namnet Ascot Sound Studios (ASS). Lennons studio i Tittenhurst Park ansågs vara den första professionella inspelningsstudion i Storbritannien. Den designades av en ingenjör vid namn Eddie Veale, tillsammans med David Dearden, som installerade mixerborden och annan utrustning. Både John Lennons album Imagine och Yoko Onos album Fly spelade in i denna studio. Inspelningssessionerna filmades och resultatet släpptes som en dokumentärfilm med titeln Gimme Some Truth: The Making Of John Lennon’s Imagine.
Paret kom att flytta till USA i augusti 1971. Den 18 september 1973 såldes de fastigheten till Ringo Starr, som döpte om inspelningsstudion till Startling Studios.
Ringo Starr, John Lennon och Paul McCartney på avslutningsfest
Tre av beatlarna (alla utom George Harrison) var närvarande vid denna avslutningsfest, som avsåg firandet av att inspelningen av filmen The Magic Christian, med Ringo Starr och Peter Sellers i huvudrollerna.
Peter Sellers och Ringo Starr vid roulettbordet med fake money.
Yoko Ono och John Lennon på avslutningsfesten.
Evenemanget äger rum på Les Ambassadeurs Club i London. Bland gästerna återfanns bland andra skådespelarna Richard Harris, Sean Connery, Stanley Baker, George Peppard, Roger Moore och Christopher Lee.
Paul McCartney och Linda McCartney på avslutningsfesten.
Partyt filmades av producenterna för The Magic Christian. Bilder från partyfilmen kom att visas i december 1969 i en BBC-dokumentär med titeln Will The Real Mr Sellers . . . som berättades av Spike Milligan. Det var bara 41 sekunder från partyfilmen som visades i dokumentären. Här kan man se Peter Sellers diskuterandes med John Lennon och en kort intervjusnutt med McCartney, som förnekar att hans fru Linda skulle vara havande. Parets dotter Mary föddes emellertid fyra månader senare . . .
The Beatles – Detta händer den 3 maj 1969
Fallet ’Northern Songs’ fortsätter
Fallet Northern Songs har under lång tid nu genomgått ett stort antal turer i en inte alltför vänlig stämning mellan de olika parterna.
Den 3 maj hamnade ATV i tidningsrubrikerna, när de tillkännagav att de förlängde sitt bud på aktierna i Northern Songs till den 15 maj. Om de inte hade säkrat kontrollen över företaget då, skulle de acceptera Beatles bud på 42 shilling och 6 pence per aktie.
Om hur Ringos video ’Long Long Road’ gjordes
Ringo Starr bakom scenen till videon ’Long Long Road’
Nu har Ringo Starr gjort en video om hur videon till låten Long Long Road gjordes. Samtidigt pratar han lite om bakgrunden till låten, som är skriven av honom själv tillsammans med Bruce Sugar.
Speltid: 3:20.
The Beatles – Detta händer den 2 maj 1969
John Lennon och Yoko Ono intervjuas i tv-programmet ’How Late It Is’
Intervjun ägde rum i Studio G i företagets Lime Grove Studios i Shepherd’s Bush mellan kl. 12.30 och kl. 13.00. How Late It Is var en konst och sketch-show – by the young for the young at heart – som visades en gång i veckan och presenterades av Michael Wale. Intervjun sändes samma kväll kl. 22.55. Showen innehöll en treminuters sekvens från Lennon och Onos film Rape, där den unga ungerska kvinnan Eva Majlath följdes av en filmpersonal. Paret Lennon-Ono diskuterade filmens innehåll med Wale och kom också delvis in på den när förestående utgivningen av parets andra album Unfinished Music no. 2: Life With The Lions, deras gripande för droginnehav året innan och Yoko Onos missfall. Hela intervjun verkar inte längre finnas, men en ljudinspelning har cirkulerat på olika bootlegskivor. Hela utskriften av intervjun är inte tillgänglig, men nedanstående delar kan vi ändå presentera från intervjun:
Yoko:
Ja, det är en film om livet (filmen ”Rape”). Du kan ta vilka tio eller tjugo minuter som helst av filmen, när som helst, och det kommer att göra en skillnad. Filmen handlar främst om det moderna livet, när människor ständigt påverkar varandra, lägger sig i varandras liv, och detta orsakar spänningar.
John:
Det handlar också om främmande språk.
Yoko:
Ja, vi talar alla med varandra på ett främmande språk, förstår du.
John:
Grejen är den att det spelar ingen roll vad hon säger. Allt hon säger är: ”Varför just jag, av alla människor i den här världen?”
Yoko:
Men jag säger det hela tiden – det här är världen, förstår du, vi frågar oss alltid: ”Varför jag? Varför jag?”, förstår du.
John:
Du frågade om det, det är därför.
Yoko:
Och vårt språk är väldigt främmande för andra människors situation, förstår du.
Michael Wahl:
Varför bestämde du dig för att göra en sådan här film?
John:
Tja, Yoko hade vad hon kallar ett manus. Det var något i stil med ”Vi gör en film om…”, du vet, något i den stilen. Vi var på sjukhuset, vi fick ett missfall, och vi filmade medan vi var på sjukhuset. Vi hade en kameraman som hette Nick, som vi sa till: ”Gå ut och förfölj någon, Nick.” Så han gick ut och gjorde ett halvdussin tester i Hyde Park på olika människor. Det finns en del bra grejer, men han filmade aldrig särskilt länge eftersom han var en trevlig kille och han ville inte vara påträngande, du vet. Men tanken var att vara påträngande. Dessutom finns det hela grejen med att försöka att inte reagera på kameran, men efter en halvtimme, ”Jag tycker du borde förklara dig, kompis.” Men det gick inte tillräckligt långt, du vet. Så han gick iväg och jag vet inte hur många dagar det tog honom, kanske en vecka eller två, och till slut stötte han på den här tjejen.
Michael Wahl:
Nu till den här tjejen. Är hon skådespelerska?
John:
Nå, någon i Montreux sa: ”Du vet, den här tjejen skådespelar faktiskt.” Du vet, det var nog som Alice i Underlandet, jag vet inte vad hon gjorde, om hon var skådespelerska. Vi vet inte.
Yoko:
Nu arbetar hon som modell.
John:
Hon är modell nu, så jag antar att hon kommer att bli skådespelerska, men jag tror inte att hon var det. Någon kille sa just att hon var skådespelerska, och det kanske hon var. Men om hon var skådespelerska skulle hon vinna en Oscar för den, men hon var inte med i filmen. Det är sant.
Michael Wahl:
Den här tjejen, hon visste faktiskt inte varför hon blev förföljd?
John:
Nej, det är därför hon fortsätter att fråga: ”Vad är det här?” Först tänker alla: ”Är det här på tv, är det jag som blir med?” och alla är lite exalterade över det. Och sedan, efter en halvtimme, börjar de bli obekväma och de går igenom alla dessa förändringar. De börjar fråga: ”Tja, vad är det här?” Vi sa till kameramannen och ljudteknikern att inte svara för då kommer de att etablera en god relation och de kommer att bli som vänner, du vet, något kommer att hända mellan dem. Och sedan börjar de fråga: ”Vad är allt det här för? Snälla, berätta vad era avsikter är,” och det fortsätter så. Och allt hon säger är: ”Vad är det här? Vad är det här?”
Michael Wahl:
På tal om förföljelse, vilka är förföljarna?
John:
Ja, vi förföljer varandra alla, du vet, spionerar konstant och tittar genom gardinerna på vad som händer på gatan, kikar in i varandras liv. Alla spionerar på alla, pressen tittar på alla, och vi tittar alla på pressen, varenda en av oss.
Yoko:
Vi är alla nyfikna barbarer.
Michael Wall:
Javisst, med tanke på ditt nya album.
John:
Den sänds idag, men det kommer ett helt avsnitt imorgon.
Michael Wahl:
När du gick ut från rätten omgiven av poliser… Detta var efter att du åtalats för narkotikainnehav. Förföljde de dig?
John:
Tja, jag antar att det är deras jobb. Det kallas stalking, men samtidigt hjälpte de oss att komma ut. Så det är så välvilliga de verkar när de hjälper till. Men det är egentligen hela historien.
Michael Wahl:
Vad hände när de kom till ditt hus? Polisen knackade på dörren…
John:
Det var lite konstigt eftersom vi låg i sängen när vi hörde vad som knackade. Yoko öppnade dörren, inte helt eftersom det är en av de där platta kilarna, och hon gick fram till ytterdörren och sa: ”Vem är där?” En kvinnoröst svarade: ”Brevbäraren.” Yoko sa: ”Brevbäraren är en man!” Sedan: ”Jag har ett speciellt meddelande till dig.” Yoko och jag var oroliga eftersom det antingen var pressen eller någon galen beundrare, den typen av person som knackar så där. Detta fortsatte ett tag, och sedan öppnade den här jäveln dörren, ursäkta mig, och jag låg fortfarande i sängen och hörde vad som pågick. Jag bara frös till och tittade nyfiket på de få personerna nära dörren, alla i civila kläder, så man kunde inte se vilka de var. Så hon rusade tillbaka. ”Vad händer? Vad händer?” Hon var panikslagen, gravid. ”Vad händer? Vad händer?” Folk vid dörren och allting. Hon kom bara ner på jorden igen, och den här knackningen på fönstret. Jag bestämde mig för att det inte var polisen, det var någon som försökte komma åt mig. Jag drog undan gardinerna, och den här store killen, den här superpolisen, vid fönstret, och vi var praktiskt taget nakna, typ i våra nattlinnen. Killen vid fönstret, jag försöker hålla tillbaka honom. ”Vad händer? Vad händer?” Och han säger: ”Haaaa!” Jag vet inte om han sa: ”Jag är polis”, jag hörde inget liknande, men jag sa: ”Ring, ring polisen.” Det fortsatte, det var som Bröderna Marx, men det kändes inte så då.
Michael Wahl:
Men i själva verket var det press på dig, och genom att sätta press på dig påverkade de ditt liv, och det var faktiskt under missfallet.
Yoko:
Allt påverkar våra liv, förstår du. Men livet är en härlig spänning.
Michael Wahl:
Vårt program idag handlar mest om nostalgi. Är du nostalgisk för något, John?
John:
Om varandra och gårdagen, typ.
Michael Wahl:
Yoko?
Yoko:
Om oss. Om Johns och Yokos möte, och om idag. Om framtiden.
Michael Wahl:
John och Yoko, tack så mycket.
Inspelningen av låten ’Something’ fortsätter
Under denna inspelningssession, som varade mellan kl. 19.00 och kl. 03.40 på lördagsmorgonen och som inkluderade en två timmars paus från kl. 23.00, spelade man in 36 tagningar, varav det den sista som fick ligga till grund för den släppta låten. Laguppställningen var Harrison på kompgitarr, Paul McCartney på elbas, John Lennon på piano och Ringo Starr på trummor. McCartneys bas lades på spår ett, Starrs trumspel på spår två, Harrisons kompgitarr på spår tre och Lennons pianospel på spår fyra. Från tagning nio och framåt lät man en andra signal från Georges gitarrförstärkare gå genom en Leslie-högtalare, vilket spelades in på spår sex.
På tagningarna 27 – 36 vid sångens slutkläm, engagerade Lennon bandet i en musikalisk improvisation. Denna fyra ackords-sekvens i 6/8-takt spelades in igen senare något snabbare av Lennon som en grund för låten Remember, som dyker upp på albumet John Lennon/Plastic Ono Band från 1970. Trots att jammet till slut togs bort helt och hållet, var det kvar under de flesta av öberdubbnings-sessionerna för Something. Det extra spelande förlängde låtens speltid med nästan fem minuter, till en totalt speltid på 7:48.
The Beatles – Detta händer den 1 maj 1969
Mixning av låten ’Oh! Darling’
Inspelningen av låten hade påbörjats den 20 april 1969 och en första grova mixning skapades mot slutet av den sessionen. Man lade på flera överdubbningar den 26 april och det var från denna som dagens tre stereomixningar framställdes. Stereomixningarna var numrerade 2-4, vilket gjordes under dagens session som varade melllan kl. 14.30 och kl. 19.00. Som inte var helt ovanligt, kom inga av dagens mixningar att användas, eftersom Paul McCartney spelade n sn solosång ett otal antal gånger under Abbey Road-sessionernas gång.
Slutmixning av låten ’John And Yoko’
En ny session tog vid mellan kl.19.00 och kl. 22.45 i kontrollrummet till Studio Three i EMI Studios under överinseende av ljudteknikern Jeff Jarrett. Den 22 april 1969 spelade John Lennon och Yoko Ono in stycket John and Yoko, som skulle komma att inkluderas på den första delen av deras album Wedding Album, och mixade den omedelbart. En annan mix gjordes den 26 april, men Lennon och Ono spelade in hjärtslagsljudet på nytt den 27 april. Den här torsdagen ägde den tredje och sista mixningen av denna komposition rum