Start2023-05-09T21:41:23+02:00
307, 2025

The Beatles – Detta händer den 3 juli 1968

By |3 juli, 2025|Categories: Nyheter, Musik/Skivutgivningar|

Inspelning av låten ’Ob-La-Di, Ob-La-Da’

Låten blev sedermera föremål för två omtagningar och blev inte komplett förrän efter sex inspelningssessioner. Denna första session startade kl. 20.00 och höll på ända fram till kl. 03.15 på torsdagsmorgonen. Man spelade in sju tagningar av Ob-La-Di, Ob-La-Da med Paul McCartney på akustisk gitarr och ledsång och Ringo Starr på trummor. Tagning sju fick sedan en korrekt solosång med ytterligare akustisk gitarr.

McCartney bestämde därefter att tagning fyra var den bästa, så han överdubbade ännu mer akustisk gitarr på den tagningen. Gitarren var en smula distorterad för att nästan låta som ett elektiskt instrument.

Paul McCartney:
Det här är helt och hållet min låt.

John Lennon:
Jag kanske hade gett honom ett par rader, men det är hans sång, hans text.

Paul McCartney:
Folk frågar mig alltid vad jag tänkte på när jag skrev en låt. När jag skriver en låt har jag inte alltid något eller någon i åtanke. Vissa låtar kommer bara naturligt. Till exempel kom texten till ’Ob-La-Dee, Ob-La-Da’ från ett samtal med en jamaicansk vän till mig, Jimmy Scott. Cool kille. Jag träffade honom på Bag O’Neil’s.” Våra spelningar slutade så sent att när vi kom tillbaka till London var restaurangerna och pubarna stängda, så det enda sättet att få något att äta och dricka var att ”gå till en klubb”, som vi sa. Det blev en livsstil. Vi körde hem från en spelning och gick direkt till en klubb. Bag O’Neil’s var en av mina favoriter. The Speakeasy, The Revolution, The Scotch St. James, The Cromwell. Senare, när resten av killarna gifte sig och bodde i förorterna, gick jag ofta till klubbar på egen hand. Det var på en av dem som jag träffade Jimmy Scott, en nigeriansk congaspelare. Han kom från Afrika och spelade på olika jazzklubbar.

Jimmy Scotts fullständiga namn var Jimmy Anonmuogharan Scott Emuakpor. Han föddes i Sapele, Nigeria, och flyttade till England på 1950-talet och spelade i ett antal band (som Georgie Fame och Blue Flames) och med olika musiker (som Stevie Wonder på hans turné i Storbritannien 1965).

Paul McCartney:
Jag gillade verkligen den här killen. Han var en god vän till mig. Vi brukade hänga på klubbar med honom på 60-talet och ha mycket trevligt, prata till stängningsdags. Han hade en fantastisk positiv attityd och var ett nöje att vara i närheten av. Han hade alltid ett par talesätt på tungan, varav ett var en av hans favoriter: ’Ob-La-Di, Ob-La-Da’. Han sa att det översattes till ’Livet går vidare’. ’Ob-la-di, ob-la-da, livet går vidare, bra’ . Han sa alltid det.” Vissa tror att ”Ob-La- Di, Ob-La-Da” är en yoruba-fras som betyder något i stil med ”comme ci, comme ca”. Andra tror att det var en fras som Jimmy Scott kom på. Och vissa tror att det är ordet ”bra” och inte den afrikanska versionen av ”bro”. Jag brukade älska det uttrycket. Varje gång vi träffades brukade han säga: ”Ob-la-di, ob-la-da, livet går vidare, bro.” När någon sa: ”För mycket”, sa han: ”Ingenting är för mycket, det är fantastiskt.” Han var en av de där killarna med ett fantastiskt uttryck. Jag gillar känslan av att vara så, så, så är det. Så jag bestämde mig för att skriva en liten humoristisk ”karaktärssång” om Desmond, Molly och deras barn. Det är en kombination av afrikanska och jamaicanska inslag. Resten är min fantasi. Det är som abstrakt konst.

Jag sa till honom: ”Jag gillar verkligen det uttrycket, och jag funderar på att använda det”, men när jag skrev låten blev han arg eftersom han ville spela in den själv. Jag sa: ”Kom igen, Jimmy, det är bara ett uttryck. Om du hade skrivit låten kunde du ha spelat in den.” Senare skickade jag honom en check som ett erkännande för det, för även om jag skrev hela låten utan hans inblandning, så var det hans uttryck.

År 1969 arresterades Jimmy och fördes till Brixtonfängelset i väntan på rättegång, anklagad för att inte ha betalat underhållsbidrag till sin exfru. Han bad polisen att kontakta Beatles kontor för att se om Paul skulle betala sin enorma utestående advokaträkning. Paul gjorde det på villkor att Scott lade ner åtalet mot honom på grund av låten.

Jimmy Scott fortsatte sin musikaliska karriär. Han var en okrediterad musiker på Rolling Stones album Beggars Banquet, och arbetade även med turnerande band som Bad Manners och sitt eget band, Ob-La-Da, Ob-La-Da. Han undervisade också i afrikansk musik och hade trumworkshops i London på 1970-talet. Tyvärr drabbades han av lunginflammation under en turné med Bad Manners i Amerika 1986.

Doug Trendle från gruppen Bad Manners berättar:
När vi kom tillbaka till Storbritannien blev han visiterad på flygplatsen och tvingades klä av sig naken eftersom han var nigerian. De höll honom naken i två timmar. Nästa dag fördes han till sjukhus och dog. Ingen vet exakt hur gammal han var eftersom han ljög om sin ålder när han fick sitt första brittiska pass. Han borde ha varit ungefär sextiofyra.

Från en intervju med Tony MacArthur för Radio Luxemburg, 20 november 1968:

Tony MacArthur:
Skrev du den låten? Jag menar, en låt som Lennon och McCartney skrev tillsammans?

Paul McCartney:
Jag tror att det mest är mitt. Mest mitt (skratt). John lade till lite nigerianskt inflytande (skratt).

Euron Griffith, författare till boken The Beatles in Tonypandy:
Dessa kassetter upptäcktes på Llewlins vind efter hans död 1979. Det fanns tre rullar, alla märkta ’Yellow Wood’ ( obs : de spelades in i november 1967 i gruvstaden Tonypandy). De innehöll utkast till låtar som senare dök upp på The Beatles dubbelalbum 1968. Kassetterna finns fortfarande i Llewlins ägo, men i augusti 1995, i närvaro av en advokat, spelades utdrag ur dem för mig. Det finns en glädjefylld entusiasm i John och Pauls sång. Versionen av ’Ob-La-Di-Ob-La-Da’ improviserades på spansk gitarr och tvättbräda. Den kaotiska återgivningen av Back In The USSR avbröts när Eilis smällar i väggen berättade för dem att deras te var klart. Det utbröt ett skratt innan kassetten tog slut.

Paul McCartney:
När vi var i Indien skrev jag några låtar där. Det var en bra tid. Jag hade en låt som hette ’I Will’ , men den hade ingen text. Jag skrev också ett stycke som hette ’Ob-La-Di, Ob-La-Da’ . Vi brukade åka till en by för att titta på film, där de satte upp en filmduk och alla lokalbefolkningen som älskade film samlades. Jag minns att jag gick längs en skogsstig från lägret till byn och spelade gitarr: ’Desmond sålde från ett stånd på marknaden…’” ”Det är en fiktiv berättelse om ett par personer som egentligen inte existerar. Den handlar om Desmond och Molly. Jag är väldigt förtjust i namn. Desmond är ett väldigt karibiskt namn. Men det kunde ha varit Winston, vilket också hade fungerat.

 

 

Ob-La-Di, Ob-La-Da single artwork – France


Tack brev från Paul McCartney och hans följe

Den här onsdagen skrev Paul McCartney ett tackbrev för en underbar kväll som han själv, Derek Taylor, Tony Bramwell, Peter Asher och Alan Smith tillbringade den 30 juni 1968 med Pat och Gordon Mitchell:

Pat och Gordon Mitchell, Mulberry Lodge, Harrold, Bedfordshire.

Kära Pat och Gordon. Det var en magisk kväll och ord på papper kan inte uttrycka den lycka vi alla upplevde, så jag vill helt enkelt tacka er igen och be er att ta emot champagneflaskorna till er lördagsmarknad, som ni, Gud vare med dem, utan tvekan nu äger. Era vänner, Paul McCartney, Derek Taylor, Tony Bramwell, Peter Asher, Alan Smith.

 

 

207, 2025

Paul McCartney såg även Dhani Harrisons framträdande

By |2 juli, 2025|Categories: Konserter, Paul McCartney|

Paul McCartney såg också Dhani Harrison framträda på ’Glastonbury’-festivalen 2025.

Förutom att vara publik rent allmänt fredagen den 27 juni 2025 på Glastonbury-festivalen och titta på olika bands framträdanden, inklusive The Searchers, var han givetvis också på plats denna fredag för att ta del av ett framträdande av George Harrisons son Dhani Harrison.

 

Speltid: 2:30.

207, 2025

Paul McCartney på Glastonbury-festivalen 2025

By |2 juli, 2025|Categories: Konserter, Paul McCartney|

Paul McCartneys besök på årets upplaga av ’Glastonbury’-festivalen

Fredagen den 27 juni 2025 passade Paul McCartney på att besöka Glastonbury-festivalen, där han själv varit huvudnumret tidigare. Paul passade också på att träffa några Liverpoolkompisar från bandet The Searchers.

The Searchers bestod av John McNally, Chris Curtis, Mike Pender, Frank Allen och Tony Jackson, bildades redan 1957, och har spelat allt sedan dess i olika formationer – totalt 68 år!  Vid årets Glastonbury-festival skulle bandet spela på the Worthy Farm’s Acoustic Stage, bland andra låtar deras toppklassiker Needles And Pins. Den låten har över 40.3 miljoner strömningar på Spotify. Bland de som tog farväl av The Searchers denna kväll mellan kl. 20.00 och kl. 21.00 var Paul McCartney. Trots bandets kändisskap, sände inte BBC bandets livekonsert vida sin BBCiPlayer till mångas förtret. Så om du faktiskt ville ta del av hela The Searchers avskedsframträdande var du tvungen att ha köpt en biljett till Glastonbury-festivalen, som kostade något under £ 400 och som således slut på två minuter!

 

Paul earlier today at Glastonbury 2025 with members of the Searchers : r/ PaulMcCartney

John McNally, Paul McCartney och Frank Allen.

 

Här ett smakprov från deras framträdande på Glastonbury-festivalen 2025 med låten Sweets For My Sweet.

Speltid: 4:14.

 

Paul McCartney som åskådare på Glastonbury-festival 2025. Speltid: 1:31.

107, 2025

The Beatles – Detta händer den 1 juli 1968

By |1 juli, 2025|Categories: Nyheter, Musik/Skivutgivningar|

John Lennon och Yoko Ono öppnar konstutställning

Utställningens fullständiga titel var You Are Here (To Yoko from John Lennon, With Love). Närvarande vid invigningen var blandade gäster, Apples publicist Derek Taylor. Lennon och Ono bar vita kläder för att matcha galleriets vita väggar och flera av utställningsföremålen.

 

John Lennon och Yoko Ono i sina vita kläder.

 

Vi invigningsceremonin släppte Lennon och Ono iväg 365 vita heliumballonger över London. Lennon förklarade högtidligt: I declare these ballons high. Tillsammans med varje ballong hade man satt fast ett tryckt kort med texten You Are Here på ena sidan och på den andra sidan av kortet kunde man läsa Write to John Lennon, c/o The Robert Fraser Gallery, 69 Duke Street, London W1.

 

John Lennon och Yoko Ono på väg att skicka upp 365 vita heliumballonger mot himlen i London.

 

Ballongetiketter – fram- och baksida samt en knapp med texten ’you are here’.

 

Några av de inskickade etiketterna.

 

Flera av de som returnerade kortet fick ett brev signerat av Lennon, med texten: Dear Friend, Thank you very much for writing and sending me my balloon back. I’m sending you a badge just to remind you that you are here. Love, John Lennon. Lennon var dock sårad av att upptäcka att flera av dem som hade returnerat sina kort hade skrivit rasistiska saker om Ono.

 

Utställningen bestod mestadels av en blandning av insamlingsbössor.

 

En upp och nervänd vit hatt med en skylt skriven av Lennon: ’FOR THE ARTIST. THANK YOU’.
Med en burk med knappar med texten ’you are here’.

 

Där fanns också en jättestor cikulär målarduk med texten ’you are here’ skrivet med små bokstäver i mitten

 

 

John Lennon och Yoko Ono med den runda målarduken bakom sig och
en burk med knappar samt John Lennon upp och nervända hatt.

 

Med var också en rostig cykel, som hade donerats av studenter från Hornsey College of Art  med en skylt som sa: This exhibit was inadvertently left out. Gesten tilltalade Lennon, som promt lade till föremålet till utställningen.

 

John Lennon stolt poserandes med den rostiga cykeln.

 


Inspelningen av ’Everybody’s Got Something To Hide Except Me And My Monkey’ fortsätter

Detta var den tredje inspelningssessionen, vilken pågick mellan kl. 17.00 och kl. 03.00, med låten Eveybody’s Got Something To Hide Except Me And My Monkey ,vilken innehöll ytterligare överdubbningar på tagning nummer åtta av låten.

Man inledde sessionen med att spela in Paul McCartneys bagitarrdel. Han kom att lägga till ytterligare en basgitarrdel den 23 juli 1968, vilken kan höras 2 minuter och 3 sekunder in på den slutliga inspelningen.

Geoff Emerick:
Basstämman som Paul lade till var bra. Det var uppenbart att han gav allt, oavsett vad som pågick mellan honom och John.

Därefter skapade man en reduktionsmixning, vilket tog låten in till tagning 9 med John Lennons och George Harrisons gitarrer kombinerade på spår ett och trummor, bas och slagverk på spår två.  Johns sång lades sedan till för att fylla den lediga platsen, vilken skulle ersättas av en annan tagning den 23 juli. På spår tre spelade John in om sången tillsammans med några extra trummor från Ringo, sedan på spår fyra dubbeldubbade han sin sång.” Med fyra spår fulla igen beslutades att ytterligare en reduktionsmixning var nödvändig som fick tagning nummer 10. Denna tagning tio var två minuter och arton sekunder lång och dokumenterades som den bästa.

 

Sheet music for Everybody's Got Something To Hide Except Me And My Monkey

Inspelningsschemat på EMI Studios för de första fyra dagarna i juli 1968. En rik variation av artister, från Edgy Cutler till Yehudi Menuhin, inklusive Shadows, Kathy Kirby, Cliff Richard, Sammy Davis och Paul Jones. ”4.T. ” står för fyrspårsinspelning, ” GE/ RL” för kontrollrumspersonalen Geoff Emerick och Richard Lush, ” KNT” och ” DH” för ingenjörerna Ken Townshend och Dave Harry.

 

3006, 2025

The Beatles – Detta händer den 30 juni 1968

By |30 juni, 2025|Categories: Nyheter|

Paul McCartney spelar in låten ’Thingumybob’

I musiktidningen Melody Maker stod att läsa den 7 juni 1968:
Beatlen Paul McCartney slog sig samman med de nationella mästarna i brassbandet Black Dyke Mills Band i Shipley, Yorkshire, förra söndagen för att spela in soundtracket till Kenneth Copes nya komediserie, Thingumybob, som har premiär hösten 1968. Paul har skrivit musiken till serien, där Stanley Holloway kommer att ha huvudrollen.Inspelningen ägde rum i Saltaire nära Bradford, med McCartney som producent för sessionen. Baksidan på singeln var Yellow Submarine, vilken också spelades in denna dag. Under det att McCartney var i Yorkshire, blev han intervjuad av Tony Cliff för tv-programmet Look North på BBC. Byn Saltaire var födelseplatsen för orkesterns musiker.

Intervjun, som varade i 4 minuter och 22 sekunder, sändes den följande kvällen, måndagen den 1 juli i Yorkshire-utgåvan av det lokala nyhetsprogrammet Look NorthBBC1 mellan kl. 17.55 och kl. 18.15.

 

 

Paul McCartney med ’Black Dyke Mills’ band den 30 juni 1968 i Saltaire.

 

Orkesterns version av Thingumybob baserades på en outgiven låt från 1965 med titeln Etcetera, som skulle komma att demoframställas av Paul McCartney den 20 augusti 1968.

Paul McCartney:
Vi experimenterade, så jag sa: ’Kan jag komma på något?’ Jag började med gitarren och gjorde ett flerspårsexperiment i kontrollrummet eller kanske det lilla rummet bredvid. Jag skrev bara det här lilla stycket och lade till en melodi – en harmoni till det ena och en harmoni till det andra, och skulpterade det med mycket vibrato på [gitarr]strängarna, och plockade verkligen strängarna galet.

Bill Harry:
Efter deras bröllop den 6 maj 1965 flyttade Marianne Faithfull och John Dunbar in i en lägenhet på Lennox Gardens 29 i Knightsbridge, och en av hennes stamgäster var Paul McCartney. Paul sa att han skulle ge henne en låt, och skrev faktiskt en till henne som hette ’Etcetera’, men hon bestämde sig för att den inte var tillräckligt bra för att spela in. Som ett resultat blev Marianne Pauls personliga val för låten ’Yesterday’, och under en fest spelade han en acetatversion av sin version för henne.

Paul McCartney:
Jag föreslog den för Marianne Faithfull och Mick Jagger. De letade efter en låt till den, men det var inte vad hon ville ha. Jag tror att hon letade efter något i stil med ’Eleanor Rigby’ , och jag föreslog ’Etcetera’ istället. Jag har många av de här fåniga små låtarna, de är inte utvecklade, och ibland när folk frågar mig om något föreslår jag en av dem. Det är egentligen ingen bra låt, och jag är glad att den åkte i soporna.

Alan Brown, EMI-tekniker:
Det är en väldigt vacker sång, en ballad där orden ’etcetera’ upprepas flera gånger. Jag har bara hört den två gånger: när [McCartney] spelade in låten och när vi spelade upp den för honom. Bandet togs bort och jag har aldrig hört något om det sedan dess.

Thingumybob var skriven som en temamelodi till komediserien ThingumybobYorkshire Television, som började sändas i augusti 1968. Singeln framfördes av John Foster & Sons Ltd Black Dyke Mills Band och släppes i USA på Apple 1800 den 26 augusti och i UK på Apple 4 den 6 september 1968.

 

Cover of Thingumybob by Black Dyke Mills Band

Paul McCartney i dirigenttagen.

 

En entusiastisk Paul McCartney dirigerar vidare.

 

Paul McCartney:
Jag ville att låten på första sidan skulle låta helt annorlunda, så vi spelade in den på gatan. Den blev fantastisk, med livlösa, trumpetliknande kornetter.

Paul McCartney spelar trumpet och har hunden ’Martha’ vid sin sida.

Paul McCartney trumpetar på och hunden ’Martha’ lyssnar spänt.

 

McCartney hade sällskap med Derek Taylor, Peter Asher, Tony Bramwell och New Musical Express-reportern Alan Smith.

På vägen tillbaka till London provade de på att göra en liten annorlunda resa. Efter att ha kollat kartan beslöt de sig för att göra en om väg från motorvägen M1 till Harrold, en liten by i Bedforshire, vars namn de gillade. De besökte två pubar i byn – the Oakley Arms och the Magpie – där McCartney hade premiär på The Beatles Hey Jude.

Under promenaden i byn stötte de på Gordon Mitchell, en invånare som var i sin trädgård på Mulberry Lodge på High Street. De frågade Mitchell om vägen till floden, men när de väl hade fått vägbeskrivning, såg de skylten för Magpie Pub och gick dit istället.

Derek Taylor berättar:
We wound through Bedfordshire checking off the signs steadily until we reached the village sign. Harrold. Oh it was a joyful sight. It was the village we were supposed to have fought the world wars to defend, for which we would be expected to fight the third when told to, but won’t. It was a Miniver hamlet on the Ouse and there were notices telling of the fete next Saturday and a war memorial which made me weep. Thrushes and blackbirds sang and swallows dived into thatches and a little old mower wheezed as we walked down the only street there was past the inn which was closed and the church which was open nodding to a sandy man with 1930s moustache and khaki shorts as he clipped his hedge and stared at these city people with funny hair and clothes.

Efter att ha känt igen McCartney, beslöt sig Mitchell  och hans fru Pat att också de skulle besöka puben. De blev varm välkomnade av Apple-gruppen och slog sig i slang med dem.

 

Puben ’The Oakley Arms’ i den lilla byn Harrold.

 

Gordon Mitchell minns:
After a while, thoughts were on something to eat. In those days few pubs served food. Pat suggested that she could provide something, so we trooped back to Mulberry Lodge, where she managed to produce a sumptuous meal. Paul showed his humanity by visiting Pat’s father, at that time an invalid in bed, and had a long chat with him. He also played a pink piano which was in the room, commenting that he had never seen one which was pink before! 

 

Låten ’Hey Jude’s första offentliga framträdande ägde
således rum på puben Oakley Arms. Paul vid pianot och en
dansandes
hyresvärd Frank Evans och hans dotter Tess.
Foto: Gordon Hinchliffe Mitchell.

Efter att ha lämnat puben och åkt tillbaka till Mulberry Lodge, där Gordon Mitchell bodde och fortsatte firandet.

Paul McCartney med Gordons och Pats yngsta dotter Shunas minigitarr
framförandes diverse Beatleslåtar inklusive den inte helt klara ’ Hey Jude’.

 

We had a lovely evening of conversation and music and food and wine. Our younger daughter, Shuna, produced a child-size guitar, which Paul tuned by putting two coins under the bridge and then proceeded to play in his normal left-handed manner. He played and sang throughout the evening and then told us he had a new song – not yet recorded – called ‘Hey Jude’, which he sang several times. Shayne, our other daughter, was so unfazed by what was happening that she retired to bed to read a book!

We had long chats about his life as a pop star and what it was like to be so famous and so well off so early in one’s life, and he related some of the difficulties it was creating for him. They all were the nicest people one could wish to meet, and great fun, and it was a very special evening. Pat, in particular, always felt great respect and affection for Paul and took great interest in his career and life, until her death in 2002.

Det var först efter midnatt som gruppen bestämde sig för att åka tillbaka till London. De hade ingen aning om var deras chaufför hade parkerat deras Rolls-Royce, men de vandrade upp för High Street, där de kunde se att bilen var parkerad utanför The Oakley Arms.

Pubens hyresvärd, Frank Evans, hade fått veta av chauffören vilka resenärerna var och därför hade han hållit puben öppen inför deras återkomst. Jean Evans, Franks fru, berättar:
Vår pub skulle precis stänga när en Rolls-Royce stannade utanför. Chauffören kom in och jag frågade: ’Vem har du tagit med dig?’ Han sa att det var Paul McCartney och frågade om han fick komma in. Min man brukade ha en strikt regel om att stänga puben i tid, men på grund av Paul stängde vi den inte och jag är så glad att vi gjorde det. Det var en kväll jag kommer att minnas resten av mitt liv. Vi kunde inte tro vår tur. Han var så artig.

Partydeltagarna beställde drinkar. Och under det att McCartney satte sig vid pianot och spelade ett antal Beatleslåtar. De stannade kvar på puben fram till omkring tre på morgonen för att återta färden tillbaka till London.

Gordon Mitchell kommer ihåg:
A few days later, we received a letter of thanks signed by them all (except Alan Smith) and also received a gift of two bottles of champagne for the bottle stall at our Playing Fields Association fair on the following Saturday, which were duly raffled.

Peter Asher, artist- och repertoar-ansvarig på Apple:
Jag minns den kvällen med stor glädje. Det diskuteras fortfarande vilken pub vi gick till. Jag kan ärligt talat inte komma ihåg namnet, men jag kanske hade vetat det om jag hade sett det.

Tony Bramwell, chefen för Apple Films:
Sedan skickade vi dem lite skivor och champagne så att de kunde hålla ett lotteri på en kyrkfestival.

Händelserna rapporterade av Alan Smith i två utgåvor av New Musical Express, publicerade den 6 juli och den 10 augusti 1968. Händelserna finns också med i minnen av Smith, Derek Taylor och Tony Bramwell.

Alan Smith skrev den 6 juli 1968:
It was also the best drink-up and general night out I’ve had since sliced bread, and my heartfelt thanks for a nice piece of living go out to Paul, Derek Taylor and Co (for the lift), the villagers of Harrold (for being real people) and to Gordon, the Irish dentist and his wife, Pat (for feeding us all at 3am with such pleasant meat and rice).

2906, 2025

The Beatles – Detta händer den 29 juni 1968

By |29 juni, 2025|Categories: Nyheter|

Vilodag för The Beatles

Den här lördagen passade The Beatles på att vila upp sig för kommande arbete i studion.

I den amerikanska musiktidningen Billboard Magazine daterad den 29 juni 1968 kunde vi läsa:
Apple Records har ingått ett avtal med Capitol Records om att tillverka och distribuera Apple-produkter i USA och Kanada.

 

Till toppen