Abbey Road-kameran säljs på auktion

Posted on 4 oktober, 2020 by Artillio Bergholtz Posted in Auktioner, Nyheter .

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är iaian_macmillans_hasselblad_koffert-e1601458818312.jpeg — ***Fotografen Iain MacMillans fotoväska.***

Vid en kommande auktion, som går under namnet Bonhams Entertainment Memorabilia hos auktionsfirman Bonham kommer fotografen Iain MacMillans fotoväska med innehåll att auktioneras ut.

The Beatles / Iain Macmillan: The Hasselblad 500C camera used by Iain Macmillan to photograph the cover image for the Beatles' Abbey Road album, 1969, Qty — ***Kameran – en Hasselblad 500C sedd uppifrån.***

Det handlar om den Hasselbladskameran som Iain använde när han tog de ikoniska fotografierna, varav ett till slut hamnade som omslag på The Beatles album Abbey Road 1969.

***Omslaget till the Beatles album ’Abbey Road’ som släpptes den 26 september 1969.***

Den aktuella kameran är en svensk Hasselblad 500C med Zeiss Planar 80mm f/2.8 lins, med sökare med inbyggda linjer som liknar linjerna som finns på Abbey Roads övergångsställe och som hjälpte Iain att ställa in kameran för att få en bra bild till omslaget.

Kameran säljs tillsammans med en Zeiss Distagon 50mm f / 4-lins, ett kamerastativ, en mängd tillbehör såsom kamerafilter, ljusmätare och en svart Nikkormatkamera med fyra utbytbara objektiv. Allt platsar i aluminiumväskan som är märkt IAIN MACMILLAN. Dessutom ingår ett svartvitt fotografi av Iain med Hasselbladkameran runt halsen.

Alla föremålen kommer direkt från Iain Macmillans arkiv och uppskattat försäljningspris ligger på mellan £ 2 000 och £ 2 500, vilket motsvarar mellan 23 000 och 29 000 svenska kronor.

Abbey Road — ***Ett av fotografierna som MacMillan tog med sin Hasselbladskamera, som inte är omslagsbilden på albumet. Den ser ni högre upp i artikeln.***

Proveniensen, d.v.s. historien bakom auktionsföremålen.

Efter att ha träffat John Lennon och Yoko Ono på Indica Gallery i London 1966, bjöd Lennon senare in Macmillan till att fotografera The Beatles som skulle bli omslaget till albumet Abbey Road. Eftersom The Beatles hade spelat in de flesta låtarna på EMI Studios på Abbey Road, St John’s Wood i London, beslöt de sig för att kalla albumet Abbey Road. Beväpnad med ett ritat förslag från Paul McCartney på hur omslaget skulle se ut, som han hade fått några dagar innan fotograferingen skulle äga rum, förstod Iain att han inte hade lång tid på sig för att fånga den ’rätta’ bilden på världens mest kända band.

Den 8 augusti 1969, omkring kl. 11.30, stoppade en inhyrd polisman trafiken under det att Iain klev upp på en stor stege mitt i gatan och under tio minuter tog han exakt sex fotografier under det att beatlarna promenerade fram och tillbaka på övergångsstället. Det var den femte av de sex bilderna som sedan kom att bli själva omslaget, eftersom det var den enda bilden där alla fyra gick i en godtagbara ordning. Så här berättar Iain själv:
The whole idea was McCartney’s. A few days before the shoot, he drew a sketch of how he imagined the cover, which we executed almost exactly that day. I took a couple of shots of the Beatles crossing Abbey Road one way. We let some of the traffic go by and then they walked across the road the other way, and I took a few more shots. The one eventually chosen for the cover was number five of six. It was the only one that had their legs in a perfect ’V’ formation, which is what I wanted stylistically.

Här en bild tagen av Macmillan med statister som promenerar över Abbey Road. När han såg resultatet blev han säker på att han skulle behöva en stege för att kunna ta en bra bild uppifrån på de riktiga beatlarna när det var dags för dem att använda sig av övergångsstället.

Under Mark Lewisohns föredrag Hornsey Road visade han upp en ovanstående testfotografi innan det blev allvar av med The Beatles. De som blev utkommenderade och utgör testgruppen på fotot ovan är Kevin Harrington och Steve Brendell som tillsammans med två andra tillfälligt anställda på Abbey Road Studios. Bilden lär finnas även i färg, men den bild som Mark Lewisohn visar upp på sina föredrag är i svartvitt.

Efter fotograferandet, gick Macmillan runt i området för att hitta en passande gatuskylt som skulle vara på baksidan av skivkonvolutet.

På den här auktionen finns också andra Beatlerelaterade förmål till försäljning. Bl.a. en signerad bandlös elgitarr som George Harrison lär ha spelat på under perioden 1967-1984, och som man också tror att han använde på någon av låtarna på dubbelalbumet The Beatles (The White Album).

Priset för elgitarren förväntas hamna mellan £ 200 000 och £ 300 000, vilket motsvarar cirka 2 300 000 – 3 500 000.

***En bandlös elgitarr av märket ’Bartell’, förmodligen tillverkad 1967***

Auktionen äger rum den 13 oktober 2020 i London, Knightsbridge.

____________________________

Macmillan gjorde en andra fotosession på övergångsstället på Abbey Road, vilken ägde rum 1993. Den gjordes inför utgivningen av Paul McCartneys album Paul Is Live. Som synes på bilderna nedan, så blev resultatet inte riktigt som man hade förväntat sig.

Men när man tänk till ett extra varv, kom man fram till att man kunde klippa ut bilden på Paul och hans hund Arrow från Macmillans fotografi och placera in dessa urklipp i Macmillans originalbild från 1969. Därmed kunde man ändå dra nytta av Macmillans andra fotosession på samma ställe.

***Iain Macmillan i färd med att ta nya Abbey Road-bilder i samband med Paul McCartneys album ’Paul Is Live’ från 1993. Foto: Linda McCartney.***

Paul och Linda presenterade två inramade bilder och ett promotionfotografi med sin autografer för Macmillan. Den ena bilden var Macmillans oretuscherade bild och den andra bilden var den som kom att hamna på skivkonvolutet.

***Bilden till vänster är den som Macmillan tog 1993 och den till höger är en av de bilderna som han tog 1969 med inklippt Paul med hund från fotosessionen 1993.***

Fotografierna är också med på denna auktion och båda bilderna ovan ligger på mellan £ 2 000 och £ 3 000 vardera. Promotionbilden med Paul och Lindas autografer ligger på £ 600 till £ 800, vilket motsvarar cirka 7 000 till
9 300 svenska kronor.

Paul McCartney: A signed and inscribed publicity image from Paul McCartney to Iain Macmillain, circa 1993, — ***Här är promotionkortet som Iain fick med Pauls och Lindas autografer.***

Ett så kallat sampler-album togs fram av skivbolaget och gavs till recensenter, radiostationer med flera lite innan det riktiga albumet släpptes. Sampler-albumet innehöll fem låtar från albumet Paul Is Live. På sampler-albumets framsida ser vi en äkta bild från Macmillans fotosession 1993, som Paul använde sig av. Se nedan.

Unik komposition av Paul och Ringo säljs på auktion

Posted on 17 maj, 2020 by Artillio Bergholtz Posted in Auktioner, Musik/Skivutgivningar, Nyheter, Paul McCartney, Ringo Starr .

**Ny kompositionskonstellation – Paul McCartney och Ringo Starr!**

Auktionsfirman Omega Auctions har kommit över en unik kassett innehållande en låt som heter Angel In Disquise.

Angel In Disquise är en låt som Paul McCartney skrev till sin polare Ringo Starr för dennes soloalbum Time Takes Time som kom ut 1992.

Men låten kom inte med på albumet. Ringo själv skrev en extra vers till låten och därmed kan man säga att detta var den första kompositionen som Paul och Ringo gjorde tillsammans – utan inblandning av andra beatlar.

En kassett med en demoinspelning av låten har tidigare varit i Tony Prince ägo. Tony var tidigare disc-jockey på Radio Luxembourg. Nu säljer Tony kassetten via auktionsfirman Omega Auctions, som förväntar sig att kassetten kan gå för upp till £ 20 000, vilket motsvarar cirka 238 000 svenska kronor. Auktionen äger rum nu den 19 maj 2020. Tilläggas kan att 25 procent av intäkterna från auktionen går till NHS (National Health Service i England) i deras kamp mot Covid19-viruset.

***Så här ser kassetten ut med den unika låten ’Angel In Disquise’ skriven av Paul McCartney och Ringo Starr.***

***Här har vi noterna till låten som Paul McCartney komponerade. Att Ringo skrev en tredje vers till låten gör samarbetet unikt.***

Tony Prince fick kassetten, med uppgift om att hitta andra artister som skulle vara intresserade av att spela in låten, men detta har tydligen inte lyckats Tony.

Kassetten innehåller två versioner av låten – en enkel demo med Paul som sjunger och en version som är lite fylligare mixad med musiker, bakgrundssång och med sång av Ringo själv. På kassetten finns även en demoversion av låten Everyone Wins. Den låten är med på Ringo Starrs studioalbum Y Not som kom ut den 12 januari 2010.

Bakgrundsspåren spelades in den 9 september 1991 i Conway Studios, i Los Angeles och producerades av ingen mindre än Peter Asher.

Låten What Goes Around var den sista låten som valdes ut att ingå på albumet Time Takes Time. Det innebar också att Angel In Disquise inte fick plats utan utgick i det här sammanhanget.

En reporter på musiktidningen Rolling Stone berättar 1992:
Working with (Peter) Asher, Starr recorded a cover of The Posies’ ”Golden Blunders” and a version of a previously unfinished Paul McCartney composition, ”Angel In Disguise”, to which Starr added a new verse.”
It appears that the song written by Rick Suchow (”What Goes Around”) was the last song picked for the album, and as a result the McCartney–Starkey song was shelved, and not subsequently released.

Ringo själv anser att man skulle ha tagit med den, men tyvärr gick det inte att passa in låten tidsmässigt. Det är vad Ringo själv tror hände, vilket han har berättat i en intervju för tidningen Beatlesfan 1992:

You see, they expected that because it’s McCartney and Starr, anyone in their right mind would put that on. It just didn’t fit the space we needed on the album… this is my best shot, in my opinion, of my album.

Här nedan får vi ett litet smakprov på hur låten Angel In Disquise låter på kassetten! Det är auktionsfirman som har tagit fram den i publicitetssyfte inför auktionen nu på tisdag – 19 maj 2020.

För den som vill höra hur hela låten går så har en herre vid namn Javi tagit sig an att spela in låten på sin telefon med hjälp av Adrian Allan – författaren till boken Paul McCartney After The Beatles: A Musical Appreciation – som visat Javi hur notbladet fungerar.

***Det verkar ändå som om Paul McCartney är riktigt glad över att han skrev låten . . .***

Ringo Starr and Paul McCartney — ***. . . men här står han till höger!***

Beatlesautografer på norsk ölreklam går på auktion

Posted on 11 maj, 2020 by Artillio Bergholtz Posted in Auktioner, Konserter, Nyheter .

Beatlesautograferna finns på baksidan av nedanstående reklambild, som gör reklam för ett norskt öl från Frydenlunds Bryggeri.

Frydenlund Bryggerier grundades 1859 som Frydenlunds Ølbryggeri av Mads Langaard, en sjökapten från Lillesand. Frydenlund utvecklades snabbt till att bli Norges största bryggeri med säte i Christiania (nuvarande Oslo).

Enstaka av Frydenlunds produkter produceras och marknadsförs idag av Ringnes.

Den brittiska firman Tracks, som handlar väldigt mycket med Beatlesföremål, inte minst Beatlesautografer, har fått in ovanstående föremål till försäljning.

Ölet det handlar om ska ha varit importerat från Norge till kanalön Jersey, där The Beatles uppträdde i augusti 1963.

Tracks har värderat föremålet med extremt stora autografer (se nedan) till £ 4,500.00, vilket motsvarar cirka 54 000 svenska kronor. George Harrison har förutom sin autograf skrivit till bandets namn The Beatles ovanför sin egen autograf. Autograferna skrevs i samband The Beatles konserter som ägde rum under fyra dagar (6, 7, 9 och 10 augusti 1963) i Springfield Ballroom i St. Saviour på kanalön Jersey. Den 8 augusti flög de över till ön Guernsey, som ligger cirka fem mil från Jersey, med ett litet plan som tog tolv passagerare. På Guernsey spelade de på Candie Gardens. Deras utrustning skickades över med färja. Sedan tog de sig tillbaka till Jersey för ytterligare två spelkvällar.

A flyer from the Beatles concert in Jersey in 1963

Tracks har kommit över dessa autografer genom ett brev från sonen till de ursprungliga autografjägarna. The Beatles autografer ordnades av mina föräldrar 1963 under en konsert i Jersey. Jag tror att de uppträdde på The Springfield Ballroom i augusti samma år. Mina föräldrar var på semester den här gången och frågade bandmedlemmarna om de ville skriva autografer på närmaste papperslapp som fanns tillgänglig. Och det råkade vara en reklamaffisch för Peak Lager.

Här ser vi grabbarna bakom scenen i Candide Gardens på kanalön Guernsey. Ringo Starr, John Lennon, deras kamrat, författare, beatpoet etc. Royston Ellis, Paul McCartney och George Harrison.

At the Springfield Ballroom in 1963 — ***John Lennon på scenen i Springfield Ballroom på Jersey.***

Autograferna hängde på en anslagstavla på mitt sovrum i flera år ända till jag flyttade hemifrån. Vi hittade det igen nyligen när vi rensade på vinden på min fars egendom. Pappersskivan som autograferna är skrivna på mäter 23 cm x 29,75 cm. Så här ser autograferna ut på baksidan av ölreklamen som ungefär är som ett A4-ark.

***Så här avslappnade kunde de vara vid poolen på Jersey.***

The Beatles – Detta hände den 15 april 1963

Posted on 15 april, 2020 by Artillio Bergholtz Posted in Auktioner, Konserter, Nyheter .

Live: Bridge Hotel, Tenbury Wells, Worcestershire

***Bridge Hotel i den lilla marknadsstaden Tenbury Wells i Worcestershire.***

Denna måndag framträdde The Beatles för första och enda gången i den lilla marknadsstaden Tenbury Wells i Worcestershire. Konserten ägde rum i the Riverside Dancing Club i the Bridge Hotel på Teme Street.

April 15, 1963 — ***Ringo Starr, Paul McCartney, John Lennon och George Harrison i Tenbury Wells.***

En grupp som The Beatles, som nu hade nått en bra bit på väg mot stjärnorna, skulle aldrig spela på ett sådant litet ställe. Men Brian Epstein satte stor ära och heder i att fullfölja sina tidigare bokningar oavsett The Beatles stora framgångar. Beatlarna själva var inte så pigga på att uppträda på små ställen, men att de trots detta gjorde det, gjorde också att de fick en unik närhet till stora delar av sin publik vid denna avgörande tidpunkt.

***Längst ner i denna annons görs reklam för The Beatles spelning tillsammans med El Riot And The Rebels.***

***Här anländer The Beatles i bil till Tenbury Wells. Chauffören Mal Evans till vänster har Paul McCartney bredvid sig. I baksätet sitter de övriga tre beatlarna.***

ticket-002 — ***Reklamblad för The Beatles framträdande på Riverside Dancing Club i Tenbury Wells 15 april 1963***

BBC - Hereford - The Beatles play Tenbury Wells — ***Här är själva scenen på vilken The Beatles och El Riot And The Rebels spelade denna kväll. Inte alltför spektakulärt, eller hur?***

Förbandet vid denna spelning hette El Riot And The Rebels.

Ett visserligen suddigt men ändå ett foto från sammanträffandet mellan The Beatles och El Riot And The Rebels. El Riot var ett bra band som spelade en hel del runt omkring i landet. Medlemmarna i bandet var Ray Thomas på sång, John Lodge på bas, Bryan Betteridge på sologitarr, Mike Heard på kompgitarr och Ricky Wade på trummor. På bilden ovan syns Paul McCartney längst ner till vänster, snett ovanför honom till höger – Ringo Starr. Stående bakom Ringo ser vi John Lennon och till höger med en barbiedocka i hand (!) ser vi George Harrison.

________________________________

They were hurtling towards number one in the pop charts and starting to generate the kind of hysteria that would make young girls and boys scream like jet planes.

Det var under ovanstående omständigheter som hårfrisörskan Pat Lambert från Tenbury Wells fick sätta sig ner och äta middag med The Beatles på the Bridge Hotel.

Pat: The landlord put a supper on in the dining room, and so it was that I had supper with The Beatles.

Hur det hela började berättar Pat Lambert:

It was the early 60’s that my husband and I, together with about ten like-minded people, got together to discuss what we could do to entertain the young people of Tenbury Wells on Saturday evenings.We hit on the idea of forming a dancing club, where we would book acts from the pop charts, and backing groups to support them, which would also give local groups an airing too. That was how the Riverside Dancing Club was born – we decided to use the largest ballroom in the town, which was at the Bridge Hotel.The young people were delighted with the idea, so we had some membership cards printed and there was a small membership fee.

Jean Morton was on children’s TV at the time, with two bears called Tingha and Tucker (password Woomerang Boomerang) – on the program she was known as Auntie Jean, and we asked her to come and open the club.

The committee met weekly to discuss the acts to be booked, and two of the members presented them to us, so we booked the acts the members wanted. Joe Brown and the Bruvvers were particularly good, as were Johnny Kid and the Pirates, The Rocking Berries, Screaming Lord Such, Tommy (the gravel voice) Bruce and many more.

In 1962 we were asked by the members to book a group from Liverpool called The Beatles.We had never heard of them, but their agent was duly contacted, and they were booked for the princely sum of £100. By the time they came to Tenbury they were top of the Hit Parade with ’Please, Please Me.’

Agenten hade tagit kontakt med Pat när spelningen närmade sig och undrade om de kunde ställa in spelningen. Föreningen svarade med att det gick inte alls: A contract is a contract.

There was great excitement in our little town, and member’s tickets of three shillings and six-pence were soon snapped up.We made arrangements for a buffet supper in the Bridge dining room, for the committee to have the honour of a meal with the famous four.The excitement in the town grew and grew, especially when they turned up in mid-afternoon and went for a stroll down the main street.

I myself had a hairdressing salon in Teme Street and we kept a look out for them. Someone shouted ”They’ve just come out of the café opposite!” and everyone in the salon got up and rushed outside, without a care in the world that their hair was in rollers and perming curlers!

The evening came at last, with almost mass hysteria among the teenagers (and some old people!). We finally got them to ourselves, in the locked dining room with people hammering on the door for their autographs. I got their autographs in my book, which I sold at Christie’s pop memorabilia about ten years ago.They are worth even more now, as only Paul and Ringo are still living. Looking back it was great that they did honour our booking, as by the time they came to Tenbury they were worth thousands.

P.S. We were asked to book a young vocalist called Cilla Black but we turned that idea down. What a lorra lorra bad luck!”

The Beatles besök i staden är nu en del av Tenbury Wells historia. På väggen i puben The Vault hänger ett foto med fyra unga ansikten när de besökte Teme Street i staden.

April 15th 1963 - Riverside Dancing Club, Tenbury Wells — ***Samma bild som längst upp i artikeln – fast här i svartvitt.***

Fotot ser ut att ha tagits utanför en godisaffär visar fyra asvslappnade grabbar som ser ut att vara vid gott mod och på kanten till världsberömmelse (vilket de inte visste just då). Där är de i alla fall skyddande sig mot kylan så gott det går. Men den alltid lika skämtsamme Ringo har ändå passat på att köpa sig en glasstrut.

Någon i puben tittar på fotografiet och minns att John var så fattig att han tiggde cigaretter från förbipasserande.

Men senare samma kväll klev grabbarna upp på en liten scen längst bak i the Bridge Hotel och bildligt talat slet stället i bitar.

Pat än en gång: It was just like the records. It was loud and raucous and all the girls were screaming. They were very good.

Pats make Tony hade en speciell roll denna kväll. Han var konferencier och presenterade The Beatles tillsammans med en kille som hette Ernie Davies. Tony: So I went on stage with The Beatles!

71-årige Jim Tompkins minns vid ett återbesök på platsen för konserten. Hans minne är lika klart idag som det var 1963:

Jim: I was in the bar of the Bridge Hotel talking to George Harrison and he bought me a pint. It was a pint of Wrekin bitter. I can remember we went to look for them earlier in The Crow pub and Jack Knowles, the landlord at the time, said ’I don’t want any long-haired scruffy beggars in here!’ and sent them to The Oak.

Hårfrisörskan Edwina Bishop, som hade the Femina salon in Tenbury, var en stammis på klubben och en av de få lyckliga som fick se många av de stora stjärnorna när de uppträdde ipå scenen till den lilla men i övrigt perfekta klubben.

Edwina: They had only just started to get known here and after that they became known around the world. The room was packed and the atmosphere was great – but it always was at the Riverside Dancing Club. There was a queue formed outside by 7pm and bus loads of people came from Ludlow and Clee Hill. The music was very loud, but at that age any noise was good.

Pat Lambert: I took my autograph book along and I asked them all to sign it, which they did, and I sold it about ten years ago at Christie’s for £1,700. But if I had kept it longer it would have been worth more now. They are worth even more now, as only Paul and Ringo are still living.

Suddigt foto med The Beatles på scenen i Bridge Hotel i Tenbury Wells.

Mark Lewisohn, beatleshistorikern var tillsammans med sin fru Anita Epstein på besök i staden 2003 och fann till sin glädje att the Bridge Hotel fortfarande såg ut som det gjorde 40 år tidigare. Han fick möjlighet att träffa Alec Cook, som var dörrvakt när The Beatles spelade. Han kom dock inte ihåg någonting från hur det var. Hans fru Jean kom i alla fall ihåg att det var hon som hade bokat The Beatles några månader tidigare för £100.

______________________________________

Här har vi ett medlemskort för medlemskap i Riverside Dancing Club 1963 signerat av alla fyra medlemmarna i The Beatles.

Detta är ett unikt dokument eftersom det är så tidigt i gruppens karriär, när de fortfarande spelade på mindre ställen. Nedan följer en beskrivning av föremålet, som gick på auktion för 4 700 dollar.

This fold-over membership card, for the season of 1962-63 was issued by the Riverside Dancing Club of Tenbury Wells and features the handwritten name of the former club member on the interior (Mrs. B. Yarrington Mayfield Tenbury Wells). The Beatles played at the Riverside Dance Club annual live band night on April 15, 1963 (for the sum of 100 pounds). They obviously impressed Mrs. Yarrington that evening, for she deemed it appropriate to get their autographs on the interior of her membership card. Starr and Lennon have signed in blue ink, while McCartney and Harrison have scripted their names in black ink. McCartney has added the notation Bass below his name, while Lennon has added Vocal next to his signature. The role in the band identification by Lennon and McCartney is of very special note. We have never seen this on any other early Beatles signed item, and the fact that it reflects their self-defined roles which changed over time is very interesting and significant. Two other signatures (illegible) appear on the front and back of the card and most likely represent two other performers from that night. All of the signatures grade 9/10 with the exception of Harrison (7). The Beatles were on the cusp of super stardom in 1963. Their single She Loves You was released that year and became the biggest hit in U.K. history. It was not until the following year that their star rose to unprecedented heights, when they made their memorable 1964 tour of the United States. The membership card (6 x 4.5 inches, unfolded) displays light soiling and a few light creases. In Very Good to Excellent condition. LOA from James Spence/JSA. Reserve $1,000. Estimate $2,500/$5,000. SOLD FOR $4,700.00

Handskriven text till ’Hey Jude’ såld för 9 miljoner!

Posted on 11 april, 2020 by Artillio Bergholtz Posted in Auktioner, Musik/Skivutgivningar, Nyheter, Paul McCartney .

Paul McCartneys handskriva text till Beatleslåten Hey Jude såldes igår, fredag, hos den amerikanska auktionsfirman Julien’s Auctions för den nätta summan av $910,000, nio gånger så högt som utropspriset. Summan motsvarar cirka 9,1 miljoner svenska kronor.

A sheet of paper with partial "Hey Jude" lyrics, written by Paul McCartney for a recording session in 1968, is displayed in a Julien's Auctions warehouse in Torrence, California, U.S. March 5, 2020. REUTERS/Jane Ross.

Textstycket var ett av 250 Beatlesföremål som såldes på auktionshuset Julien’s Auctions onlineauktion kallad Beatlemania, som hölls för att uppmärksamma att det är 50 år sedan The Beatles splittrades. Auktionen skulle från början administreras online och från Hard Rock Cafe på Times Square i New York, men genomfördes endast online med anledning av Covid-19-pandemin.

Jason Watkins, auktionshusets expert på musikföremål, beskriver Hey Jude-anteckningarna som oerhört sällsynta. De användes i studion som en guide under inspelningen 1968.

Inspelningarna av Hey Jude inleddes med två dagars repetitioner – den 29 och 30 juli 1968 då man gjorde inte mindre än 25 tagningar av låten i EMI Studios i London med George Martin som producent.

Masterspåren planerade man dock att spela in i Trident Studios för att utnyttja åttaspårsbandspelaren som fanns där. EMI hade fortfarande bara en fyraspårsbandspelare.

De två första inspelningarna från den 29 juli släpptes på femtioårsboxen av The White Album 2018 och på The Anthology 3 1996. Repetitionerna från den 30 juli filmades för en kort dokumentär kallad Music!, som producerades av the National Music Council of Great Britain. Detta var första gången som The Beatles tillät en kamerabesättning filma bandet när de höll på att utveckla en låt i studion.

Filmen visar bara tre av beatlarna framförande Hey Jude, eftersom George Harrison var kvar i studions kontrollrum tillsammans med George Martin och EMI:s ljudtekniker Ken Scott. Under repetitionerna denna dag hade Paul och George Harrison heta diskussioner om hur solot skulle spelas. Harrisons idé gick ut på att man skulle spela en gitarrfras som ett svar på varje sångrad, vilket inte alls passade in i Pauls tankar om hur låten skulle arrangeras och därmed sa han nej till Georges förslag.

Författaren Simon Leng betecknar detta som ett tydligt exempel på hur lite utrymme George Harrison fick gällande idéer om Pauls låtar medan han hade stor frihet i att använda sina egna idéer vad gäller gitarrspelet på John Lennons låtar under den här perioden.

The Beatles spelade in masterspåren på låten Hey Jude i Tridens Studios, där både Paul och George Harrison båda hade producerat inspelningssessioner för deras Appleartister.

Barry Sheffield fungerade som inspelningstekniker under sessionen. Uppställningen på de vanliga spåren var att Paul McCartney spelade piano och sjöng solostämman, John Lennon spelade akustisk gitarr och Harrison spelade elgitarr med Ringo Starr på trummorna.

The Beatles gjorde fyra tagningar av Hey Jude, varav den första valdes till masterinspelning. Det var tänkt att trummorna inte skulle vara med under de två första verserna och Paul började spela omedveten om att Ringo hade lämnat studion för ett toalettbesök. Starr kom snart tillbaka – tiptoeing past my back rather quickly, som McCartney’ vill minnas det – och kom in i låten helt perfekt.^]

Den 1 augusti jobbade grabbarna med diverse överdubbningar på grundspåret – återigen i Trident Studios. Dessa pålägg inkluderade McCartneys solosång och basgitarr, bakgrundssång av Lennon, McCartney och Harrison samt tamburinspel av Starr.

McCartneys sång över den långa codan, började omkring tre minuter in i låten, inkluderade en serie med improviserade skrik, som Paul senare kom att definiera som Cary Grant on heat! De la till en 36-mannaorkester över codan, som George Martin hade skrivit. Orkestern bestod av tio violiner, tre violas, tre cellos, två flöjter, en kontrafagott, en vanlig fagott, två klarinetter, en kontrabasklarinett, fyra trumpeter- fyra tromboner, två horn. slagverk samt två kontrabasar.

Enligt Norman Sheffield, rådde det oenighet till en början bland orkestermusikerna. En del av dem var inte speciellt förtjusta i The Beatles. McCartney såg till att han fick med sig musikerna genom att säga krävande: Do you guys want to get fucking paid or not? Under de förta inspelningarna var McCartney missnöjd med bristen på energi och passion bland orkestermusikerna. Så han ställde sig upp på flygeln och började dirigera orkestern därifrån.

Beatlarna frågade sedan orkestermedlemmarna om de kunde klappa i händerna och sjunga med i refrängen i codan. Alla medlemmarna i orkestern utom en gick med på detta mot att få dubbel ersättning. Den som inte ville vara med på detta sa: I’m not going to clap my hands and sing Paul McCartney’s bloody song!

Apple Records assistent Chris O’Dell säger sig också ha sjungit med. En av Apples första artister – Jackie Lomax – vill också minnas att han var med och sjöng i kören.

Hey Jude var den första Beatleslåten som spelades in på åttakanalsutrustningen. Trident Studios fick betalt med £25 per timme av EMI under inspelningarna. Sheffield sa att studion tjänade totalt omkring £1000, men bara genom att ha haft The Beatles att spelade in där och beundra studions utrustning var ju mer eller mindre ovärderligt för studion. The Beatles arbetade även med mera inspelningar i Trident Studios under 1968. Det kommande året var Appleartisterna Jackie Lomax, Mary Hopkins, Billy Preston och The Iveys och spelade in sitt material i studion.

Inspelningarna av Hey Jude började den 29 juli 1968 och tog en vecka och två olika studior att färdigställa. Nedan kan du höra hur det lät i studion under de två första dagarna i juli (29-30) 1968.

Ett bastrumskinn med The Beatles logotyp på och som hade använts av Ringo Starr under The Beatles första Nordamerikaturné 1964, var ännu ett toppföremål som såldes på denna onlineauktion. Den gick för en stor summa: $200,000, vilket motsvarar cirka 2 miljoner svenska kronor.

***Framtida annorlunda planer för beatlarna vad gäller instrumenteringen, utom Ringo som höll fast vid sina trummor under hela Beatleseran.***

Handskriven text till ’While My Guitar . . .’ går på auktion

Posted on 14 januari, 2020 by Artillio Bergholtz Posted in Auktioner, George Harrison, Nyheter, Ringo Starr .

Nu finns en möjlighet att äga en del av rock’n’rollens historia. Den av både Ringo Starr och George Harrison handskrivna texten till While My Guitar Gently Weeps kommer att säljas på auktionsfirman Moments in Time i USA. Utgångspriset är satt till $195.00, vilket motsvarar drygt 1,8 miljoner svenska kronor.

George Harrison och Ringo Starr skrev varsina rader av texten till låten på baksidan av ett papper som används till att skriva upp inspelningsdata..

Rock n' roll royalty: The handwritten lyrics to The Beatles song While My Guitar Gently Weeps is up for auction for $195K at the memorabilia company Moments In Time — ***’While My Guitar Gently Weeps’ är en av de mest ända låtarna från The Beatles Album ’The Beatles’ även kallat för ’The White Album’, som kom ut 1968.***

Ringo och George skrev ner raderna när de var i EMI:s Abbey Road Studios i London 1968.

George skrev de första raderna på arket (se nedan):
’I Look at You all see the love there that’s sleeping — While my guitar gently weeps.

Han fortsatte i slutet av arket med texten:
While my Guitar Gently weeps as I’m sitting here doing nothing but aging still my guitar G W.

Ringo skrev all text som är mellan början och slutet.

History: Both George Harrison and Ringo Starr wrote the words on the back of a studio recording sheet while working on The White Album at EMI's Abbey Road Studios in London back in 1968 — ***Faksimil av notpapprets baksida där George Harrison och Ringo Starr skrev ner texten till ’While My Guitar Gently Weeps’.***

Iconic: While My Guitar Gently Weeps is one of Harrison's most iconic tunes with The Beatles — ***En skål för George Harrisons fantastiska låtskatt, där ’While My Guitar Gently Weeps’ är en av de mest kända klassikerna.***

Handstilsexperten Frank Caiazzo har autentiserat föremålet och säger bland annat: It is complete with his misspellings, a Ringo trademark, and shows him working out one of the misspelled words on the side.

Här är Frank Caiazzos autentisering av den av Ringo Starr och George Harrison skrivna texten.

Beatles låttexter i original kommer sällan med på auktioner. Men här är ett av ett par undantag.

Första spelade ’Love Me Do’-singeln i radio till salu

Posted on 12 januari, 2020 by Artillio Bergholtz Posted in Auktioner, Musik/Skivutgivningar, Nyheter, Paul McCartney .

Den första singeln med The Beatles som någonsin spelades på radio i UK är till salu på auktionsföretaget Omega Auctions. Auktionen äger rum nu i januari 2020.

Demo-exemplaret av The Beatles debutsingel Love Me Do spelades för första gången i radio på Radio Luxembourg den 5 oktober 1962, samma dag som skivan släpptes officiellt. Man räknar med att skivan kan säljas för så mycket som 230 000 kronor. Värderingen av skivan hamnar mellan 185 000 och 250 000 kronor.

The 'demonstration copy' of Love Me Do was the first Beatles record ever played on the radio, and remained in the radio Luxembourg archives for 30 years (Image: Omega Auctions) — ***Demo-skivan av ’Love Me Do’ har förvarats i Radio Luxembourgs arkiv i 30 år. Som synes finns här också Paul McCartneys autograf med på skivans A-sida.***

Det pressades 250 exemplar av demo-skivan, vilka skickades ut av Brian Epstein till reklammakare, musikpressen, disc-jockeys och radiostationer.

Vilken version av Love Me Do är det på den här promosingeln? Jo, det är den version där Ringo Starr sitter vid trummorna. En kort tid efter att singeln hade blivit pressad i England försvann masterbandet till den versionen, så på senare utgåvor av denna singel har man som regel använt sig av den version där Andy White sköter trumspelandet.

I samband med utgivning av jubileumsutgåvor av singeln eller på det amerikanska Rarities-albumet, på Past Masters och Mono Masters har man varit tvungen att hålla till godo med själva originalsingeln som enda tillgängliga källa.

Innan skivan hamnade i Radio Luxembourgs arkiv, fanns den hos disc-jockeyn Tony Prince. Radio Luxembourg stängde ner sin station 1992.

***Här en plakett som förkunnar var The World’s First Beatle Record har funnits fram till den kommande auktionen.***

Radio Luxembourg 208 Station of the 80s! — ***Radio Luxembourg startade 1933 och denna speciallogotyp torde ha tagits fram 1983. Stationen upphörde helt den 30 december 1992.***

Singeln är, som nämnts ovan, signerad av Paul McCartney på dess A-sida. Bifogat med skivan finns också ett äkthetsintyg i form av ett fax som intygar att skivan utgör en viktig del i The Beatles historia. Intyget är utställt till Tony Prince och även det är signerat av Paul McCartney. Se bild nedan.

Faxet är daterat 1994 och lyder som följer: Dear Tony, I’m happy to confirm that I first heard ‘Love Me Do’ (our first release) on Radio Luxembourg. Did I ever thank you for playing it? If not, I do now. Cheers, All the very best.

Paul McCartney later confirmed that it was the first time he ever heard The Beatles' debut single played on the radio (Image: Omega Auctions) — ***Paul McCartney har senare bekräftat att det var första gången någonsin som han hade hört The Beatles debutsingel spelas i radio.***

Tre dagar efter att debutsingeln hade spelats i radio för första gången blev The Beatles intervjuade på radiostationen som en del i programmet The Friday Spectacular – en show som EMI spelade in för att göra reklam för sina egna artister.

Radio Luxembourg var en av de tidigaste kommersiella radiostationerna som sände i UK och använde sig av världens mest kraftiga och privatägda sändare vid den här tiden.

Brittisk lag förbjöd radiostationer att sända reklam ända fram till 1973. Radio Luxembourg kringgick denna lag genom att sända från Europas fastland.

Genom hela 1950- och 1960-talen erbjöd Radio Luxembourg Brittiska tonåringar en möjlighet att lyssna på rock’n’roll-skivor i radion för första gången.

Kopior av demoskivan Love Me Do är sällsynta och därför mycket intressanta för samlare och känns bland annat igen på det faktum att McCartney är felstavat – McArtney – på skivetiketten d.v.s. det saknas ett C i efternamnet.

Tilläggas kan att detta stavfel också finns med på den norska etiketten av singeln Love Me Do. Det kom sig av att företaget Carl M. Iversen, som stod bakom utgivningen av skivan i Norge, hade fått promosingeln sig tillsänt från England och helt enkelt använde sig av uppgifterna som stod på den skivetiketten när de sedan pressade upp vanliga singlar av låten.

Detta speciella exemplar såldes 2003 hos Bonhams för £13,500 – och beräknas nu kunna säljas för en klart högre summa, med tanke på vilken viktig roll skivan spelar i The Beatles historia.

Mycket ovanlig poster från 1966 går på auktion

Posted on 21 november, 2019 by Artillio Bergholtz Posted in Auktioner, Nyheter .

***Här är affischen för The Beatles konsert på Shea Stadium i New York 1966. Man ärknar med att de lär bara finnas 4-5 äkta exemplar kvar.***

Detta lär vara en av världens mest ovanliga konsertaffisch med The Beatles. Den är hämtad från deras sista turné i USA och är nu till salu hos Heritage Auctions i Dallas, USA.

Affischen är ett av bara en handfull exemplar som har överlevt sedan gruppens framträdande på Shea Stadium i New York den 23 augusti 1966, bara en vecka innan The Beatles slutade att turnera för alltid.

Själva konserten i Shea Stadium var i sig självt något enormt om man tänker på platsen och alla publik som Shea Stadium tog in. Man kan säga att genom att spela denna konsert vid detta tillfälle spelade de inför en publik som motsvarade den publik som de spelade inför under totalt alla spelningar de hade på The Cavern Club i Liverpool – inklusive lunchspelningar och kvällsspelningar.

Denna konsert var visserligen enorm, men den var inte riktigt lika enorm som den de spelade tidigare på samma ställe, vilket då markerade första gången ett band hade spelat på en sportarena och satt ett nytt publikrekord och var därmed den största konserten i musikhistorien.

Första gången The Beatles spelade på Shea Stadium den 15 augusti 1965, behövde promotorn Sid Bernstein inte trycka upp några affischer. Hypen kring gruppen var så stor att biljetterna sålde sig själva. Och när grabbarna rusade in på arenan möttes de av cirka 56 000 skrikande åskådare.

Men året efter – 1966 – var det faktiskt en helt annan historia. Innan USA-turnén 1966, hade den gamla intervjun med John Lennon som var publicerad i den engelska tidningen Evening Standard presenterats för den amerikanska publiken – den där John Lennon påstod att The Beatles var populärare än Jesus.

Detta retade givetvis många amerikaner som inte höll med om detta och som tyckte att det var att häda Jesus.

Resultatet av detta blev bland annat att man ordnade bok- och skivbål med Beatles som lämpligt bränsle, beatlarna dödshotades och försäljningen av biljetter dalade. Plötsligt behövde Sid Bernstein låta trycka ett antal affischer inför den kommande spelningen.

Ingen vet med säkerhet i hur många exemplar affischen trycktes upp inför konserten, men s.k. experter har kommit fram till att det förmodligen var mindre än 500 exemplar, vilka klistrades upp i de olika stadsdelarna i New York.

Men i likhet med alla konsertaffischer vid den här tiden, så togs i stort sett alla affischer ner, klistrades över eller förstördes direkt efter konsertens slut.

Man får komma ihåg att det oftast under 1960-talet inte sparades på någonting. Världen var för rolig för att hålla på att spara och dokumentera alla händelserna. Varför skulle man spara på en affisch?

Lyckligtvis fanns det även på den här tiden ett fåtal riktiga samlare, som tog sig tid och besvär med att spara denna typ av memorabilia.

Det aktuella exemplaret av denna poster som nu går på auktion togs ner från en telefonkiosk i stadsdelen Queens efter mörkrets inbrott av ett beatlesfan, som har lyckats förvara densamma i över 50 år.

The Beatles spelade inför 45 000 åskådare denna gång, d.v.s. cirka 11 000 färre åskådare än året innan. Och trots att publikens skrik var minst lika öronbedövande den här gången som året innan, kändes det ändå som om magiken höll på att försvinna.

Ringo Starr berättar i Antologi-serien: At that San Francisco gig it seemed that this could possibly be the last time, but I never felt 100 % certain till we got back to London. John wanted to give up more than the others. He said that he’d had enough.

Trots att bandet aldrig officiellt uttalade sig om att de skulle dra sig tillbaka från livespelningar, insåg missmodiga fans rätt snart att The Beatles inte skulle lämna studiolivet för att åter ge sig ut på turné på ett bra tag – kanske aldrig igen.

Allt eftersom åren gick, så fick Shea Stadium-spelningen och postern ny och viktigare betydelse än när den framställdes och klistrades upp inför konserten. Sid Bernstein själv lät trycka nya affischer i vad som sades vara en begränsad upplaga, vilket man efter närmare studie konstaterade inte var så speciellt begränsad.

Idag, bland mängder av falska föremål, bootlegs och både inofficiella och officiella reproduktioner, har man konstaterat att det finns högst fyra eller fem originalaffischer kvar.

Affischen anses vara så ovanlig att de flesta av världens ledande privatsamlare och handlare aldrig har sätt affischen med egna ögon, än mindre ägt ett exemplar.

Enligt auktionsfirman Heritage, så såldes ett äkta exemplar av affischen på auktion senast 2004 och gick då för $ 132,736, vilket motsvarar cirka 1,2 miljoner svenska kronor.

Nu cirka 15 år senare och med tanke på hur marknaden för ovanliga Beatlesföremål har rusat i höjden, förväntas denna raritet komma upp i ett ännu högre sexsiffrigt belopp i dollar. Auktionen ägde rum den 16-17 november 2019.

Beatlesfilmer o. -autografer hittade i brödburk efter 50 år!

Posted on 30 september, 2019 by Artillio Bergholtz Posted in Auktioner, Film/Video, Nyheter .

Tidigare inte visat filmmaterial med The Beatles från såväl 1965 som 1967 har hittats i Cardiff, Wales i samband med en husrensning. Alla tre filmerna låg i en brödburk och har tydligen legat där sedan filmerna togs i mitten och slutet av 1960-talet.

Filmerna upptäcktes i samband med att man hittade ett papper med autografer i ett skåp. De hade förvarats där i decennier för att inte ta skada av solljus.

Beatles signatures in a picture frame — **Claire Howell, memorabiliaexpert hos Hansons’ music memorabilia visar här upp d*e nyligen återfunna Beatlesautograferna,*** som nu säljs på
Hansons Auctioneers’ Music Memorabilia i oktober 2019.

The Beatles autografer från den 19 januari 1963 – från en tid innan de blev världsberömda – kommer nu att säljas på auktion för mellan 25 000 och
35 000 kronor.

Alla fyra beatlarna hade skrivit sina autografer i samband med en liten spelning de hade i Whitchurch, Shropshire. Spelningen ägde rum bara en dryg vecka efter det att the Fab Four hade släppt sin första stor hitsingel – Please Please Me.

Kvinnan, en pensionerad sekreterare, som vill vara anonym berättar: Because there was so few people there, it was quite relaxed and we got to chat to The Beatles and ask for autographs. I remember John Lennon plonking away on the piano after the gig.I asked Paul McCartney for his autograph and, as he wrote it, he said out loud, ’to the most beautiful girl in the world, with all my love and affection. He was only joking but it’s been my claim to fame ever since.

Den äldsta filmen är från 1965 i samband med att The Beatles blev intervjuade i Cardiff av en journalist, som säkert hade det jobbigt att försöka vara seriös i det här sammanhanget. Beatlarna var nämligen på ett strålande skämthumör. I det cirka fyra minuter långa filmklippet berättar John Lennon att Paul McCartney har fem barn i Swansea och Ringo Starr passar på att berätta att nästa Beatlesfilm kommer att bli en västernfilm.

I samma intervju brister grabbarna även ut i låten There’s No Business Like Show Business. Dessutom gör de grimaser under i princip hela intervjun.

Filmklippet har blivit värderat till £10,000, vilket motsvarar cirka 120 000 kronor.

Det andra filmklippet är hämtat från 1967 där beatlarna och Maharish Mahesh Yogi är med. Beatlarna blir utfrågade om vad de tycker om Maharishis läror.

***Här utfrågas beatlarna om intresset för Maharishi Mahesh Yogis läror.***

I klippet säger John Lennon: Of course it’s not a cult and if we didn’t take it seriously we wouldn’t be here.

Den tredje filmrullen utgörs av en inspelning med John Lennon där han framför en akustisk version av sin låt God. Även denna film är värderad till £10,000.

Paul Fairweather, från Omega Auctions säger: It’s a great find.All four Beatles are in fine form throughout both of the Cardiff films, laughing and joking, while the interviewer tries to remain serious. The sound and image quality is fantastic. I expect these have never been seen since 1965.

’Wings Over Europe 1972 Tour Bus’ går på auktion

Posted on 21 september, 2019 by Artillio Bergholtz Posted in Auktioner, Paul McCartney .

***Wings turnébuss utanför Hotel Adelphi i Liverpool***

Omega Auctions kommer på sin kommande Beatlesauktion – den 8 oktober 2019 – att ha med många olika skivor, signerade memorabilia av olika slag och mycket mer. Dessutom, vilket nog får räknas som klart ovanligt, ingår också den turnébuss som Wings använde under turnéåret 1972 och som även besökte grannlandets huvudstad Oslo!

Efter turnén målades bussen om och det var inte förrän 1993 som någon tog sig an att måla om bussen så som den var när Paul McCartney hade den. Lite senare hamnade bussen på den spanska ön Teneriffa, där den har fått stå och rosta igen. Men rätt som det var kom någon och köpte bussen och fraktade den tillbaka till England. Och nu finns den ’till salu’ på auktion. Utropspriset är satt till £10 000 (cirka 120 000 svenska kronor). Auktionsfirman hoppas på att kunna sälja bussen för mellan £15 000 och £25 000 (cirka 180 000 – 275 000 svenska kronor).

Förutom dessa slantar i plånboken behöver den eventuelle köparen ha ett extra fack i plånboken för rätt stora restaureringskostnader. Den kommer i så fall att vara på en verkstad ett bra tag.

För att se alla 354 auktionsföremålen med Beatlesanknytning, gå in på nedanstående länk.

https://www.the-saleroom.com/en-gb/auction-catalogues/omega-auctions/catalogue-id-srom10186

Beatlesnytt.se

Category Archives: Auktioner