Under installationsfestligheterna i USA den 20 januari 2021 i samband med att Joe R. Biden Jr. tillträdde som USA:s 46:e president framträdde ett flertal artister med olika musikaliska inslag. Ett av de bättre var Jon Bon Jovis framförande av George Harrisons Here Comes The Sun. Se och njut.
Category Archives: Nyheter
Live: Shea Stadium, New York
Tisdagen den 23 augusti 1966, bara lite över ett år efter deras trumfartade framträdande på samma arena den 15 augusti 1965, återvände The Beatles till den världsberömda arenan i New York för ett andra framträdande.
Denna konsert såldes emellertid inte ut på långa vägar. Av de cirka 55 600 åskådarplatserna var det fortfarande 11 000 platser osålda när konserten började.
Hur som helst, tjänade The Beatles mer pengar på det här uppträdandet än året innan. Nu fick de $ 189,000, vilket motsvarade 65 % av bruttovinsten på $ 292,000. Med tanke på att det var hela 11 000 lediga platser när de spelade denna gång, så upplevde grabbarna en viss oro. Och bland annat med detta som bakgrund sa de enigt:
Right, we definitely won’t do any more. We are going to have a break and then we are going into the studio to make a record.
Under konserten var det många fotografer på plats som vanligt. En av dessa fotografer var den professionelle fotografen Robert ’Bob’ Collister som tog en hel del unika fotografier. Nu har det visat sig att det var två filmrullar med svartvita bilder med totalt 72 fotografier från the Beatles konsert på Shea Stadium 1966.
Sent förra året i samband med den påtvingade isolering p.g.a. Covid-19-pandemin, hittade den tidigare undersökande journalisten på amerikanska tv-stationen WOAI-TV, Brian Collister till slut de saknade fotografierna under det att han nu hade fått tid att sortera mindre berg med fotografier som hans far hade tagit och som återfanns i ett av faderns skåp i hans hem. Dessa har varit mer eller mindre en familjehemlighet i nästan 55 år.
Brians far Robert Collister gick bort i San Antonio 2019. Han bodde i New York City och New Jersey större delen av sitt liv och arbetade som frilansande fotograf för diverse östkusttidningar i USA.
Fotografierna togs bara tre månader efter det att sonen Brian hade fötts. Bob själv visste om att han hade tagit bilderna, men hade själv inte hittat dem i alla högar av fotografier på över 20 år. Han har berättat att bilderna aldrig har publicerats och familjen trodde att bilderna och negativen hade förlorats för evigt.
Nu har Bob Collister Fund For Visual Journalism bildats där 100 % av intäkterna från auktionen på de 72 fotografierna kommer att gå till utbildningsinsatser av olika slag inom områdena foto- och videojournalism genom Investigate Network, en icke kommersiell organisation,
Auktionen pågår i detta nu och avslutas den 31 januari 2021. Just nu har någon bjudit $ 10,500, vilket dock är lägre än det försäljningspris som säljaren har reserverat.
Många av bilderna är helt fantastiska. Bob Collister var djärv nog att ta sig upp på scenen där The Beatles spelade och kunde därmed ta fotografier som visade hur de såg ut på scenen från olika håll och också hur The Beatles själva såg publikhavet – 44 000 personer i publiken är inte så tokigt ändå.
Igår (12 januari 2021) offentliggjordes att Paul McCartneys dotter Mary McCartney kommer att regissera en dokumentärfilm om Abbey Road Studios inför studions 90-årsjubileum, som äger rum i november 2021. Dokumentären har fått titeln If These Walls Could Sing.
Abbey Road Studios är en inspelningsstudio som ligger på adressen 3 Abbey Road, St John’s Wood, City of Westminster, London, England.
Studion invigdes i november 1931 av Gramophone Company, en föregångare till det brittiska skivbolaget EMI, som ägde studion ända till Universal Music tog kontroll över EMI, 2013.
If These Walls Could Sing kommer att bli den första fullängdsdokumentären om denna ikoniska studio. Producent är Mercury Studios – den första innehållsstudion i Universal Music Group.
Mary McCartney, som är både fotograf och filmskapare pratar om sitt personliga perspektiv i en pressrelease där hon beskriver den kommande filmen som är producerad av Academy Award-vinnaren John Battsek som också har producerat filmer som Eric Clapton: Life In 12 Bars, Someday In September och Searching For Sugarman. Till sin hjälp har han Marc Robinson från Universal Music UK och Alice Webb, verkställande direktör för Mercury Studios.
Enligt Mary McCartney själv är det hennes minnen av att hon har tillbringat mycket tid i studion tillsammans med sin far Paul McCartney, som har skapat grunden för den kommande dokumentären. I filmen kommer vi få se mycket vad som händer bakom scenen i denna institution – inte minst när det kommer till The Beatles inspelningar.
Filmen kommer att innehålla ett flertal intervjuer av tidigare artister samt en noggrann utforskning av studion.
Mary:
Some of my earliest memories as a young child come from time spent at Abbey Road. I’ve long wanted to tell the story of this historic place and I couldn’t be collaborating with a better team than John and Mercury Studios to make this creative ambition a reality.
Mercury Studios verkställande direktör, Alice Webb, tillägger:
Mercury Studios could not be partnering with a more visionary and passionate team than Mary McCartney and John Battsek to tell Abbey Road Studios’ incredible story on film for the first time. We are passionate about showcasing work of pioneering film makers of the highest quality – which is why we are delighted Mary is bringing her creative vision to this project.
Isabel Garvey, verkställande direktör för Abbey Road Studios, berättar:
If these walls could sing. I have lost count how many times I’ve heard that said at Abbey Road Studios over the years. I can’t wait for some of these stories to finally come to life in what will become a timeless documentary.
Något premiärdatum för filmen If These Walls Could Sing är ännu inte fastställt, men den kommer att utgöra huvudattraktionen vid firandet av studions 90-årsdag, som börjar i november 2021.
Idag är det exakt 48 år sedan The Beatles singel Please Please Me släpptes i UK. Det ska vi fira lite med en version av låten av gruppen Blondie som gavs ut på skiva först 2011. Så där har vi ett 10-årsjubileum i sig! Eftersom Blondies version kom ut så sent, fick tyvärr inte John Lennon möjlighet att höra denna new wave-version, trots att han faktiskt var ett fan av Blondie.
Blondie är en amerikansk rockgrupp som bildades i New York 1974 av sångerskan Debbie Harry och gitarristen Chris Stein. Gruppen var en av de mest framgångsrika grupperna inom punk- och new wave-genrerna. Medlemmar i gruppen har varit, förutom de två ovan nämnda, Clem Burke och Jimmy Destri.
Gruppen kan göra fina coverversioner av nästan vilka låtar som helst som de råkade få framför sig. När man som i detta exempel ser till att Blondie får ta sig an The Beatles klassiska låt från deras debutalbum, kan man få höra någonting som av många anses vara ofattbart briljant!
Please Please Me var The Beatles andra singel och var ett försök från gruppen att följa upp den första singeln Love Me Do, som hade en viss framgång, även om den inte kom högre än plats 17 på topplistorna då.
John Lennon, som var den som skrev låten, ber en flicka att tillfredsställa honom, vilket enligt vissa rykten skulle vara en referens till oralsex. Givetvis förnekade The Beatles detta snabbt eftersom de var mycket medvetna om sitt rykte bland de som var tonåringar vid den här tiden.
Detta ledde bland annat till att John Lennon kom att uttala sig om detta genom att säga: I was always intrigued by the double use of the word ‘please.’
John Lennon har hävdat att han ville göra en låt i stil med de låtar som Roy Orbison sjöng på den här tiden och nog kan man hitta likheter mellan Please Please Me och typiska låtar med Roy Orbison.
I The Anthology berättar John:
We’d had a top 30 entry with ‘Love Me Do’ and we really thought we were on top of the world. Then came ‘Please Please Me’—and wham! We tried to make it as simple as possible. Some of the stuff we’ve written in the past has been a bit way-out, but we aimed this one straight at the hit parade.
Blondies version, är dock en mer kraftfull version som får låten att sparka loss ordentligt musikaliskt och ljudmässigt och utgör kännetecknet för gruppens varumärke – new wave style!
Lennon var ett fan av Blondie. På ett vykort från 1979, som han skickade till Ringo Starr, gav han Ringo ett litet råd om hans solokarriär genom att göra honom uppmärksam på Blondies Heart Of Glass och menade att det var den här typen av musik han skulle ägna sig åt. Storartat men enkelt.
Så vad tycks om nedanstående tolkning på denna jubileumsdag den 11 januari 2021?!
You’ll Never Walk Alone!
Gerard Gerry Marsden, frontmannen i bandet Gerry and the Pacemakers gick bort igår, den 3 januari 2021, vilket gjordes offentligt genom vännen Peter Prince. Gerry gick bort efter en kort tids sjukdom i form av en hjärtinfektion.
Gerry föddes den 24 september 1942 (årsbarn med Paul McCartney) i Toxteth, Liverpool och gick bort i Arrowe Park, Merseyside.
Gerry var främst sångare och gitarrist i bandet, men också kompositör och tv-personlighet i England. Gerry var aktiv musiker i nästan 60 år (1959-2018).
Här ser vi en proper Gerry Marsden från 2009 på en av färjorna som går från Liverpools hamn till Birkenhead på andra sidan floden Mersey. Foto: Getty Images.
Gerry bildade bandet 1959 tillsammans med sin bror Fred Marsden på trummor, Les Chadwick på bas och Arthur McMahon på piano. Den senare ersattes av Les Maguire 1961.
Bandet hette från början Gerry Marsden and the Mars Bars, men de tvingades till att ändra namnet när företaget Mars Company, som tillverkade chokladen Mars Bar, klagade.
Gruppen är bland annat mest känd för att vara det första bandet som fick tre listettor i rad på singellistan i UK med sina tre första låtar; How Do You Do It, skriven av Mitch Murray, I Like It också den skriven av Mitch Murray och You’ll Never Walk Alone skriven av Richard Rodgers/Oscar Hammerstein II.
Detta rekord, med tre listettor efter varandra med de tre första låtarna, fick de behålla ända fram till mitten av 1980-talet, då Liverpoolbandet Frankie Goes to Hollywood gjorde om samma bravad.
Som bekant var det tänkt att The Beatles skulle spela in och ge ut How Do You Do It, enligt George Martin. Men grabbarna tyckte inte tillräckligt bra om låten och blev då istället ombedda att skriva en bättre låt själva. Vilket de gjorde – Please Please Me – och som slog minst lika bra som Gerrys How Do You Do It.
En annan av Gerry and the Pacemakers hitlåtar är Ferry Cross The Mersey och inte minst You’ll Never Walk Alone, som har blivit fotbollslaget Liverpool F.C.:s kampsång. Dessutom fick de framgång även med låten Don’t Let the Sun Catch You Crying. Varje gång färjorna lägger till i Liverpools hamn spelas en bit på låten Ferry Cross The Mersey i högtalarna!
Omslaget till albumet How Do You Like It? med Gerry and the Pacemakers. Albumet släpptes i oktober 1963 och nådde som bäst en andraplats på UK-listan.
Gerry Marsden och The Beatles
Gerry and the Pacemakers och The Beatles hade många gemensamma färdigheter. Båda spelade i Hamburg och i Liverpool och både grupperna hade Brian Epstein som manager (som såg till att de fick skivkontrakt med Columbia Records) och producent för båda gruppernas skivor var George Martin.
Gruppens balladstil räckte inte tillräckligt för bandet att fortsätta att göra succé, utan gruppen bestämde sig för att upplösas 1966.
Filmen Ferry Cross The Mersey med artister som Gerry and the Pacemakers, Cilla Black, The Fourmost med flera blev också en fjäder i hatten för gruppen. Filmen producerades av Brian Epstein och Michael Holden och hade premiär i januari 1965. Filmmusiken är komponerade av Gerry Marsden och George Martin.
Gerry and The Pacemakers – Girl On A Swing (RARE HD footage ’66!)
Nedanstående video från Channelling The Beat! (The Ultimate Guide to UK ’60s Pop on TV) med låten Girl On A Swing, spelades in i UK för sändning i Kanada. I videon, som är mycket ovanlig, ser vi Gerry sjunga live utan sin gitarr medan de andra i bandet mimar till låten.
På hemmaplan gjorde singeln med originalbandet inte något väsen av sig och kom precis in på USA:s och Australiens topp 30-lista. Men i Kanada blev det en riktigt stor hit och gick in på tredjeplatsen på deras topplista.
Nedan skivomslaget till albumet The Very Best Of Gerry & The Pacemakers på skivmärket MFP (Music For Pleasure) som kom ut 1984.
:format(jpeg):mode_rgb():quality(90)/discogs-images/R-2838739-1541288032-4692.jpeg.jpg)
Idag – den första dagen på det nya året 2021 – hälsar Paul McCartney till alla fans med nedanstående korta nyårshälsning.
”Wishing you a loving and peaceful new year” – Paul x
Så här på nyårsdagen 2021, tycker jag att vi alla ska passa på att njuta av inte bara den vanliga nyårskonserten från Wien utan även en fantastisk livekonsert med Paul McCartney som vara cirka en timme.
Programmet Chaos and Creation at Abbey Road, spelades in den 28 juli 2005 i form av en livekonsert med Paul McCartney i Abbey Road Studios, Studio 2, samma studio där flertalet låtar med The Beatles spelades in.
Chaos and Creation at Abbey Road gjordes som reklam för McCartneys album Chaos And Creation In The Backyard. Publiken bestod av nära vänner och nära fans, vilket innebar att konserten blev väldigt intim till sin natur.
Konserten består inte enbart av framförda musikaliska stycken, utan en hel del mellansnack av Paul själv. Programmet visades på BBC Two i UK den 17 december 2005. Den visades även på PBS i USA den 27 februari 2006, som en del i serien Great Performances.
Paul McCartney spelar här såväl vänsterhänt som högerhänt gitarr, trummor, dragspel, ståbas, mellotron och till och med på vinglas i en omgjord version av Wings-låten Band On The Run. Han har också gjort en ny version av Lady Madonna, som han kallar för Old Lady in New Clothes, i ett mycket lugnare tempo med lite mer sväng i.
Basen som Paul använder sig av i sitt framförande av Heartbreak Hotel, är den bas som en gång i tiden tillhörde Bill Black, Elvis Presleys bassist, som gick bort 1965.
Samtliga låtar är skrivna av Paul McCartney, utom där annat angivits.
Paul framför följande låtar i denna konsert:
- Friends to Go
- How Kind of You
- Band on the Run
- In Spite of All the Danger (McCartney/George Harrison (1943-2001))
- Twenty Flight Rock (Eddie Cockran/1938-1960)
- Lady Madonna (John Lennon (1940-1980)-McCartney)
- English Tea
- Heartbreak Hotel (Thomas Russell Durden (1919-1999)/Mae Boren Axton (1914-1997)/Elvis Presley (1935-1977))
- Jenny Wren
- I’ve Got A Feeling (Lennon-McCartney)
- Blackbird (Lennon–McCartney)
- Blue Suede Shoes (Carl Perkins (1932-1998))