Denna lediga måndag passade The Beatles på att testa hur det är att åka vattenskidor!
Grabbarna gillade verkligen det där med vattenskidor, även om George Harrison tröttnade ganska snabbt.
Bäst bland beatlarna visade sig Paul McCartney vara.
Men det finns ju mer vattensporter, eller hur?
_____________________________________
Hemma i England kungör the Variety Club att The Beatles nu hade fått utmärkelsen Show Business Personalities av årgång 1963.
Morgonen tillbringade The Beatles på den soliga stranden och minglade med hotellgäster, fotografer, tidningsmän och några få Beatlesfans som lyckades komma förbi avspärrningarna.
Flickorna i nedanstående fotografi arbetade som modeller på bilutställningen. Ringo lovade att bjuda ut Barbara en kväll på en drive in-bio. Och när han lämnar Miami lovade han att ge henne en ring som en avskedsgåva. Var detta början på The Beatles andra film – Help! ?
En vecka efter The Beatles succédebut på The Ed Sullivan Show, gjorde de denna söndag sitt andra liveframträdande på The Ed Sullivan Show.
Även denna dag behövdes en repetition, vilken ägde rum mellan kl. 14.30 och kl. 15.30. Repetitionerna filmades men sändes inte.
Framträdandet ägde rum mellan kl. 20.00 och kl. 21.00 (östamerikansk tid) på the Deauville Hotel, där grabbarna bodde inför en publik på 2 600 personer. CBS hade givit ut 3 500 biljetter, så polisen hade en del att göra med att lugna ner de som hade biljett men som inte fick komma in.
Med tanke på den höga rankningen The Beatles hade fått efter sitt framträdande på The Ed Sullivan Show den 9 februari, toppade ändå inte gruppen listan på artister. Den största artisten i denna show var Mitzi Gaynor. Bland de övriga artisterna i showen kan också nämnas Myron Cohen. I publiken satt även boxarna Joe Louis och Sonny Liston.
Harold Konrad, som var arrangör för boxningsmatchen mellan Sonny Liston och Cassius Clay, berättar:
På dagen för Sullivans föreställning behövde vi hjälp från flera poliser för att komma in på hotellet. Jag var med Liston och hans fru Jerry. Under showen skulle han bocka sig för applåder. Efter framträdandet av de första artisterna intog The Beatles scenen, och när de framförde sitt nummer knuffade Liston mig med armbågen och sa: ’Är det här all uppståndelse för dessa tongångar? Min hund spelar trummor bättre än den killen med den stora näsan.
I showen framförde The Beatles totalt sex låtar: She Loves You, This Boy, All My Loving, I Saw Her Standing There, From Me To You och I Want To Hold Your Hand.
Under den första delen av showen spelade de She Loves You, This Boy och All My Loving.
Under det andra framträdandet i showen framförde gruppen I Saw Her Standing There, From Me To You och I Want To Hold Your Hand.
Nedan pratar Paul McCartney till publiken efter en låt:
Thank you all. Good night. How are you? Good! The song we just performed was ’This Boy’, which is on an album we recorded for Capitol. This album in England contains the same songs. It was released . . .Yes. Very good! It was released on an album we recorded for Capitol Records , our album, as you can imagine. We would like to sing another song from this album. It’s called ’All My Loving’.
Nedan försöker sig Paul på ytterligare en presentation:
Thank you, thank you. This was ’From Me To You’. We would like to end this show with a song that’s always been our favourite. A song that has been recorded by our favourite american band Sophie Tucker.
Den sista meningen skulle vara ett skämt. Sophie Tucker var en amerikansk sångerska och skådespelerska väl känd i USA, som levde mellan 1887 och 1966. Låten de spelade efter introduktionen var I Want To Hold Your Hand.
Under sändningen satt en av många flickor och grät av förtjusning. Rätt som det var slutade hon gråta och hoppa på stolen. Hon satt bredvid George Martin. Hon stirrade förvånad på honom och utropade: Do you like them too, sir?
Denna den andra showen med The Beatles sågs av cirka 70 miljoner tittare i 22,4 miljoner hushåll. Showen sändes i repris den 20 september 1964 kl. 20.00.
Harold Conrad, arrangör av den kommande boxningsmatchen mellan Sonny Liston och Cassius Clay, berättar:
Jag gick bakom scenen för att träffa Sullivan. Jag frågade honom om det fanns någon möjlighet att träffa pojkarna. ”Naturligtvis,” sa han. – ”Jag går till deras rum just nu.” Beatles var där med några av sina brittiska vänner, och Sullivan tackade dem för en fantastisk show. ”Det här är Harold Conrad,” sa han. ”Han organiserar en boxningsmatch mellan Liston och Clay.” Jag såg en gnista blossa upp. ”Jag tror att Clay kommer att vinna”, sa McCartney. Hans kamrater var överens med honom. Jag frågade om de skulle vilja titta på Clay-träning. ”Är det möjligt?” Frågade de nästan tillsammans. Jag sa att jag skulle hämta dem imorgon kl. 11.30, men bad att inte prata om det. Harold hoppades att Brian Epstein inte skulle ta illa upp. John Lennon sa då: ’Oroa dig inte för Brian, vi kan hantera honom.’
Efter filminspelningen av showen gav hotellägaren Maurice Lansberg ett party för artisterna och de som jobbade med showen. På matsedeln stod bland annat hummer, räkor, rostbiff, kyckling, fisk med mera. Beatlarna lät sig väl smaka.
Deras livvakt Buddy Dresner berättade:
Jag hade 23 eller 24 poliser under mitt befäl. Jag kom hem klockan 2.30 eller 3 på morgonen och ställde min väckarklocka på 6. Efter ett par dagar var jag helt slut, så jag frågade George Harrison: ”Titta, George, behöver du en rumskompis?” Han svarade: ”Jag tänkte, varför stannar du inte?” Så jag gjorde det.
Grabbarna hade pratat med Brian Epstein och de beslöt att stanna ytterligare fem dagar i Miami.
Efter en övernattning i Washington D.C. återvände The Beatles med tåg till New York City för två konserter i Carnegie Hall.
Men innan de tog tåget tillbaka till New York, stannade de till vid Pennsylvania Avenue för att få ett foto med Capitolium i bakgrunden.
(Extra aktuellt i nutid med tanke på vad som ägde rum den 6 januari 2021 – stormningen av Capitolium).
Själva tågresan tog bara två timmar. Men när de väl kom fram till New York kunde deras limousine inte komma fram på grund av all trängsel på gatorna. Denna onsdag var en helgdag eftersom man firade Abraham Lincolns födelsedag (1809 – 1865). Omkring 10 000 personer hade samlats för att möta upp The Beatles på Pennsylvania Station.
De åkte taxi till The Plaza Hotel där de tog en snabb dusch, bytte kläder och smugglades ut ur hotellet via hotellets kök.
Det var planerat att The Beatles skulle ge två konserter på cirka 34 minuter vardera i Carnegie Hall. Den första konserten började kl. 19.45 och den andra konserten började kl. 23.15.
Bakom scenen hälsades de flera gäster, bland andra Shirley Bassey som skulle uppträda i Carnegie Hall i slutet av samma vecka.
Där bakom scenen fick de även en guldskiva av Swan Records för att ha sålt en miljon exemplar av singeln She Loves You.
Biljetterna till konserterna började säljas på biljettkontoret den 27 januari och hade sålts slut till dagen därpå. Båda konserterna sågs av 2 900 åskådare vardera. Den som stod för konserten var impressarion Sid Bernstein.
Förbandet under båda föreställningarna utgjordes av The Briarwoods.
Ledningen för Carnegie Hall behövde inte oroa sig för sina heliga egendomar eller målningarna på väggarna. The Beatles rörde inte upp speciellt mycket, men de sa att Sid Bernstein inte behövde återkomma till Carnegie Hall!
George Martin hade önskat att få spela in konserten på Carnegie Hall. Trots att Capitol Records gick med på det, så fick han inte tillstånd att göra detta för den fackliga sammanslutningen American Federation of Musicians. Dock lyckades man bättre med fackföreningen senare under 1964, då man lyckades få spela in Hollywood Bowl-konserterna den 23, den 29 och den 30 augusti 1964.
Trycket efter biljetter var så stort att en del av publiken kom att sitta både på och vid sidorna och bakom den del av scenen som The Beatles stod och spelade på. Det gillades verkligen inte av beatlarna. Men de kunde inte göra någonting åt det, tyvärr. Det var en av anledningarna till att de inte kom tillbaka för fler konserter på det stället.
John Lennon minns: Carnegie Hall was terrible! The acoustics were terrible and they had all these people sitting on the stage with us and it was just like Rockefeller’s children backstage and it all got out of hand. It wasn’t a rock show; it was just a sort of circus where we were in cages. We were being pawed and talked at and met and touched, backstage and onstage. We were just like animals.
Efter den andra föreställningen tog Bernstein med sig Brian Epstein utanför Carnegie Hall för att erbjuda honom $25 000 plus $5,000 som en donation till den Brittiska Cancerfonden för att få göra en uppföljningskonsert den följande veckan på Madison Square Garden. Bernstein försäkrade Epstein att biljetterna kunde tryckas upp snabbt och att det skulle bli utsålt.
Brian Epstein svarade: Let’s leave this for next time. Dock kom det sig aldrig att The Beatles spelade på Madison Square Garden trots flera besök i Amerika. De kom inte heller att återvända till Carnegie Hall.
Denna den sista kvällen i New York City gick de från hotellet kl. 01.30 för att ta sig till The Headliner Club.
Efter besöket på Headliner Club tog de sig till The Improvisation coffee house i Greenwich Village. Där partade de tillsammans med skådespelerskorna Stella Stevens, Tuesday Weld och Jill Haworth.
_______________________________________________
I England sände Granada Television denna dag den snabbt producerade dokumentärfilmen av Maysles Brothers med titeln Yeah, Yeah, Yeah! – The Beatles in New York.
Efter söndagens genombrott i Amerika och dans på The Peppermint Lounge fram till kl. 04.00 och ytterligare några vakna timmar på The Plaza Hotel orkade grabbarna ändå med att göra två intervjuer under denna måndag. En med nyhetsbyrån AP (Associated Press) och en med CBS News.
The Beatles fick denna dag ta emot guldskivor av Capitol Records president Alan Livingstone för att ha sålt en miljon exemplar av singeln I Want To Hold Your Hand samt för att ha sålt för mer än en miljon dollar av albumet Meet The Beatles!
Med vid utdelningen var också David Picker från United Artists, som tecknade ett avtal med The Beatles om att göra deras första film, som kom att heta A Hard Day’s Night.
Intervjuerna gjordes mestadels i The Terrace Room på The Plaza Hotel i New York. Reportrar från en mängd olika tv-, radio- och tidningsredaktioner var på plats, inklusive AP och CBS News.
Här ett utdrag från AP:s intervju:
Fråga: Your program was reviewed by a music critic…
Ringo Starr: Oh no! Not again!
Fråga: …and he said that you had ‘unresolved leading tones, a false modal frame ending up as a plain diatonic.’ What would you say to that?
John Lennon: He ought to see a doctor about that.
Paul McCartney: No, he’s just copying the fella in the London Times who did a review like that. The only difference is, I don’t know if that’s favourable or not. The London one was, you see.
Ringo: Why doesn’t he just say if it’s good or bad?
Fråga: What do you think of the reaction of Amer… What do you think of American girls in the first place, now that you’ve had your first contact with them?
Paul: Marvellous. They’re the same as British girls only they’ve got a different accent.
Fråga: Is it your ambition to continue what you’re doing, or what do you plan to do?
John: Yeah.
Paul: Well, as long as it lasts like this. As long as we keep enjoying it. Once we stop enjoying it, and people stop enjoying it, then er…
George Harrison: We’ll pack in.
Ringo: We’ll have to pack in if people don’t enjoy it.
George: That’s a British saying for ‘give up’.
Fråga: One of the big attractions is your haircut and your manner of dress. What prompted that? The haircuts, for instance.
Ringo: It just happened, you know.You just wake up one day and there you are.
Fråga: Who came up with the name Beatles, and what does it really mean?
Ringo: John thought of the name Beatles, and he’ll tell you about it now.
John: It means Beatles, doesn’t it? But that’s just a name, you know, like shoe.
Paul: The Shoes, you see? We could have been called The Shoes for all you know.
Fråga: There have been huge crowds of teenage girls outside complaining that they don’t want to mob you, they just want to speak to you. What do you think about this? Do you want to talk to them?
Ringo: Well, have you ever tried talking to about 200 people at once?
John: We’d love to, you know. If we wave, somebody always says ‘Stop that waving! You’re inciting them!’
Fråga: How do you feel about your appearance at Carnegie Hall this week, the center of musical culture?
Ringo: Erm, well, a bit nervous, but not too much, you know. We just hope we go down, ’cause we’re on with a lot of Americans. So we hope they like us.
Fråga: What have you done in New York, and what do you hope to see while you’re here?
John: Well, we’ve been out to a couple of clubs. Rock clubs, mainly, ’cause we just like listening to rock when we’re not working, anyway. And we’re hoping some of our favorite artists will come up, but you know, they’re all out on the road or something. They’re not here.
Fråga: Who is your favorite American artist?
John: There’s a lot, you know. Marvin Gaye, Miracles, Mary Wells. Those people.
Fråga: When was the last time you had a haircut?
Paul: Er, quite a long time, actually. The last time was about 23 years ago, was the last time I had one.
Fråga: Have you met any interesting American girls?
George: Erm, not yet, but hoping.
Fråga: What do you think of the police protection you’ve been receiving here in this city?
Ringo: It’s marvelous. They’re doing a great job, you know, looking after us.
Fråga: Are the crowds as large as you expected?
John: No. We didn’t expect anything like this, you know.
Fråga: What is the most interesting offer you’ve ever received?
Paul: Ah, yes, erm… We’ve had a lot of interesting offers, actually. No comment!
Fråga: What do you think of the Christine Keeler/Profumo affair?
George: It’s great, yeah.
Paul: Good publicity!
George: Yeah.
John: They’re all happening.
Fråga: Have you heard any reviews of your appearance last night?
Paul: The papers this morning just sort of… we only read two of them, and they weren’t very favorable. I think one of the microphones was off, so that may…
John: The kids still liked it, you know.
Paul: Yeah. The audience was fantastic. Great reception.
Frågeställare: Thank you, gentlemen.
The Beatles: Thank you!
På plats under presskonferensen var också psykologen, som var känd i USA för att ha varit med i hundratals tv-program, Dr. Joyce Brothers, som lät beatlarna känna på hennes puls.
Den andra presskonferensen denna dag ägde rum mellan kl. 17.30 och kl. 19.30 i hotellets Barockrum.
Här följer ett exempel på frågor och beatlarnas snabba och roliga svarstaktik:
Fråga: Vem är den sexigaste av er?
Paul: Vår chef, Brian Epstein.
En kvinnlig reporter frågade: Vem väljer era kläder?
Beatlarna svarade unisont: Vi själva, men säg mig, vem väljer dig?
Den kvinnliga reportern: Min make!
Hon ställde en fråga till: Finns det några ämnen som ni föredrar att inte diskutera?
John, blixtsnabbt: Ja, din make!
En fråga till Ringo: Varför svarar du mindre på frågorna än de övriga beatlarna?
Ringo: Jag är en obetydlig Beatle, men så länge de delar pengarna med mig har jag inget emot det!
En annan reporter undrar: Vad ser du som den största faran? Mjäll eller kärnbomber?
George svarade snabbt: Vi tror att det är en bomb! Vi har redan mjäll!
Under tiden jobbades det för fullt med att få sälja Beatlesprylar av alla de olika slag. Nedan ser vi ett mindre antal av Beatlesprodukter som man trodde skulle vara övergångna ganska snabbt, men som än idag har stort samlarvärde – 55 år senare!
Paul McCartney har äntligen lyckats få till en förstaplats på UK-listan efter mer än 31 års väntan (!) när UK-listan för den 31 december 2020 offentliggjordes igår. Denna gång toppar Sir Paul listan med sitt 18:e soloalbum – McCartney III.
Och det vore ju konstigt om inte albumet hade nått förstaplatsen på listan nu när Paul verkligen hade ansträngt sig med att (hittills) ge ut 46 olika versioner. Alla är dock inte tillgängliga i UK, men det borde räcka även för en förstaplats i USA.
Och så här glad blev Paul McCartney för förstaplatsen på UK-listan (filmen är spegelvänd, vilket den blir när man spelar in sig själv):
Senast Paul McCartney toppade UK-listan var med albumet Flowers In The Dirt, som kom ut 1989.
Men hur var det med hans album Egypt Station som kom ut 2018? Jodå han kom på första plats med det albumet, men det var på USA:s Billboard-lista!
Egypt Station var med på UK-listan i fem veckor och nådde som högst tredjeplatsen då den gick in på listan för första gången. De fyra följande veckorna hamnade albumet på plats 14, 35, 32 och 92.
Nedan ser vi Mary McCartney, stolt dotter till stolt pappa, som firade Pauls framgång på Instragram.
Noteras kan dock, trots 31 års väntan på förstaplatsen, att Paul McCartney är den mest framgångsrika artisten på den officiella topplistan i United Kingdom.
Paul har uppnått inte mindre än 22 albumettor under sin karriär (hittills) tillsammans med The Beatles (16), Linda McCartney (1) och Wings (1) samt 4 soloalbum. Det femte soloalbumet på förstaplatsen – McCartney III – börjar inte räknas förrän den 31 december 2020. Då blir det totalt 23 albumettor.
ALBUM
:format(jpeg):mode_rgb():quality(90)/discogs-images/R-722725-1561536366-4527.jpeg.jpg)
Denna måndag var en spelfri dag för The Beatles under deras höstturné 1963. Men i stället för att koppla av helt, var de närvarande för att delta i en ceremoni i EMI House i London, där de presenterades med ett antal silverskivor som bevis på extraordinära försäljningssiffror.
Gruppen fick en silverskiva för albumet Please Please Me och en silverskiva för det ännu inte utgivna albumet With The Beatles (släpptes den 22 november 1963) men som nu hade förhandsbeställningar på över 1 miljon exemplar! Priserna delades ut av EMI:s styrelseordförande Sir Joseph Lockwood.
George Martin hade också ett pris på gång till grabbarna. Det blev en lite mindre skiva eftersom det rörde sig om EP:n Twist And Shout.
Redaktören för musiktidningen Disc, Gerald Marks, tilldelade beatlarna en silverskiva för framgångarna med singeln Twist And Shout samt ännu en silverskiva för singeln She Loves You.
Efter prisceremonin var det dags för ett cocktailparty följt av en formell lunch i styrelserummet i EMI House på Manchester Square i London tillsammans med chefer från EMI och speciellt inbjudna gäster.
Barry Miles, författare till boken The Beatles A Diary – An Intimate Day By Day History, berättar:
Den här dagen gick Brian Epstein med på att träffa en sydafrikansk promotor som ville organisera en Beatlesturné i sitt land, men Epstein avslog erbjudandet när han fick veta att bandet skulle uppträda framför en segregerad publik.
Bruce Spizer, författare till boken The Beatles Story On Capitol Records berättar:
Den 18 november kl. 18.35 på NBC:s Huntley-Brinkley Report kvällsnyhetsprogram, kom ett kort fyra minuters reportage om Beatles. New Yorks korrespondent Edwin Newman, tidigare chef för London byrån, sände tv-bilder av Beatles och folkmassor när bandet uppträdde i Bournemouths Winter Gardens den 16 november. Tyvärr sparades varken sändningen eller själva avsnittet. Allt som har överlevt är utskriften av Chet Hunley med inledningsanmärkningarna och den avslutande delen av Newmans rapport.
Det hände en hel del denna dag, trots att The Beatles vare sig spelade in en skiva eller höll några konserter. Till exempel var det den här dagen då kontraktet om The Beatles deltagande i The Ed Sullivan Show undertecknades av Brian Epstein och Robert H. Precht. Den senare representerade Ed Sullivan Radio & Television Productions.
Kontraktstexten – se nedan – skickades från New York till England för godkännande, där ändringar gjordes angående ordningen på artistens namn på affischen. Efter att ändringarna gjordes måste detta kontrakt sägas upp. Detta förklarar inskriptionen ”Void” = ogiltig i det övre högra hörnet.
Det preliminära avtalet sa att The Beatles skulle uppträda live i Ed Sullivan Show den 9 februari 1964 i New York och en vecka senare i en speciell show på Duville i Miami Beach. Efter mycken diskussion lyckades Brian Epstein få igenom att The Beatles skulle få spela i tre Ed Sullivan-shower och Gerry And The Pacemakers i två shower.
Det sägs att John och Paul besökte Londons Adelphi Theatre denna kväll för att se den musikaliska komedin Six Of One, med skådespelerskan Dora Brian i huvudrollen.
Paul lär ha berättat: Hon [Dora Brian] är fantastisk. Vi hade mycket kul med den här showen.
I Doria Bryans självbiografi från 1987 – According To Dora – berättar hon att hon under det att hon var med i pjäsen Six Of One på Londons Adelphi Theatre fick förfrågan om att spela in en julskiva. Hon skrev om en del av texten till låten som hon hade fått och spelade in den dagen efter.
All I Want For Christmas Is A Beatle hette låten och den spelades väldigt ofta i radion. Hon fick uppträda i tv-programmet Top Of The Pops, och, vilket hon berättade med stolthet, låten blev framröstad som den bästa dåliga låten 1963.
Samtida musiktidningar tyckte likadant. I utgåvan den 14 december 1963 av musiktidningen Melody Maker berättar Doria att idén till julskivan kom från Chris Parmenter på hennes skivbolag Fontana.
Den följande veckan var hon med på omslaget till Melody Maker. The Beatles själva gillade låten och även hennes framträdande i pjäsen. De till och med skickade ett telegram till henne och spelade in en del av låten som faktiskt finns med på ett av gruppen julmeddelanden till Beatlesfansen.
Dora Bryans inspelning av All I Want For Christmas Is A Beatle gjordes till ackompanjemang som hade skrivits av Johnny Gregory. För text och musik stod Gladys Benton.
Vi som var med på 1960-talet minns nog låten väldigt väl. För oss och för er som inte känner igen låten, kan vi alla lyssna på den nedan.
På skivkonvolutet håller Dora Bryan i en gitarr och har en äkta Beatlesperuk!
Denna tisdag var The Beatles beordrade att delta i en Variety Club of Great Britain-lunch på Savoy Hotel i London. Gruppen, främst Lennon och McCartney eftersom de hade skrivit låten, tilldelades priset för Top Vocal Group of the Year, ett säkert tecken på att The Beatles snabbt höll på att tillhöra det s.k. etablissemanget i samhället.
The Variety Club är UK-delen av Variety, the Children’s Charity, som samlade in pengar till socialt missgynnade barn. Sedan starten i Pittsburgh 1927 har organisationen haft starka band med underhållningsbranschen.
Efter prisutdelningen tar sig Paul McCartney och John Lennon vidare i en taxi och av en slump stöter de ihop med The Rolling Stones co-manager Andrew Loog Oldham. Alla tre drar vidare till Ken Colyer Club, där The Rolling Stones repeterar. John och Paul erbjuder bandet låten I Wanna Be Your Man, som just då inte är helt färdigskriven. The Rolling Stones tackar ja till erbjudandet och John och Paul skriver färdigt låten på bara några minuter!
Nedan kan ni lyssna till The Rolling Stones version av I Wanna Be Your Man (Original Single Mono Version), som släpptes den 1 november 1963. Producenter var Andrew Loog Oldham och Eric Easton.
Tisdagen vara den andra av de sex på varandra följande dagarna som The Beatles hade två konsertspelningar per kväll – kl. 18.30 och kl. 20.50 – i badorten Llandudno i norra Wales.
Efter denna kvälls framträdanden återvände The Beatles till Liverpool och tillbringade natten där. De firade nyheten om att deras Ep-skiva Twist And Shout hade blivit certifierad för en silverskiva (silver disc) för att ha sålt mer än 250 000 exemplar. Det var första gången som en Ep-skiva hade sålts i så många exemplar.
Söndagen den 18 maj 1963 inleddes The Beatles tredje UK-turné på the Adelphi Cinema i Slough, Buckinghamshire.
Med på turnén var Roy Orbison, Gerry and the Pacemakers, David Macbeth, Louise Cordet, Tony Marsh, Terry Young Six, Erkey Grant och Ian Crawford.
Under turnéns gång tyckte Roy Orbison att The Beatles skulle avsluta konserterna och därmed göra The Beatles till huvudakten på turnén.
Roy Orbison minns: Brian [Epstein] said, ’Who should close the show?’, and John said, ’You’re getting all the money, so why don’t we close it?’ I don’t know whether that was true or not, whether I was getting that much more than they were. I certainly wasn’t getting that much – and the tour had sold out in one afternoon.
John Lennon från The Anthology:
We were selling records but we were still second on the bill, and one of our first big tours was second on the bill to Roy Orbison. It was pretty hard to keep up with that man. He really put on a show; well, they all did, but Orbison had that fantastic voice.
George Harrison – också från The Anthology:
Although Orbison was at the top of the bill, he was soon demoted to second place due to the audience reaction to The Beatles.We soon took over as top of the bill. We had to come on after Roy. They had a trick in those theatres where they would close some of the curtains on the stage so we could set up behind them while the other bloke was still out there doing his tunes. I can’t remember where his backing group was, but Roy would be out there every night and at the end he’d be singing, ‘She’s walking back to me, do do do do da do do-do…’ And the audience would go wild. We’d be waiting there and he’d do another big encore and we’d be thinking, ‘How are we going to follow this?’ It was really serious stuff.
The Beatles repertoar under den här turnén bestod av låtarna Some Other Guy, Do You Want To Know A Secret, Love Me Do, From Me To You, Please Please Me, I Saw Her Standing There och Twist And Shout.
Innan konserten började presenterade George Martin en silverskiva från tidningen Disc – en silverskiva till Brian Epstein och The Beatles för deras framgångsrika låt From Me To You.
Längst till höger i nedanstående bild står Gerry Marsden från Gerry And The Pacemakers. Han fick också en silverskiva denna kväll från tidningen Disc för låten How Do You Do It. Låten som från början var tänkt för Adam Faith och senare för Brian Pool. Båda tackade nej till att spela in låten, som skrevs av Mitch Murray. George Martin tyckte att låten hade potential och ville att The Beatles skulle spela in, men det ville egentligen inte grabbarna. De spelade dock in den, men helt utan känsla, varför låten gick vidare till Gerry And The Pacemakers som fick en stor hit med låten.
Turnén började den 18 maj i Slough och avslutades den 9 juni 1963 i Blackburn, Lancashire.
__________________________________________
Samma kväll mellan kl. 17.55 och kl. 18.35 sände ABC/ITV network ett avsnitt av tv-programmet Thank Your Lucky Stars med The Beatles som en av gästerna. Programmet hade spelats in den 12 maj 1963 och gruppen framförde låtarna From Me To You och I Saw Her Standing There.
The Beatles återvände till the Adelphi Cinema i Slough vid ett senare tillfälle, vilket var under gruppens höstturné den 5 november 1963.
Jo, vi vet alla att The Beatles spelade på taket till bolaget Apples kontor i London den 30 januari 1969, men det var utan betalande publik. Så den sista konserten i UK inför publik ägde rum för exakt 54 år sedan idag – söndagen den 1 maj 1966. Det var den fjärde och sista gången som de uppträdde på the New Musical Express Annual Poll-Winners’ All-Star Concert, på the Empire Pool i Wembley i London. The Beatles spelade inför 10 000 åskådare.
The Beatles spelade ett set på 15 minuter som innehöll fem låtar: I Feel Fine, Nowhere Man, Day Tripper, If I Needed Someone och I’m Down.
Trots att ABC TV filmade konserten, lyckades inte Brian Epstein nå en uppgörelse med filmbolaget så kamerorna stängdes av under The Beatles framförande. När gruppen fick sina priser var det fritt fram att filma.
På bilden nedan ser vi John Lennon, Ringo Starr, Paul McCartney och George Harrison med sina priser. I mitten prisutdelaren Clint Walker från USA. Clint Walker (1927-2018) var främst filmskådespelare. Han deltog i ett 40-tal filmer, oftast som vilda västern-hjälte och var tydligen väldigt populär i UK, eftersom han fick uppdraget att dela ut priserna vid denna stora gala.
Nedan kan ni ta del av prisutdelningen, där John Lennon fick pris som Runner Up World Musical Personality och Britain’s Pop Vocal Personality. The Beatles som grupp fick pris som The World Pop Vocal Group och Britain’s Pop Vocal Group.