Igår informerade vi om att Ringo Starrs nya album Look Up hade släppts. Vad tycker Ringo själv om sitt album? I nedanstående bild håller han i alla fall upp tre fingrar, vilket torde var helt godkänt, eller?
Ringo Starr med albumet ’Look Up’, som släpptes igår.
Nu är väntan över för Ringo Starrs nya countryalbum Look Up. Idag fredag, veckans skivutgivningsdag, finns Ringos nya album på de flesta skivaffärers diskar. Albumet innehåller 11 låtar. På albumets sista låt – Thankful – har Ringo Starr varit med och producerat och skrivit låten. Ringo håller i trumstockarna på samtliga låtar.
Albumet kommer att recenseras i årets aprilnummer av Beatles Nytt, nr 193.
Den här dagen hade George Harrison bjudit in ett kamerateam för att filma inspelningarna. Reuters filmade omkring 45 sekunder i färg och BBC News filmade något mindre. I de ljudlösa filmbilderna antas musikerna arbeta med låten Fantasy Sequins. Musikerna var desamma som hade varit med under gårdagens inspelningssession.
George Harrison i centrum tillsammans med fyra av de indiska
musikerna som var på plats under inspelningarna.
När gruppen Grapefruit hade spelat in låten Dear Delilah och den var färdig att ges ut, vilket ägde rum den 19 januari 1968, ingick Apple ett avtal med RCA om att släppa Grapefruit-skivorna i England. I USA kommer gruppen att representeras av ett nytt skivbolag, Equinox Records, skapat av Terry Melcher. Beatles var imponerade av låten Dear Delilah och visade genuint intresse för gruppen Grapefruit. Denna dag, den 10 januari 1968, några dagar före utgivningen av singeln Dear Delilah i Edvizhn Studio fick grabbarna sällskap av både Paul McCartney och John Lennon, som spelade in låten Lullaby som en fortsättning på Dear Delilah. Låten Lullaby imponerade på John Lennon redan sommaren 1967, och som ett resultat skrev George Alexander, som skrev de flesta av gruppens låtar, på ett kontrakt med Apple. Lennon ville verkligen spela in den här låten, och det blev den enda inspelningen som någonsin samproducerats av John Lennon och Paul McCartney. I en session förvandlade de två beatlarna Lullaby till den perfekta gestaltningen av engelsk psykedelisk pop. Den släpptes dock aldrig. I alla fall inte i den version som John och Paul producerade för bandet Grapefruit.
Nedan ett smakprov av låten i en något uppsnabbad version och i stereo.
Speltid: 3:08.
Den här tisdagen börja arbetet med att spela in musik till soundtracket för filmen Wonderwall. Inspelningarna ägde rum i EMI Recording Studios som låg i Universal Insurance Building på Sir Pherozeshah Mehta Road, Fort i Bombay, Indien tillsammans med lokala indiska musiker. Producent: George Harrison. Ljudingenjör: J.P. Sen och S.N. Gupta. Sessioner ägde rum varje dag från den 9 till den 14 januari 1968 mellan kl. 11.00 till antingen kl. 20.00 eller kl. 22.00. Ett team på tre heltidsanställda ljudtekniker deltog i sessionerna. En stor monofonisk bandspelare – BTR 2 – installerades i studion.
Under inspelningarna i Indien spelade han också in bakgrundsspåret till The Beatles låt The Inner Light.
Den monofoniska bandspelaren – BTR 2.
George Harrison berättar:
Studion hade bara monoutrustning, så EMI Indias vd Bhaskar Menon tog själv med sig en Steeds tvåspårsbandspelare med tåg från Calcutta. Studion låg direkt ovanför kontoret. Ljudisoleringen av studion var så som så, så om du lyssnar noga på några av spåren inspelade i Indien på skivan kan du höra taxibilar passera, som du kan höra på ställen i kompositionen ”In the Park”.
Bhaskar Menon, VD för EMI India berättar:
På kvällen återvände George till Taj Mahal Hotel och gjorde anteckningar om instrumenten han hörde och ljuden de gjorde. Han var en otroligt hårt arbetande och tog det på största allvar. För honom var det ett slags fördjupning i Indiens folkmusik.
Alan Clayson, författare till The Little Box Of Beatles:
George insåg tyngden av sitt ansvar och timade varje sekvens med ett stoppur.
George Harrison:
I studion skulle vi spela in, säg, trettiofem sekunder musik och sedan mixa den.
Musiker som var med var bland andra Ashish Khan på sarod, Ahapurush Misra på tabla och pakhawaj, Sharad Jadev och Hanuman Jadev på shehnaj, Shambu-Das, Indril Bhattacharya och Shankar Ghosh på sitar, Chandra Shakher på sur-bahar, Shiv Kumar Sharmar på santorr, SR Kenkare och Hari Prasad Chaurasia på flöjt, Vinayak Vohra på taar shehnai och Rijram Desad på dholak, harmonium och tabla-tarang.
Instrumentet Sarod.
Instrumentet Tabla.
Instrumentet Pakhawaj.
Instrumentet Shehnaj.
Instrumentet Sitar.
Instrumentet Sur-Bahar.
Instrumentet Santorr.
Instrumentet Taar-Shehnai.
Instrumentet Dholak.
Instrumentet Harmonium.
Instrumentet Tabla-Tarang.
Den amerikanska tidningen Look daterad den 9 januari 1968, innehöll de numera världsberömda fotografierna på The Beatles av den lika världsberömda fotografen Richard Avedon. Fotografiet av John Lennon är taget den 11 augusti 1967. Detta är den första publikationen i denna serie av fotografier.
De fyra bilderna som blivit kända posters. Överst George Harrison och Ringo Starr
och underst John Lennon och Paul McCartney. Fotograf: Richard Avedon.
Denna fredag fortsatte George Harrison att arbeta med soundtracket till filmen Wonderwall i EMI Studios på Abbey Road. Närvarande vid Inspelningssessionerna var sarodmästaren Aashish Khan och tablaspelaren Mahapurush Misra.
Aashish Khan med sitt instrument sarod.
Tablaspelaren Mahapurush Misra.
Den här gången träffades far och son hemma hos John Lennon i Kenwood, Weybridge. Alfred, eller Fred eller Freddie som han också kallades, diskade på ett närliggande hotell. John berättade för Daily Mirror att han hade avslutat sin fejd med sin far: Från och med nu hoppas jag att vi kommer att ha nära kontakt hela tiden.
I början av januari 1968 chockade Fred Lennon återigen sin son med beskedet att han ville gifta sig med den blott 19-åriga Pauline Jones. John välsignade äktenskapet genom att betala kostnaderna för Freddie och Paulines tre veckor långa vistelse i Edinburgh.
Pauline Jones och Alfred Lennon. Bilden är tagen i juni 1968 då Pauline var 20 år.
Pauline Jones, född 1948 och Alfred Lennon, född i december 1912, träffades 1966. Pauline var då en 18 årig student som studerade vid University of Exeter och som gillade The Rolling Stones. Trots en första chock över åldersskillnaden mellan de två från hans son, John, och hans fru Cynthia, lyckades Alfred övertyga dem om att ge Pauline ett jobb på Kenwood, vilket innebar att hjälpa till att ta hand om Julian och sortera ut post från fans. Hon bodde i ett sovrum på vinden i huset i några månader innan paret flyttade till Brighton tillsammans.
Paulines mamma ogillade verkligen sin dotters nya pojkvän, och därför reste paret till Gretna Green i Skottland för att gifta sig, en plats känd för att vara värd för ”flyktiga” äktenskapsceremonier för personer under 21 år som inte hade föräldrarnas samtycke. Efter att ha slagit sig ner i Brighton fick Alfred och Pauline två barn tillsammans – David Henry (född den 26 februari 1969) och Robin Francis (född den 22 oktober 1973). De stannade kvar i Brighton fram till Alfreds död i magcancer den 1 april 1976, 63 år gammal. Pauline gifte om sig senare och är nu känd som Pauline Stone.
David Stone, halvbror till John Lennon.
Den här gången visades The Magical Mystery Tour på BBC Two, som kunde sända program i färg!
Ringo Starr kommenterar:
Filmen var inte färgstark, men när de såg den i färg var det många som insåg att den var rolig. Konstigt nog tycker jag att den har bestått tidens tand, men jag inser att de som såg den i svart och vitt gick miste om det – det var inte vettigt, särskilt luftbalettscenerna. Vi skickade specifikt en kameraman till Island för inspelning, och sedan visas filmen i svartvitt – vem behöver det? Färgglada, dumma clowner, trollkarlar… Vad är allt detta för något?
Tisdagen och onsdagen den 2 och 3 januari spelade man in den psykedeliska rockkompositionen Ski-ing med bara musikerna Ringo Starr och Eric Clapton. På den amerikanska utgåvan av Wonderwall Musici är båda musikerna nämnda, dock under pseudonymerna Eddie Clayton och Ritchie Snares. Detta var Claptons första samarbete med George Harrison. Ringo Starr levererade sin omisskännliga swing på det bluesfärgade jazznumret Party Seacombe medan Clapton levererade ett monsterriff på kompositionen Ski-ing.